Etikettarkiv: Saudiarabien

Ömsinta kärlekslåtar och redo för strid

Det första som möter oss när vi kommer in är i vanlig ordning en sal med dämpad belysning, småprat, pianomusik och långa bord med mattallrikar, fruktfat på höjden, och långa rader av Loka. Stämmobesökarna minglar stillsamt runt, stannar till och äter lite vindruvor eller småpratar med en bordsgranne. Längs väggarna står olika montrar och storbildsskärmar utplacerade. Vapensystem visas upp, en ansvarig från Saab delger information och besökarna kan ställa frågor. Soldater redo att gå ut i strid flimrar förbi i bakgrunden. På en annan bild visas en hög med söndersprängt byggmaterial upp. Stämningen är gemytligt obehaglig. Som om det vore världens mest naturliga sak att äta efterrätt i sällskap av ett vapensystem i glättig förpackning. När det är dags att börja sammanträdet möts vi av ömsinta kärlekslåtar från singer-songwriters på dämpad ljudnivå i själva salen där alla sitter, som ytterligare bidrar till den skeva upplevelsen. Just när vi kom in var det en cover på Ed Sheerhans ”Thinking Out Loud” som spelades.

Vi var tre personer på Saabs årliga bolagsstämma igår på Globen. Svenska Freds äger en aktie i Saab för att kunna gå dit och ställa frågor till ledningen. Aktien köpte vi 2007 och i år räknade vi ut att vi har fått 30 kronor och 25 öre i avkastning. Eftersom vi inte har något syfte att tjäna pengar på den valde vi att skänka summan som en symbolisk gest till Gulf Center for Human Rights, som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter i länder där demokratiaktivister fängslats av regimer som är vapenkunder till Saab.

Vi valde att ställa två frågor. En om Saabs ansvar för hur vapenexporten till Saudiarabien stärker regimen och riskerar att bidra till kriget i Jemen, där 600 personer beräknas ha mist livet hittills. Hälften uppges ha varit civila och nyligen kunde vi läsa om den fruktansvärda attacken på ett flyktingläger som saudiskt stridsflyg misstänks ha genomfört. Vi frågade också om Saab här och nu kunde garantera att inga mutor eller oegentligheter förekommit i Jas-affären med Brasilien, med tanke på att en åklagare just nu utreder detta i Brasilien.

På den första frågan fick vi ett ganska långt svar som i korthet handlade om att Saab bara följer lagen och att de är ett företag som är viktigt för Sveriges försvar och säkerhet. På den andra frågan berättade de att det numera finns en vitbok kring alla vapenaffärer för att undvika oegentligheter. Hur pass offentlig den vitboken är är oklart. Och självklart svarade Saabs VD att affären är mycket transparent genomförd.

För första gången fick vi uppmuntrande kommentarer från våra bänkgrannar som tyckte att det var jättebra att vi var där och ställde frågor. Det var trevligt att höra. Vi kommer att fortsätta arbeta mot vapenexporten på detta och andra sätt även framöver.

En lite komisk grej som hände var för övrigt i inledningen när alla deltagarna skulle teströsta på en till synes väldigt enkel fråga. På frågan ”Tillverkar Saab ubåtar?”, där mötesordföranden passade på att ge en känga till Australiens premiärminister, svarade 69 procent av de röstberättigade nej. Att Saab köpt upp Kockums och att ledningen själv lyfte fram detta i inledningstalen verkar ha gått ägarna helt förbi.

För er som har Facebook finns det några bilder från stämman att titta på här. Självklart är bilderna tagna innan stämman tog det sedvanliga beslutet att ej tillåta varken foto eller ljudupptagning, Saab själv undantaget.

IMG_5808

Kommentarer inaktiverade för Ömsinta kärlekslåtar och redo för strid

Under Okategoriserade

Vi gjorde det!

En tioårig kamp från bland annat oss i Svenska Freds har kammat hem en stor seger. Att regeringen bestämt sig för att säga upp det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien är utan tvekan en milstolpe i vår historia. Jag vågade knappt tro det när jag fick de första meddelandena från mina kollegor. Jag satt på tåget just utanför Varberg på väg till en boklansering.

Det är många som under dessa tio år drivit frågan. Fler och fler har anslutit sig, inte minst sedan avslöjandet från Sveriges Radio Ekot om den planerade vapenfabriken våren 2012. Då hände något med debatten. Insikten sjönk in hos allmänheten. Det var som om folk vaknade upp. ”VA? Har vi ett MILITÄRT SAMARBETE med en av världens värsta diktaturer som går ut på att bygga en vapenfabrik?!”.

Jämfört med för tio år sedan då vår dåvarande ordförande Frida Blom satt i Studio Ett och debatterade mot Kent Härstedt (S) har något hänt. Mänskliga rättigheter och företags ansvar har letat sig allt djupare in i det politiska medvetandet. Jag är glad för att vi lyckats komma hit där vi står i dag. Det militära samarbetsavtalet är historia. Tack till alla som gjort detta möjligt, oavsett om ni anslöt er i början av det här året eller för tio år sedan.

Det har varit oerhört intressant att följa reaktionerna på beslutet. Vem är det som har blivit arg? Vad har de för gemensamma nämnare? Är det så att Sverige har tappat sitt anseende? Nej, det har vi inte. Att Saudiarabien tycker att ”Sverige är ett litet skitland som inte ska ta sig ton” kan vi nog överleva. Dessutom är det lite komiskt. Om det nu är så att ett litet skitland har synpunkter, varför då bli så arg? Och är det för att vi blir kallade för ett litet skitland som Carl Bildt, familjen Wallenberg och ledarsidan på Dagens Industri blir upprörda? Sverige har ju investerat mycket i att vara ett stort litet land. Det är klart att det ont i självkänslan då.

Men största delen av upprördheten – vare sig det gäller saudiska kungahuset, en fd utrikesminister, en miljardärssläkt med intressen i Sveriges största vapenföretag Saab, eller ledartexter på en industritidning – ligger så klart i det avslutade militära samarbetsavtalet. Svenska UD har under många publicerat rapporter som beskriver de omfattande kränkningarna av mänskliga rättigheter i Saudiarabien och reaktionen är därför något senkommen. Jag har svårt att ta den saudiska ilskan på helt allvar. Det enda som skulle ta deras ilska för rakt igenom ärlig, vore om de ensidigt bestämde att de inte tänker köpa fler vapen från det lilla skitlandet Sverige.

Jag tycker dock inte att det behöver vara fel att ha ambitionerna att vara ett stort litet land. Vi ska vara stolta över att vi för vågat sätta handling bakom orden i vår utrikespolitik och dra en gräns. Om demokrati och mänskliga rättigheter SKA vara ledstjärnor är det omöjligt att ha militära samarbeten med diktaturer. Som nästa steg i denna nyriktning måste därför vara att införa ett absolut demokratikriterium i lagen om vapenexport. Vi har skrivit om detta här och här.

En annan intressant argumentationslinje har varit att det är dåligt med stängda dörrar. Jag har mig veterligen inte sett någon som i denna debatt hävdat att det är bra. Men det kritiker till det militära samarbetsavtalet pekat på är just skillnaden mellan militär och civil handel och utbyten. I en diktatur är det regimen som stärks av de militära samarbetena och vapenaffärerna. Det är inte befolkningen. Detta är en central skillnad. Sen skulle det ju vara intressant att se någon slags resultatredovisning över hur svenska företag främjat mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Och kan någon svara på varför, om det nu är så viktigt att hålla sig väl med diktaturer och repressiva stater, hur kan det då komma sig att det är dåligt med ilska i Riyadh men bra när den finns i Moskva? Om vi nu gör en människorättsrevolution och främjar demokrati med hjälp av vapenexport och militära samarbeten borde vi skyndsamt skicka iväg ett sändebud till världens olika terroristgrupper med besked om att vår vapenindustri väldigt gärna vill göra affärer med dem.

En tredje ganska dålig argumentation har varit att de civila företagen riskerar att drabbas nu när det militära samarbetsavtalet sagts upp och ilskan rasar. Vi kan kika på två exempel. Efter krisen med Muhammedkarikatyrerna hade danska företag en kort period av tillbakagång. Men handeln återhämtade sig snabbt och gick mot rekordnivåer redan året därpå. Jag är möjligen fel ute, men jag bedömer karikatyrkrisen som betydligt djupare än den reaktion Saudiarabien visar upp just nu. Vi får inte heller glömma bort att Sverige var på väg att underteckna ett militärt samarbetsavtal med Förenade Arabemiraten 2007, vilket stoppades av Folkpartiet. Det lär knappast ha tagit emot med några muntra tillrop. Sedan 2007 har den civila handeln med Förenade Arabemiraten ökat med 55%. Skrämselpropagandan om att de civila företagen skulle gå under på grund av de slopade militära avtalen saknar därmed sannolikt stöd i fakta.

De upprörda känslorna handlar alltså om något helt annat. Jag ska ge er en ledtråd. Det handlar om det nya ordet som numera finns före ordet ”utrikespolitik” i Sverige. Fundera på det parallellt med begreppet ”Vapenbröder”.

2 kommentarer

Under Okategoriserade

Enligt ISP går det att beväpna diktaturer med nuvarande lagstiftning

Statistiken för förra årets vapenexport presenterades i dag. Den visar på en minskning på 30 procent sedan året innan, ner till 9,8 miljarder från 13,9 året innan. Det är bra att det skett en minskning, men det är från en rekordnivå. Minskningen är inte en effekt av att någon skulle ha fattat ett beslut om att den ska minska, det råkade bara vara så att vissa affärer är klara och slutlevererade. Det finns ingen garant för att detta skulle vara en ihållande trend, tyvärr. Eller än, ska jag kanske säga. Vi fortsätter vårt arbete för att stoppa vapenexporten till diktaturer, vilket kommer att få effekt på vapenexporten i och med den lagändring som syftar till att skärpa vapenexporten till diktaturer.

Vi skickade ett pressmeddelande strax efter lunch (se bl a här på SvD.se) och har nu också pratat med Ekot. Ni kan lyssna på inslaget här. Saudiarabien är näst största kunden i år igen. Tre av de fem största mottagarländerna; Saudiarabien, Pakistan och Thailand, är att klassa som ickedemokratier.

Jag vet inte om det finns någon annan fråga där gapet mellan folkopinionen och den förda politiken är så omfattande. Opinionundersökningar visar gång på gång att 8 av 10 svenskar inte vill beväpna diktaturer. Ändå sker det år efter år. Det är skandalöst att Sverige fortsätter att sätta vapen i händerna på regimer som slår ner sin egen befolknings krav på demokrati. Vapenexporten fortsätter som om den arabiska våren aldrig ägt rum.

I inslaget i Ekot kan ni höra ISP:s generaldirektör säga att de bevakar utvecklingen noga i länderna. Men någon skärpning har det inte varit fråga om. Tvärtom har nya tillstånd beviljats till Bahrain under förra året, i juli, trots att demokratiprotesterna fortsätter två år efter att arabiska våren nådde dit och folk samlades vid Pärlrondellen (ett monument som regimen snabbt såg till att riva efter att människorna avhysts därifrån våren 2011…).

ISP säger också i inslaget att ”Vi är en förvaltningsmyndighet under 1992 års krigsmateriel-lagstiftning, så tills dess att det finns en ny lagstiftning, så har vi att tillämpa den lagen.” 

Det svaret innebär att ni som har invändningar mot att det behövs en ny lagstiftning om vapenexport för att det redan finns ett kriterium om mänskliga rättigheter, och tycker att om bara det kriteriet efterlevdes så skulle vi inte ha någon export till diktaturer, ja, ni får helt enkelt hitta nya argument för att inte förändra lagen.

Är du också upprörd över att Sverige fortsätter att beväpna diktaturer? Vi fortsätter under det här året vår kampanj för ett demokratikriterium och tänker inte ge oss förrän vapenexporten har upphört. Och dagens vapenexportstatistik visar att vårt arbete behövs. Vill du stödja det arbetet får du gärna bli medlem hos oss, så att vi är ännu fler som hjälps åt tillsammans. Läs mer här om hur du går tillväga.

2 kommentarer

Under Vapenexport

Om USA, demokratier och diktaturer

I kväll har jag varit på Harakat i Husby och pratat om Sverige som fredsnation och vapenexport. Harakat  är ett forum för dialog och utbyten mellan unga. Det var otroligt kul att vara där i kväll. Främst för att det känns så skönt att veta att det finns så många kloka och bra människor ute i samhället. Jag åkte därifrån med en varm känsla i kroppen.

Jag fick väldigt många frågor och försökte besvara så många jag kunde. En av dessa skulle jag särskilt vilja kommentera här eftersom jag tycker den är viktig. En av deltagarna räckte upp handen och frågade varför vi pratade så mycket om vapenexporten till diktaturer och inte till krigförande länder som USA. Att det blir dubbelmoral att bara kritisera vapenexporten till diktaturer och inte den till demokratier som krigar.

Så här står det i vårt idéprogram: ”Svenska Freds vill avveckla den svenska och internationella vapenhandeln. Vi kräver ett omedelbart stopp för all vapenförsäljning till krigförande stater, konfliktområden, diktaturer och till stater som grovt kränker mänskliga rättigheter”.

Jag ska här lista några artiklar och aktiviteter vi har gjort sedan 2002.

Svt Debatt 25/10 2010: ”Svensk vapenindustri har också ett ansvar för brotten mot mänskligheten i Irak”

Newsmill 31/8 2010: ”Nu måste ett bokslut göras över sju års krig för att kunna blicka framåt”

Om vi backar tillbaka lite kan följande exempel lyftas fram:

Manifestation mot Irak-krig 11/10 2002: ”Nej till krig mot Irak! Ja till vapeninspektioner”

13/3 2003: ”Vapenexporten till USA måste stoppas”

Därtill har vi lobbat för att regeringen skulle bli KU-anmäld pga vapenstödet till USA, vi hjälper massmedia med fakta för att rätt information ska komma fram, vi svarar på frågor från en engagerad allmänhet etc. Det finns mycker mer att exemplifiera med, men jag låter er använda sökfunktionen här på vår sida och så klart på Google eller annat ställe om ni hellre vill det.

En annan deltagare formulerade det väldigt bra. ”Det handlar om så många smärtor som bara de som upplevt krigen känner”. Jag håller helt med. Och vi gör så gott vi kan utifrån de resurser vi har att förändra världen i en fredligare riktning. Ett sätt att engagera sig med oss är att skriva under vår misstroendeförklaring och sprida den till vänner och bekanta så att vi blir så många som möjligt!

Kommentarer inaktiverade för Om USA, demokratier och diktaturer

Under USA, Vapenhandel

Stop backing the regime!

This is about human dignity. Just stop backing the regime, it’s the only thing we demand.

Sayed, human rights activist from Bahrain
Sayed, human rights activist from Bahrain.

Så sa Sayed Mohamed när jag och min kollega Rolf träffade honom för att prata om situationen i Bahrain och demokratirörelsen där.

Sayed hade sett inslaget på Rapport som vi var med i för någon vecka sedan. Där kritiserar vi Sverige för att samarbeta militärt med Saudiarabien och nämner även hur de gick in i Bahrain och slog ner demokratirörelsen i mars det här året. På inbjudan av den sittande regimen i Manama.

Sayed berättar hur glad han var för det och tackade oss för att vi tagit upp Bahrain. ”It gives a hope to the people in Bahrain. We are not forgotten”.

Han fortsätter sedan med att prata om hur protesterna i landet aldrig innefattat så många olika människor som i våras. Och de fortsätter fortfarande, fast i andra former. Människor har fått bli mer försiktiga eftersom många har arresterats och satts i fängelse.

Ofta går rättegångarna så snabbt som på sju minuter. Det finns exempel på personer som ringt och bett om sjukvård för att de skadats av säkerhetsstyrkornas agerande gentemot befolkningen, men ambulans- och sjukvårdspersonal är rädda för att komma. De riskerar nämligen att bli arresterade själva, liksom den skadade som anklagas för uppvigling och terrorism.

För en tid sedan rapporterades det i massmedia om hur medicisk personal, som gett vård till skadade under upproren i mars, blivit föremål för åtal. Efter internationella protester lyckades man hindra några av åtalen, eller få mildrade domar. Men många har åtalats och dömts. Sayed berättar också om hur journaler har förstörts av militären, eftersom dokumenteringen av hur människor behandlats är starka bevis för övergreppen.

Ett sätt som människor protesterar på är att göra det på nätterna i byarna, eller engagera sig i kampanjer som ”Dignity bank”, som helt enkelt går ut på att man flyttar sina pengar från banker som stödjer regimen.

Bahrain är ett rikt land. Men fattigt på mänskliga rättigheter, särskilt medborgerliga rättigheter och politiska friheter. Kraven på demokratiska reformer kommer ur en långt gången frustration mot både diktaturen i sig, mot korruption och mot förtryck.

När upproren startade kallade regimen inte bara in hjälp från Saudiarabien och Förenade arabemiraten, utan det finns även ett stort antal personer från Pakistan som arbetar i säkerhetsstyrkorna. De har fått uppehållstillstånd och många privilegier, berättar Sayed. De har inga känslor gentemot befolkningen, så det är enklare för dem att slå ner demokratiaktivisterna och följa orders från regimen. Skulle det bli ett maktskifte kommer de förlora sina förmåner och det vill de helt enkelt inte. De slåss nu för sina personliga privilegier.

Det finns även många pakistanska gästarbetare i landet, som tyvärr fått en försämrad situation eftersom de misstänkliggörs för att stå på säkerhetsstyrkornas sida.

När protesterna bröt ut i mars var det som en krigssituation. Det var de största demonstrationerna i landets historia. Stridsflyg sattes in, vi var helt hjälplösa, berättar Sayed. Saudiska trupper är fortfarande kvar i landet.

Al Jazeera har gjort en dokumentär om vad som hände i Bahrain under upproret i våras. Den är otroligt stark, men viktig att se. Gör gärna det. Den heter ”Bahrain Shouting in the Dark”.

För de av er som minns Boforsaffären, innefattade den inte bara korruptionsskandalen med Indien, utan även en smuggelaffär där Bofors smugglade Robot 70 via Singapore till just Bahrain (och Dubai) på 80-talet.

Då blev det en stor skandal. Idag är det annorlunda. Nu säljer Sverige krigsmateriel helt öppet till Bahrain, med stöd av både politiker och regelverk. Helt ofattbart!

 

Sverige är världens största vapenexportör per person. Tycker du som jag att det är fel? Bli medlem i Svenska Freds och stöd vårt fredsarbete. Ju fler vi är desto större möjlighet har vi att påverka för en förändring.

Kommentarer inaktiverade för Stop backing the regime!

Under Försvarspolitik, Vapenhandel

I Bahrain slås demokratikraven ner

Ekot idag har ett inslag om vapenexporten till diktaturer. I Bahrain slås demokratiaktivisterna ner. Bland annat med hjälp av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, länder som Sverige exporterade krigsmateriel för miljardbelopp till förra året. Den ansvariga myndigheten ISP menar att länderna är en stabiliserande faktor i regionen. (!)

Allan Widman (FP) reagerar kraftigt och vill se förnyade regler som innebär att vi inte får exportera krigsmateriel till diktaturer. Det är ett krav som Svenska Freds också drivit länge, liksom (MP) och (V).

I överenskommelsen mellan de rödgröna gick även (S) med på ett sådant krav. Pålitliga källor berättar nu hur företrädare för (S) skrattar åt frågan om det kravet kvarstår. ”Självklart inte” är svaret.

Bedrövligt. Vad säger (KD)? (C)?

Fredrik Reinfeldt svarar på kritiken med att säga ”Nej, jag tycker att den svenska vapenexporten är restriktiv. Den är förankrad i riksdagen och jag tycker att den ska vara så omgärdad av regler som den är”.

Det stämmer att även vapenexporten till diktaturer godkänns av riksdagen varje år. Inte av alla, men en majoritet. Det är väldigt tråkigt att inte FP gör tydligare motstånd i riksdagen. Då skulle det innebära en öppning för möjligheten att faktiskt stoppa vapenexporten till diktaturer.

Jag undrar vad Fredrik Reinfeldt skulle säga om vi sålt krigsmateriel till Libyen. Att den är restriktiv?

Uppdatering: se rapport från Amnesty International om Bahrain. ”Bloodied but unbowed. Unwarranted state violence against Bahraini protesters”.

Kommentarer inaktiverade för I Bahrain slås demokratikraven ner

Under Konflikthantering, Vapenhandel

Vem har varit sämst?

Hann inte se hela debatten kring utrikesdeklarationen idag. Läste deklarationen snabbt på webben, konstaterade att konventionen om klusterammunition nämndes. Bra att försvaret av fred och frihet som viktiga pelare i utrikespolitiken finns med. Konstigt vore väl annat. Lena Ag skriver om avsaknaden av ett jämställdhetsperspektiv i utrikespolitiken på sin blogg, kolla där.

Jag tyckte mest det var nedslående att höra hur (M) och (S) verkade tävla i att utse den andre till främste diktatorkramare, med hänvisning till Mubarak och Ben Ali.

De glömde nog bort att bråka om vem som gett mest stöd till kung Abdullah i Saudiarabien. Man kan ju tycka att samma kam borde dras över alla diktatorer. Även dem vi har militära samarbeten med.

”Det handlar om deras frihet, men också om vår fred”, står det i deklarationen.

Ja, exakt så är det ju. Vår fred bygger på att deras frihet respekteras. Och vice versa. Tyvärr är det även så att vår säkerhet ska bekostas av krig och människor som lever i förtryck. Så borde det inte vara. Jag kastar ett öga i kalendern och konstaterar att det är 2011, trots att man ibland undrar.

Jag tycker våra politiker är skyldiga en förklaring kring hur man menar att vapenexporten till krig och diktaturer skapar hållbar och långsiktig fred.

Christoffer och jag hade en debattartikel på Newsmill idag: Sätt freden främst i utrikespolitiken!

Och så tycker jag det var fantastiskt kul att Aung San Suu Kyi talade på telelänk från Rangoon idag vid ett riksdagsseminarium. Hon ska ha sagt ”We have always been grateful for the Swedish support but now we need a really firm and unambogius stand from the Swedish government”.

Sjukt coolt.

Kommentarer inaktiverade för Vem har varit sämst?

Under Burma, Försvarspolitik, Vapenhandel