Tag Archives: drönare

På Saabstämma

Linda, Hana' och Anna på stämman. Innan fotoförbudet klubbades igenom.

Linda, Hana’ och Anna på stämman. Innan fotoförbudet klubbades igenom.

Vi äger en aktie i Saab, Sveriges största vapenindustri, för att kunna gå på deras årsstämma och ställa frågor till ledningen. Senast vi var där hade vi med oss människorättsaktivisten Sayed Mohamed Alawi från Bahrain, som frågade Saab varför de beväpnar Saudiarabien och Förenade Arabemiraten när det är så tydligt att de gått in i Bahrain och kväst demokratiupproret där. Svaret? Vi följer lagen, hälsade Saabs VD.

De hörde faktiskt av sig till mig dagen efter den stämman, för de ville komma i kontakt med Sayed igen. De bad om ursäkt för att deras svar inte hade varit helt bra och ville gärna träffas. Jag hälsade dem att vi gärna träffade dem, men har därefter inte hört något mer.

I dag gick min kollega Linda, jag och Hana’ Al-Khamri tillsammans till bolagsstämman. Hana’ är bosatt i Sverige men kommer från Jemen och har under lång tid varit engagerad i drönarfrågan och människorättsfrågor, eftersom Jemen är oerhört drabbat av övervakning och attacker i drönarkriget.

Det spred sig ett allmänt suckande, folk vände sig om och stirrade eller vred på sig obekvämt i stolen när vi ställde våra frågor. Jag tittade ut över publiken när jag pratade och såg (och hörde) att det på ett par rader framför mig satt stämmodeltagare och skrattade så att axlarna guppade.

Jag har försökt sammanfatta våra frågor och svaren från Saabs VD Håkan Buskhe här nedan.

Hana’ Al-Khamri:

”Hej. Jag kommer från Jemen. Ett land som är söndertrasat av krig. Ovanpå det finns drönare som förstör våra liv. I början av den här månaden sörjde vi Hamza, en ung pojke som dog i sviterna av en drönarattack som drabbade honom när han var ute och spelade fotboll. Nu kanske ni undrar vad detta har med Saab att göra. Jo jag berättar den här historian för ert samvete efter att ha hört ert företag planera att fortsätta tillverka drönare och övervakningsutrustning, trots den ökade kritiken mot användningen av drönare, trots den ökade kritiken mot alla civila dödsoffer och utomrättsliga avrättningar, trots detta vill ni tillverka och sälja den här typen av maskiner. Det får mig att fråga om ert moraliska ansvar när ni söker tillverka och sälja, denna typ av maskiner, särskilt till diktaturer. Och hur kan ni garantera att era kunder inte kommer att abuse dessa. Ni säger kloka saker. Att ert mål är att bidra till säkerhet för människor och stater. Men jag vill säga följande till er. I mitt land, efter alla år av drönarattacker, och övervakningsteknik ger inte säkerhet till någon. Det skapar bara civila dödsoffer, radikaliserar samhället och försämrar människors liv. Tack.”

Saab svarar:

”Bakom varje obemannat vapen finns en människa. Obemannade vapen som drönare frånskiljer ju inte människor från det moraliska ansvaret i att använda dem. Det är för oss ingen skillnad. Drönare och andra liknande vapen som avfyras på avstånd, ja som gevär också, men vår tro är att det här är ett viktigt område för säkerhet och trygghet och en teknik som också går att använda i annan typ av civil användning. Så som svar på din fråga: bara för att man använder en drönare betyder ju inte det att man tas ifrån sitt etiska ansvar. I övrigt när vi säljer våra produkter så är det ISP som bedömer och det är ju riksdagen också som står bakom, i övrigt vill jag inte kommentera vilka marknader eller länder vi säljer till.”

Svenska Freds:

”Vi har hört om omstruktureringarna inom området Dynamics här i dag och även tidigare att ni i en kommentar till Nyhetsbyrån Direkt säger att det är de avvecklade krigen i Irak och Afghanistan som påverkat era försäljningssiffror, men att ni tror att det kommer vända uppåt igen snart. Och ni sa nyss här tidigare på stämman att granatgeväret Carl Gustaf varit bra för ert kassaflöde. Så då funderade jag lite och undrar, alltså… beklagar Saab att krigen i Irak och Afghanistan är över? Jag undrar också vilka nya marknader inom väpnade konflikter och krig som ni ser framför er, eftersom ni är säkra på att det kommer vända uppåt igen?”

Saab svarar:

”Om du hade varit med på den presskonferensen du refererar till och följt oss lite mer noggrant så sa jag och har sagt flera gånger att det är ju skönt att krigen är avvecklade. Vi säger det nästan uteslutande. Och i grunden hade det väl varit skönt om vi som industri inte ens hade behövts finnas, att världen varit så fredlig, nu kommer väl inte världsfreden till 2014 heller så som det ser ut. ”

För att sedan fortsätta:

”Vi har inte alls beklagat att krigen avvecklats, en konsekvens av de här krigen är att behoven av CG minskar (jag undrar om Håkan Buskhe inte sa fel här och egentligen menade att de inte beklagade ordernedgången inom Dynamics). Men vi har inte beklagat det. Då finns det ju då olika sätt för det att gå uppåt igen, behöver det vara ett krig för att man ska behöva rusta upp igen? Nej, de beredskapslager som finns alltifrån USA men det kan även gälla Sverige, är faktiskt ganska tomma. Så man kan faktiskt behöva köpa vapen också utan att behöva använda dem. Och på så sätt ser vi en tillväxt.”

Vi satt inte kvar hela vägen till slutet på stämman, utan gick efter det att frågestunden var över. Med svaren från Saab i minnet och kommentarer nerklottrade i anteckningsblocket. Om att Svenska Freds kunde ha följt vad Saab sagt lite bättre. (eller om vi rent av varit journalister som kunnat bli ackrediterade till den refererade presskonferensen som vi borde ha lyssnat till?) Om en vapenindustri som i ett andetag retoriskt gärna pekar på att det hade väl varit bra om världen var fredligare, men inte själva tror på det i nästa andetag. Om hur det är användarna som är ansvariga för hur Saabs vapen används, inte de själva. Jag väntar på den dagen då samma principer gäller alla företag, där tuffa böter inte bara delas ut till företag som skräpar ner miljön, utan då även vapenföretag tvingas ta ansvar för sina produkter på samma sätt.

På vägen hem i tunnelbanan kom jag sedan att tänka på ett tidigare tillfälle, från Almedalen för ett par år sedan. Då var jag med i en panel om Jas Gripen och en annan av medpanelisterna var Dan Jangblad, vice ordförande och strategidirektör på Saab. Jag minns att jag vid ett tillfälle påpekade de oändliga antal mutavslöjanden som både rört affärer med Jas Gripen och kring Saabs verksamhet, något som fick Jangblad att invända att några bevis för att Saab skulle ha använt sig av mutor aldrig presenterats.

I dag avslöjade Ekot att den agent som Ericsson använt i muthärvan med radarövervakningssystemet Erieye i affären med Grekland inte bara haft uppdrag för Ericsson, utan även arbetat för Saab.

Jag vet inte om Dan Jangblad och de andra på företaget drämde nävarna i bordet av ilska i dag vid lunchtid när uppgifterna kom fram. Det var i alla fall reaktionen vid det där panelsamtalet i Almedalen för ett par år sedan.

 

***

För den som vill läsa mer om granatgeväret Carl Gustaf, finns en bra redogörelse i den här rapporten: Lätta vapen från Sverige – En förödande exportsuccé. För den som vill läsa mer generellt om vapenexporten, rekommenderar jag den här översikten. Och så klart: Saabs årsredovisning för 2013. 

 

4 kommentarer

Filed under Försvarspolitik, Vapenexport

Under en grå himmel känns det säkert

Waziristan. Foto: Gregor Enste, Heinrich Böll Stiftung. http://www.flickr.com/photos/44112235@N04/4091673675/

Waziristan. Foto: Gregor Enste, Heinrich Böll Stiftung.

Jag gick till jobbet under en blå himmel i dag. Det var ganska kallt, men skönt väder. Träden har snart tappat alla sina löv. Ett och annat färgglatt träd finns kvar. Jag möttes av många som liksom jag var ute och gick, på väg någonstans. Hur många som reflekterade över den blå  himlen vet jag inte, de flesta verkade mest ha bråttom.

Framme på jobbet läste jag den här artikeln med vittnesmål från personer som lever under hotet från drönare i Pakistan. Tre rader fastnade särskilt. Jag läste dem om och om igen. ”I no longer love blue skies. In fact, I now prefer grey skies. The drones do not fly when the skies are grey… When the sky brightens, drones return and we live in fear.”

Citatet kommer från en 13-årig pojke från Waziristan, som tillsammans med sin syster Nabila nyligen vittnade inför den amerikanska kongressen om hur deras liv påverkas av drönare. De miste sin farmor/mormor i en drönarattack när de var ute på fälten och odlade okra.  Sju andra barn omkom också i attacken.

Tänk er den sorg och maktlöshet det innebär att ha mist dina nära anhöriga. Tänk er att leva under rädslan för fint väder. Drönarna är ett otyg och ett vapen som inte borde finnas.

Kommentarer inaktiverade för Under en grå himmel känns det säkert

Filed under Försvarspolitik, Vapenhandel

Teknikutveckling, drönare och liberala argument

Med argumentet ”Vi behöver ta del av teknikutvecklingen” har satsningar på drönare motiverats från politiskt håll i Sverige (se t ex (S) här). Saab, det vapenföretag som är störst i drönarutvecklingen, pratar bland annat om möjligheterna till civil övervakning och insatser vid exempelvis skogsbränder när de ska motivera varför medverkan i drönarutveckling är viktig. Likaså menar man att samarbetet kring nEUROn har minskat kostnaderna för Jas Gripen. Liberala debattörer pratar om drönare som det minst dåliga alternativet.

I dag har vi en debattartikel i Aftonbladet som lyfter fram de vanligaste argumenten kring drönare. Det finns så klart många fler argument att lyfta än de som det finns utrymme för i en debattartikel. Men jag har svårt att se motiveringen att ”vi får ta del av viktig teknikutveckling” som särskilt hållbar. Men till vilket pris får vi ta del av denna utveckling? Och vem är det som betalar? Vi kan väl få ta del av viktig teknikutveckling om vi börjar samarbeta kring ett kärnvapenprogram också? När politiska företrädare beklagar hur tråkigt det är med krig och att det till varje pris ska undvikas klingar orden lite tomt om man ändå drar slutsatsen att vi måste investera i drönare. Det riskerar istället att bli ett förlöjligande argument i debatten.

Och när det gäller att drönare skulle vara en teknik som kan minska krigen och civila dödsoffer, så har jag svårt att se det framför mig. Det sker knappast i dag. Jag skulle snarare hävda att utan drönare  hade attackerna mot befolkningen i Pakistan, Jemen, Afghanistan och Somalia kanske varit färre, just för att det finns en medvetenhet om att bombattacker ofta drabbar civila. Med den nya tekniken riskerar tröskeln för väpnade attacker snarare sänkas än höjas, på bekostnad av de som lever på marken i de drabbade länderna. Miljardbelopp på vapenprojekt har snarare dränerat många länders försvarsbudgetar och statskassor över lång tid, något som snarare gått ut över samhällsekonomin och satsningar på fred, nedrustning och mänskliga rättigheter.

Utifrån ett liberalt perspektiv har jag svårt att se hur man kan legitimera de utomrättsliga avrättningar som sker. En central tes i teorin om den eviga freden, så som den formulerades av Immanuel Kant 1795, är att freden inte kan beskrivas i militära termer. Fred är ett tillstånd där rätten står över militärens och vapnens makt – med dagens ord formulerat i termer av rättsstaten, folkrätt och mänskliga rättigheter. Det är i detta resonemang en försvars- och säkerhetspolitisk analys måste ta sitt avstamp. Inte tvärtom. Det kan inte handla om att definiera en försvarspolitik för ett fåtal (Sverige) som ska bekostas av att andra människor tas ifrån rätten till sina liv (t ex i Pakistan, Jemen, Somalia och Afghanistan).

Men jag vet att vapenföretag som Saab gärna vill skriva in sig i denna berättelse och hellre vill visa upp de projekt de utvecklat och vilken potential de har för att bidra till försvarspolitiken. Då har man dock börjat i helt fel ände och låtit olika vapensystem definiera politiken. Förvisso vanligt förekommande i svensk försvars- och säkerhetspolitik, men inte desto mindre viktigt att det upphör. 

3 kommentarer

Filed under Försvarspolitik, Vapenexport

Alla utom Pakistan

Barack Obama har betytt mycket under de fyra år han har varit president och var ett välkommet steg bort från den utrikespolitik George W. Bush förde. Jag är inte expert på amerikansk inrikespolitik, dock väl medveten om att även den påverkar och påverkas av utrikespolitiken. Men jag lämnar den biten åt de som kan den bättre.

I går skrev jag ett inlägg där jag ställde frågan ”Kan Obama vara sämre än Bush?”, där jag lyfte fram problemet med drönare, hur Obama använt sig av dem och hur ytterst lite kritik riktats mot honom för detta. Jo, förvisso av flera FN:rapportörer, men jag syftade på att jag tror att det finns många som ser Obama som en fredsduva utan att ha tänkt över det ordentligt. Det var många som riktade kritik mot Bush när han skulle ha det, men i Obamaeuforin tror jag många blivit förblindade. I princip hela världen skulle välja Obama om den nu fick rösta i det amerikanska presidentvalet. Ja, förutom de i Pakistan. De var de enda på hela jordklotet som ville ha Mitt Romney istället.

Det stämmer att Obama har arbetat för att minska ner och avveckla truppnärvaron i Irak och Afghanistan, det var inte hans beslut att inleda dessa militära operationer. Men vem som än efterträtt George W. Bush lär väl ändå inte ha behövt anstränga sig för att framstå som en fredsduva i jämförelse. Och faktum är att Obama gjorde samma omfattande truppökning i Afghanistan precis som George W. Bush gjorde i Irak.

När Obama hade suttit halva sin mandatperiod, 2011, sa jag bland annat detta till DN.se: ”Talen i Prag och Kairo överträffade nog allas förväntan. USA från isolationism till att närma sig det internationella samfundet igen.” Jag försökte också peka på olika saker han misslyckats med, som att t ex stänga Guantánamo eller att minska de militära utgifterna.

Obamas främsta fördel och viktigaste bidrag till en förändrad amerikansk utrikespolitik är betoningen på samarbete snarare än att söka egna lösningar. Det finns säkert exempel där Obama också gått i en mindre samarbetsorienterad linje, men i huvudsak är det dock en skillnad till det bättre både jämfört med Bush och Romney. Jag tror inte Romney kommer dra ner på drönarattackerna. Men jag är ändå övertygad om att han skulle få på moppo på ett helt annat sätt än Obama, som alltså lik förbaskat har övertagit många av Bush:s strategier i kriget mot terrorismen.

Obama verkar annars förespråka dialog framför isolering gentemot Iran, tvärt emot vad Romney vill. Med Mitt Romney ökar risken för krig med Iran. Mitt Romney vill förlänga insatsen i Afghanistan, där Obama har satt en tidsgräns. Denna tidsgräns är dock förhandlingsbar mellan Obama och Karzai, så helt rätt är det inte när det skrivs att USA ska lämna Afghanistan 2014, eftersom det kan bli aktuellt med ytterligare närvaro efter dess (detta gäller för övrigt även Sverige).

Mitt Romney vill tillföra mer pengar till USA:s försvarsbudget. Mitt Romney anser till och med att den ska ha mer pengar än vad den amerikanska försvarsmakten själv ber om.

Den brittiska tidningen The Guardian har här en genomgång av olika utrikespolitiska frågor. Särskilt i synen på lösningen av Israel/Palestina-konflikten känns klyftan mellan de två kandidaterna. En annan fråga där Obama och Romney har olika åsikter är om och på vilket sätt kärnvapennedrustningen med Ryssland ska främjas, där Romney inte alls verkar vilja se någon sådan utan hellre vill sätta hårt mot hårt.

Så jovisst finns det skäl för att säga att Obama innebär större potential till en något fredligare värld. Ja, förutom om man bor i Pakistan då kanske.

Kommentarer inaktiverade för Alla utom Pakistan

Filed under Försvarspolitik, Konflikthantering, Mänskliga rättigheter, Ryssland, USA

Kan Obama vara sämre än Bush?

Foto: Elizabeth Cromwell http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Obama_Chesh_5.jpg?uselang=svDet är oerhört svårt att kalla varken Barack Obama eller Mitt Romney för fredskämpar. Det finns så mycket att skriva när det gäller likheterna i de två kandidaternas syn på USA:s roll i omvärlden. Säkert finns många skillnader också. Men jag vill lyfta fram en sak som känns väldigt angelägen. Och det är hur Obama har fortsatt på George W Bush:s inslagna väg i kriget mot terrorismen och att det känns som att han har kommit undan med mycket som George W. Bush inte skulle ha gjort.

En direkt skillnad mellan George W. Bush och Barack Obama i kriget mot terrorismen är att när George W. Bush var president så togs misstänkta terrorister till fånga och placerades på Guantanamo, eller på andra platser som till exempel i Bagram-fängelset i Afghanistan strax norr om Kabul. För detta uppenbara brott mot mänskliga rättigheter fick han all den kritik han förtjänade.

Sedan Barack Obama blev president skjuter man ihjäl de misstänkta terroristerna på en gång istället. Anmärkningsvärt ofta man läser om så och så många dödade, och ingen tagen till fånga, prövad i domstol och oskyldig tills motsatsen bevisats. Den närmast explosionsartade ökningen av användningen av drönare i Pakistan, Jemen, Somalia och Afghanistan, får det att framstå som att det skulle vara okej att attackera människor i ett annat land eftersom det inte är en endaste soldat på marken som avlossar sitt gevär.

FN:s specialrapportör om utomrättsliga och godtyckliga avrättningar, Christof Heyns, riktar skarp kritik mot USA för användandet http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Class1_uav.jpg?uselang=svav drönare. Christof Heyns har också uttryck oro över det faktum att drönare hotar att urholka den internationella rätten. Även FN:s specialrapportör om mänskliga rättigheter och terrorismbekämpning, Ben Emmerson, kräver att frågan utreds av en oberoende kommission.

Jag kommer ihåg min känsla 2004 när jag fick veta att det jag aldrig trodde skulle hända ändå skett. George W Bush blev omvald. Det var för mig helt obegripligt och jag ville bara gå hem och dra ner gardinerna och sätta mig i ett mörkt hörn och vara arg och uppgiven.

Kan det vara så att Obama till och med är sämre än Bush i den här frågan? Kommer Romney fortsätta på samma linje om han vinner eller kommer han att göra annorlunda? Kanske gör det ingen skillnad för kriget mot terrorismen vem det är som är president. Jag är inte helt säker på svaret än och är så klart fullt medveten om att det inte går att sia in i framtiden. Men oavsett så känns det angeläget att vi inte glömmer bort att granska även de kandidater som kanske upplevs vara mer fredliga än övriga alternativ. Risken är att vi bedrar oss annars.

4 kommentarer

Filed under Försvarspolitik, Mänskliga rättigheter, USA