Etikettarkiv: Twitter

Carl Gustaf – lite som ett inlägg på Twitter

Vi har goda nyheter för infanteriet. Det ultimata pansarbrytande vapnet blev just lättare. Eller: ”We’ve got good news for infantry. The ultimate anti-armour weapon, just got lighter”, twittrade Saab nyligen om sin exportsuccé Carl Gustaf. Samma dag intervjuades deras presschef Sebastian Carlsson i Dagens Media om deras strategi för närvaron i sociala medier.

Strategin handlar om öppenhet och transparens säger deras presschef Sebastian Carlsson. Och säger vidare att:

– Saab är ett företag som säljer produkter till runt 100 länder. Vi har dessutom verksamhet i 35 länder och en mycket bred produktportfölj. Detta kräver ett antal marknadsföringsaktiviteter som består av ett antal olika ben.

Och Saab gör så klart allt för att marknadsföra sin mycket breda produktportfölj. Eller produktportfölj och produktportfölj, det handlar oftast om krigsmateriel. Men det är ett ord varken Saab eller andra inom vapenindustrin vill använda. Eller för den delen ens nämna något kring de negativa effekter deras produktportfölj har på civila i krigsområden. ”Vi minns honom som en väldigt fin familjefar. Han arbetade länge och hårt om dagarna för att försörja sin familj. Sen fick han helt plötsligt en väldigt tung väska över sig och dog. Vi har aldrig sett något liknande tidigare.”

Granatgeväret Carl Gustaf är en av Saabs största exportframgångar. Det tillverkas på licens i Indien och har sålts till bland annat USA, Storbritannien och Saudiarabien. Det tillhör den kategori av vapen som av FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan kallade för vår tids massförstörelsevapen. (sk ”small arms and light weapons”). De är jämförelsevis lätta att bära, använda, sprida, och även lätta att smuggla. Detta senare är något som med jämna mellanrum kommer fram i massmedia. Carl Gustaf har bland annat hittats i Libyen, Somalia, Burma och Irak, det vill säga ställen dit det aldrig sålts.

Saab vill så klart också göra allt för att framstå som att de har ett brett stöd för sin verksamhet och att det finns ”en liten minoritet som är kritiska och de ska man ha respekt för”. Dock visar opinionsundersökning efter opinionsundersökning att 8 av 10 vill förbjuda vapenexport till diktaturer, och ungefär lika många vill stoppa vapenexporten till människorättskränkare och krigförande länder.

Om du är intresserad av att läsa mer om sk små och lätta vapen, rekommenderar jag den här skriften: ”Lätta vapen från Sverige – En förödande exportsuccé”. Den har några år på nacken, men är fortfarande aktuell.

För att citera min kollega Linda: Carl Gustaf är lite som ett inlägg på mikrobloggen Twitter. Det retweetas lite hit och dit och man har inte riktigt koll på vem det landar hos.

Kommentarer inaktiverade för Carl Gustaf – lite som ett inlägg på Twitter

Under Burma, Försvarspolitik, Indien, Mänskliga rättigheter, USA, Vapenexport

Tor Aulin kommer ut som skyldig

Den respons jag fick när jag skrev mitt inlägg om den twittrande professorn från Chalmers, Tor Aulin, var entydig. Så många uttryckte tacksamhet och skrev uppmuntrande ord för att jag hade sagt ifrån. Responsen rörde både fallet i sig med de kränkande inläggen mot Ann Heberlein, men kanske ännu mer det faktum att det åskådliggjorde hur en kvinna i offentligheten kan räkna med att bli påhoppad.

Jag minns att jag satt hela dagen och formulerade mitt inlägg. Även om jag personligen var övertygad om att Tor Aulins ursäkter om att hans konto blivit kapat var ren smörja, stod ord emot ord. Läste man hans tweets bakåt i tiden framstod dock frågan som ganska avgjord. Han blåljög.

Chalmers utredning har nu dragit samma slutsats. Det var Tor Aulin som skrev inläggen och ingen annan. Aulin själv vill inte kommentera frågan. Det behöver han inte göra.

För om man dagen efter att arbetsgivaren konstaterat att någon kapning var det aldrig frågan om skriver på sitt Twitterkonto och upprepar samma ifrågasättande av Ann Heberlein som tidigare så har man erkänt sig skyldig. Tydligare än så blir det inte (eller: ”Min kapare hade rätt!”)

 

Tor Aulin kommer ut som skyldig
Tor Aulin kommer ut som skyldig

Särskilt inte om samma person som, för ett par veckor sedan när den blir konfronterad med de nedsättande inläggen från dennes Twitterkonto svarar i Göteborgs Posten:

”– Jag har ingen åsikt om Ann Heberlein, jag vet ingenting om henne. Hon intresserar mig väldigt lite, säger Tor Aulin.”

Tor Aulin har ingen åsikt om Ann Heberlein. Nej, faktiskt ingen alls. Faktum är att Ann Heberlein är så ointressant för Tor Aulin att han efter veckor av frånvaro i ämnet tvångsmässigt bara måste Twittra ovanstådende.

Det är just så här kvinnofientliga debattörer drar slipstenen.

Börja med att säga något nedsättande. Förklara att hon inte är intressant alls, säg något om att det är på grund av att personen är kvinna som omgivningen är förlåtande till hennes åsikter.

Förhöj din egen roll som objekt och rationell varelse genom att fokusera på din egen rättfärdghet och status. Säg något kränkande igen, gärna med formen av att personen i fråga har en instabil sinnesstämning. Återgå till att spela ointresserad.

Upprepa valfritt antal gånger. Hoppas att ingen genomskådar dig.

Börja med ointresset
Börja med ointresset…

Skriv något nedsättande, gärna referens till personens kön
Skriv något nedsättande, gärna referens till personens kön

Förhöj din egen status och rationalitet
Förhöj din egen status och rationalitet

Återgå till att uttrycka ointresse. Ifrågasätt din motparts sinnesförmåga.
Återgå till att uttrycka ointresse. Ifrågasätt din motparts sinnesförmåga.

Det här med att spela ointresserad. Vissa gör det med framgång. Andra inte alls.

Som sagt, försök spela ointresserad....
Som sagt, försök spela ointresserad….

Jag har följt professorns förehavanden på Twitter och i media för att jag haft ett intresse av det. Jag vägrade acceptera det faktum Tor Aulin skulle sitta och blåneka till saker han så uppenbarligen har skrivit. Jag är glad för att Chalmers förefaller ha tagit situationen på allvar.

Tor Aulins uttalanden är inte ett enstaka exempel. Han är ett exempel på vad många andra med honom gör, riktade mot kvinnor i offentligheten och som kommer att anlända som ett brev på posten så snart du gett dig ut där och vågat ifrågasätta deras trygga världsbild och position i samhället.

Kommentarer inaktiverade för Tor Aulin kommer ut som skyldig

Under Okategoriserade

Kaparen hade tillgång till hemtelefonen och mobilen?

Det här blir ett inlägg som kanske inte berör det jag vanligen tar upp här. Jag vet inte om jag kommer behöva backa om det här senare, men jag har just nu svårt för att köpa de förklaringar som getts. Det kan hända att jag framöver får konstatera att jag hade fel.

I går kväll kontaktade jag Göteborgs Posten för att be dem undersöka om det konto på Twitter som används i namnet Tor Aulin, ansedd professor på Chalmers, var kapat. Med den här historien färskt i minnet ville jag inte att samma skulle hända igen: felaktigheter kan spridas som en löpeld genom Twitter på bara någon timme och oskyldiga personer hängs felaktigt ut. Jag hade dock själv inte lust att ringa Tor Aulin och fråga, eftersom han (?) tidigare även hoppat på mig. Därför bad jag GP göra det istället. Jag ska förklara varför jag engagerade mig i det här.

I måndags var jag nämligen med i Kvällsöppet och mikrodebatterade frågan ”Bör Sverige sluta sälja vapen” tillsammans med Allan Widman (FP). Redan innan programmet hade börjat hade kontot Tor Aulin hoppat på mig: ”Släng dig i väggen. Jag orkar inte lyssna till en enda stavelse om detta” varpå jag svarade: ”Men stäng öronen då? Eller byta kanal?”.

När jag sedan tackade på Twitter för alla glada hejarop efter programmet och för att studion röstat fram mig som vinnare i debatten, fortsatte han med att konstatera: ”Du fick flest röster bara för att man tycker synd om dej. En liten tös mot den fule gubben!” varpå jag svarade: ”så många stavelser i förväg om att du var trött på debatten och så kunde du inte låta bli att kolla ändå”. Tor Aulin svarar: ”En sådan Freak Show vill man ju inte missa! Nästan som Juholt! #kvällsöppet Du vet vad en stavelse är! Impad!!! Eller, inte”. 

Någonstans här lade jag ner för jag tänkte inte spilla mer tid på honom. Jag såg ytterligare tweets om pärlor för svin. Om att hålla klaffen. Men jag ignorerade det.

Jag ångrar mig faktiskt. Jag satt nämligen då på måndagskvällen och tänkte att jag borde ringa till Chalmers och be dem kolla om det här verkligen var sant. Men jag gjorde aldrig det. Om jag gjort det kanske han (eller personen bakom kontot) inte hade fortsatt sin hetskampanj mot Ann Heberlein. Om det där kritiska samtalet från GP kommit en dag tidigare.

Och med mitt tips till GP var det för övrigt inte min avsikt att Ann Heberlein skulle bli nerringd av en mängd journalister. Om du någon gång läser det här, vill jag poängtera att det inte alls var min avsikt. Jag ber innerligt om ursäkt för om det blev så. Jag hoppas du hittar styrkan igen och att vi får se dig i debatten snart igen. För du behövs där.

Jag kan förstå de som säger ”lägg inte tid på trollen. Sådana här personer är det bara att ignorera och blockera”. Jag fick själv sådana råd. Men om vi aldrig säger ifrån, om vi bara är tysta, då ger vi dessa personer ett oemotsagt utrymme. Och de som blir påhoppade ser inte att någon säger emot och börjar tvivla på sig sjävla. Man kan ta väldigt illa vid sig och känna sig ensam även om man är en offentlig person. Om vi bara konstant avfärdar alla som dumma idioter bidrar vi själva till att osynliggöra den intolerans som finns i samhället. Och det vill inte jag göra.

Jag scrollade nämligen ner i Aulin-kontots flöde och konstaterade att det inte var första gången formuleringar som de han gjorde mot mig dyker upp. De flesta utfall som görs är mot kvinnor i ledande positioner. Chalmers rektor, Margit Silberstein, Katrine Kielos, mig, och senast Ann Heberlein som utsattes för otroligt grova påhopp.

Den kontokapning som Kjell Hägglund beskrev väldigt bra hade en avgörande skillnad: jämförelsen bakåt i feeden. De inlägg som postats var helt enkelt inte överens med den övriga tonen på kontot som blivit kapat. Därtill postade en mycket ångestfull och ledsen twitteranvändare sina ursäkter för det rasistiska påhopp som någon skrivit i hans namn.

Jag har all förståelse för att så länge personen bakom kontot Tor Aulin nekar och säger att den inte skrivit det som står i dennes namn, då går det inte att anklaga någon offentligt.

För mig finns det dock ett genomgående mönster i kontot Tor Aulins tweets. Se till exempel Gustav Almestads sammanställning av dem här.

Någon av er som läser nu skulle säkert invända: men Tor Aulin kan väl ändå inte vara så dum så att han skriver öppet i eget namn?

På den frågan vill jag svara följande. Jo, det är faktiskt fullt möjligt.

För mig som syns i den offentliga debatten från och till är det ett stående mönster som framkommer i vilka det är som kontaktar mig för att berätta hur dum jag är. Hur fel jag har. Som tycker att de har en uppgift i att tillrättavisa mig. Det är uteslutande män. Allra oftast medelålders och välformulerade.

De presenterar sig på ett väldigt självklart sätt genom att antingen 1. Ringa upp och presentera sig med namn och var de kommer ifrån, 2. Skicka mail där adress och telefonnummer klart och tydligt framgår i signaturen eller, 3. Skicka ett (oftast maskinskrivet) brev, även där med namn, adress och telefonnummer klart angivet.

Intolerans och hets mot kvinnor finns i alla yrkesgrupper. Om man inte tror att det även finns hos personer högt upp inom akademin blir jag väldigt rädd.

Jag säger absolut inte att man ska framföra kritik under anonyma former. Men det sätt som dessa män så tydligt tycker att de har en självklar roll att träda fram och ha åsikter på är talande. Det är en form av självskriven rätt att utöva fostran av omgivningen, som är genomgående i twitterinläggen på kontot Tor Aulin. En slags skyldighet att träda in i det offentliga samtalet och rättvisa de (främst kvinnor) som de anser har fel.

Vid ett tillfälle skrivs exempelvis som svar till en person som undrar vad det är för ton Aulin håller mot Ann Heberlein: ”Provocerande kallas den Jonas. Det daltas för mycket och flummet sprider sig”.

Jag kan också vilja berätta för andra när jag tycker de har fel. Och många med mig gör sådant varje dag. Man debatterar meningsskiljaktigheter. Men man gör inte det med en sådan genomgående nedsättande ton. Man gör det med sakliga argument och med en respekt för människan man diskuterar med. Det har inte det här kontot gjort en endaste gång sedan det startade 2009.

För min del är jag glad att Göteborgs Posten kollade upp kontot.

Tidigare skriver GP, idag torsdag: ”Men hur länge har det varit så här? När kapades ditt konto?”. Aulin svarar: ”Jag var här i tisdags, då använde jag twitter litegrann och då var det inget konstigt. Men en av mina datorer verkar någon annan ha använt. Den lämnar jag alltid avstängd, men den var på i dag när jag kom till jobbet.”

Det är många med mig som konstaterat att den här artikeln lämnar mer frågor än svar.

Har Tor Aulin varit borta hela dagen från jobbet under onsdagen och inte använt sin dator? Han refererar dessutom till inlägg som ska ha gjorts under tisdagen. Eller är det en vanlig företeelse att hans dator brukar stå påslagen när han kommer på morgonen? Var det likadant i tisdags när han kom dit, så att det var någon annan som hoppat på mig också på måndagskvällen?

Och det här då – att personen som i så fall har kapat hans Twitter vet att Tor Aulin fått både samtal och SMS från Ann Heberlein? Denna personen skulle alltså haft tillgång till både mobilen och hemtelefonen?

Jag har därtill svårt att tro att en professor som fått miljoner i stöd för sin forskning inte är intresserad av att lösenordsskydda sina datorer och den information och kunskap han har så att den inte går att komma över av någon annan.

Och alla de andra inläggen? Om varför det aldrig diskuteras om maskulinism? Om att det går slödder på Göteborgs gator som svinar ner och begår brott? Om att man borde skicka Breivik till Tripoli och klä ut honom som Khadaffi och sen filma honom på gatan?

Om ens konto är kapat skriver man kanske öppet så att alla ser det och förklarar detta. Man uttrycker en ursäkt och förklarar vad som hänt. Inget av detta har skett. Istället twittras vidare om att han sticker ut och cyklar på Särö och postar en video med klassisk musik från Youtube. Som om inget alls hade hänt.

Slutligen: som s-Lars skriver på sin blogg – man får anta att en anmälan om intrång lämnas in snart. För så här allvarliga påhopp som gjorts under en kapning bör väl rimligen leda till en sådan?

Jag är ledsen men jag kan omöjligen nöja mig med svaret: ”Kontot var kapat”. Det går bara inte just nu.

Jag ser nu att Chalmers ska utreda saken. Tack.

Kommentarer inaktiverade för Kaparen hade tillgång till hemtelefonen och mobilen?

Under Okategoriserade