Lobbyarbetet för Jas skapar upprörda känslor i Schweiz

I dag publicerade Ekot ytterligare en omgång av dokument som visar hur strategin för att få Schweiz att köpa Jas Gripen sett ut. Det är detaljerade planer med listor över vilka personer som ska påverkas, argumentationshjälp, möten och information om att USA och Storbritannien gett sitt godkännande ”under radarn” för kampanjen.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Dock ser de väldigt olika ut beroende på om man tittar på Sverige eller Schweiz.
I Schweiz är reaktionerna kraftiga. Många är upprörda. Detta till skillnad från Sverige där ministrar och debattörer försöker tona ner situationen genom att säga att det är helt i linje med vad en ambassad förväntas göra.

Såväl förra gången när Ekot publicerade uppgifterna om att Sverige försöker påverka utgången av folkomröstningen, och nu när uppgifter som lobbypåtryckningar mot parlamentet framkommit, var mångas reaktioner likartade här i Sverige. Tre spår går att urskilja, inte alltid sammanfallande, men de förekommer.

En linje menar att detta inte är något nytt, och ”det är väl ändå inte ett problem att Schweiz, en stabil demokrati, vill köpa Jas”. Men problemet här är ju att beslutet att köpa just Jas fattats under ett omfattande dolt lobbyarbete och försök till att påverka en demokratisk folkomröstning. En annan linje argumenterar utifrån att Jas är bra för alliansfriheten och att vi därför borde vara glada. Dessa debattörer verkar helt ha missat att Jas till en stor del består av utländska komponenter, främst från USA och Storbritannien. Är Jas ens ett svenskt plan sett ut detta perspektivet? Dessa två länder ska även ha gett sitt godkännande till kampanjen ”under radarn” enligt Ekots dokument. Och en tredje linje är inne på spåret av att ”ambassader ska främja svenska intressen”. Jag tänker så här: Är det ovanligt att ambassader bedriver informations- och lobbyarbete för svenska intressen? Nej, det ingår i deras uppgift. Tyvärr ingår även främjande av vapenindustrin i detta uppdrag.

Vi måste dock likväl kunna ha en seriös diskussion om huruvida det är problematiskt att detta förekommer, även för de som verkar helt inställda för att försvara Jas Gripen ända in i graven. Jag ska förklara varför Ekots avslöjanden är för viktiga för att avfärdas som business as usual.

1. Det råder ingen brist på vapenlobbyism generellt. Varken i Sverige eller globalt sett. Det är en verksamhet som ofta förs i det fördolda, utan insyn. Ekots avslöjande är viktigt med tanke på att detta är första gången vi ser hur pass intrikat systemet är. För oss som medborgare i Sverige är det viktigt att vi vet vad våra skattemedel går till.

2. När det gäller fallet Schweiz har det dels handlat om att försöka styra utgången av ett annat lands demokratiska folkomröstning, dels om att kartlägga och styra beslutsfattarna i parlamentet. Under tiden som detta lobbyarbete har pågått har ministrar i Sverige samtidigt upprepat gång på gång att den demokratiska processen i Schweiz ska respekteras. Sverige har varit betydligt djupare involverat i den politiska processen i Schweiz än vad som meddelats utåt.

3. Ambassader kan göra viktiga insatser med sitt lobbyarbete. Det är ju till exempelvis väldigt välkommet och behövligt att främja respekt för demokrati och mänskliga rättigheter i länder där det behövs. Eller för den delen främja handelssamarbeten inom andra områden än vapenindustrin som kan gynna den bredare samhällsutvecklingen. Men: det råder inte brist på vapenlobbyism i världen. Tänk om samma resurser, energi och prioriteringar istället lagts på att främja mänskliga rättigheter eller hållbar utveckling istället och getts samma prioritet från hemmabasen.

Och, vad som kanske är viktigast av allt. Det land som blir utsatt för påtryckningarna bör väl rimligen få vara medvetet om detta. Hur ska vi annars kunna hävda att det varit en demokratisk beslutsprocess och att valet av Jas Gripen var så självklart och okontroversiellt som det just nu håller på att framställas som? Reaktionerna i Schweiz visar ju på att lobbyarbetet är långt ifrån så okontroversiellt som det låter i Sverige. Beslutet om att köpa Jas har ju knappast fattats av sig själv under full demokratisk kontroll utan påtryckningar. Vi kan sitta här hemma i Sverige och hävda att det är demokratiska beslut som fattats för att köpa Jas Gripen från Sverige. Men är det är en slutsats som bör ifrågasättas framgår med all önskvärd tydlighet av Ekots avslöjande om lobbykampanjen.

Vi kommenterar i lunchekot. Morgonens inslag finns här.

På Saabstämma

Linda, Hana’ och Anna på stämman. Innan fotoförbudet klubbades igenom.

Vi äger en aktie i Saab, Sveriges största vapenindustri, för att kunna gå på deras årsstämma och ställa frågor till ledningen. Senast vi var där hade vi med oss människorättsaktivisten Sayed Mohamed Alawi från Bahrain, som frågade Saab varför de beväpnar Saudiarabien och Förenade Arabemiraten när det är så tydligt att de gått in i Bahrain och kväst demokratiupproret där. Svaret? Vi följer lagen, hälsade Saabs VD.

De hörde faktiskt av sig till mig dagen efter den stämman, för de ville komma i kontakt med Sayed igen. De bad om ursäkt för att deras svar inte hade varit helt bra och ville gärna träffas. Jag hälsade dem att vi gärna träffade dem, men har därefter inte hört något mer.

I dag gick min kollega Linda, jag och Hana’ Al-Khamri tillsammans till bolagsstämman. Hana’ är bosatt i Sverige men kommer från Jemen och har under lång tid varit engagerad i drönarfrågan och människorättsfrågor, eftersom Jemen är oerhört drabbat av övervakning och attacker i drönarkriget.

Det spred sig ett allmänt suckande, folk vände sig om och stirrade eller vred på sig obekvämt i stolen när vi ställde våra frågor. Jag tittade ut över publiken när jag pratade och såg (och hörde) att det på ett par rader framför mig satt stämmodeltagare och skrattade så att axlarna guppade.

Jag har försökt sammanfatta våra frågor och svaren från Saabs VD Håkan Buskhe här nedan.

Hana’ Al-Khamri:

”Hej. Jag kommer från Jemen. Ett land som är söndertrasat av krig. Ovanpå det finns drönare som förstör våra liv. I början av den här månaden sörjde vi Hamza, en ung pojke som dog i sviterna av en drönarattack som drabbade honom när han var ute och spelade fotboll. Nu kanske ni undrar vad detta har med Saab att göra. Jo jag berättar den här historian för ert samvete efter att ha hört ert företag planera att fortsätta tillverka drönare och övervakningsutrustning, trots den ökade kritiken mot användningen av drönare, trots den ökade kritiken mot alla civila dödsoffer och utomrättsliga avrättningar, trots detta vill ni tillverka och sälja den här typen av maskiner. Det får mig att fråga om ert moraliska ansvar när ni söker tillverka och sälja, denna typ av maskiner, särskilt till diktaturer. Och hur kan ni garantera att era kunder inte kommer att abuse dessa. Ni säger kloka saker. Att ert mål är att bidra till säkerhet för människor och stater. Men jag vill säga följande till er. I mitt land, efter alla år av drönarattacker, och övervakningsteknik ger inte säkerhet till någon. Det skapar bara civila dödsoffer, radikaliserar samhället och försämrar människors liv. Tack.”

Saab svarar:

”Bakom varje obemannat vapen finns en människa. Obemannade vapen som drönare frånskiljer ju inte människor från det moraliska ansvaret i att använda dem. Det är för oss ingen skillnad. Drönare och andra liknande vapen som avfyras på avstånd, ja som gevär också, men vår tro är att det här är ett viktigt område för säkerhet och trygghet och en teknik som också går att använda i annan typ av civil användning. Så som svar på din fråga: bara för att man använder en drönare betyder ju inte det att man tas ifrån sitt etiska ansvar. I övrigt när vi säljer våra produkter så är det ISP som bedömer och det är ju riksdagen också som står bakom, i övrigt vill jag inte kommentera vilka marknader eller länder vi säljer till.”

Svenska Freds:

”Vi har hört om omstruktureringarna inom området Dynamics här i dag och även tidigare att ni i en kommentar till Nyhetsbyrån Direkt säger att det är de avvecklade krigen i Irak och Afghanistan som påverkat era försäljningssiffror, men att ni tror att det kommer vända uppåt igen snart. Och ni sa nyss här tidigare på stämman att granatgeväret Carl Gustaf varit bra för ert kassaflöde. Så då funderade jag lite och undrar, alltså… beklagar Saab att krigen i Irak och Afghanistan är över? Jag undrar också vilka nya marknader inom väpnade konflikter och krig som ni ser framför er, eftersom ni är säkra på att det kommer vända uppåt igen?”

Saab svarar:

”Om du hade varit med på den presskonferensen du refererar till och följt oss lite mer noggrant så sa jag och har sagt flera gånger att det är ju skönt att krigen är avvecklade. Vi säger det nästan uteslutande. Och i grunden hade det väl varit skönt om vi som industri inte ens hade behövts finnas, att världen varit så fredlig, nu kommer väl inte världsfreden till 2014 heller så som det ser ut. ”

För att sedan fortsätta:

”Vi har inte alls beklagat att krigen avvecklats, en konsekvens av de här krigen är att behoven av CG minskar (jag undrar om Håkan Buskhe inte sa fel här och egentligen menade att de inte beklagade ordernedgången inom Dynamics). Men vi har inte beklagat det. Då finns det ju då olika sätt för det att gå uppåt igen, behöver det vara ett krig för att man ska behöva rusta upp igen? Nej, de beredskapslager som finns alltifrån USA men det kan även gälla Sverige, är faktiskt ganska tomma. Så man kan faktiskt behöva köpa vapen också utan att behöva använda dem. Och på så sätt ser vi en tillväxt.”

Vi satt inte kvar hela vägen till slutet på stämman, utan gick efter det att frågestunden var över. Med svaren från Saab i minnet och kommentarer nerklottrade i anteckningsblocket. Om att Svenska Freds kunde ha följt vad Saab sagt lite bättre. (eller om vi rent av varit journalister som kunnat bli ackrediterade till den refererade presskonferensen som vi borde ha lyssnat till?) Om en vapenindustri som i ett andetag retoriskt gärna pekar på att det hade väl varit bra om världen var fredligare, men inte själva tror på det i nästa andetag. Om hur det är användarna som är ansvariga för hur Saabs vapen används, inte de själva. Jag väntar på den dagen då samma principer gäller alla företag, där tuffa böter inte bara delas ut till företag som skräpar ner miljön, utan då även vapenföretag tvingas ta ansvar för sina produkter på samma sätt.

På vägen hem i tunnelbanan kom jag sedan att tänka på ett tidigare tillfälle, från Almedalen för ett par år sedan. Då var jag med i en panel om Jas Gripen och en annan av medpanelisterna var Dan Jangblad, vice ordförande och strategidirektör på Saab. Jag minns att jag vid ett tillfälle påpekade de oändliga antal mutavslöjanden som både rört affärer med Jas Gripen och kring Saabs verksamhet, något som fick Jangblad att invända att några bevis för att Saab skulle ha använt sig av mutor aldrig presenterats.

I dag avslöjade Ekot att den agent som Ericsson använt i muthärvan med radarövervakningssystemet Erieye i affären med Grekland inte bara haft uppdrag för Ericsson, utan även arbetat för Saab.

Jag vet inte om Dan Jangblad och de andra på företaget drämde nävarna i bordet av ilska i dag vid lunchtid när uppgifterna kom fram. Det var i alla fall reaktionen vid det där panelsamtalet i Almedalen för ett par år sedan.

 

***

För den som vill läsa mer om granatgeväret Carl Gustaf, finns en bra redogörelse i den här rapporten: Lätta vapen från Sverige – En förödande exportsuccé. För den som vill läsa mer generellt om vapenexporten, rekommenderar jag den här översikten. Och så klart: Saabs årsredovisning för 2013.