Absurt att försvaret inte klarar Tchadinsats

Bo Pellnäs (Svd Brännpukt 19 feb) har rätt i att det vore absurt att Sverige skulle lämna Tchadmissionen efter bara 6 veckor. När Sten Tolgfors anger kostnadsskäl blir Försvarsmaktens genomgripande oförmåga att lösa uppgifter man ålagts helt uppenbar. Men att Pellnäs vill ta pengar från biståndet är lika absurt och visar tydligt hur någon som är fostrad i försvarsmaktens ekonomiska tänkande söker lösningar.

Försvarsmakten fortsätter att klaga över sin svåra ekonomiska situation trots att alla siffror som finns tillgängliga visar att man under de senaste 20 åren sparat ytterst lite inom Försvarsmakten. Sedan kalla krigets slut har man endast gjort besparingar på motsvarande 8 procent, och dessa har i huvudsak kommit efter försvarsbeslutet 2004. Under hela 90-talet fick försvarsmakten mer resurser i fast penningvärde än under kalla krigets intensiva slutskede 1987.

Att kräva någons avgång är ett stort steg att ta men det framstår som allt mer klart att det behöver göras en ordentlig utresning inom den högsta försvarsledningen. Det kan inte vara rimligt att en myndighet år efter år misslyckas med de uppdrag man givits. Regeringen har haft en mycket försiktig målsättning i att Sverige skall ha 2000 soldater i internationella insatser, men inte ens det målet når försvarsmakten. Sten Tolgfors måste visa den styrka som försvarsministrar i Sverige saknat de senaste 20 åren, och stänga igen den skyddade verkstad försvarsmakten och inte minst högkvarteret blivit.

Ola Mattsson  ola.mattsson@svenskafreds.se

Sverige bromsar förhandlingar om klustervapen

Inom ramen för Osloprocessen om ett förbud mot klustervapen pågår sedan i måndags ett möte i Wellington, Nya Zeeland. Vid tidigare möten har Sveriges hållning varit passivt. Men nu, på andra sidan jorden, har man till sist klargjort sin ståndpunkt – vilken minst sagt är direkt genant. Under natten till idag har man bland annat krävt en övergångsperiod för ett eventuellt förbud, som skulle sträcka sig över 6 år med en möjlig förlängning på ytterliggare 10 år. Förslaget avvisades av bland annat Norge, som något ironiskt beskrev det som en ”utmaning” att förklara hur ett vapen som är så avskyvärt att det totalförbjudits samtidigt skall vara tillåtet att använda.
 
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen är ytterst besvikna över att Sverige nu tycks utgöra den huvudsakligen bromsande kraften inom Osloprocessen. Vi ser med oro på nattens fortsatta förhandlingar, där Sverige lär försöka föra fram förslag om undantag för det svenska klustervapnet Bombkapsel 90, sälla sig till den skara länder som vill tillåta ”säkra” klustervapen och verka för tekniska regleringar om en eller två procents godkänd felmarginal på klustervapen.

Sveriges agerande är inget annat än skamligt och vi tycks närma oss den ringhörna där de länder som främst använt klustervapen de senaste åren står.

Anna Ek, anna.ek@svenskafreds.se