Förr eller senare händer det

Det är givetvis en sorgsam nyhet som kom från Afghanistan idag, där två svenska soldater och en afghansk tolk omkommit och en soldat har skadats. Med tanke på hur säkerhetsläget förändrats den senaste tiden är det egentligen konstigt att inte fler har drabbats. Deltar man i militära operationer går det, trots att alla vill, inte att vara helt säker på att man inte kommer att lida några förluster.

Jag känner även stor sorg för alla de afghanska poliser, militärer och civilbefolkning som har skadats eller omkommit i kriget. På den fronten kommer vi utan tvivel fortsatt få se fler dödsfall framöver.

Oleg Orlov arresterad igen

Förra årets Sacharovpristagare, Oleg Orlov från den ryska människorättsorganisationen Memorial, arresterades igår i Moskva. Enligt uppgifter demonstrerar man den 31:e varje månad  för mötesfrihet, §31 i konstitutionen. Och de ska tydligen alltid stoppas. Jag hade förmånen att vara med på samma seminarium som Oleg i höstas, arrangerat av Civil Rights Defenders. Se tidigare inlägg om detta här.

Orlov är en av de främsta regimkritikerna i dagens Ryssland. Då löper man också med all sannolikhet risk för att arresteras. Det är inte första gången Orlog arresteras.  

Orlov har också varit indragen i en domstolsdispyt med Tjetjeniens president Kadyrov som stämt Orlov för förtal. Orlov menar att Kadyrov ligger bakom flera mord och försvinnanden på människorättsaktivister i Norra Kaukasus, bland annat mordet på Natalia Estemirova. För detta uttalande, som antagligen inte är helt osant, får han nu betala 450 euro i ersättning till Kadyrov. Organisationen Memorial får betala betydlig mer – ca 1140 euro.

I väntan på nästa val

Kvällens partiledardebatt var kanske ingen höjdare för oss som har utrikes- och säkerhetspolitik liggandes varmt om hjärtat, bortsett från den avslutande diskussionen om Afghanistan. Men valrörelser gör sällan några djupdyk i de här frågorna.

Det var dock intressant att höra både alliansen och de rödgröna prata om hur viktig kvinnors rätt att fritt få välja och göra sig hörda är. Att säga upp det militära samarbetsavtalet från 2005 med Saudiarabien vore därför ett exempel på att bekräfta att man menar allvar. Inte bara i ord, utan även i handling.

Så, över till Afghanistan. Så länge FN kallar har vi en skyldighet att ställa upp verkar samtliga vara överens om. Samtidigt tillägger Ohly och Eriksson att det finns många ställen där FN kallar, vilket jag förvisso inte tror att övriga partier skulle förneka. Jag tycker att det är en självklarhet att Sverige måste göra mer när FN kallar.

Men, Svenska FN-förbundet presenterade en rapport förra året som visar att Sverige successivt dragit ner sitt engagemang i FN-ledda fredsbevarande insatser. Till förmån för Nato-ledda insatser. Det tycker jag är fel. Sverige borde kunna skicka fler fredsbevarande soldater även till FN-ledda insatser.

Utvärdering av det svenska ISAF-bidraget eller ej, det kan man göra oberoende av om man är för eller emot en militär närvaro. Jag ser inget fel i att utvärdera och undrar när vi får se Sten Tolgfors lansera samma hårda utvärderingsprogram för sitt verksamhetsområde som Gunilla Carlsson. 

På frågan om vi ska vara kvar eller ej har de rödgröna en hel del att jobba med för att lansera en enad hållning. Men det är inte konstigt att alla frågor inte är färdigförhandlade. Efter att de rödgröna lanserade sitt gemensamma program för försvars- och säkerhetspolitik blev de anklagade för att inte ens ha enats. Jag vill då förutsättningslöst påminna om att Sten Tolgfors så sent som i september förra året skrev på DN-debatt att försvarspolitiken inte hade förhandlats utav Allians för Sverige utan lämnades till efter valet 2006. Och vill man få en inblick i var nuvarande regering (och vad jag gissar inte de rödgröna heller) INTE lyckats enas, rekommenderas följande artikel.

Och i slutändan hade jag samma känsla som jag brukar få efter en debatt om Afghanistan. Det diskuteras, förvisso med all rätt, mycket kring säkerheten för biståndsarbetare och soldater. Givetvis är många faktorer sammanlänkade och påverkar varandra. Men faktum är att man löper större risk att dö genom att föda barn i Afghanistan idag än att vara internationell soldat.

Jag hade önskat att diskussionen i media, bland politiker och allmänhet kunde belysa även andra säkerhetsrisker i dagens Afghanistan som inte enbart berör soldater eller biståndsarbetare, utan för civilbefolkningen. Det är väl ändå den vi är där för att skydda?

Kanske ändå eventuellt lite mindre vapenexport?

Så var dag två över i Sälen. Debatten har höjts något och dagen har innefattat en rödgrön rapport om gemensam försvars- och säkerhetspolitik, debatt om Afghanistan och sist försvarsindustrin.

Det har fokuserats en hel del på oenigheter mellan alliansen och de rödgröna. Visst finns det många frågor partierna inte är överens i. På båda sidor.

I alliansen har Folkpartiet stuckit ut näsan igen och kan tänka sig ökade försvarsanslag. Sten Tolgfors duckade för den frågan igår när Adaktusson ställde honom mot väggen. En annan fråga gäller militära samarbeten och vapenexport till diktaturer, där också Folkpartiet driver en annan linje än alliansen som helhet. Och när det gäller klustervapen kan jag bara konstatera att Moderaterna stått fram som ensam bromskloss hela vägen igenom…

Jag har inte hunnit djupläsa de rödgrönas rapport, men kan konstatera en del utifrån vad jag läst hittills. (S) vill göra en utredning om pliktens avskaffande efter ett år. Men frågan är om man kommer driva igenom det, dels eftersom ett år är väldigt kort tid och även systembyten tar tid och energi för de som påverkas. Afghanistan är en annan fråga som de avser återkomma i. Men vad som ur mitt perspektiv fortfarande framstår som problematisk är hur man tänkt att man ska få ihop värnandet om försvarsindustrin och samtidigt minska vapenexporten. På tal om vapenexporten innehöll rapporten flera glädjande skrivningar, bland annat att man inte ska sälja till länder där det förekommer allvarliga och omfattande MR-kränkningar. Helt i linje med vår opinionsundersökning och lovande inför den utredning om nya vapenexportregler som föreslås

Även det militärindustriella komplexet lyftes fram i samband med försvarsindustridiskussionen. Allan Widman gjorde en ganska stark markering mot att det idag finns folk som går mellan Försvarsmakt, politisk sfär och industri. Det är mycket bra att någon uppmärksammar att detta även förekommer i Sverige. Särskilt i det här forumet finns det gott om dubbla hattar. Jag såg en del skruva lite lätt på sig när ämnet kom på tal.

Mitt anteckningsblock är fullt av krumelurer, markeringar och citat. Att på ett kort och koncist sätt sammanfatta en hel dag går helt enkelt inte. Jag får återkomma efter hand!

Se även Ekot, Försvarsbloggen

Generalsekreterare till Svenska Freds sökes

Idag går annonsen om att vi söker ny generalsekreterare ut i offentligheten. Hjälp oss gärna att sprida den vidare till forum och nätverk du tror det finns lämpliga intressenter. Och självfallet – ansöka själv om du känner dig manad!

Svenska Freds söker ny generalsekreterare

Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen söker en ny generalsekreterare. Svenska Freds kansli är en dynamisk arbetsplats där både tempo och arbetsuppgifter kan vara mycket varierande, ofta beroende på omvärldshändelser, politiska utspel och massmedialt intresse.

Generalsekreteraren ska tillsammans med övrig kanslipersonal, styrelse och ordföranden verka för en fortsatt utveckling av föreningen. Svenska Freds är idag Sveriges största fredsförening och bedriver påverkans- och opinionsarbete mot vapenexport, militär upprustning och för fredlig konflikthantering. Vi är i ett expansivt skede där vi har påbörjat utvecklingen av vårt internationella arbete och har dessutom nyligen sjösatt en satsning på insamling.

Som generalsekreterare är du kanslichef och har ansvar för att samordna verksamheten på kansliet i Stockholm, samt mellan kansliet och andra organ i föreningen. Personal- och arbetsledning samt administration utgör viktiga delar av tjänsten. Du företräder även Svenska Freds i kontakten med andra organisationer, med politiker och i media.

Läs annonsen i sin helhet, här.

Ganska slätstruken första dag

Så är första konferensdagen över. Jag tänker inte gå in så mycket på att kommentera enskilda anföranden som hållits under dagen. Men en sak som jag har funderat på idag är hur kollegial eller slätstruken debatten varit. Det må bero på att man egentligen har en ganska stor samsyn partipolitiskt sett när det kommer till försvarspolitiken.

Men jag undrar om det är den bild som förmedlas utifrån det, ganska otillgängliga Högfjällshotellet. Som vanlig medborgare skulle jag nog tro, om jag följde rapporteringen i media, att debatten går i taket stup i kvarten. Så har inte fallet varit första dagen i alla fall. Jag tror dock det kan bli ändring på det under måndagen, då både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin kommer att gå upp på scenen.

Men – missa för allt i världen inte den sista programpunkten om scenarioteckningen ”Håller försvarspolitiken? – spänt läge i Baltikum”. Jag har sällan sett en politikerpanel så enig. Och undrar samtidigt vilken information herrarna Thunberger och Hugemark sitter inne på idag som inte andra gör inom Försvarsmakten, riksdagen, osv. Jag tyckte mig till och med höra Jan Björklunds myntade uttryck från förra året, att det ”skålpar till sig”, sägas flera gånger av Johan Thunberger.

För er som vill kunna följa konferensen, går det att göra via webben. Direkt här, och i Folk och försvars videoarkiv. Mark Klamberg är officiell bloggare.

Anna Dahlberg från Expressen skriver idag en ledare på temat ”Farväl till förnyelsen” och tar bland annat upp petningen av Håkan Juholt (S) som försvarspolitisk frontfigur. Jag anar att ett liknande steg har tagits ifråga om nuvarande försvarspolitiske talesperson Anders Karlsson. Han kunde inte komma idag pga privata anledningar. Men ryktet, vilket man absolut ska akta sig för att lyssna blint på, säger att han är på väg bort. Vi får se. För vår del har vi ju uppmärksammat Karlsson (mfl) vid ett antal tillfällen, bland annat i en debattartikel i Aftonbladet i samband med den socialdemokratiska kongressen som kritiserar dubbelmoralen i att både vara för en stark försvarsindustri och för att säga sig förespråka nedrustning.

Måndagen lär som sagt bli aningens mer intressant ut debattsynpunkt. De rödgröna kommer enligt tips presentera någon form av gemensam politik. En annan intressant programpunkt är försvarsindustrin och jag ser att Gunnar Eliasson, pappan till ”teknologimolnet” ska tala.

Jag har anledning att återkomma igen om ett par timmar helt enkelt!

Mot Sälen och god fortsättning!

God fortsättning på det nya året!

Det nya året har inletts med en rivstart för vår del. Tyvärr syns det inte riktigt på bloggen. Jag har haft tankarna på annat håll, eftersom vi just nu söker ny generalsekreterare. Vår eminente GS, Ola Mattsson, slutar snart och ska fortsätta sitt engagemang för en bättre värld på Rädda Barnen. Vi kommer ut med en annons i början på nästa vecka och jag lägger upp den här också. Hjälp oss gärna att sprida den vidare så att vi hittar någon som är minst lika bra som Ola!

Men – imorgon bär det av mot Sälen och årets rikskonferens i Folk och försvars regi. Omkring 300 pers samlas för att diskutera försvars- och säkerhetspolitik under tre dagar och kvällar.

Jag ska försöka skriva lite varje dag så att även ni andra som inte är där har en chans att följa olika perspektiv och intryck från konferensen. Utspelen viner lika tätt om öronen som nordanvinden kring Högfjällshotellet!

Jag ser fram emot konferensen med en viss skräckblandad förtjusning och förbereder mig på att försöka navigera bland alla debattinlägg. Mark Klamberg är konferensens officielle bloggare.

God Jul alla!

En riktigt God Jul önskar Svenska Freds er alla! Hoppas ni hinner vila och umgås med familj och vänner, spana efter reafynd i mellandagarna, långa vinterpromenader eller bara dricka lite för mycket julmust.

Eller vad man nu har för sig under julen.

På återseende!

In Manipur, death comes easy

Det talas ofta om Indien som världens största demokrati. Ungefär lika ofta talas det om hur bra det går för den ekonomiska utvecklingen i landet. Lite mindre ofta talas det om den latenta konflikten med Pakistan. Och ytterst sällan talas det om de interna väpnade konflikter som pågår i landet.

Få i Sverige känner till delstaten Manipur i Indien, inklämd längst ute i nordöstra hörnet längs gränsen till Burma. De senaste decennierna har präglats av grova våldsamheter.

Korselden mellan väpnade grupper och regeringsstyrkor, som agerar under ett undantagstillstånd som ger militären rätten att göra i princip vad som helst, har drabbat civilbefolkningen hårt och man beräknar att minst 20 000 dött sedan 1960. Läs den skrämmande rapporten från Human Rights Watch från 2008, ”Getting away with murder – 50 years of the Armed Forces Special Powers Act” som även tar upp situationen i andra delstater. Mer från HRW och Manipur – se här.

Irom Sharmila är en imponerande kvinna som gick i hungerstrejk för 10 år sedan i protest mot hur den väpnade konflikten urskiljningslöst drabbar civila. Hennes krav är att undantagstillståndet upphävs, och hon har svurit att fortsätta sin hungerstrejk resten av livet. Se intervju samt bilder från Manipur här.

I regelverket som styr den svenska vapenexporten står det att export endast ska tillåtas om det överensstämmer med Sveriges utrikes-, försvars-, och säkerhetspolitik. Det står även att vi inte bör exportera till länder som har inre väpnade oroligheter, samt att mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att export ska beviljas.

Sverige har levererat krigsmateriel till Indien varje år sedan 1960.

OECD ställer Sverige till svars

Utredningen kring mutmisstankarna i samband med försäljningen av Jas Gripen till Tjeckien, Ungern och Sydafrika lades ner den 18 juni. Vi JK-anmälde och granskning pågår.

OECD:s arbetsgrupp mot mutor reagerade starkt mot beslutet att lägga ner utredningen. Imorgon, fredag, kommer Sverige få förklara varför man inte tillsatt tillräckligt med resurser för att kunna genomföra en ordentlig utredning.

Ekot rapporterar idag, samt DN.