Tag Archives: Obama

Tre saker att ta upp med Obama

Det är många saker som förtjänar att tas upp vid ett möte med Obama. Guantanamo, drönare, övervakning med mera. Dessa ämnen har förtjänstfullt behandlats på andra ställen, t ex här, så jag väljer tre andra saker som också är viktiga.

En självklar fråga som måste behandlas under mötet med Obama är Syrien. Någonstans där mellan kantarellerna, the lingonberries och älgskavet har statsministern tillfället att fråga hur Obama kan vara så säker på att regionen inte eskalerar till krig efter hans missilattacker. Vilken plan Obama har för att dra tillbaka korvbitarna från de intressegrupper som i nästa steg kommer att pressa på för en attack på Iran.

Det var en intressant intervju på tv igår från Kofi Annans besök i Uppsala. Annan berättade om hur ett momentum gick förlorat vid den första Genèvekonferensen då alla stormakterna åkte hem och började peka finger mot varandra istället för att bygga vidare på det samarbete som påbörjats. Annan avfärdar en missilattack som någon lösning på situationen i Syrien, utan vill se politiska förhandlingar för att den syriska befolkningen ska slippa mer lidande. Detta kan inte nog belysas. Omvärlden gör inget, inget, inget alls, sen inget alls igen. Därefter kommer (sannolikt) militära angrepp från luften. De fredliga vägarna är inte uttömda. De är knappt använda. Läs gärna vår debattartikel från i fredags, liksom den här på Reuters. Det är en ren och skär skam att det framstår som att USA och Ryssland var och en på sitt håll gjort allt som står i deras makt för att förhindra kriget i Syrien. Det har de inte.

Ett gemensamt uttalande från de baltiska och nordiska ministrarna i dag tar ställning för att säkerhetsrådet måste lyssna på vapeninspektörerna och att de som använt kemiska vapen måste hållas ansvariga. Det är bra. De som begått brott måste ställas inför rätta. Obama borde också påminnas om att Syrien var en katastrof redan innan kemiska vapen kom in i bilden.

En annan fråga bör vara Afghanistan. Det finns mycket där att säga som är minst sagt oroande. Kvinnors roll efter 2014, var i hela fridens namn tar alla biståndspengar vägen, och inte minst USA:s fallerade militära strategi som Sverige också ingår i. Man kanske bara kort och gott kunde konstatera att det mesta gått rätt skakigt på sistone och nu sitter både Obamas och Reinfeldts medarbetare och filar på sina respektive framgångsberättelser över engagemanget i Afghanistan. Samtidigt försöker USA få talibanerna och regeringen i Kabul att gå med på ett vapenstilleståndsavtal. För så är det. Krig avslutas oftast med förhandlingar och avtal hur det än går. Och ju tidigare förhandlingarna inträder, desto mindre är rimligen behovet av att befatta sig med diverse bråkmakare och brottslingar för att uppnå målen. Så varför inte satsa på det nästa gång?

Det som just nu sker i relation till Syrien handlar mycket om kriget som en hederskultur. Om att sända signaler om att vara en riktig ledare. Försök slå hål på detta. Det måste inte vara våld inblandat för att statuera ett riktigt exempel. Är det inte det som skiljer oss demokratier från diktaturer? Att vi värnar rättsstaten och låter lagen och de mänskliga rättigheterna styra snarare än våldet?

Ett tredje tema som borde behandlas är nedrustning. Både av kärnvapen och konventionella sådana. Obama höll ett enormt bra tal om kärnvapennedrustning i början av sin första presidentperiod. Men sedan dess har moderniseringen av de egna kärnvapnen fortsatt. USA är fortfarande i särklass störst sett till militära utgifter. Nära hälften står USA för själv om man jämför de globala siffrorna. Det är inte hållbart för någon.

Fredsakademin skrev ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt med lite tips på samtalsämnen de ansåg var angelägna. Läs gärna det också.

1 kommentar

Filed under Afghanistan, Försvarsutgifter, Kärnvapen, Konflikthantering, USA

Andra omgången, andra chansen

Med Obama kvar på presidentposten i fyra år till kommer arbetet för fred och nedrustning att ha rimliga chanser att gå framåt jämfört med om valet fått en annan utgång.

Vad borde Obama göra nu då? Mycket, så klart. Jag har listat några förslag här som känns angelägna att ta tag i omedelbart.

1. Lyft luren och ring till Netanyahu och Ahmadinejad. Jag föreslår en rad sessioner av terapisamtal mot misstänksamhet och krigshets. Antingen alla tre tillsammans, eller individuellt. Jag vet inte vad som funkar bäst. Men utan samtal kommer sannolikt inget alls hända för att förhindra att en väpnad konflikt kommer närmare, så något alternativ finns egentligen inte.

2. Vi vet ju alla att en värld med minskad fattigdom, minskat förtryck och mer utveckling skulle vara så mycket fredligare. Flera av Millenniemålen riskerar att inte hinna uppfyllas fram till 2015. Enligt Världsbanken behövs det årligen läggas till mellan 40-60 miljarder USD till den reguljära Millenniemålsbudgeten för att nå målen. Nu är detta siffror från 2002, men jag antar att det går att ringa dem och fråga om de fortfarande gäller. Skulle de fortfarande gälla, så räknade jag ut att världen gemensamt kan ta två veckor av de globala militära utgifterna och så skulle saken vara löst (det går åt 4,6 miljarder dollar om dagen till militära utgifter). Det kan väl inte vara för mycket begärt?

3. I linje med samma argumentation undrar jag bara om du har sett den här sidan? ”The World is Over Armed and Peace is Underfunded”, sa Ban Ki-moon tidigare i höstas. Och enligt kapprustningens logik, för att inte tala om den ekonomiska kris som stora delar av världen tampas med, vore det bra med gemensamma tag i nedrustningsarbetet. Den lilla lilla gula ärtan som finns längst ner i högra hörnet på sidan, det är vad som spenderas på nedrustning jämfört med militära utgifter. Jag tycker det är på tok för lite. Kan vi inte säga att den i alla fall kan vara i storleken av…. ptja, vad ska vi säga, en nätmelon till nästa år? Och, som du säkert förstått av mina tidigare inlägg, måste du omedelbart upphöra med  drönarattackerna i Pakistan, Somalia, Afghanistan och Jemen (och var mer du nu använder dem). Tusentals människor är rapporterade som dödade bara i Pakistan sedan 2004, enligt siffror i den här artikeln. Det är en strategi som, om den ens är folkrättsligt tillåten, höjer osäkerheten snarare än bidrar till fred och stabilitet. Och om du i USA tar dig rätten att flyga in på andra länders territorium och döda människor till höger och vänster, varför ska då inte andra länder få göra det om de känner sig hotade? (nej, jag tycker inte att andra länder eller aktörer ska flyga in drönare i varken USA eller någon annanstans. de som använder dem måste upphöra med det istället)

4. När du ändå talar med Ahmadinejad så be honom sluta upp med att beväpna Bashar al-Assad. Den här texten tyckte jag förklarade på ett väldigt bra sätt hur relationen mellan de två regimerna ser ut, om du nu vill ha något lästips alltså.

5. För att Ahmadinejad ska lyssna på dig är det nog förresten nödvändigt att du ser över ditt militära stöd till länder som Saudiarabien och Bahrain. Visste du att den arabiska våren fortfarande pågår i de två länderna (ja, förlåt, det vet du säkert, men jag var tvungen att fråga)? I Bahrain har kungahuset nyss förbjudit människor att protestera och även dragit in medborgarskapet hos 31 av oppositionsaktivisterna. Det lustiga är att regimen har motiverat åtgärderna med att aktivisterna har begått övergrepp på yttrandefriheten.

6. Kärnvapen är helt oanvändbara mot de säkerhetshot världen står inför i dag. Faktum är att de skapar instabilitet. Ju mer ni kärnvapenstater envisas med att investera i dem, desto större är risken att andra länder eller aktörer också tror att kärnvapen är en pålitlig lösning för framtidens säkerhet. Det är det inte.

7. Andra omgången av din mandatperiod är nyss påbörjad. Jag tänker att det är lite som att ha fått en andra chans att göra allt det där vi hade hoppats på då för fyra år sedan när du valdes in. Att stänga Guantanamo, fortsätta samtalen och diplomatin inom de internationella relationerna, påbörja nedrustningen och upphöra med kriget mot terrorismen, osv.

Jag hoppas att du tar den.

PS. Om du nu skulle läsa det här och undra varför jag skrivit detta inlägg trots all kritik jag riktade mot dig när du fick fredspriset 2009 och nu inför valet de senaste dagarna, så är det för att jag ändå tror att det är större sannolikhet att du faktiskt skulle lyssna än om det varit Mitt Romney som vunnit i går. DS.

Kommentarer inaktiverade för Andra omgången, andra chansen

Filed under Försvarsutgifter, Kärnvapen, Konflikthantering, Mänskliga rättigheter, USA

Alla utom Pakistan

Barack Obama har betytt mycket under de fyra år han har varit president och var ett välkommet steg bort från den utrikespolitik George W. Bush förde. Jag är inte expert på amerikansk inrikespolitik, dock väl medveten om att även den påverkar och påverkas av utrikespolitiken. Men jag lämnar den biten åt de som kan den bättre.

I går skrev jag ett inlägg där jag ställde frågan ”Kan Obama vara sämre än Bush?”, där jag lyfte fram problemet med drönare, hur Obama använt sig av dem och hur ytterst lite kritik riktats mot honom för detta. Jo, förvisso av flera FN:rapportörer, men jag syftade på att jag tror att det finns många som ser Obama som en fredsduva utan att ha tänkt över det ordentligt. Det var många som riktade kritik mot Bush när han skulle ha det, men i Obamaeuforin tror jag många blivit förblindade. I princip hela världen skulle välja Obama om den nu fick rösta i det amerikanska presidentvalet. Ja, förutom de i Pakistan. De var de enda på hela jordklotet som ville ha Mitt Romney istället.

Det stämmer att Obama har arbetat för att minska ner och avveckla truppnärvaron i Irak och Afghanistan, det var inte hans beslut att inleda dessa militära operationer. Men vem som än efterträtt George W. Bush lär väl ändå inte ha behövt anstränga sig för att framstå som en fredsduva i jämförelse. Och faktum är att Obama gjorde samma omfattande truppökning i Afghanistan precis som George W. Bush gjorde i Irak.

När Obama hade suttit halva sin mandatperiod, 2011, sa jag bland annat detta till DN.se: ”Talen i Prag och Kairo överträffade nog allas förväntan. USA från isolationism till att närma sig det internationella samfundet igen.” Jag försökte också peka på olika saker han misslyckats med, som att t ex stänga Guantánamo eller att minska de militära utgifterna.

Obamas främsta fördel och viktigaste bidrag till en förändrad amerikansk utrikespolitik är betoningen på samarbete snarare än att söka egna lösningar. Det finns säkert exempel där Obama också gått i en mindre samarbetsorienterad linje, men i huvudsak är det dock en skillnad till det bättre både jämfört med Bush och Romney. Jag tror inte Romney kommer dra ner på drönarattackerna. Men jag är ändå övertygad om att han skulle få på moppo på ett helt annat sätt än Obama, som alltså lik förbaskat har övertagit många av Bush:s strategier i kriget mot terrorismen.

Obama verkar annars förespråka dialog framför isolering gentemot Iran, tvärt emot vad Romney vill. Med Mitt Romney ökar risken för krig med Iran. Mitt Romney vill förlänga insatsen i Afghanistan, där Obama har satt en tidsgräns. Denna tidsgräns är dock förhandlingsbar mellan Obama och Karzai, så helt rätt är det inte när det skrivs att USA ska lämna Afghanistan 2014, eftersom det kan bli aktuellt med ytterligare närvaro efter dess (detta gäller för övrigt även Sverige).

Mitt Romney vill tillföra mer pengar till USA:s försvarsbudget. Mitt Romney anser till och med att den ska ha mer pengar än vad den amerikanska försvarsmakten själv ber om.

Den brittiska tidningen The Guardian har här en genomgång av olika utrikespolitiska frågor. Särskilt i synen på lösningen av Israel/Palestina-konflikten känns klyftan mellan de två kandidaterna. En annan fråga där Obama och Romney har olika åsikter är om och på vilket sätt kärnvapennedrustningen med Ryssland ska främjas, där Romney inte alls verkar vilja se någon sådan utan hellre vill sätta hårt mot hårt.

Så jovisst finns det skäl för att säga att Obama innebär större potential till en något fredligare värld. Ja, förutom om man bor i Pakistan då kanske.

Kommentarer inaktiverade för Alla utom Pakistan

Filed under Försvarspolitik, Konflikthantering, Mänskliga rättigheter, Ryssland, USA

Obamas första halvlek förbi

Det är drygt två år sedan Obama tillträdde som president i Vita Huset. Idag kommenterar jag kort på DN.se om hans misslyckanden, framgångar och chanser till omval.

Omfattningen av vad George W Bush gjorde med det internationella samfundet i termer av krig mot terror, ökad militarisering, misstro och raserade samarbeten är fortfarande oöverblickbara. Obama är betydlig bättre än Bush men ingen fredsduva.

Kommentarer inaktiverade för Obamas första halvlek förbi

Filed under Försvarspolitik, Internationellt arbete, Kärnvapen, Okategoriserade, Ryssland

Omröstning om kärnvapenavtal i USA

Om man inte låter sig uppslukas av julstressen, kanske det istället är så att kärnvapenfrågan eller närmare bestämt ratificeringen av det nya START-avtalet mellan USA och Ryssland gör att svetten lackar.

Det är  bråttom i  Washington för  Obama 0ch hans vänner. Chansen är större att en omröstning innan jul ger positivt resultat, eftersom 2011 innebär ett ökat antal platser för republikanerna.

Några såg START-avtalet som ett framsteg för nedrustningen. Jag tycker gott och väl att man kunde minskat antalet stridsspetsar ytterligare än de 30 procent som utlovas. Ryssland ville dessutom dra ner antalet mer än vad som låg i USA:s ambitioner. Nu jublar istället upprustningspåhejarna i Moskva.

Vik en trana för nedrustning!
Vik en trana för nedrustning!

Nu finns en anledning att även där modernisera sin arsenal, eftersom den föreslagna minskningen till mångt och mycket berodde på att Rysslands arsenal är genomgammal och det till viss del hade varit en lättnad att slippa spendera pengar på dem.

Genom kreativitet i räkenskaperna ändrades också sättet att räkna stridsspetsar på och minskningen landar istället på omkring 5-10 procent. Strategiska stridsspetsar är värt att tillägga. De taktiska berörs inte alls av avtalet.

Ett annat enormt problem är att Obama gjort stora eftergifter till det militärtillvända komplexet som främst finns inom det republikanska partiet. 80 miljarder dollar är öronmärkta enbart för modernisering av kärnvapenarsenalen. Obama har också försäkrat att avtalet inte på något sätt hindrar USA:s utveckling av missilförsvaret. Men inte ens det verkar tillräckligt för att lugna dagens republikaner.

Det lutar förvisso åt att avtalet röstas igenom – Hillary Clinton, Joe Biden  och Barack Obama själv har de senaste dagarna genomfört en telefonkampanj för att trycka på republikanska senatorer att rösta för avtalet. Ljusglimtar i mörkret finns absolut. Henry Kissinger, William Perry, Sam Nunn och George Schultz har gjort helt om i kärnvapenfrågan. Hoppas, hoppas att det påverkar dagens republikaner.

Obama, som vann så mycket beröm för sitt tal om en värld utan kärnvapen, behöver helt klart hitta en ny strategi för en kärnvapenfri värld. Jag hoppas att Sverige kan bidra positivt och konkret till en sådan under 2011. Men i dagsläget har alltså upprustningsvännerna i både USA och Ryssland anledning att jubla över ökade anslag efter vad som från början kunde varit startskottet för en nedrustning.

Det här blev dåligt, глупо получилось, this was bad!

Uppdatering 23/12: Nu är det klart – ratificeringen godkändes. Avtalsrörelsen går framåt 😉 Trots bakslag under förhandlingarna med republikanerna hoppas jag att detta ska vara steget framåt för mer av samarbete mellan USA och Ryssland kring rustningskontroll!

Kommentarer inaktiverade för Omröstning om kärnvapenavtal i USA

Filed under Kärnvapen, Ryssland

Morgondagens fredspris

Imorgon, torsdag, tar Obama emot Nobels fredspris i Oslo. Jag har varit med i SVT Debatt, samt Gomorron Sverige och pratat om fredspriset och vad det betyder.

I Debatt blev det inte helt oväntat diskussion om Afghanistan (viktigt ämne men lite tråkigt samtidigt att det blev så mycket tid som gick åt till det istället för fredspriset i sig självt). Självklart blev det ett par rundor om frågan huruvida man ska stanna kvar eller åka hem. För min del försökte jag lyfta fram det faktum att det är farligare att föda barn än att vara internationell soldat i Afghanistan. Det är 600 ggr större risk att dö i barnsäng i Afghanistan än vad det är här i Sverige.

Det tål att tänkas på när det pratas truppförstärkning och vem vi egentligen är där för att skydda.

För Obamas del är han fullt medveten om att det är kontroversiellt att få det samtidigt som han veckan innan beslutat om truppökning till Afghanistan. Han verkar ha avböjt så många offentliga framträdanden som möjligt under sitt besök i Oslo. Jag förstår honom. Men det ska bli spännande att få höra hans tal.

Se SvD:s ledarblogg

Uppdatering 11 december: DN, SvD

Kommentarer inaktiverade för Morgondagens fredspris

Filed under Konflikthantering

Till Jaglands försvar

Läs Lars Rydings kolumn i SvD om Thorbjörn Jagland, Obama och Nobelpriset. Faktiskt väldigt rolig!

Han skriver bland annat: ”De omfattande reaktionerna från stora delar av världen visar något som Nobelkommittén i Oslo märkligt nog glömt bort: Nobelpriset är ett urstarkt varumärke. Det behöver inte köpa sig renommé genom att ge priset till en megastjärna. Det är sådant som Polarpriset sysslar med i en ambition att någon gång i framtiden ha byggt upp en äkta patina och prestige. För Nobel behövs det inte alls. Ändå måste pr-effekten ha vägt tungt i den norska nobelkommittén eftersom någon annan vettig prismotivering knappast går att hitta.”

Kommentarer inaktiverade för Till Jaglands försvar

Filed under Okategoriserade