Tag Archives: Thailand

Friserade underlag för vapenaffärer

I en granskning genomförd av Blank Spot Project och journalisten Nils Resare framgår i dag hur UD gav efter för påtryckningar från vapenindustrins lobbyister får att få igenom Jas-affären med Thailand.

Ambassaden i Bangkok har varit fullt medveten om den politiska situationen i Thailand, men har enligt Resares reportage istället valt att försköna sina underlag. Underlagen friserades för att få igenom vapenaffären. Att ISP, den myndighet som ska ge tillstånd eller avslag på en vapenaffär, själv inte har kompetensen att bedöma den politiska situationen i Thailand eller huruvida det begås brott mot mänskliga rättigheter är ju häpnadsväckande.

Resares reportage är ett utmärkt exempel på varför det viktigt med offentlighet och insyn, samt att journalister kan få ut underlag som rör vapenaffärer. Att dessa, som framgår av reportaget, hemligstämplats och diarienummer tagits bort är ett hot mot demokratin och medborgares möjlighet att få veta vad våra skattemedel går till och vilka bedömningar som görs av exempelvis ett lands demokratiska status eller brott mot mänskliga rättigheter. Och om våra myndigheter är beredda att se mellan fingrarna på övergrepp mot mänskliga rättigheter eller tona ner problem med landets styrelseskick på grund av påtryckningar från vapenindustrin. Reportaget visar också på att det finns modiga tjänstemän inom statsförvaltningen som är beredda att läcka information. Dessa visselblåsare är en viktig del i vår demokrati, särskilt inom de mörka och smutsiga sektorer som vapenexporten är.

Vi har tidigare i dag kunnat höra riksenheten mot korruption säga att de universitetsutbildningar thailändska officerare fått gå i Sverige kan röra sig om mutbrott. I perioder under förhandlingen var Thailand dessutom en militärdiktatur, något som vi påpekade redan när förhandlingarna pågick. Vi lyfte också fram kritik mot läget för mänskliga rättigheter i landet liksom den väpnade konflikt i de södra delarna som pågår. Den sittande ledningen är för tillfället utnämnd av militären, som anser sig ha rätt att när som ingripa i politiken och ta över makten.

All information som rör försäljningen av Jas Gripen till Thailand måste göras tillgängliga för offentlig granskning. Omedelbart.

Och vilka garantier kan nuvarande regering ge för att samma förfarande inom våra vapenaffärer inte pågår idag? Vilka panikartade kampanjer pågår i detta nu för att få igenom fler affärer med Super-Jas som riksdagen beslutat att vi ska köpa?

Sannolikt en hel del.

1 kommentar

Filed under Mänskliga rättigheter, Vapenexport

Enligt ISP går det att beväpna diktaturer med nuvarande lagstiftning

Statistiken för förra årets vapenexport presenterades i dag. Den visar på en minskning på 30 procent sedan året innan, ner till 9,8 miljarder från 13,9 året innan. Det är bra att det skett en minskning, men det är från en rekordnivå. Minskningen är inte en effekt av att någon skulle ha fattat ett beslut om att den ska minska, det råkade bara vara så att vissa affärer är klara och slutlevererade. Det finns ingen garant för att detta skulle vara en ihållande trend, tyvärr. Eller än, ska jag kanske säga. Vi fortsätter vårt arbete för att stoppa vapenexporten till diktaturer, vilket kommer att få effekt på vapenexporten i och med den lagändring som syftar till att skärpa vapenexporten till diktaturer.

Vi skickade ett pressmeddelande strax efter lunch (se bl a här på SvD.se) och har nu också pratat med Ekot. Ni kan lyssna på inslaget här. Saudiarabien är näst största kunden i år igen. Tre av de fem största mottagarländerna; Saudiarabien, Pakistan och Thailand, är att klassa som ickedemokratier.

Jag vet inte om det finns någon annan fråga där gapet mellan folkopinionen och den förda politiken är så omfattande. Opinionundersökningar visar gång på gång att 8 av 10 svenskar inte vill beväpna diktaturer. Ändå sker det år efter år. Det är skandalöst att Sverige fortsätter att sätta vapen i händerna på regimer som slår ner sin egen befolknings krav på demokrati. Vapenexporten fortsätter som om den arabiska våren aldrig ägt rum.

I inslaget i Ekot kan ni höra ISP:s generaldirektör säga att de bevakar utvecklingen noga i länderna. Men någon skärpning har det inte varit fråga om. Tvärtom har nya tillstånd beviljats till Bahrain under förra året, i juli, trots att demokratiprotesterna fortsätter två år efter att arabiska våren nådde dit och folk samlades vid Pärlrondellen (ett monument som regimen snabbt såg till att riva efter att människorna avhysts därifrån våren 2011…).

ISP säger också i inslaget att ”Vi är en förvaltningsmyndighet under 1992 års krigsmateriel-lagstiftning, så tills dess att det finns en ny lagstiftning, så har vi att tillämpa den lagen.” 

Det svaret innebär att ni som har invändningar mot att det behövs en ny lagstiftning om vapenexport för att det redan finns ett kriterium om mänskliga rättigheter, och tycker att om bara det kriteriet efterlevdes så skulle vi inte ha någon export till diktaturer, ja, ni får helt enkelt hitta nya argument för att inte förändra lagen.

Är du också upprörd över att Sverige fortsätter att beväpna diktaturer? Vi fortsätter under det här året vår kampanj för ett demokratikriterium och tänker inte ge oss förrän vapenexporten har upphört. Och dagens vapenexportstatistik visar att vårt arbete behövs. Vill du stödja det arbetet får du gärna bli medlem hos oss, så att vi är ännu fler som hjälps åt tillsammans. Läs mer här om hur du går tillväga.

2 kommentarer

Filed under Vapenexport

Thailändsk polis i räder mot Burmas opposition?

Enligt en artikel i the Irrawaddy har burmesisk och thailändsk polis kommit överensom att göra tillslag mot de burmesiska organisationer som arbetar i Mae Sot.

”The Burmese police gave detailed information, addresses and photos of offices and houses which have been rented by Burmese dissidents” säger en källa som står nära polisen på den burmesiska sidan av gränsen vid Mae Sot i norra Thailand.

Om detta är skrämselpropaganda eller inom kort fullbordade tillslag mot oppositionens kontor och verksamhet återstår så klart att se. Men det känns mycket olustigt.

För inte så länge sedan meddelade Thailand att man tänker stänga ner de flyktingläger längs gränsen där över 140 000 människor har sökt skydd undan stridigheterna i östra Burma, övergreppen från militären, attacker mot civila byar och tvångsarbete. Flyktingarna deklareras klart och tydligt vara en börda.

Eftersom regimen i Burma nu är ”demokratiskt vald” verkar det också hända mer och mer oroväckande förändringar i det politiska klimatet visavi Burmas demokratirörelse.

Helt plötsligt är det demokratirörelsen som är the bad guys och istället militärerna i kostym i huvudstaden Naypyidaw som släpps in i salongerna med en ny form av acceptans. Trots att inget alls har förändrats.

Manifestation Sergels torg mot valet i november. Foto: Sara Holmgren
Manifestation Sergels torg mot valet i november. Foto: Sara Holmgren

Kommentarer inaktiverade för Thailändsk polis i räder mot Burmas opposition?

Filed under Burma, Internationellt arbete, Konflikthantering

Att vandra i någon annans skor

Timmarna efter det stora jordskalvet som inträffade i Shahn state i Burma landade det sista blogginlägget från norra Thailand. Så här summerar Christoffer de sista dagarna tillsammans med den burmesiska demokratirörelsen för den här omgången:

Så har även den andra omgången av seminarier genomförts tillsammans med delar av den burmesiska demokratirörelsen här vid thai-burmesiska gränsen. Vi är naturligtvis glada och trötta, men samtidigt oerhört stimulerade inför fortsättningen av detta spännande samarbete. Vi tror att något gott har inletts och att det finns många möjligheter framöver. Många av deltagarna uttryckte sin uppskattning och efterfrågade en fortsättning.

Under den sista seminariedagen inträffade något mycket lustigt och samtidigt väldigt symboliskt. En av deltagarna som var tvungen att lämna lite tidigare råkade ta på sig den indiske föreläsarens snarlika skor när han gick iväg. Detta upptäcktes inte förrän vår indiska vän skulle finna sina skor när seminariet var slut och den ofrivillige ’skotjuven’ redan hade hunnit halvvägs till Bangkok. Det skrattades gott senare på kvällen när vi försökte koordinera återlämnandet och byta tillbaka skorna till dess rättmätiga ägare. Skorna skulle sändas via buss från Bangkok till Chaing Mai, samt lämnas på flygplatsen för utbyte!

Men att ’vandra i någon annans skor’ är samtidigt kanske det bästa och viktigaste man kan göra för att försöka förstå andra människors livsöden och situationer. Partnerskap inom utvecklingssamarbeten mellan människor och organisationer från olika länder handlar väldigt mycket om att utbyta erfarenheter med varandra, lära sig av varandra och att se saker från ett annat perspektiv och därmed kunna växa och utvecklas tillsammans. Under dessa dagar har vi fått en liten inblick i den burmesiska demokratirörelsens utmaningar och möjligheter – vi fick så att säga låna deras skor och vandra i deras fotspår för ett kort tag.

Under ett oerhört gripande möte hos föreningen för politiska fångar i Burma, AAPP, fick vi även bokstavligen sätta på oss fotbojorna som de politiska fångarna tvingas bära, liksom se hur den avskyvärda fängelsecellen såg ut i en utställningslokal som illustrerade detta mycket väl. Vi träffade Min Min som själv suttit i fängelse fem år i Burma, för att han på universitetet bildade en studentförening. Precis som alla andra politiska fångar torterades han och tvingades genomlida en oerhört inhuman behandling i fängelset, som strider mot en rad olika mänskliga rättigheter.

Trots det var han delvis tacksam för åren i fängelse. ”Där fick jag en chans att lära mig engelska, då en professor i engelska satt där samtidigt”, berättade han med ett brett leende. ”Dessutom får jag nu jobba med det jag gör och resa till andra länder i världen, det skulle jag aldrig fått göra annars.”

Även om man kan tycka att det är en absurd slutsats att dra efter att ha suttit i fängelse för ogiltiga skäl, så visar det på en viktig sak. Att militärjuntan inte lyckats knäcka honom som person. Och så länge som sådana som Min Min inte ger upp, kan inte vi göra det heller.

Min Min kan inte åka över gränsen hem till Burma igen
Så nära men ändå så långt borta.

Kommentarer inaktiverade för Att vandra i någon annans skor

Filed under Burma, Konflikthantering

Mänskligheten i en liten ask

Då var det dags för ett tredje blogginlägg, den här gången från Karin. En otroligt fin beskrivning om varför den burmesiska demokratirörelsen är så oerhört viktigt att stödja!

Flyktinglägret Maela camp
Flyktinglägret Maela camp

Omgivningen är verkligen idyllisk. Böljande berg, grönskande kullar och palmer, palmer, palmer. När vi reser genom landskapet och svischar förbi motorcykelburen thaifamilj efter motorcykelburen thaifamilj är det som att befinna sig mitt i ett äventyr, en dröm. Verkligheten känns inte längre verklig.

Känslan av overklighet förstärks när vi kommer fram till resans mål, Maela camp nära den burmesiska gränsen. Här, mitt i den tropiska grönskan, bor cirka 50 000 människor tätt ihoptryckta; människor som har flytt Burma undan militärregimens attacker på de civila. Vissa har varit i lägret i 20 år, andra kommer och går beroende på hur situationen ser ut inne i Burma. Vissa föräldrar skickar sina barn till skolor i lägret, eftersom det inte finns någon möjlighet till skolgång på andra sidan gränsen, där en stor del av befolkningen lever som interna flyktingar.

Där, på andra sidan gränsen, har den burmesiska militärregimen länge förföljt de etniska minoriteterna; drivit människor från sina hem, bränt ner hus och byar, tvingat barn in i armén och män och kvinnor till arbete för militären. Även de olika etniska grupperna är beväpnade och det finns ett antal etniska arméer. Resultatet blir en omöjlig vardag för civilbefolkningen och runt 150 000 personer finns nu utspridda i sju flyktingläger längs den thailändska gränsen. Människorna är inte tillåtna att lämna lägren och till exempel jobba i närliggande byar, utan är helt beroende av NGOs verksamma i lägren för sin försörjning.

Man i flyktingläger

Som tydligt exempel på militärregimens brutalitet är de fyra män vi snabbt möter i ett handikappcenter, drivet av en baptistgrupp verksam i lägret. Alla männen är blinda och flera har bara kvar delar av sina armar. Deras skador har en sak gemensam – de har alla uppkommit efter att de har gått på landminor som militären placerat ut i deras byar hemma i Burma, medvetet planterade för att skada civila.

Som lika tydligt exempel på mänsklig glädje och överlevarförmåga är de uppspelta barn som vi möter några minuter från centret för de handikappade; de skriker, stojar och springer som barn gör mest, eller de ungdomar som hänger vid kiosken och på volleybollplanen. De röker, skrattar, pekar mot oss. Överlever. Bland Maela camps 50 000 invånare speglas mänsklighetens olika dimensioner; det som gör oss så hemska, och det som gör oss så fantastiska.

Kommentarer inaktiverade för Mänskligheten i en liten ask

Filed under Burma, Internationellt arbete, Konflikthantering, Minor

Långsiktiga stödet till Burmas flyktingar hotat

”The Thailand Burma Border Consortium (TBBC) will cut humanitarian aid to Burmese refugees, as well as operational and programming expenses in 2011 due to a reduction in funding.” skriver The Irrawaddy, och fortsätter

”Many of the new refugees at the camps have fled the recent conflict between Burmese government forces and armed ethnic groups such as the Karen National Union. A majority of the refugees in Thailand have fled from areas in eastern Burma, especially Karen State.

An estimated 7,000 recent refugees are currently displaced in Thailand in numerous small groups at various locations along the border seeking to avoid the detection of the Thai authorities”.

Enligt den konstitution som militärjuntan tvingade fram 2008 ska de etniska arméerna i landet underställas militärerna i huvudstaden Naypyidaw. Flera av de etniska arméerna kräver självstyre och det säger sig självt att det lågintensiva inbördeskriget riskerar att förvärras nu när regimen driver igenom den speciella gränsstyrka (Border Guard Force, BGF) som ges i uppgift att bevaka gränsen mot Thailand.

Långt ifrån alla är nöjda. Inte minst alla människor som måste fly när militärer och beväpnade grupper närmar sig deras byar. Flykt till Thailand är ett alternativ och det – trots alla sina brister – möjliga skydd. Jag hoppas givarna till TBBC tänker om och ökar stödet istället för minskar det.

Jag är i alla fall mycket glad över att Svenska Freds börjat samarbeta med den burmesiska demokratirörelsen. Under våren 2011 kommer vi arrangera två seminarier med representanter från både civila samhället och de etniska arméerna kring fred och säkerhet. Rapporter från seminarierna utlovas!

Kommentarer inaktiverade för Långsiktiga stödet till Burmas flyktingar hotat

Filed under Konflikthantering

På gummiring över floden

När jag var på väg från Bangkok till Mae Sot i bil körde vi igenom fyra check-points, samtliga väldigt nära Mae Sot. Poliser tittade lite slött in i bilen och vinkade förbi oss utan invändningar.

Jag frågade chauffören vad det var de letade efter och han svarade ”Myanmar people!”.

Gränsen mellan Thailand och Burma har alltsom oftast varit ytterst porös och människor, vapen, droger flödar fram och tillbaka. Flera flyktingläger finns på den thailändska sidan. Sedan 2005 blir alla flyktingar som kommer dit ”people of concern”. Utan en flyktingstatus får du istället leva som papperslös. Direkt efter valet i november kom exempelvis omkring 20 000 människor för att söka skydd undan strider mellan regeringstrupper och karenfolkets armé. De flesta har återvänt idag.

Utsikt mot Myawaddy, Burma
Utsikt mot Myawaddy, Burma

Vid Moei-floden är det idag stillsamt. Bara för mindre än en månad sedan trängdes människor i tält på den thailändska sidan sedan de tagit sig över den lilla floden.

Det vanligaste transportmedlet över floden är en svart gummiring. Där åker man fram och tillbaka varje dag framför ögonen på militären på väg till jobbet. Jo, det stämmer – många åker fram och tillbaka varje dag för att arbeta i Thailand.

Människor från Burma är inte särskilt populära i Thailand. Å ena sidan. Å andra sidan är de en stor resurs som migrantarbetare inom t ex turismnäringen. Fast, eftersom många lever som papperslösa idag har man inte heller några som helst rättigheter.

Då utvecklar man egna skyddsnät och hjälps åt när någon till exempel blir arresterad och måste köpas loss. Eller skänker pengar till de sjukhus som trots allt ger sjukvård åt burmesiska flyktingar. Kan man inte språket hjälps man åt att tolka åt varandra.

På husfasaden på andra sidan floden har någon sprayat ”Fuck u”. Jag vet inte om det är riktat mot människor generellt på den thailändska sidan, mot omvärlden eller bara alla de turister och NGO-arbetare som åker dit för att titta in mot Burma likt jag själv gjort och sedan åker tillbaka igen.

Nästa gång tänker jag minsann ha med mig en hel lastbil full med svarta gummiringar och kasta ut i floden!

Kommentarer inaktiverade för På gummiring över floden

Filed under Okategoriserade