Tag Archives: vapenexport

Det här är vårt ansvar

I söndags var vi med på manifestationen ”Refugees Welcome” som Grön Ungdom tog initiativ till. 15 000 personer trotsade regnet och gick till Medborgarplatsen i Stockholm för att visa stöd för kravet på lagliga vägar in i EU.

Manifestationen sändes bland annat av SVT och kan ses här: Manifestation för flyktingmottagande. Stort tack till alla som kom och stort tack till alla som jobbade med att få ihop manifestationen!

Här är det tal jag höll:

”Vi ser med förtvivlan hur människoliv släcks på flykten undan krig och förtryck. Vid de stränder så många av oss har badat spolas livlösa kroppar upp. I lastbilar med dålig ventilation kvävs människor till döds. Mil efter mil med murar och taggtråd växer fram längs våra gränser. Rasistiska och populistiska rörelser växer fram på insidan av våra gränser. Krig och förtryck pågår på utsidan av våra gränser.

Detta är vårt gemensamma ansvar. Här i Sverige och här i Europa. Som medmänniskor måste vi hjälpas åt och erbjuda skydd åt dem som flyr undan krig och förföljelse. Vi behöver samarbeta. Vi har gjort alldeles för lite för att förhindra de krig som nu pågår. Och vi behöver se det faktum att vi är delansvariga för den mardröm miljontals människor lever i just nu.

Den senaste tiden har vi fått veta att det är de illegala människosmugglarna ska stoppas. Jaha. Gör det hörrni. Men se då också till visa lite politisk vilja till att stoppa krigen. Se också då det faktum att de människor som med hjälp av människosmugglare lyckas ta sig till Europa, det är människor som flyr undan det förtryck och de krig som i många fall bedrivs med vapen länderna i den Europeiska Unionen och vi här i Sverige själva har skickat dit. Vår vapenhandel driver människor på flykt. Regeringen må också göra mycket som är bra. Men det är inte särskilt solidariskt att låta världens fattiga betala och använda var fjärde biståndskrona till att finansiera vårt flyktingmottagande, vilket är fallet för tillfället.

En del röster vill få det att låta enkelt och säga att det är bättre att hjälpa på plats. Och visst måste vi försöka göra det. Men det är inte så himla lätt. För på plats rasar kriget. Städer faller sönder och civila dödas under Bashar Al-Assads oljefatsbomber. Aktivister förföljs av totalitära regimer. Terrorgrupper avrättar dem som inte passar in i deras världsbild. På plats befinner sig människor som du och jag som undrar när detta helvete ska ta slut. Som till sist ger upp och som sista utväg väljer att fly och lämna allt de en gång hade. Människor som du och jag med känslor, drömmar och hopp om framtiden.

Gensvaret på den här manifestationen har varit enorm. Nu visar vi att vi är ett fredens och ett solidariskt Europa. Jag känner hopp. Vi ser rörelser och initiativ på flera håll. Privatpersoner och organisationer ger sig ut i egna båtar och räddar människor. Familjer som öppnar sina hjärtan och hem. Företag som ställer in personalresor och ger pengarna till hjälporganisationer. Människor som väljer att visa medmänsklighet. Som ställer krav på säkra och lagliga vägar in i EU, som kämpar för att värna om asylrätten och som vägrar köpa pratet om någon slags massinvandring när faktum är att av de nära 60 miljoner flyktingar som finns i världen så är det en liten andel som lyckas ta sig ända hit.

För vi är många som vill ta ansvar. Som vägrar acceptera fler namnlösa kroppar på Medelhavets botten. Som vägrar acceptera fler människoliv släckas under krigets bombräder. Och som vägrar att acceptera att stjärnorna i Europeiska Unionens flagga blir till en ring av taggtråd.

Låt oss visa att vi är många som tillsammans öppnar våra armar, ser våra medmänniskor och säger: Refugees Welcome.”

Tal vid manifestationen "Refugees Welcome"

Tal vid manifestationen ”Refugees Welcome”

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

Ömsinta kärlekslåtar och redo för strid

Det första som möter oss när vi kommer in är i vanlig ordning en sal med dämpad belysning, småprat, pianomusik och långa bord med mattallrikar, fruktfat på höjden, och långa rader av Loka. Stämmobesökarna minglar stillsamt runt, stannar till och äter lite vindruvor eller småpratar med en bordsgranne. Längs väggarna står olika montrar och storbildsskärmar utplacerade. Vapensystem visas upp, en ansvarig från Saab delger information och besökarna kan ställa frågor. Soldater redo att gå ut i strid flimrar förbi i bakgrunden. På en annan bild visas en hög med söndersprängt byggmaterial upp. Stämningen är gemytligt obehaglig. Som om det vore världens mest naturliga sak att äta efterrätt i sällskap av ett vapensystem i glättig förpackning. När det är dags att börja sammanträdet möts vi av ömsinta kärlekslåtar från singer-songwriters på dämpad ljudnivå i själva salen där alla sitter, som ytterligare bidrar till den skeva upplevelsen. Just när vi kom in var det en cover på Ed Sheerhans ”Thinking Out Loud” som spelades.

Vi var tre personer på Saabs årliga bolagsstämma igår på Globen. Svenska Freds äger en aktie i Saab för att kunna gå dit och ställa frågor till ledningen. Aktien köpte vi 2007 och i år räknade vi ut att vi har fått 30 kronor och 25 öre i avkastning. Eftersom vi inte har något syfte att tjäna pengar på den valde vi att skänka summan som en symbolisk gest till Gulf Center for Human Rights, som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter i länder där demokratiaktivister fängslats av regimer som är vapenkunder till Saab.

Vi valde att ställa två frågor. En om Saabs ansvar för hur vapenexporten till Saudiarabien stärker regimen och riskerar att bidra till kriget i Jemen, där 600 personer beräknas ha mist livet hittills. Hälften uppges ha varit civila och nyligen kunde vi läsa om den fruktansvärda attacken på ett flyktingläger som saudiskt stridsflyg misstänks ha genomfört. Vi frågade också om Saab här och nu kunde garantera att inga mutor eller oegentligheter förekommit i Jas-affären med Brasilien, med tanke på att en åklagare just nu utreder detta i Brasilien.

På den första frågan fick vi ett ganska långt svar som i korthet handlade om att Saab bara följer lagen och att de är ett företag som är viktigt för Sveriges försvar och säkerhet. På den andra frågan berättade de att det numera finns en vitbok kring alla vapenaffärer för att undvika oegentligheter. Hur pass offentlig den vitboken är är oklart. Och självklart svarade Saabs VD att affären är mycket transparent genomförd.

För första gången fick vi uppmuntrande kommentarer från våra bänkgrannar som tyckte att det var jättebra att vi var där och ställde frågor. Det var trevligt att höra. Vi kommer att fortsätta arbeta mot vapenexporten på detta och andra sätt även framöver.

En lite komisk grej som hände var för övrigt i inledningen när alla deltagarna skulle teströsta på en till synes väldigt enkel fråga. På frågan ”Tillverkar Saab ubåtar?”, där mötesordföranden passade på att ge en känga till Australiens premiärminister, svarade 69 procent av de röstberättigade nej. Att Saab köpt upp Kockums och att ledningen själv lyfte fram detta i inledningstalen verkar ha gått ägarna helt förbi.

För er som har Facebook finns det några bilder från stämman att titta på här. Självklart är bilderna tagna innan stämman tog det sedvanliga beslutet att ej tillåta varken foto eller ljudupptagning, Saab själv undantaget.

IMG_5808

Kommentarer inaktiverade för Ömsinta kärlekslåtar och redo för strid

Filed under Okategoriserade

Vi gjorde det!

En tioårig kamp från bland annat oss i Svenska Freds har kammat hem en stor seger. Att regeringen bestämt sig för att säga upp det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien är utan tvekan en milstolpe i vår historia. Jag vågade knappt tro det när jag fick de första meddelandena från mina kollegor. Jag satt på tåget just utanför Varberg på väg till en boklansering.

Det är många som under dessa tio år drivit frågan. Fler och fler har anslutit sig, inte minst sedan avslöjandet från Sveriges Radio Ekot om den planerade vapenfabriken våren 2012. Då hände något med debatten. Insikten sjönk in hos allmänheten. Det var som om folk vaknade upp. ”VA? Har vi ett MILITÄRT SAMARBETE med en av världens värsta diktaturer som går ut på att bygga en vapenfabrik?!”.

Jämfört med för tio år sedan då vår dåvarande ordförande Frida Blom satt i Studio Ett och debatterade mot Kent Härstedt (S) har något hänt. Mänskliga rättigheter och företags ansvar har letat sig allt djupare in i det politiska medvetandet. Jag är glad för att vi lyckats komma hit där vi står i dag. Det militära samarbetsavtalet är historia. Tack till alla som gjort detta möjligt, oavsett om ni anslöt er i början av det här året eller för tio år sedan.

Det har varit oerhört intressant att följa reaktionerna på beslutet. Vem är det som har blivit arg? Vad har de för gemensamma nämnare? Är det så att Sverige har tappat sitt anseende? Nej, det har vi inte. Att Saudiarabien tycker att ”Sverige är ett litet skitland som inte ska ta sig ton” kan vi nog överleva. Dessutom är det lite komiskt. Om det nu är så att ett litet skitland har synpunkter, varför då bli så arg? Och är det för att vi blir kallade för ett litet skitland som Carl Bildt, familjen Wallenberg och ledarsidan på Dagens Industri blir upprörda? Sverige har ju investerat mycket i att vara ett stort litet land. Det är klart att det ont i självkänslan då.

Men största delen av upprördheten – vare sig det gäller saudiska kungahuset, en fd utrikesminister, en miljardärssläkt med intressen i Sveriges största vapenföretag Saab, eller ledartexter på en industritidning – ligger så klart i det avslutade militära samarbetsavtalet. Svenska UD har under många publicerat rapporter som beskriver de omfattande kränkningarna av mänskliga rättigheter i Saudiarabien och reaktionen är därför något senkommen. Jag har svårt att ta den saudiska ilskan på helt allvar. Det enda som skulle ta deras ilska för rakt igenom ärlig, vore om de ensidigt bestämde att de inte tänker köpa fler vapen från det lilla skitlandet Sverige.

Jag tycker dock inte att det behöver vara fel att ha ambitionerna att vara ett stort litet land. Vi ska vara stolta över att vi för vågat sätta handling bakom orden i vår utrikespolitik och dra en gräns. Om demokrati och mänskliga rättigheter SKA vara ledstjärnor är det omöjligt att ha militära samarbeten med diktaturer. Som nästa steg i denna nyriktning måste därför vara att införa ett absolut demokratikriterium i lagen om vapenexport. Vi har skrivit om detta här och här.

En annan intressant argumentationslinje har varit att det är dåligt med stängda dörrar. Jag har mig veterligen inte sett någon som i denna debatt hävdat att det är bra. Men det kritiker till det militära samarbetsavtalet pekat på är just skillnaden mellan militär och civil handel och utbyten. I en diktatur är det regimen som stärks av de militära samarbetena och vapenaffärerna. Det är inte befolkningen. Detta är en central skillnad. Sen skulle det ju vara intressant att se någon slags resultatredovisning över hur svenska företag främjat mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Och kan någon svara på varför, om det nu är så viktigt att hålla sig väl med diktaturer och repressiva stater, hur kan det då komma sig att det är dåligt med ilska i Riyadh men bra när den finns i Moskva? Om vi nu gör en människorättsrevolution och främjar demokrati med hjälp av vapenexport och militära samarbeten borde vi skyndsamt skicka iväg ett sändebud till världens olika terroristgrupper med besked om att vår vapenindustri väldigt gärna vill göra affärer med dem.

En tredje ganska dålig argumentation har varit att de civila företagen riskerar att drabbas nu när det militära samarbetsavtalet sagts upp och ilskan rasar. Vi kan kika på två exempel. Efter krisen med Muhammedkarikatyrerna hade danska företag en kort period av tillbakagång. Men handeln återhämtade sig snabbt och gick mot rekordnivåer redan året därpå. Jag är möjligen fel ute, men jag bedömer karikatyrkrisen som betydligt djupare än den reaktion Saudiarabien visar upp just nu. Vi får inte heller glömma bort att Sverige var på väg att underteckna ett militärt samarbetsavtal med Förenade Arabemiraten 2007, vilket stoppades av Folkpartiet. Det lär knappast ha tagit emot med några muntra tillrop. Sedan 2007 har den civila handeln med Förenade Arabemiraten ökat med 55%. Skrämselpropagandan om att de civila företagen skulle gå under på grund av de slopade militära avtalen saknar därmed sannolikt stöd i fakta.

De upprörda känslorna handlar alltså om något helt annat. Jag ska ge er en ledtråd. Det handlar om det nya ordet som numera finns före ordet ”utrikespolitik” i Sverige. Fundera på det parallellt med begreppet ”Vapenbröder”.

2 kommentarer

Filed under Okategoriserade

Planeringsmöte med GSoA

I helgen har det varit möte inom ENAAT, europeiska organisationer och nätverk som jobbar mot vapenhandel. Vi har bland annat presenterat och diskuterat utvecklingen inom respektive länders vapenexport, varit på föreläsningar om ICT-direktivet och om drönare.

Tillsammans med våra vänner i den schweiziska organisationen GSoA, fritt översatt ”Organisationen för ett Schweiz utan armé”, passade vi på att prata igenom kommande samarbete kring Jas Gripen och affären mellan Sverige och Schweiz.

Vi konstaterade att det är väldigt olika tonläge i debatten i respektive länder. I Schweiz är många väldigt kritiska. Affären är långt ifrån avgjord. Där säger regeringsföreträdare att beslut från Sverige om att satsa på  Super-Jas måste föregå det schweiziska. Och opinionen är generellt skeptiskt till en så dyr stridsflygaffär. GSoA jobbar bland annat för att få till stånd en folkomröstning om affären.

I Sverige lät det i november som att allt redan var klappat och klart. Här är det inte särskilt många som känner till den negativa opinionen i Schweiz. Och här är beskedet att Sverige tänker satsa på att utveckla ett antal Super-Jas om någt annat land väljer att köpa.

Schweiz väntar på att Sverige ska fatta beslut om att uppgradera. Dessutom ska landets parlament godkänna köpet, vilket inte gjorts än. Sverige väntar på att Schweiz (eller annat land) ska lämna besked om att de ska köpa. Något säger mig att detta dödläge kommer att användas som argument från industri och politiker i Sverige för att driva igenom satsningen ändå. Minsta lilla halmstrå greppas tag i för att fortsätta att hitta anledningar till att driva igenom miljarder i utgifter på Super-Jas.

Det finns inga säkerhetspolitiska motiv för köp eller uppgraderingar av Jas Gripen och vid en affär kommer det att leda till stora utgifter för skattebetalarna i såväl Schweiz som i Sverige. Tvärtom kommer det innebära ökade kostnader och löften om långtgående satsningar i decennier framöver. Kostnader som vi sedan inte kommer att kunna dra ner på pga de löften vi gett till andra länder som köpt planet. Att fortsätta satsningen på Jas Gripen är bara så fel det kan bli.

I april var min kollega Rolf Lindahl på besök på GSoA:s årsmöte, vilket blev avstampet för våra gemensamma ansträngningar att hindra affären. I går hade vi vårt andra möte, denna gången i Berlin. Vår gemensamma plan börjar ta form.

Svenska Freds och GSoA fortsätter planerna mot Gripen-affären
Svenska Freds och GSoA fortsätter planerna mot Gripen-affären

Kommentarer inaktiverade för Planeringsmöte med GSoA

Filed under Försvarspolitik, Vapenexport

Utredning om vapenexporten

Om du vill slippa uppmärksamhet, släpp ditt pressmeddelande på en fredag efter lunch. Då är ändå alla så såsiga och tänker på helgen (fredagsmys!) att risken för att någon fångar upp det som står i ditt pressmeddelande är minimal. Detta är standardknepet för alla som jobbar med politik och massmedia.

Därför blev jag jätteglad när jag hörde att Studio ett skulle göra en utfrågning av Ewa Björling om det utredningsdirektiv som presenterades på SvD Brännpunkt under fredag förmiddag.

Jag börjar med det som är positivt. Jag ser att utredningen har i uppgift att träffa representanter från det civila samhället, den ska se över möjligheten att öka transparensen och den ska även lämna ett antal delbetänkanden. Det är också bra att följdleveranser ska ses över.

Det som oroar mig, och som jag sa i det inslag i Studio Ett som sändes i fredags eftermiddag, är att mellan raderna läser jag att utifall de ekonomiska konsekvenserna blir för stora då kommer det inte bli någon ändring. Detta är oroande.

Lägg till detta att det först har tagit över ett år att presentera utredningsdirektivet, sedan ska arbetet fortgå i 2,5 år, därefter följer ett remissförfarande, det ska skrivas en proposition osv. Inte en chans att vi har en ny vapenexportlagstiftning före 2017 om allt flyter på. I bästa fall från juli 2016.

Urban Ahlin (S) kommenterar i Studio ett att det är olyckligt att utredningsarbetet skjuts över valet och att det borde kunna gå att göra svårare att exportera till ickedemokratier betydligt snabbare.

På frågan om utredningen så har såväl Ewa Björling som Fredrik Reinfeldt upprepade gånger pratat om att Sverige har en restriktiv lag om vapenexport som följs bra och att vi har ett transparent system. Detta ska nu ”göras ännu striktare”. Något säger mig att regeringen (läs (M)) helst inte vill se någon förändring alls i frågan.

Sist: jag tycker det är oerhört sorgligt att direktivet och arbetet med att se över vapenexporten förefaller vara formulerad utifrån ett katastofperspektiv. Ekonomiska hänsyn för vapenindustrin väger tungt liksom hur det skulle påverka de bilaterala avtal Sverige har med andra länder. Lägg till detta det statscentrerade perspektiv som ju var det problem som identifierades från första början – under den arabiska våren insåg (de flesta av) riksdagspartierna att det inte var hållbart att hänvisa till statssäkerhet och statliga relationer eftersom konsekvenserna av detta synsätt gjorde att människor med krav på demokrati slogs ner brutalt.

Ni kunde väl ha fortsatt på den linjen och istället formulerat ett möjlighetsdirektiv. Sverige har en möjlighet att slå fast en stark ståndpunkt: inga fler vapen till förtryckare. Vilka fördelar skulle vi få av detta? Vilka möjligheter innebär det? Istället är det formulerat som en förlustaffär redan innan saken är utredd. Så dumt!

Ska det behöva vara så svårt? Vapenexportutredningen kan komma att hålla på i 2,5 år. Medan utredningen ägnar sig åt att tänka över vad demokrati innebär, kommer Sverige att beväpna diktaturer för ytterligare 20 miljarder kronor i nuvarande takt. Vi kräver skärpt lagstiftning och en hårdare praxis som stoppar vapenexport till diktaturer och vi kräver det omgående, inte efter nästa eller näst-nästa val.

Uppdatering 5/6: Jag insåg att jag glömde en väldigt viktig information i går angående kommitténs sammansättning. Den ska spegla riksdagsmajoriteten, vilket innebär att (S) och (M) har tre platser vardera och övriga riksdagspartier har en plats vardera. Detta framgick varken av intervjun med Ewa Björling i det ovan refererade inslaget i Studio ett, eller ens i själva utredningsdirektivet. (S) och (M) har alltså möjlighet att styra utredningen precis som de vill. Alla krafter inom (S) som vill påverka partiet internt mot en mer restriktiv inrikning vet vilka möjligheter och utmaningar detta innebär.

Lyssna också på detta inslag i Ekot med Ewa Björling.

Kommentarer inaktiverade för Utredning om vapenexporten

Filed under Vapenexport

Damberg, Ahlin eller Löfven?

(S)-toppa vapenexporten
(S)-toppa vapenexporten

Idag kommenterar jag Mikael Dambergs lördagsintervju i Ekot. Även Pieter Wezeman från SIPRI är intervjuad.

– Jag tycker inte att en framtida lagstiftning ska möjliggöra att man exporterar vapen för strid till diktaturer, säger Mikael Damberg.

Jag tycker att uttalandet från Mikael Damberg är ett välkommet steg framåt för Socialdemokraterna. Det är ett tydligt förslag för att helt stoppa krigsmateriel för strid till diktaturer. Detta är bra. Jag ska dock förklara varför jag också måste säga att det inte är ett tillräckligt stort steg framåt.

1. I varken riksdagsbeslutet från 19 maj förra året eller i socialdemokraternas tidigare kongressbeslut (se t ex internationella programmet) nämns att det endast skulle röra krigsmateriel för strid, utan hela kategorin krigsmateriel av såväl övervakningsutrustning som vapen för strid avses.

Det låter säkert bra i många lyssnares öron när Mikael Damberg (och många andra med honom) pratar om att ”vapen för strid” ska förbjudas. Men då ska man vara medveten om att det fortfarande kommer vara fritt fram för till exempel övervakningsutrustning till ickedmokratier, med all sannolikhet för miljardbelopp åren framöver.

2. Detta är ytterst problematiskt när det handlar om regimer som ägnar sig åt övervakning av sin egen befolkning som en avgörande del i sitt maktutövande. Övervakningsutrustning i händerna på diktaturer förvaldas lätt till dödliga vapen som riktas gentemot befolkningen och inte minst den politiska oppositionen i länderna.

Angående samarbetsavtalet med Saudiarabien så förstår jag det på Damberg som att man vill invänta den nya lagen för att sedan med den som motivering kunna avsluta det militära samabetet. Min kommentar till det är följande: yalla, då får ni se till att rappa på.

3. Den utredning som Mikael Damberg hänvisar till i lördagsintervjun ska enligt uppgift nämligen inte vara klar förrän december 2014 och därefter vidtar ett långt arbete för att få till stånd en ny lag på plats. Det är remissförfaranden, lagrådsinstanser etc som ska behandla frågan. Betänk också att regeringen i detta nu har haft över ett år att presentera utredningsdirektivet men inte kunna enas om innehållet.

Det finns alltså inga som helst chanser att man med en sådan ny lag ska hinna säga upp det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien före 15 maj 2015 om ni frågar mig. Vi kommer istället stå där med fem år till av militärt samarbete med en av världens värsta diktaturer. Den som vill föra en trovädrig linje i att avbryta samarbetet gör bäst i att påbörja detta arbete parallellt och inte hänvisa till att man avser invänta en ny lag.

4. Jag tror också att det är många med mig som är förvirrade om vilken linje S driver i vapenexportfrågan till diktaturer. Urban Ahlin, utrikespolitisk talesperson, sa i riksdagsdebatten förra veckan att ”Det finns riktlinjer som i dag beskriver på vilket sätt tillstånd ska ges till vapenexport. I de riktlinjerna borde det gå att skriva in krav på demokrati i de länder som vi ska exportera till.” men säger inget om att skilja på ”vapen för strid” och övrig krigsmateriel. Lyssnar man till Stefan Löfven i Hübinette får man intrycket av att reglerna ska ändras så länge som det inte drabbar någon alls.

Men jag ser självfallet fram emot att Mikael Damberg och Socialdemokraterna agerar för att få en snabb förändring av vapenexporten av såväl krigsmateriel för strid som övervakningsutrustning till diktaturer så att Sverige istället för att understödja förtryckare är med och främjar demokratin och de mänskliga rättigheterna i världen. Sidoförbunden liksom en överväldigande majoritet av de socialdemokratiska medlemmarna (och väljarna) vill att partiet stoppar vapenexporten till diktaturer. 8 av 10 svenskar skulle också instämma.

Hur svårt kan det vara?

Kommentarer inaktiverade för Damberg, Ahlin eller Löfven?

Filed under Vapenhandel

Medan ni tänker…

Regeringen kommer inom kort föreslå en parlamentatisk utredning av vapenexporten som ska vara klar i december 2014 enligt TT. Den ska enligt utkastet till utredningsdirektiv bland annat titta på klassificering demokrati-diktatur.

Jag förstår inte detta långdragna arbete med att först få fram utredningsdirektiven och sen dessutom föreslå en så lång hantering av ärendet.

I frågan om definition av demokrati-diktatur finns redan flertalet register, system och listor att använda sig av. Freedom House är ett exempel som vi använde i vårt kampanjmaterial på demokratikriterium.nu förra året.

Varför göra det så svårt för sig?

Medan ni tänker på vad demokrati betyder kommer Sverige hinna beväpna diktaturer för 20 miljarder kronor fram tills er utredning är klar i december 2014 baserat på de senaste årens statistik. Ska det vara så svårt? Dra inte frågan i långbänk. Stoppa vapenexporten till diktaturer nu.

Kommentarer inaktiverade för Medan ni tänker…

Filed under Vapenexport, Vapenhandel