Tag Archives: Pakistan

Under en grå himmel känns det säkert

Waziristan. Foto: Gregor Enste, Heinrich Böll Stiftung. http://www.flickr.com/photos/44112235@N04/4091673675/

Waziristan. Foto: Gregor Enste, Heinrich Böll Stiftung.

Jag gick till jobbet under en blå himmel i dag. Det var ganska kallt, men skönt väder. Träden har snart tappat alla sina löv. Ett och annat färgglatt träd finns kvar. Jag möttes av många som liksom jag var ute och gick, på väg någonstans. Hur många som reflekterade över den blå  himlen vet jag inte, de flesta verkade mest ha bråttom.

Framme på jobbet läste jag den här artikeln med vittnesmål från personer som lever under hotet från drönare i Pakistan. Tre rader fastnade särskilt. Jag läste dem om och om igen. ”I no longer love blue skies. In fact, I now prefer grey skies. The drones do not fly when the skies are grey… When the sky brightens, drones return and we live in fear.”

Citatet kommer från en 13-årig pojke från Waziristan, som tillsammans med sin syster Nabila nyligen vittnade inför den amerikanska kongressen om hur deras liv påverkas av drönare. De miste sin farmor/mormor i en drönarattack när de var ute på fälten och odlade okra.  Sju andra barn omkom också i attacken.

Tänk er den sorg och maktlöshet det innebär att ha mist dina nära anhöriga. Tänk er att leva under rädslan för fint väder. Drönarna är ett otyg och ett vapen som inte borde finnas.

Kommentarer inaktiverade för Under en grå himmel känns det säkert

Filed under Försvarspolitik, Vapenhandel

Enligt ISP går det att beväpna diktaturer med nuvarande lagstiftning

Statistiken för förra årets vapenexport presenterades i dag. Den visar på en minskning på 30 procent sedan året innan, ner till 9,8 miljarder från 13,9 året innan. Det är bra att det skett en minskning, men det är från en rekordnivå. Minskningen är inte en effekt av att någon skulle ha fattat ett beslut om att den ska minska, det råkade bara vara så att vissa affärer är klara och slutlevererade. Det finns ingen garant för att detta skulle vara en ihållande trend, tyvärr. Eller än, ska jag kanske säga. Vi fortsätter vårt arbete för att stoppa vapenexporten till diktaturer, vilket kommer att få effekt på vapenexporten i och med den lagändring som syftar till att skärpa vapenexporten till diktaturer.

Vi skickade ett pressmeddelande strax efter lunch (se bl a här på SvD.se) och har nu också pratat med Ekot. Ni kan lyssna på inslaget här. Saudiarabien är näst största kunden i år igen. Tre av de fem största mottagarländerna; Saudiarabien, Pakistan och Thailand, är att klassa som ickedemokratier.

Jag vet inte om det finns någon annan fråga där gapet mellan folkopinionen och den förda politiken är så omfattande. Opinionundersökningar visar gång på gång att 8 av 10 svenskar inte vill beväpna diktaturer. Ändå sker det år efter år. Det är skandalöst att Sverige fortsätter att sätta vapen i händerna på regimer som slår ner sin egen befolknings krav på demokrati. Vapenexporten fortsätter som om den arabiska våren aldrig ägt rum.

I inslaget i Ekot kan ni höra ISP:s generaldirektör säga att de bevakar utvecklingen noga i länderna. Men någon skärpning har det inte varit fråga om. Tvärtom har nya tillstånd beviljats till Bahrain under förra året, i juli, trots att demokratiprotesterna fortsätter två år efter att arabiska våren nådde dit och folk samlades vid Pärlrondellen (ett monument som regimen snabbt såg till att riva efter att människorna avhysts därifrån våren 2011…).

ISP säger också i inslaget att ”Vi är en förvaltningsmyndighet under 1992 års krigsmateriel-lagstiftning, så tills dess att det finns en ny lagstiftning, så har vi att tillämpa den lagen.” 

Det svaret innebär att ni som har invändningar mot att det behövs en ny lagstiftning om vapenexport för att det redan finns ett kriterium om mänskliga rättigheter, och tycker att om bara det kriteriet efterlevdes så skulle vi inte ha någon export till diktaturer, ja, ni får helt enkelt hitta nya argument för att inte förändra lagen.

Är du också upprörd över att Sverige fortsätter att beväpna diktaturer? Vi fortsätter under det här året vår kampanj för ett demokratikriterium och tänker inte ge oss förrän vapenexporten har upphört. Och dagens vapenexportstatistik visar att vårt arbete behövs. Vill du stödja det arbetet får du gärna bli medlem hos oss, så att vi är ännu fler som hjälps åt tillsammans. Läs mer här om hur du går tillväga.

2 kommentarer

Filed under Vapenexport

Alla utom Pakistan

Barack Obama har betytt mycket under de fyra år han har varit president och var ett välkommet steg bort från den utrikespolitik George W. Bush förde. Jag är inte expert på amerikansk inrikespolitik, dock väl medveten om att även den påverkar och påverkas av utrikespolitiken. Men jag lämnar den biten åt de som kan den bättre.

I går skrev jag ett inlägg där jag ställde frågan ”Kan Obama vara sämre än Bush?”, där jag lyfte fram problemet med drönare, hur Obama använt sig av dem och hur ytterst lite kritik riktats mot honom för detta. Jo, förvisso av flera FN:rapportörer, men jag syftade på att jag tror att det finns många som ser Obama som en fredsduva utan att ha tänkt över det ordentligt. Det var många som riktade kritik mot Bush när han skulle ha det, men i Obamaeuforin tror jag många blivit förblindade. I princip hela världen skulle välja Obama om den nu fick rösta i det amerikanska presidentvalet. Ja, förutom de i Pakistan. De var de enda på hela jordklotet som ville ha Mitt Romney istället.

Det stämmer att Obama har arbetat för att minska ner och avveckla truppnärvaron i Irak och Afghanistan, det var inte hans beslut att inleda dessa militära operationer. Men vem som än efterträtt George W. Bush lär väl ändå inte ha behövt anstränga sig för att framstå som en fredsduva i jämförelse. Och faktum är att Obama gjorde samma omfattande truppökning i Afghanistan precis som George W. Bush gjorde i Irak.

När Obama hade suttit halva sin mandatperiod, 2011, sa jag bland annat detta till DN.se: ”Talen i Prag och Kairo överträffade nog allas förväntan. USA från isolationism till att närma sig det internationella samfundet igen.” Jag försökte också peka på olika saker han misslyckats med, som att t ex stänga Guantánamo eller att minska de militära utgifterna.

Obamas främsta fördel och viktigaste bidrag till en förändrad amerikansk utrikespolitik är betoningen på samarbete snarare än att söka egna lösningar. Det finns säkert exempel där Obama också gått i en mindre samarbetsorienterad linje, men i huvudsak är det dock en skillnad till det bättre både jämfört med Bush och Romney. Jag tror inte Romney kommer dra ner på drönarattackerna. Men jag är ändå övertygad om att han skulle få på moppo på ett helt annat sätt än Obama, som alltså lik förbaskat har övertagit många av Bush:s strategier i kriget mot terrorismen.

Obama verkar annars förespråka dialog framför isolering gentemot Iran, tvärt emot vad Romney vill. Med Mitt Romney ökar risken för krig med Iran. Mitt Romney vill förlänga insatsen i Afghanistan, där Obama har satt en tidsgräns. Denna tidsgräns är dock förhandlingsbar mellan Obama och Karzai, så helt rätt är det inte när det skrivs att USA ska lämna Afghanistan 2014, eftersom det kan bli aktuellt med ytterligare närvaro efter dess (detta gäller för övrigt även Sverige).

Mitt Romney vill tillföra mer pengar till USA:s försvarsbudget. Mitt Romney anser till och med att den ska ha mer pengar än vad den amerikanska försvarsmakten själv ber om.

Den brittiska tidningen The Guardian har här en genomgång av olika utrikespolitiska frågor. Särskilt i synen på lösningen av Israel/Palestina-konflikten känns klyftan mellan de två kandidaterna. En annan fråga där Obama och Romney har olika åsikter är om och på vilket sätt kärnvapennedrustningen med Ryssland ska främjas, där Romney inte alls verkar vilja se någon sådan utan hellre vill sätta hårt mot hårt.

Så jovisst finns det skäl för att säga att Obama innebär större potential till en något fredligare värld. Ja, förutom om man bor i Pakistan då kanske.

Kommentarer inaktiverade för Alla utom Pakistan

Filed under Försvarspolitik, Konflikthantering, Mänskliga rättigheter, Ryssland, USA

Kan Obama vara sämre än Bush?

Foto: Elizabeth Cromwell http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Obama_Chesh_5.jpg?uselang=svDet är oerhört svårt att kalla varken Barack Obama eller Mitt Romney för fredskämpar. Det finns så mycket att skriva när det gäller likheterna i de två kandidaternas syn på USA:s roll i omvärlden. Säkert finns många skillnader också. Men jag vill lyfta fram en sak som känns väldigt angelägen. Och det är hur Obama har fortsatt på George W Bush:s inslagna väg i kriget mot terrorismen och att det känns som att han har kommit undan med mycket som George W. Bush inte skulle ha gjort.

En direkt skillnad mellan George W. Bush och Barack Obama i kriget mot terrorismen är att när George W. Bush var president så togs misstänkta terrorister till fånga och placerades på Guantanamo, eller på andra platser som till exempel i Bagram-fängelset i Afghanistan strax norr om Kabul. För detta uppenbara brott mot mänskliga rättigheter fick han all den kritik han förtjänade.

Sedan Barack Obama blev president skjuter man ihjäl de misstänkta terroristerna på en gång istället. Anmärkningsvärt ofta man läser om så och så många dödade, och ingen tagen till fånga, prövad i domstol och oskyldig tills motsatsen bevisats. Den närmast explosionsartade ökningen av användningen av drönare i Pakistan, Jemen, Somalia och Afghanistan, får det att framstå som att det skulle vara okej att attackera människor i ett annat land eftersom det inte är en endaste soldat på marken som avlossar sitt gevär.

FN:s specialrapportör om utomrättsliga och godtyckliga avrättningar, Christof Heyns, riktar skarp kritik mot USA för användandet http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Class1_uav.jpg?uselang=svav drönare. Christof Heyns har också uttryck oro över det faktum att drönare hotar att urholka den internationella rätten. Även FN:s specialrapportör om mänskliga rättigheter och terrorismbekämpning, Ben Emmerson, kräver att frågan utreds av en oberoende kommission.

Jag kommer ihåg min känsla 2004 när jag fick veta att det jag aldrig trodde skulle hända ändå skett. George W Bush blev omvald. Det var för mig helt obegripligt och jag ville bara gå hem och dra ner gardinerna och sätta mig i ett mörkt hörn och vara arg och uppgiven.

Kan det vara så att Obama till och med är sämre än Bush i den här frågan? Kommer Romney fortsätta på samma linje om han vinner eller kommer han att göra annorlunda? Kanske gör det ingen skillnad för kriget mot terrorismen vem det är som är president. Jag är inte helt säker på svaret än och är så klart fullt medveten om att det inte går att sia in i framtiden. Men oavsett så känns det angeläget att vi inte glömmer bort att granska även de kandidater som kanske upplevs vara mer fredliga än övriga alternativ. Risken är att vi bedrar oss annars.

4 kommentarer

Filed under Försvarspolitik, Mänskliga rättigheter, USA

Reaching nuclear disarmament

För er som inte hade möjligheten att vara med på helgens konferens – Reaching Nuclear Disarmament – om kärnvapen och översynskonferensen av icke-spridningsavtalet NPT 2010, finns nu dokumentation upplagd på webben. Läs vad Pierre Schori, Henrik Salander, Sergio Duarte, Maj-Britt Theorin och Rebecca Johnson framförde!

Jag var själv med och lyssnade, samt modererade ett seminarium på söndagen om ungas engagemang i kärnvapennedrustning. Det var väldigt roligt och inspirerande. Den äldre kärnvapengenerationen brukar ibland muttra över att unga idag inte förstår allvaret. De har en poäng, för det är sannerligen inte en fråga som mobiliserar unga idag. Peter Weiderud, Broderskap, utryckte en liknande reflektion när han berättade kring medelåldern i olika nedrustningsfrågor. Kärnvapen: 50+, Små och lätta vapen: 20+. Jag kan inget annat än instämma.

Människor engagerar sig i frågor som ligger dem själva närmast. Förutom att de beskrivits som de verkliga massförstörelsevapnen, är små och lätta vapen den vapentyp idag som skördar flest offer. Men det fråntar inte allvaret kring det faktum att vi idag har fler kärnvapenstater än mitt under kalla kriget, då frågan mobiliserade som flest. Gamla som unga.

Jag associerade själv länge kärnvapnen med den tid då TV sände i svart och vitt, samt fick sinnebilden av de broschyrer som delades ut i folkhems-Sverige där skolbarn sökte skydd under skolbänkarna. Senare insåg jag att kärnvapenhotet består.

På mitt seminarium var vi många unga (nåja, jag får räkna mig som ung i sammanhanget…) som deltog. Men inte en enda över 30 skulle jag gissa. Vart tog de som ojar sig över ungas bristande vilja vägen, undrar man allt. Inte dök de upp på vårt seminarium i alla fall.

I panelen satt representanter från Tyskland, Nigeria, Fiji och Libanon. Sandra Fong från Fiji gav oss alla en välbehövlig påminnelse: nämligen att vi jämt och ständigt glömmer bort deras region när vi pratar kärnvapen. Jag skämdes faktiskt lite själv, eftersom jag kände mig träffad. Vi pratar alla idag, rätteligen, om det oacceptabla att kärnvapenstaterna inte nedrustar tillräckligt, att Indien, Pakistan och Israel står utanför NPT, att Iran går en oviss väg, och Nordkorea helt käpprätt åt skogen. Men vi pratar väldigt sällan om hur provsprängningarna i Stilla Havet påverkat befolkningen och miljön där.

Det borde vi göra oftare.

 

Kommentarer inaktiverade för Reaching nuclear disarmament

Filed under Kärnvapen