Category Archives: Vapenexport

Fruktlöst arbete med att släcka bränder när vapenexport fortsätter

En internationell givarkonferens om situationen i Jemen inleds i dag den 25 april. Sverige står som medvärd och syftet är att öka det ekonomiska stödet från givarländerna. Kriget i Jemen har pågått i tre år och ser inte ut att vara nära en lösning. Humanitära aktörer på plats har länge larmat om hur outhärdlig situationen är, främst för landets invånare, men även i uppdraget att hjälpa, stötta och skydda. Rapporterna inifrån landet är bristfälliga, men miljontals människor är i akut behov av humanitär hjälp. Att någonting görs för att stoppa kriget är av högsta prioritet.

Parallellt med detta fortsätter den svenska vapenexporten till de stridande parter som kontinuerligt bombar Jemen och begår grova övergrepp på civilbefolkningen. Svenska vapen säljs i nuläget till både till Förenade Arabemiraten och Saudiarabien och det är sannolikt att det svenska radar- och stridsledningssystemet Erieye används i krigföringen i Jemen.

Att Sverige godkänner export till dessa länder göder den pågående konflikten och ger även legitimitet åt mottagarländernas agerande. Det enda rimliga från Sveriges sida vore att omedelbart avbryta all vapenexport till Saudiaraben och Förenade Arabemiraten.

Istället beviljas nya tillstånd för svensk vapenexport till de stridande parterna. Under 2016 beviljades tillstånd till Förenade Arabemiraten för mer än 10 miljarder kronor.

Arbetet med att tillfälligt släcka bränder blir helt fruktlöst om inte källan till branden hanteras. Att öka det ekonomiska stödet till Jemen ger endast kortsiktig lindring så länge övergreppen och striderna fortsätter. Sjukhus bombas återkommande, humanitära aktörer på plats beskriver hur människor som söker hjälp utsätter sig för livsfara enbart genom att försöka nå en vårdinrättning. De betonar nödvändigheten av deras fortsatta närvaro men ser hur möjligheterna att bistå med hjälp försämras allt mer.

Trots det förvärrade läget, de fruktansvärda rapporter som kommer inifrån landet, trots att Human Rights Watch rapporterat om uppenbara krigsbrott av den Saudiledda koalitionen i Jemen, fortsätter den svenska vapenexporten till de stridande parterna.

Det är oerhört viktigt att humanitär hjälp når Jemen, att människor i behov av skydd och vård får det. Samtidigt kommer våldet att eskalera och dödssiffrorna stiga så länge kriget fortsätter och fler vapen tillförs konflikten.

Enligt utrikesminister Margot Wallström är Sveriges deltagande ett uttryck för Sveriges starka engagemang för att lindra humanitära kriser, med fokus på att stärka kvinnors deltagande, skydd av barn och internationell humanitär rätt. Men för att kunna stå som trovärdig medvärd för en FN-konferens om Jemen, bör vi visa ett minst lika starkt engagemang för att upphöra med att förse de stridande parterna med vapen.

Regeringen håller just nu på att förhandla fram ett nytt regelverk för vapenexporten. Ett demokratikriterium som sätter stopp för vapenexport till diktaturer borde vara en självklarhet och är fullt möjligt om den politiska viljan finns.

Kommentarer inaktiverade för Fruktlöst arbete med att släcka bränder när vapenexport fortsätter

Filed under nedrustning, Vapenexport

Vinst är Saabs mål, inte trygghet

saabstamma2

Igår den 5 april höll Saab sin årsstämma i Stockholm och Svenska Freds var på plats. Det kan tyckas förvånande, men vi äger faktiskt en Saabaktie. Det är självklart inte för att stötta vapenhandel utan för att kunna påminna stämmans aktieägare om vad Saab faktiskt gör.

Innan stämman drog igång var vi ett hundratal personer som uppmanades att mingla till tonerna från en jazzpianist. Det bjöds på tårta och möjlighet att se på när entusiastiska tekniker förklarade fördelarna med de olika systemen som fanns utställda i hallen. På väggen rullade ett bildspel med företagets olika vapensystem och texten “For a safer future”.

När själva stämman inletts berättade ordförande Marcus Wallenberg och VD Håkan Bushke om hur Saab skapar trygghet i världen. Som aktieägare hade det inte varit särskilt svårt att förtränga att Saabs vapen bidrar till att ta liv, skada, hota och förtrycka befolkningar runt om i världen. Det var också därför Svenska Freds var där, för att påminna om hur verkligheten ser ut.

Trots att vi bara äger en av Saabs mer än hundra miljoner aktier har vi både rätt att delta på stämman och att ställa en fråga till företagets ledning. Enligt Saabs vision är det “en mänsklig rättighet att känna sig trygg”. Men de gör vinst på att sälja krigsmateriel till diktaturer som dagligen systematiskt kränker mänskliga rättigheter. Saabs radar- och stridsledningssystem Erieye har, till exempel, beskrivits som en viktig del av Saudiarabiens krigföring i Jemen, där mer än 10 000 människor dött och en av historiens största svältkatastrofer just nu pågår. Vi frågade hur det är förenligt med målet att skapa trygghet.

Så här löd svaret från Saabs VD Håkan Bushke (det är ett referat eftersom Saab inte tillåter ljud- eller filminspelning på stämman, utöver företagets egen):

“Svenska Freds- och Skiljedomsnämnden [sic] tror på fred på sitt sätt. Det gör vi också. Försvarsindustrin har hjälpt Sverige och andra länder att stå utanför krig. Jag tycker det är klart att vi ska ha tydliga, restriktiva och parlamentariskt utformade regler som är avvägda efter svensk försvarsförmåga. Så är det också med exporten till de där länderna. Vi utgår ifrån beslut fattade i demokratisk ordning och de riktlinjer som finns. Jag har fått frågan om Erieye i Saudi många gånger, och jag tycker att det här är en bra, balanserad väg framåt.”

Kort sagt: Om Saab får exportera gör de det. Det svarar inte på vår fråga. Om Saab verkligen strävar efter att skapa trygghet borde de inte sälja vapen till diktaturer som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Thailand. Det är inte förenligt med en vision att skapa trygghet, oavsett om det är lagligt eller inte. Fråga bara befolkningen i Jemen. Fråga de saudiska kvinnor som tvingas stå under manligt förmyndarskap under hela sina liv, utan rätt att själv bestämma om de ska gifta sig, arbeta, studera, resa utomlands eller söka sjukhusvård.

Det är naturligtvis vinst som är Saabs mål, inte att skapa trygghet. Det hade aktieägarna med lätthet kunna förtränga på årsstämman. Om inte vi varit där för att påminna dem förstås.

Via länken nedan når du vår film från bolagsstämman, fram till fotoförbudet. 

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fsvenskafreds%2Fvideos%2F1299215286792882%2F&show_text=0&width=560

 

Kommentarer inaktiverade för Vinst är Saabs mål, inte trygghet

Filed under Försvarspolitik, Vapenexport, Vapenhandel

Den feministiska regeringens största prövning

Idag är det den tredje internationella kvinnodagen sedan Sverige fick en feministisk regering. En regering som har ansvaret och uppdraget att arbeta för jämställdhet och för kvinnors och flickors rättigheter. En regering med en uttalat feministisk utgångspunkt som ska genomsyra samtliga politikområden.

Det gäller även försvars- och säkerhetspolitiken och det gäller vapenexporten.

Trots detta exporterar Sverige i nuläget krigsmateriel till en lång rad problematiska länder där flickors, kvinnors och hbtq-personers rättigheter dagligen kränks. Ett exempel är Saudiarabien där kvinnor och flickor diskrimineras både enligt lag och rent praktiskt och där homosexualitet kan straffas med döden. Saudiarabien är sedan länge mottagare av svenskproducerad krigsmateriel och exporten dit fortsätter.

En stor del av den svenska självbilden bygger på att Sverige är en fredsnation där jämställdhet och respekt för allas mänskliga rättigheter är högsta prioritet. När det gäller svenskt bistånd finns en stor medvetenhet om att ekonomiskt stöd till en förtryckande regim kan förvärra situationen för dess befolkning och därför görs regelbundna utvärderingar av mottagarländerna. Inom utrikespolitiken lyfter utrikesminister Margot Wallström ofta nödvändigheten i att stärka flickors och kvinnors rättigheter och att inkludera dem i fredsbyggande arbete och i fredsprocesser.

Men så har vi vapenexporten som verkar röra sig i en parallell verklighet, på helt andra villkor. Där väger i stället fördelarna för Försvarsmaktens materielförsörjning ofta tyngst och effekten svenska vapen får för befolkningen i mottagarlandet blir ett perifert bekymmer. Inspektionen för strategiska produkter (ISP), myndigheten som fattar besluten om vart Sverige ska exportera krigsmateriel, har heller inte plockat upp några signaler om att väga in den feministiska utrikespolitiken i sina beslut. I nuläget godkänns export av krigsmateriel till en lång rad länder där den del av befolkningen som inte är heterosexuella män förtrycks och utsätts för grova övergrepp.

Vår feministiska regering står inför den största prövningen sedan den tillträdde. Kommer den att leva upp till sin förda politik, skärpa regelverket för vapenexport och sända ut en kraftfull och viktig signal internationellt om att vi inte under några omständigheter exporterar krigsmateriel till diktaturer eller icke-demokratier? Propositionen för den nya lagen ska komma inom ett par månader och beslutet ska fattas av riksdagen i höst.

Den har en unik möjlighet att stärka bilden av Sverige som ett land som står upp för mänskliga rättigheter i allmänhet och för flickors och kvinnors rättigheter i synnerhet. Och stödet i riksdagen är stort, en majoritet av dess ledamöter tillhör partier med beslut om att stoppa vapenexporten till diktaturer.

Idag är den sjätte internationella kvinnodagen sedan riksdagen 2011 beslutade att det regelverk som styr den svenska exporten av krigsmateriel måste skärpas. Men vapenexporten fortsätter till länder där kvinnor och flickor förtrycks.

Det måste få ett slut.

Bild_regeringsförklaringen

Blir du arg? Stöd Svenska Freds arbete.

Vill du veta mer om hur den svenska vapenexporten fungerar? Köp Linda Åkerströms bok Den svenska vapenexportenutgiven av Svenska Freds i samarbete med Leopard förlag.

Kommentarer inaktiverade för Den feministiska regeringens största prövning

Filed under Mänskliga rättigheter, Vapenexport

Mata inte fel varg

I går offentliggjorde utrikesminister Margot Wallström Sveriges utrikesdeklaration för 2017. Hopp och tillförsikt blandades med oro för världsläget.

Bland annat lyftes fredsavtalet i Colombia som ett positivt och hoppingivande fredsexempel från det gångna året. Wallström poängterade vikten av medling och konfliktförebyggande arbete, vilket förstås är välkommet. Hon nämnde även Burma/Myanmar, där bland annat Svenska Freds partnerorgansiationer arbetar för att bygga hållbar fred i landet, och den nya strategi för utvecklingssamarbete som ska tas fram under 2017. Målsättningen att bidra till en fredlig, inkluderande och demokratisk utveckling i landet, inklusive för minoritetsgruppen rohingya, är oerhört viktig.

Något som som både nämndes i utrikesdeklarationen och i debatten efteråt, var Sveriges roll som pådrivare för ett globalt kärnvapenförbud. Wallström poängterade att ett Nato-medlemskap inte är aktuellt och att Nato och dess kärnvapenparaply inte är förenligt med viljan att nedrusta världens enda ännu tillåtna massförstörelsevapen. Men regeringen verkar samtidigt inte se något hinder för ett mycket omfattande militärt samarbete med Nato. Vi har tidigare frågat var gränsen för den militära alliansfriheten går, utan att få några tydliga svar.

Wallström tog upp exempel på säkerhetspolitiska hot såsom klimatförändringar, ojämlikhet, vattenfrågor och resursbrist. Hot som kan påverka Sverige och som är del av den nationella säkerhetsstrategin, men jag hade önskat mig ännu mer fokus på mänsklig säkerhet och vikten av att Sverige respekterar mänskliga rättigheter, värnar asylrätten och följer barnkonventionen. De säkerhetspolitiska hot som identifierats i Sverige är redan en verklighet för många människor, vars säkerhet behöver vara högsta prioritet.

Wallström lyfte också behovet av ökat fokus på flyktens grundorsaker, vilket vi välkomnar. Men hur ser det ut i praktiken? Jag hade önskat mig en tydligare koppling mellan de bakomliggande orsakerna till varför människor tvingas fly, den svenska vapenexporten och den internationella vapenhandeln. Visserligen nämnde Wallström att Sverige “ska upprätthålla en strikt och effektiv exportkontroll av krigsmateriel” och att ett lagförslag i syfte att skärpa reglerna för export till icke-demokratier är på gång, men det har redan gått sex år sedan riksdagen beslutade att skärpa riktlinjerna och under tiden fortsätter Sverige att exportera vapen till flera mycket problematiska länder.

Den svenska vapenexporten var även något som togs upp av flera partier i debatten efteråt. Hans Linde från Vänsterpartiet, Birgitta Ohlsson från Liberalerna och Sofia Damm från Kristdemokraterna satte press på Socialdemokraterna och Miljöpartiet. De ifrågasatte både varför lagförslaget dröjer och uttryckte oro för att formuleringarna inte kommer att vara tillräckligt skarpa.

Vi undrar också om regeringen kommer att stå upp för det egna kongressbeslutet och föreslå ett regelverk som de facto stoppar vapenexporten till diktaturer och andra länder där mänskliga rättigheter allvarligt kränks. Vi har all anledning att vara oroliga, men förutsättningarna finns om regeringen vill. En majoritet av riksdagens ledamöter hör till partier med kongressbeslut eller ställningstaganden på årsmöten och i partiprogram om att stoppa vapenexport till diktaturer.

Motsättningen mellan en framgångsrik feministisk utrikespolitik och svensk vapenexport blev ännu tydligare i debatten efteråt. I den konstaterade Wallström att export av krigsmateriel innebär en mängd dilemman, som kommer att finnas så länge Sverige tillverkar och säljer vapen. Och slutsatsen vi återigen kan dra är hur oerhört svårt det är för regeringen att föra en trovärdig feministisk och inkluderande utrikespolitik så länge vapenexporten till diktaturer och länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter pågår. Kopplingen mellan vapenexporten och dagens flyktingkris är svår att bortse från. Människor flyr i stor utsträckning från väpnade konflikter som i sin tur göds av tillförseln av vapen. EU investerar allt större summor i gränsövervakningssystem för att bland annat stänga människor i behov av skydd ute, samtidigt som många av medlemsländerna exporterar stora mängder krigsmateriel till de konflikter som människor flyr från, i exempelvis Nordafrika och Mellanöstern.

Wallström inledde utrikesdeklarationen med en morfars berättelse för sitt barnbarn om sina två inre vargar, en god och en ond. På barnbarnets fråga om vilken varg som vinner svarade morfadern: “Den som du matar.”

Att fortsätta exportera vapen till diktaturer och förtryckarstater är att mata helt fel varg.

Mina tankar förs till Hans Rosling som dog för en vecka sedan och som ständigt poängterade att vår kunskap om världen präglas både av vad vi väljer att se men också av den bild vi visar upp för andra. Visar han bara sin sko, är det skon vi ser. Vi har under den senaste tiden bland annat sett hur kritik mot den den rådande försvars- och säkerhetspolitiken avfärdas som spridning av desinformation. Därför är det viktigt att de röster som nyanserar debatten och som lyfter alla de alternativ som finns för att bygga hållbarhet och fred i världen inte kvävs. Att de fredsbyggande processer som möjligen är mer tidskrävande och svårare att mäta, men som är nödvändiga för en hållbar värld, prioriteras. Därför är det glädjande att Wallström i sina slutord tackade civilsamhället och folkrörelserna som genom sitt arbete och opinionsbildning gör skillnad. Ju snävare våra perspektiv blir desto mer hotfull och onyanserad blir världen. Det i sig utgör ett allvarligt säkerhetshot, som vi alla måste bekämpa. Och det sätter fingret på att civilsamhällets engagemang, både i Sverige och internationellt, nog aldrig varit så viktigt som nu.

>> Läs SvD:s artikel om den svenska vapenexporten
>> Läs Hans Lindes debattartikel om den svenska vapenexporten i Expressen
>> Se utrikesdeklarationen och den utrikespolitiska debatten i sin helhet

Kommentarer inaktiverade för Mata inte fel varg

Filed under Burma/Myanmar, Försvarspolitik, Internationellt arbete, Konflikthantering, Mänskliga rättigheter, nedrustning, Vapenexport, Vapenhandel

Manifestation mot våldet i Syrien

manifestation_syrien
Nadia AlHaj, syrisk representant, var en av talarna på manifestationen.

Igår samlades vi på Mynttorget i solidaritet med Syriens folk. Det var söndag och veckan innan julafton, i ett Stockholm i glimmande julskrud. Vi stod där för dem som vädjat till omvärlden om att inte stå tigande, människor långt bortom vår trygga tillvaro. Och vi gjorde vårt allra bästa. Organisationerna bakom manifestationen var många och torget fullt med människor. Talen var sorgtyngda, arga och frustrerade, men de vädjade också om hopp. Om att stå emot den vanmakt det innebär att se på utan att kunna agera.

Ingen kan säga att vi inte vet vad som pågår. Ett blodbad utspelas framför våra ögon, via nyhetsrapportering och i sociala medier. Vi ser rop på hjälp från barn och vuxna i Aleppo, familjer som slås i kras, barn som upplevt så många bombningar att de slutat gråta eller reagera när nya bomber faller. Bilder och filmer som fyller mig av skam och skuld över att vara den som ser på utan att kunna göra något.

Men vi kan göra något. För det första kan vi vägra stå ut och vi kan vägra acceptera. Vi kan göra vad vi kan för att hjälpa, ge stöd åt den humanitära hjälp som finns på plats, som försöker underlätta för att så mycket som möjligt fungerar i det liv och den vardag som ändå pågår för de människor som bor kvar. Vi måste ge skydd åt dem som tvingas på flykt, de vars liv just nu slagits i spillror. Vi måste låta dem återförenas med sina anhöriga. Vi måste göra allt för att deras nya tillvaro ska vara välkomnande och trygg. Vi måste fortsätta organisera oss, påverka politiker, höja våra röster och vägra vara tysta.

“Det får vara nog nu. Det är redan för sent”, sa Alexandra Pascalidou som avslutning på sitt tal på manifestationen. Och hon har rätt i att det är för sent för alldeles för många. Men när katastrofen är ett faktum, när världen misslyckats och kriget brutit ut, måste vi fortsätta stå upp för alla människors rätt att leva i fred. Vi måste arbeta för långsiktigt fredsbyggande med mänsklig säkerhet i fokus. Se till att allas grundläggande behov och rättigheter blir tillgodosedda och respekterade.

Vi måste kräva ett stopp för våldet och kräva att den internationella humanitära rätten, krigets lagar, respekteras för att begränsa det mänskliga lidande som väpnade konflikter orsakar. Men vi måste också strypa tillgången till vapen. Kriget rasar och vapen och pengar strömmar in från många olika håll, till konfliktens stridande parter. Om inte konfliktens syre stryps är ett verkligt eldupphör, en verklig fred, oändligt långt borta. Vi måste även göra vårt yttersta för att se till att konflikten inte sprider sig till angränsande länder.

Vi måste fortsätta arbeta för att förstå och hantera konflikters grundorsaker. Lyfta och kräva konfliktförebyggande åtgärder och långsiktiga fredsbyggande insatser. Det är det enda som fungerar. Det har vi lärt oss från historien, även om vi är snabba att glömma. Och problemet med konfliktförebyggande arbete är att det är något abstrakt, det är en pågående process, en konflikt som aldrig blir väpnad. Makthavare startar krig för att behålla eller stärka sin makt, det ger uppmärksamhet och visar på handlingskraft. Att undvika väpnad konflikt uppfattas ofta som tecken på svaghet. Men krigens kostnader är enorma, av så oerhört många anledningar. Vi måste vägra se krig som en väg till fred och kräva detsamma av beslutsfattarna.

Det som pågår i världen just nu kommer att ske igen och igen om vi inte ställer om. Och det måste vi göra nu. För vi har fått nog. Det har redan varit för sent för alldeles för många människor, alldeles för många gånger i historien.

Läs mer om manifestationen på DN.se
Läs mer om manifestationen på SvD.se
Läs mer om manifestationen på Metro.se

Följande organisationer stod bakom manifestationen:
Afrikagrupperna
Amnesty International Sverige
Clowner utan gränser
Diakonia
Emmaus Stockholm
Globalportalen.org
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF
IM Individuell Människohjälp
Kristna Fredsrörelsen
Kvinna till Kvinna
Lighthouse Relief
Läkare Utan Gränser/ Médecins sans Frontières (MSF Sweden)
Olof Palme International Center
Plan International Sverige
Right Livelihood Award: The ‘Alternative Nobel Prize’
Rädda Barnen
Stockholms stift
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Svenska Kyrkan
Sveriges interreligiösa råd
Muslimska Fredsrörelsen – Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa
Teskedsorden
Union to Union
UN Women Sverige
We Effect
What Took You So Long?

 

Kommentarer inaktiverade för Manifestation mot våldet i Syrien

Filed under Konflikthantering, Mänskliga rättigheter, Vapenexport, Vapenhandel

Går nästa vapenresa till Filippinerna?

För några veckor sedan skrev Dagens industri om att Saab ska öppna ett nytt kontor i Manila i november. Det filippinska flygvapnet planerar att köpa in tolv nya stridsflygplan och Saab ser sig själva som en stark kandidat till att ta hem affären. Utöver Jas Gripen finns goda möjligheter för Saab att marknadsföra ”en lång rad produkter”, bland annat det flygburna radar- och stridsledningssystemet Erieye. Ungefär samtidigt öppnar en svensk ambassad i Manila, med syftet att ”främja handels- och investeringsutbytet med Filippinerna”.

Den senaste tiden har det rapporterats en hel del om läget i Filippinerna. Dels om ännu en naturkatastrof som drabbat landet och dels om president Dutertes hårdföra politik och chockerande uttalanden. Ett av nyhetsinslagen handlade om Dutertes så kallade ”Operation dubbelpipigt gevär”, där polisen fått i uppdrag att döda personer inblandade i drogmissbruk. Hittills har över 3600 personer mist livet i år, varav ungefär hälften genom polisinsatser.

I inslaget sa Duterte: ”Hitler massakrerade tre miljoner judar. Filippinerna har tre miljoner drogmissbrukare. Jag skulle gärna slakta dem.” En man intervjuades som just identifierat sin son som dödats när han sovit på en kartong på gatan. Oppositionspolitikern Leila de Lima som vill få ett slut på dödandet, har hotats till livet och tvingats avgå som ordförande i kommissionen för mänskliga rättigheter.

Saab försökte sälja Jas Gripen till Filippinerna redan 1999, men har sedan dess legat lågt med marknadsföringen i landet. Men nu anses det alltså vara läge att starta kontor och satsa på att sälja in Jas Gripen. Parallellt planerar Sverige att öppna en permanent ambassad för att ”främja handels- och investeringsutbytet”. Vilken absurt osmaklig tajming. Men kanske inte helt oväntad med statsminister Löfvens resa till Saudiarabien färsk i minnet, en resa som han talande nog gjorde i sällskap med Saabs ordförande Marcus Wallenberg.

Den 7-9 november arrangeras en handelsdelegationsresa till Filippinerna under namnet Team Sweden. Exportsatsningar koordineras ofta mellan representanter från vapenindustrin, statliga myndigheter och näringslivet. Researrangören vill inte uppge vilka som deltar i resan förrän strax före avfärd, så först då får vi ett säkert svar på om Saab är del av den. Men Saab har tidigare varit med på samma typ av resor, bland annat till Indonesien och Brasilien.

Uppdatering: När deltagarlistan för handelsdelegationsresan offentliggjordes fanns Saab med på den. Läs Blank Spot Projects artikel om resan till Filippinerna. 

Svenska Freds kritiserade det tidigare försäljningsförsöket till Filippinerna hårt, främst med anledning av det pågående inbördeskriget på Mindanao och den svåra ekonomiska situationen i landet. Upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna begicks också av den filippinska staten.

Helt uppenbart kvarstår många av de problem som identifierades 1999 och fler har tillkommit. Filippinernas statsskuld uppgick 2015 till 45 procent av BNP och 672 personer dog i den väpnade konflikten på Mindanao. Trots en ansträngd budget har försvarsanslagen ökat. Den filippinska befolkningen har fortsatt att drabbas hårt av tyfoner och andra naturkatastrofer. Både Amnesty International och Human Rights Watch rapporterar om upprepade brott mot mänskliga rättigheter, tortyr och utomrättsliga bortföranden.

Spänningarna i regionen har också ökat under de senaste åren, liksom den militära upprustningen. Enligt Sipri flyttar Kina fram sina säkerhetspolitiska positioner och upprustar, vilket påverkar relationerna till andra närliggande stater. USA har intensifierat sitt försvars- och säkerhetssamarbete med sina allierade i området. 2011-2015 stod Asien för 46 procent av den globala importen av krigsmateriel. Om svensk vapenexport tilläts till Filippinerna skulle spänningarna och upprustningen öka ytterligare.

2013 bidrog Sverige med 95 miljoner kronor i humanitärt stöd till Filippinerna efter den förödande tyfonen Hayian. Enligt Sida uppgick biståndet under 2015 till 41,7 miljoner kronor, varav 13,5 miljoner gick till offentlig förvaltning, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Ett Jas Gripen kostar ungefär en miljard kronor och då tillkommer kostnader för beväpning. Tolv Jas Gripen kostar helt uppenbart tolv gånger så mycket.

Om Sverige vill bidra till att förbättra de ekonomiska, rättsliga och sociala förutsättningarna för den filippinska befolkningen bör det ske genom att bidra till utveckling av demokrati, rättsväsende, respekt för mänskliga rättigheter, återuppbyggnad och skydd mot naturkatastrofer. Inte genom att göra ännu en handelsdelegationsresa för att marknadsföra svenska vapen.

 

Kommentarer inaktiverade för Går nästa vapenresa till Filippinerna?

Filed under Mänskliga rättigheter, Okategoriserade, Vapenexport, Vapenhandel

Gyllene chans att göra mer

Den svenska sommaren är snart till ända, men de som lever i ett konfliktområde har inte fått någon semester. Varaktiga vapenstillestånd lyser med sin frånvaro i Syrien, Jemen och på många andra platser. Fler människor än någonsin mister livet i sina försök att nå tryggheten på Medelhavets motsatta strand. Men när uppgivenheten slår mig som hårdast i huvudet försöker jag påminna mig om de små men viktiga steg som ändå tas mot fred och nerrustning. Hur viktigt det är att civilsamhället fortsätter att granska och ställa krav på politiker och andra makthavare. Att vi gör skillnad, även om det kan ta frustrerande lång tid. 

I går den 22 augusti inleddes till exempel det andra statspartsmötet kring FN:s vapenhandelsfördrag, Arms Trade Treaty (ATT), i Genève. ATT trädde i kraft den 24 december 2014 som en mycket efterlängtad julklapp. För första gången i historien fanns ett globalt och juridiskt bindande regelverk för vapenhandeln i världen.

ATT bildades för att skydda mänskliga rättigheter, förebygga väpnat våld och konflikt och stärka arbetet för fred och säkerhet. Diskussionerna i Genève kommer i stor utsträckning att kretsa kring hur och på vilket sätt stater ska rapportera sin vapenhandel och hur offentlig den rapporteringen ska vara. För långt ifrån alla stater tror på öppenhet. Flera hävdar att deras behov av att hemlighålla vapenhandeln är viktigare än ett effektivt avtal. Med andra ord krävs ett fortsatt envist och intensivt arbete för att ATT ska fylla sin funktion.

ATTs första statspartsmöte hölls i Cancún förra året. Svenska Freds var på plats och lyfte även då, tillsammans med andra organisationer från det civila samhället, vikten av en öppen och tydlig rapportering. För saknas en sådan är det oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, att ställa stater till svars om de inte följer avtalet. Och fortfarande exporterar flera stater, däribland Sverige, krigsmateriel som bland annat används vid den saudiledda koalitionens bomningar i Jemen.

Svenska Freds fortsätter att arbeta för en strikt implementering av ATT och för att ett skärpt regelverk för den svenska vapenexporten ska komma på plats.

En annan positiv nyhet nådde oss i slutet av förra veckan, från FN i Genève. Arbetsgruppen för kärnvapennedrustning beslutade då att påbörja förhandlingar om ett kärnvapenförbud i FN under 2017. Sveriges inställning till kärnvapenförbud är splittrad vilket inte gör mig så stolt som svensk, men jag hoppas att Sverige tar chansen i FN i oktober och röstar ja till att FN ska verka för ett förbud.  Beslutet i Genève är ändå en viktig milstolpe värd att fira, i vår strävan efter att förbjuda det enda ännu tillåtna massförstörelsevapnet.

Det är fortfarande lång väg kvar till ett internationellt förbud mot kärnvapen. Men historien har visat att envishet ger resultat. Svenska Freds var delaktiga både i förbudet mot personminor 1997 och mot klustervapen 2008. Förbud som till en början stötte på stort motstånd från många håll.

Vid årsskiftet intar Sverige sin plats i FNs säkerhetsråd och har dessutom tillsatt en nedrustningsambassadör som påbörjar sitt arbete 1 september. Så nu får det vara slut med att dra avgörande nedrustningsfrågor i långbänk. Vi förväntar oss att den att den svenska regeringen trappar upp arbetet för nedrustning genom att driva frågan om ett förbud mot kärnvapen och se till att den utlovade skärpningen av det svenska regelverket för vapenexport till slut kommer på plats.

Läs mer om vad som händer på ATT-mötet hos Reaching Critical Will.

Läs mer om arbetsgruppens möte om kärnvapen i Genève hos Svenska läkare mot kärnvapen. 

1 kommentar

Filed under Kärnvapen, Mänskliga rättigheter, Vapenexport, Vapenhandel