Det talas ofta om Indien som världens största demokrati och hur bra det går för landets ekonomiska utveckling. Lite mindre ofta talas det om den latenta konflikten med Pakistan. Och ytterst sällan talas det om de närmare trettio interna väpnade konflikter som pågår i landet.
Därtill finns alla de som lever i extrem fattigdom, Indiens alla miljontals osynliga medborgare som går till sängs hungriga varje kväll. Det är givetvis en mycket lukrativ marknad som hägrar för vapenföretagen. Indien är världens näst största vapenimportör och planerar att spendera över 700 miljarder på militära utgifter den kommande tioårsperioden enligt den senaste prognosen. Fattas bara annat att vapenföretagen dras som flugor till sötsaker!
Jag är för andra gången i Indien och besöker våra samarbetsorganisationer och försöker förstå det absurda i att en enorm vapenmässa arrangeras i ett land som bebos av hälften av världens fattiga. Svenska Freds är här igen för att protestera mot att Sverige försöker sälja vapen till Indien trots att det är så uppenbart att pengarna behövs till annat.
Utanför ingången till DefExpo, som vapenmässan heter, springer gatubarnen och tigger om pengar. De kostymklädda herrarna med mörka solglasögon kommer gåendes ut från området med påsar med loggor från de stora vapenföretagen.
Två skilda världar. Så nära, men ändå så långt ifrån varandra.
Ordföranden bloggar 
