Tag Archives: media

SvD försöker överraska igen

SvD fortsatte sitt sin avslöjnings-odyssé i går med att berätta om hur ett spionplan i lördags varit nära en militärövning och som fortfarande pågår i Sverige.  Alltså i lördags! Det var ju bara för ett par dagar sedan och Sverige ska återigen blivit helt överraskatDe kryper närmare oss bit för bit både i tid och rum, ryssarna. Rapporteringen är så detaljrik att det liksom bara växer fram nya frågor hela tiden!

Det var nära

Via SvD:s grafik får vi veta att det alltså troligen var ett Il-20, ett signalspaningsplan. Vi får veta att det är specialutrustat för att fånga upp och spela in militär kommunikation. Nähä! Det är inte sant! Ett militärt signalspaningsplan specialutrustat för att fånga upp och spela in militär kommunikation! Läsarna kippar efter andan och undrar om de bevittnar något historiskt. Dra mig baklänges och på trissor – var det här första gången ett militärt signalspaningsplan är specialutrustat för att fånga upp och spela in militär kommunikation?

Och för att göra spänningen ytterligare något mer olidlig får vi följa flygrutten beskriven in i minsta detalj längs den rödstreckade linjen på kartan. Och man blir så fångad så fångad att man liksom rycks med och nästan drar in magen och håller andan när man inser att – det är inte sant! – det ska flyga in i den smala smala fåran av internationellt vatten mellan Öland och Gotland! Och det går ju inte låta bli att undra som totalt oinsatt: måste den kanske fälla in vingarna då eller kommer det finnas plats för dem också i den smala lilla luftfåran? Och kan den trots det trånga utrymmet göra den fruktade Musse Pigg-manövern? Dvs trycka på en knapp och så vrängs skrovet in och ut och förvandlas till ett läskigt attackflyg i ett svep?

Och när vi i massmedia under dagen har läst om att planet gick in i den smala remsan av internationellt luftrum, är det då den trånga pyttelilla biten ungefär i höjd med Långe Erik som avses, eller menar man den biten just innan? Det är ju tur att merparten av biten internationellt luftrum mellan Öland och Gotland ändå är rätt rymligt, tänker man. Men inser sen, nej, åh nej, det militära signalspaningsplanet som är specialutrustat för att fånga upp och spela in militär kommunikation åker rakt in i den trånga passagen. Och ska vända där! Hur ska det här gå då? Herregud! De går ju verkligen inte att lita på!

Planet vänder plötsligt. Där och då. Just då. Då är det minsann nära att gränsen kränks. Men bara nästan [OBS: SvD är lite tydligare den här gången]. Alla drar en lättnadens suck. Men konstaterar också skamligt nog, åh så skamligt, det är så himla pinsamt. Det finns inte ett enda Gripen-plan uppe i luften som kan muskedundra till så att ryssen fattar att vi menar allvar på riktigt. ”Ni får inte – vi upprepar, inte flyga in i det här trånga smala utrymmet av internationellt luftrum.” Men det är för sent. Sverige är blottat och kränkt i sin oskyddade sårbarhet.

Lyfte de eller inte

Dock verkar planet, ni vet det som är ett specialutrustat signalspaningsplan för att fånga upp och spela in militär kommunikation, ändå ha fattat att det inte får överträda gränsen. Kanske fångade de upp de små små skräckslagna rösterna från svenskarna, fällde ett elakt skratt och sa – okej, den här gången kommer ni undan på nåder. Men nästa gång. Då blir det annat ska ni veta. Då kommer ryssen rakt in i det trånga utrymmet där i den smala remsan. Kanske lyfter Jas-planen för sent även denna gång. Vem vet. 

***

Det finns så många aspekter man kan lyfta fram i en kritisk granskning. Utifrån det språk, de beskrivningar och den alarmistiska ansats som funnits den här veckan kan man kan ju inte låta bli att undra en sak. Vem eller vilka är det som sitter och känner sig kränkta egentligen och av vilken anledning?

Ok, förutom TwittSkipper då

kränkt

Jag blev kränkt:

Vatten över huvudet

***

Sen dör SvD:s dramaturgi helt då en ny hemlig källa träder fram, denna gången i DN. De meddelar följande under eftermiddagen: ”Enligt uppgifter till SvD skulle ett ryskt spaningsplan ha flugit i internationellt luftrum men mycket nära den svenska gränsen under lördagen. En flygning som enligt tidningen skulle ha ”överraskat” det svenska försvaret […] Men uppgifter till DN visar att det ryska spaningsplanet, som har sin hemmabas i Kubinka utanför Moskva, rutinmässigt följdes av svensk radar. Planet ombaseras regelbundet från Kubinka till Kaliningrad mellan Polen och Litauen, så också förra veckan. Så snart det kommer in i Östersjöområdet följs det av svensk militär radar.”

Jaha, så var det med det.

Under gårdagskvällen ägnade SVT Debatt en del av programmet åt att debattera rysshotet och försvaret. Vad jag kunde förstå på såväl Allan Widman från (FP) och Torbjörn Björnlund (V) var det ingen av dem som såg någon militär hotbild mot Sverige. Därmed inte sagt att debatten är över.

***

Jag hade aldrig trott att det skulle vara så många uppmuntrande tillrop efter det förra inlägget om SvD:s mediabevakning av försvarspolitiken. Sticker man in huvudet i försvarsdebatten kan man liksom alltid räkna med att bli idiotförklarad. En övervägande del av responsen hittills har istället varit positiv. Tack alla som hissat. Och tack också ni som dissat, det betyder ju att ni läst ni med. Några har blivit arga och tyckt att jag tramsat.

Satir och kritisk granskning är väldigt effektiva sätt att avväpna en diskussion som håller på att spåra ur. Det är också effektivt för att påvisa snedvridna bilder och för att, förhoppningsvis, få en och annan att få sig en tankeställare. Många har hört av sig och tackat för analysen.

Ett vanligt inslag i försvarsdebatten är att ständigt lyfta fram ryska militära övningar och hur dessa ökat i antal och använda det som argument för att öka Sveriges försvarsbudget. Inte lika ofta, upplever jag (jag har inte nagelfarit det lika noggrant som SvD:s bevakning här i veckan så jag kan ha fel), talas det om att övningsverksamheten också finns i Sverige. Det är ju den nu pågående övningen ett exempel på (den lyfts också fram i SvD:s scoop idag). Sedan kalla kriget tog slut har Sverige stegvis öppnat dörren för att bjuda in andra länder att träna och öva militärt i olika delar av landet, alltifrån att testa drönare  i Norrbotten till att hålla större övningar inom samarbetet med Nato. Detta är en faktor som inte kan avfärdas. Det kan ses som en del i en regional upprustning, där Ryssland också ingår. Men det löses inte genom mer av samma. Och det är värt att komma ihåg att ha is i magen kan vara en nog så bra strategi.

1. Tycker man det är problematiskt att andra länder övar militärt, bedriver signalspaning, då får man se över sitt eget hus också (gärna för mig).

2. I sådana här massmediala stormar kan det var klokt att hålla huvudet kallt och ta ett extra andetag och fråga sig – vem tjänar på detta? Det har i SvD:s bevakning bland annat talats mycket om luftförsvarets kapacitet eller frånvaron av Gripen-plan. Finns några slutsater kring detta?

3. Försvarsberedningen sitter just nu och ska fastställa sin omvärldsanalys och med efterföljande behovsåtgärder för Försvarsmakten. Är det någon som känner ett behov av att påverka försvarsberedningen?

4. Vi har en vapenindustri i Sverige som traditionellt sett hållits under armarna och måste fortsätta att få detta stöd för att överleva. De behöver därmed hitta hot de vet kommer innebära att mer resurser avsätts till deras intresseområden.

5. Finns det personer inom Försvarsmakten själv som agerar i eget intresse? Ett exempel: inte ens för oss i fredsrörelsen är det ett okänt faktum att kampen mellan flygvapnet, marinen och armén pågår med jämna mellanrum.

6. Punkterna 1-5 är alla potentiella vägar till upp- eller nedrustning. Det gäller såväl svensk som rysk sådan. Läs gärna ”Alltid kamp om försvaret”.

Se  också en riksdagsledamot förklara för Twitter-grabbarna hur det funkar när särintressen samverkar:

Desirees lobbyskola

Visste du att Sverige sedan 2004 har dragit ner sitt stöd till den ryska demokratirörelsen från 110 miljoner till 35 miljoner (2012)? Tycker du att det finns en logik i att peka på demokratiska bakslag i det ryska samhället som ett hot mot Sverige och samtidigt skära ner stödet till de som försöker bekämpa de antidemokratiska strömningarna?

Jag kan ju bara konstatera utifrån veckans bevakning att upprustningsförespråkare i alla fall har gott om resurser och mediautrymme. Det har inte vi. Då är satir på en blogg ett effektfullt vapen att ta till.

Har man små resurser blir man kreativ. Fast, hur små medel som helst kan man inte överleva på. Vi tycker att vi är ett viktigt bidrag i samhällsdebatten. Om du vill får du därför gärna stödja vårt arbete så att vi kan fortsätta att vara det.

Slut på meddelandet.

Kommentarer inaktiverade för SvD försöker överraska igen

Filed under Försvarspolitik, Försvarsutgifter, Mänskliga rättigheter, Ryssland

SvD:s förutsägbara försvarsbevakning

En vän till mig sa följande igår: ”När jag loggade in på min dator i måndags och gick in på SvD:s hemsida var det första jag såg Mikael Holmström stå där vid en rund pulpet med sin dator och svarade på frågor. Som en slags commander in charge i sitt kontrolltorn som sista utposten innan ryssen kommer. Jag var helt yrvaken och trodde nästan att det var pågående anfall”.

Jag förstår exakt vad hon menar. Jag var väldigt överraskad av måndagens sensationslystna och krigshetsande rubriker, närmast i stil med kvällstidningsnivå. Jag ska också erkänna att jag kände mig något förvirrad. Fast, det kanske är det som är syftet, vad vet jag. Att vagga in läsaren i en skräckupplevelse för att sedan fånga upp alla chockerade medborgare och leda in dem i vägen framåt.

I går eftermiddag satte jag mig läste igenom en huvuddel av måndagens rapportering från SvD. Jag har sammanställt det i en liten skärmdumps-serie här nedan. (Det där med design och layout är inte min starkaste sida). Jag har också använt mig av en pedagogisk metod som en del människor inte uppskattar. Vi få se vilka som blir sura och vilka som skrattar. Jag hoppas att budskapet ska nå fram ändå. Det är för övrigt en granskning jag tänkt göra väldigt länge.

Låt oss börja.

Om det är något som är genomgående i SvD:s försvarsbevakning så är det följande. 1. Sverige måste gå med i Nato. 2. Sveriges försvar är på tok för litet och ska ha mer pengar. 3. Hur man än vrider och vänder på det är Sverige hotat av Ryssland precis som under kalla kriget. Det finns i princip inga andra perspektiv som är intressanta att lyfta på försvars- och säkerhetspolitiken och alla vinkar vänds för att passa in i den egna tesen.

Det har ju hänt då och då att man liksom gett upp att ens försöka orka läsa sig igenom om alla avslöjanden och granskningar eftersom de är så oerhört genomskinliga kring vad syftet är. Gör exempelvis en jämförelse mellan hur ÖB framställdes som en hjälte när debatten om ”enveckasförsvaret” gick hög. Då passade det att lyssna på Försvarsmakten. Men i måndags? Då var Försvarsmaktens hållning inte värt mycket i SvD:s bevakning.

Det var för övrig ledsamt att se så många försvarsdebattörer rakt över den partipolitiska linjen driva hetsen vidare helt utan sans och reson.

Men, åter till ämnet.

Sverige är under attack. Det har SvD avslöjat:

Ryssland övar bombkrig mot Sverige. Ingen visste något. Ingen gjorde något. Förutom Nato, som Sverige skyndsamt borde gå med i!

Ryssland övar bombkrig mot Sverige. Ingen visste något. Ingen gjorde något. Förutom Nato, som Sverige skyndsamt borde gå med i!

Ryssland har under påskhelgen haft en övning där de ska ha övat attackbombning mot Sverige. Helt utan att någon annan visste om det. Det är en del i Putins nya överraskningsstrategi. Blixtattacker kallas det. 

Blixtattacker för att överraska

Beskrivningen är i det närmaste action-lik. Två plan svischar fram över luften. Detaljrikedomen som förmedlas är ingående. Allt för att läsaren nästan ska kunna visualisera de bränsletörstande heta motorerna på de köttätande ryska planen. Vi får veta att det kan sitta upp till fyra skräckinjagande ryssar i varje bombplan. Och de är i sin tur eskorterade av avancerade ryska jaktplan. Det här det är allvarligt ska ni veta. Avancerade jaktplan! Hu!

Eller? Vi blir förflyttade till Moskva för att få lite perspektiv kring alla utmaningar det ryska försvaret står inför. Men icke. Hotet mot Sverige hänger kvar. Blixtattackerna har helt plötsligt blivit till – sprängstoff!

Sprängstoff!

Sprängstoff!

Alla som kommit så här långt i läsningen är antagligen nu helt övertygade om att Sverige definitivt är under attack. Och vi är snart tillbaka i kalla kriget.

Kalla kriget är tillbaka - vi lovar!

Kalla kriget är tillbaka – vi lovar! (glöm inte att notera Blixtattackerna ovan)

Alla som nu gått runt och trott på alla rapporter om att världen blir bättre och att den dessutom är betydligt fredligare känner sig som dragna vid näsan. Förda bakom ljuset. Och inte ens ljusets riddare – försvarsalliansen Nato – lyckas rå på de där mörka och blodtörstiga ryssarna. SKÄMTAR NI? Hjälp?

Lugn.

SvD möter självklart de chockade medborgarna och reder ut saker och ting:

Ryssland har tränat sig på att anfalla Sverige. Ingen visste något.

Ryssland har tränat sig på att anfalla Sverige. Ingen visste något. Det är chockerande. Förstår ni allvaret?

Det fanns inga piloter eller plan som kunde bevaka händelserna. Ingen som avvisade de ryska kränkningarna som skedde. Tur att vi i alla fall kan räkna med att SvD:s försvarsbevakning står upp för landet i vått och torrt!

Fast, sen när man läst sig igenom texterna och inte bara rubrikerna (hur många gjorde det – upp med handen) framkommer följande:

Övningarna var kända sedan innan

 Men, vänta nu här [föreställ er det där slir-skratchiga ljudet som uppstår i satirprogram på radio när man vill markera en vändning i storyn]. Jag trodde det kommit som en överraskning att ryssarna övade?

Nej då, inte alls. Det här var tydligen välkänt sedan innan. Ryssland hade aviserat att en större övning skulle äga rum under påskhelgen. Det vet även SvD själv visar det sig. Jaha, så mycket för de blixtattackerna och överraskningsmomenten. *surar*

Så, det har alltså inte förekommit några kränkningar av Sveriges gränser. Det framgår klart av SvD:s rapportering. (Eh, gör det? Har ni exempelvis läst ingressen till er egen chatt?)

Finns det då några bevis på att det var attack på Sverige som övades? Fredrik Bergman på F21 i Luleå ställer sig frågan”- Hur kan man veta det, bara för att nosen pekar åt ett visst håll?”. Ja, inte vet jag heller.

Så vad är då kontentan som kan dras efter en genomgång av måndagens slagfält i Svenska Dagbladet? Vi vill ju ha svar på frågan. Hallå? KOMMER DET BLI KRIG NU? NI HAR JU LOVAT DET!

Kommer det bli krig?

Kommer det att bli krig? Nej, det får vi verkligen inte hoppas!

Nej men Josefin, se du det här är inget att oroa sig för.  Det kommer inte att bli några krig [”var i hela världen fick du DET ifrån?”]. Det är vanligt att länder övar. Och det här var ju exempel på övningsverksamhet från rysk sida. Stormakter har en hel rad vapen, vapensystem och övar för allt möjligt och vill vara beredda på allt.

Så vad är det då vi har fått veta med hjälp av måndagens insats från Svenska Dagbladet? Att Sverige borde ha en beredskap dygnet runt som står på tå för att avvisa (i förväg kända) militära övningar i vårt närområde? Förlåt, men när varken Försvarsmakten, regeringen (nåja, delar av den i alla fall) eller vi i Svenska Freds ser något militärt hot mot landet, varför ska vi då lägga en massa pengar på att ha en så omfattande beredskap? Det låter ju ofattbart onödigt, särskilt om man som försvarsentusiast vill att varje skattekrona ska användas till vettiga saker och Försvarsmakten som alla andra måste hålla sig inom sina ekonomiska ramar? Är det inte bättre att göra en bedömning för att se vilken typ av agerande som är den bästa incidentberedskapen? Och vad är det som säger att det bästa man kan göra när ett annat land övar militärt, är att skicka upp stridsflyg?

Kanske är den bästa strategin den som Anders Silwer pekar på – att prata om saken. ”Det finns radarstationer 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, det är en del av incidentberedskapen. Flygplanen är egentligen bara ett annat verktyg. Om det till exempel skulle vara någon som flög över i det här fallet så kan man kontakta dem på radion, vi lever trots allt i 2013.”

Jo, vi lever trots allt i 2013. Fast, ibland tvivlar jag.

(nu tycker i och för sig jag att både Sverige och Ryssland borde lägga mindre resurser på sina försvar och koncentrera sig på annat, men det var liksom inte huvudpoängen i detta inlägg. Och jag är övertygad om att den här typen av försvarsdebatter som lanserades i måndags inte för Sverige i en mer säker och fredlig riktning)

***

Tack för att du läste ända hit. Jag hoppas att det hjälpt dig att se försvarsdebatten ur ett annat perspektiv. 

18 kommentarer

Filed under Försvarspolitik, Försvarsutgifter, Konflikthantering, Ryssland

Vi som inte kan se med egna ögon

Den 18 oktober ställs Johan Persson och Martin Schibbye inför rätta i Etiopien anklagade för terroristbrott och att olovligen ha passerat gränsen in till landet. De ville rapportera inne ifrån Ogadenprovinsen, om MR-situationen och om oljebolags verksamhet i regionen.

Afrikas Horn och Ogadenprovinsen
Afrikas Horn och Ogadenprovinsen.

Det var två journalister som skulle rapportera från en dold zon på kartan. Det är viktigt att komma ihåg att de reste som frilansjournalister. Det innebär att de inte har någon redaktion i ryggen som stödjer dem. Nu sitter de i fängelset Kaliti, en bit utanför Addis Abeba. De hotas av ett väldigt långt fängelsestraff eller i värsta fall döden.

Pressfrihet och yttrandefrihet är grundläggande rättigheter som självklart måste försvaras och värnas. Men jag tänker också på det viktiga uppdrag som journalister utför. Vikten av att det finns en insyn och vetskap om vad som sker i konfliktområden är central för att de ska kunna lösas och för att vi som inte själva kan åka dit ska kunna veta vad som händer.

De är våra ögon och öron. Och de ger en röst åt de som lever i området. Deras insats är guld värd och den måste stödjas.

I Sverige går den tysta diplomatin på högvarv, sägs det. Det är omöjligt att veta hur det går, om den är tillräckligt intensiv eller inte. Men det känns som att det borde finnas mer man kan göra.

Carl Bild ska till exempel ha blivit tackad för hjälpen av Hillary Clinton för ett par år sedan, då Sverige hjälpte till att få loss ett par amerikanska journalister från Nordkorea. USA har tidigare lyckats få ut journalister som varit fängslade i Etiopien. Är det inte dags att be om en gentjänst? Det börjar bli bråttom nu. En fällande dom skulle innebära att det kommer att vara ännu svårare att få ut dem. Därför är tiden nu så viktig.

Reportrar utan gränser samlar in pengar till deras rättegångskostnader. Läs mer om det här. Här finns en sida på Facebook som samlar information om Johan och Martin. Den här sidan är också bra att läsa – innehåller flera olika länka till artiklar som skrivits och en lite längre analys av läget.

Jag kan inte heller låta bli att tänka på Bradley Manning. Ett helt annat fall egentligen eftersom han inte är en journalist. Men han är den som läckte information till Wikileaks om Iraq War Logs liksom de om Afghanistan. Många har försökt avfärda informationen som irrelevant och oskadlig. Men jag vet att för många har den betytt otroligt mycket. Lägg till det alla bilder och klara fakta om hur kriget påverkat civila i Irak och Afghanistan.

Han arresterades i maj 2010 och sitter fortfarande fängslad och väntar på sin rättegång. Han står inför 22 åtalspunkter och riskerar bli dömd till 52 års fängelse. Läs mer om hur man kan stötta honom här.

Kommentarer inaktiverade för Vi som inte kan se med egna ögon

Filed under Konflikthantering

Kalasjnikovmonster under sängen

Kommunism, KGB, Röda Armén, upprustning, Stalin, Lenin, Trotskij, kyla, snö, alkoholism, Kalasjnikov, molotovcoctail, fattigdom, långa köer, maffia, korruption och kriminalitet. Det är ord som associeras med Ryssland enligt en undersökning som gjorts i USA och Storbritannien berättade Sverigekorrespondenten Irina Dergacheva från Itar-Tass på vårt seminarium ”Monster under sängen i säkerhetspolitiken?”.

Irina berättade också hur beskrivningar i media ofta syftar till att bekräfta gamla Sovjetbilder. Fakta anpassas för att bekräfta en redan antagen bild. Som exempel använde hon hur Lisa Bjurwald på ledarsidan i DN skrivit om att Ryssland undertecknat ett avtal om kärnvapen tillsammans med Venezuela. Ecuador skulle även vara intresserade. Men sedan visade det sig att det handlade om kärnteknologi.

Ytterligare en aspekt som lyftes av Dergacheva var hur ”vanliga” ryssars röster sällan görs hörda i västlig media, utan det handlar i princip om den politiska ledningen som det rapporteras om. Vikten av att särskilja mellan den ryska politiska ledningen och Ryssland som land lyftes flera gånger.

Detta var något som också framhölls av de övriga panelisterna Carolina Vendil Pallin (UI) och Jakob Hedenskog (FOI). Gemensamt för FOI och UI är osäkerheten kring vad som kommer att hända i Moskva framöver, t ex vid nästa val. Vendil Palin berättade att hon tror att ”Putinismen” antagligen kulminerat och att hon idag märker att det är vanligare att säga att det gick ekonomiskt bra för Ryssland TROTS Putin än att man framhåller Putins betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Hedenskog från FOI pratade om att det ändå är uppenbart att Ryssland är fixerat vid imperietanken och att dubbelstyret med all säkerhet kommer att finnas kvar framöver. Han pratade också om att Rysslandsfobin som finns i Sverige som finns faktiskt även gäller många andra länder – till exempel hur man pratar nedvärderande om USA eller Tyskland.

En annan viktig fråga som lyftes var avskaffandet av visumtvånget mellan EU och Ryssland. Samtliga panelister var överens om att samarbete och integration var något vi alla skulle tjäna på. Och mer nyfikenhet mellan länderna var något som Irina också uppmuntrade till.

Se även Carl Netteblad och Ola Sigvardsson som också bloggat om seminariet!

1 kommentar

Filed under Ryssland