Etikettarkiv: Klustervapen

Engagemangsefterlysning

En sak som har slagit mig under de möten om både personminor och klustervapen jag har varit på, är att det finns ett antal länder som lägger fram texten på ett väldigt engagerat sätt. För er som tänker att diplomatkonferenser är rätt sega periodvis, så kan jag intyga att ni har helt rätt. Många uttalanden är redan koordinerade sedan lång tid tillbaka, det är artighetsfraser och så vidare som läses upp utan något större patos.

Men så händer något som gör att det inte går att låta bli att spetsa öronen. En talare som brinner för det hen gör! Som tror på varje litet ord i det tal som läses upp med stort hjärta och engagemang. Som sprider vibbarna vidare till alla i salen. Och som får alla att haja till och börja lyssna.

Jag brukar sitta och tänka att, kanske kommer den dagen det är Sverige som talar på det sättet. Likt länder som Mexico, Costa Rica, Libanon, Norge, Nya Zeeland och Österrike, som tillsammans i plenisalen bekräftar det goda samarbete för att göra världen ett litet steg bättre genom att nedrusta och skrota minor och klustervapen.

Att höra representanten från Libanon tidigare i dag tala från djupet av sin själ och uttrycka sin tacksamhet till alla länder som jobbat tillsammans för att stoppa den hemska vapentyp som förstört hennes hemland är något oerhört speciellt. Det skapar en känsla av hopp och det värmer inombords och jag tänker att, ja, det finns förebilder att trösta sig med när det känns som en alltför lång och krokig väg framåt. Det finns någon som verkligen bryr sig om nedrustningsfrågorna. Som stödjer och uppmuntrar varandra till att vara öppna med sina respektive framsteg och berätta om dessa med stolthet.

Ofta känner jag hur det börjar sticka i ögonen och tårar tränger sig när jag hör dessa berättelser. Det är berättelser om ett arbete som betytt så oerhört mycket för någon annan att deras röst nästan darrar när de lägger fram orden och sin tacksamhet. Jag blir också rörd för att det i en värld som man lätt kan uppfatta som egoistisk och uteslutande krigisk faktiskt finns en handfull länder som varit beredda att gemensamt strida för sin sak – i det här fallet kampen mot klusterbomber. Länder som tar på sig att arrangera förberedande möten och internationella nedrustningskonferenser. Det är helt enkelt något annat än den svenska inställningen, som jag ibland inte ens vet vilken den är.

Sen slår det mig ännu en sak. Många har under konferensens första två dagar den här veckan berättat minnen från tiden då förbudet mot personminor förhandlades fram. Såväl aktivister från civila samhället som diplomater från olika länder. Varför de minns detta just här? Det var här i Oslo som avtalet förhandlades fram.

Jag vill inte på något sätt anklaga de svenska delegater som deltar på konferenserna för att vara dåliga talare. Jag tror nämligen problemet snarare är politiskt. Så länge det inte handlar om kärnvapen och icke-spridning är intresset nästan obefintligt. Det finns inget intresse för de bredare nedrustningsfrågorna i Sverige från politiskt håll. Och jag vågar påstå att det inte bara gäller regeringen. Eller jo kanske på ett område finns det ett brinnande nedrustningsintresse. Och det är kring den ryska.

Vi skickade ett pressmeddelande från konferensen i dag och uppmanade Sverige att sluta upp med hemlighetsmakeriet kring de svenska klustervapnen. I två års tid har vi försökt få ut information i enlighet med konventionen om hur många de är till antalet och hur många som Sverige avser spara (vilket är tillåtet enligt konventionen). Jag har fått till svar varje gång att det inte är offentligt eller klart än.

Hur lång tid ska det ta då? undrar jag.

Här är den internationella koalitionens pressmeddelande från i går: ”Cluster bomb ban movement returns to Oslo”.

Kommentarer inaktiverade för Engagemangsefterlysning

Under Klustervapen

Lend your leg!

I år är det 20 år sedan den internationella kampanjen för att förbjuda personminor startades av det civila samhället. Efter en lång och medveten kamp för att förbjuda detta hemska vapen som lemlästar civila lyckades vi 1997 få ett internationell förbud mot personminor.

Arbetet belönades med Nobels fredspris och delades mellan Jody Williams och gräsrotskampanjen ICBL som är ett nätverk som består av hundratals organisationer världen över.  I Sverige var det Svenska Freds som drog igång den nationella kampanjen på 90-talet och vi är fortfarande kontaktorganisation för Sverige i ICBL.

80 procent av världens länder har idag förbjudit personminor. Under förra året var det fyra länder som aktivit använde minor. Det var Burma/Myanmar, Syrien, Israel och Libyen.

Idag var det startskott för en kampanj som heter ”Lend your leg”. Se filmen här med den colombianska artisten Juanes, målvakten Iker Casillas från Real Madrid, Helen Clark från UNDP och många fler!

Trots att arbetet med att röja personminorna pågått länge finns det mycket kvar att göra. Jag skrev för nästan ett år sedan om de framgångar som skett bland annat i Sudan och Kongo. 700 mil vägar röjdes från minor 2010 i dessa två länder.

Men faktum kvarstår. 4000 personer varje år trampar på en personmina som legat gömd i marken och förstör deras liv för alltid. Det motsvarar 12 personer om dagen. Det är ovärdigt att detta fortfarande sker trots att resurser borde finnas till röjning. Kom igen världen, vi kan bättre än så här.

För att påminna om minorna och det behov av stöd och röjning som fortfarande finns har ICBL utlyst 4 april till kampanjdag. Det är UN Day for Mine Action and Mine Awareness. Arbetet för en minfri värld fortsätter tills den sista minan röjts ur marken.

Du kan gå in på IBCL:s hemsida och ladda ner profilbilder till Facebook och Twittersom du kan använda för att sprida uppmärksamhet kring Lend your leg.

Påminn din omgivning om att kampen mot personminorna måste fortsätta och visa din solidaritet med de som överlevt personminorna genom att kavla upp byxbenet du också den 4 april!

Kommentarer inaktiverade för Lend your leg!

Under Klustervapen, Minor

På helt fel sida

En tanke som har följt mig genomgående under tiden jag jobbar med opinionsbildningen kring det protokoll om klustervapen i CCW vi kritiserade på SvD Brännpunkt i måndags är att det verkar finnas en kunskapsbrist bland många. Både tjänstemän på UD men också bland politiker.

Det är så klart lätt att vara efterklok och tänka att när vi väl fick Sverige att skriva på klustervapenförbudet i Oslo 2008 skulle vi inte pustat ut.

Det protokoll som ligger på bordet i Genève är problematiskt. Omkring 35 stater har under förhandlingarna måndag-tisdag rest sig upp och motsatt sig protokollet på grund av det dåliga humanitära skydd det skulle ge (Kanada, Sydafrika, Nya Zeeland, Norge, Danmark, Österrike, Costa Rica mfl). Liksom ICRC. Protokollet möter inte de krav klustervapenförbudet CCM ställer och som signatär till ett avtal är man skyldig att inte ingå andra avtal som motstrider det man undertecknat tidigare.

Protokollet kommer tillåta fortsatt användning av de klustervapen som användes t ex i Irak, Afghanistan och Libanon – det krig där omvärlden just fick upp ögonen för de humanitära skador på civila klustervapen orsakar.

Några menar att detta skulle vara ett åtagande om nedrustning. Detta är helt missvisande. Det skulle enligt förslaget vara nedrustning av 30 år gamla klustervapen, som alltså redan tjänat ut sitt syfte och ändå måste skrotas väldigt snart. USA själv har striktare nationella regler.

Så det som skulle hända om protokollet går igenom är att man går med på att förbjuda 30 år gamla klustervapen (som antaligen ändå ska skrotas) och tillåter andra att finnas kvar – vissa under en övergångsperiod som kan bli så lång som 15-20 år. Andra klustervapen tillåts helt och hållet fortsätta finnas kvar. Samtliga dessa, både de som är 30 år gamla och de som skulle tillåtas finnas kvar i övergångsperioder liksom framöver under protokollet i CCW är förbjudna under CCM; klustervapenförbudet Sverige skrev på i Oslo.

Många röster är kritiska och vad jag kan se från rapporterna från diskussionerna i CCW blir de fler. Det är detta protokoll Sverige tycker är bra att driva vidare.

Här är en reaktion på diskussionerna jag gärna delar med mig:

”The awards for ‘most unfortunate’ statements however would have to go to CCM states Sweden, Italy, Bulgaria, Croatia, and Japan. Sweden gave its full support for the Chair’s text, adding a bit of fluff about its view that the CCW process was not in fact contradictory to the CCM”

Sverige står på helt fel sida i den här frågan. Över 30 stater protesterar mot ett protokoll eftersom det har negativa humanitära konsekvenser. Detta protokoll vill Sverige få stater att enas kring. Det verkar helt enkelt som att man inte förstår vad det är för åtaganden man gjort när man skrev under CCM.

Heja Sverige.
Bli medlem i Svenska Freds och stöd vårt fredsarbete. Ju fler vi är desto större möjlighet har vi att påverka för en förändring.

Kommentarer inaktiverade för På helt fel sida

Under Klustervapen

Om behovet av att stärka förbudet

Diskussionerna om hur klustervapenförbudet ska stärkas är i full gång här i Beirut. Om det är något som är väldigt tydligt är det uppdelningen mellan de länder som är drabbade av klustervapen, och de länder som är innehavare.

Drabbade länder som Afghanistan, Laos och Libanon är starka förespråkare för snabbare åtgärder och stöd till röjningsaktiviteter och få fler länder att ansluta sig till förbudet. Länder som innehar och måste skrota sina vapen har inte alltid samma entusiastiska ansats.

Det är väl ganska självklart, tänker de flesta. Exakt, säger jag. Det är väl inte så konstigt att drabbade länder inte vill något annat än att kunna få bli fria från klusterbomber och andra explosiva lämningar från krig. Igår berättade Vietnam att med nuvarande resurser skulle det ta 400 år till innan landet är helt röjt. 400 år!

Röjning i södra Libanon
Röjning i södra Libanon.

Helt klart måste internationella samfundet öka sina ansträngningar att hjälpa till att röja drabbade områden. Att landområden inte går att bruka eller hindrar nödvändiga transporter försvårar samhällsutvecklingen. Förutom det hemska lidande minor, klusterbomber och andra lämningar från krig orsakar, hindrar de också fattigdomsbekämpningen och den socioekonomiska utvecklingen. Rapporter över det ekonomiska stödet till drabbade länder är inte så roliga att läsa, eftersom finansieringen från givarländer minskat de senare åren.

Mycket arbete återstår alltså att göra. Men jag vill också lyfta fram positiva nyheter. Tack vare konventionen som förbjudet klustervapen har 64 miljoner (!) explosiva substridsdelar förstörts från innehavarnas vapenlager. Därmed har vi också förhindrat dem från att användas i framtiden. Och då ska man ha i åtanke att förbudet knappt funnits i tre år.

Kommentarer inaktiverade för Om behovet av att stärka förbudet

Under Klustervapen

Afghanistan senast ut med att ratificera förbudet

Det stora glädjebeskedet är i Beirut har hittills varit meddelandet från Afghanistan att de ratificerat förbudet. Detta innebär att alla de som drabbats av klustervapenen blir erkända stöd och hjälp enligt ett internationellt avtal. Detta är otroligt stärkande och nödvändigt! Det är också en upprättelse för alla de som skadats och lemlästats av klustervapen.

Ett stort jubel bröt ut när nyheten kom. Många påminde också om de påtryckningar som både Afghanistan och Irak utsatts för av USA, med syfte att få länderna att inte skriva under förbudet. Det gjorde de ändå. Kanske just därför…

Strax ska jag gå iväg till första konferensdagen. Missa inte vår debattartikel i Göteborgs Posten!

 

Kommentarer inaktiverade för Afghanistan senast ut med att ratificera förbudet

Under Klustervapen

12 september är en bra dag

Bilarna tutar på gatan utanför och på rummet fläktar AC:n. Det är fortfarande varmt trots att klockan är strax efter midnatt i Beirut.

Jag inser att 11 september just har passerat. Det finns många 11 september att minnas. Mordet på Anna Lindh 2003, militärkuppen i Chile 1973. Och så 11 september 2001 så klart.

Det har skrivits så många kloka ord om de senaste 10 årens fasansfulla effekter sedan terrorattackerna i New York och Washington och det efterföljande kriget mot terrorismen. Fredsperspektivet har verkligen hamnat i skymundan hos politiska rådgivare, bland en stor del av massmedia (när kommer fredskorrespondenterna?) och i människors medvetande.

Det är vid stunder som dessa, då de skyhöga militära utgifterna, en ökad svensk vapenexport och inte minst ett mörkt decennium bakom oss ligger tungt i medvetandet, då kommer jag att tänka på var jag befinner mig. Jag befinner mig på en plats som innehåller så mycket hopp och engagemang att jag definitivt vågar tro på framtiden.

Det finns så mycket som bevisar att det visst går att nå resultat. Fredsarbetet har gjort viktiga landvinningar trots ett krig mot terrorismen. Trots vetskapen om krigen och den nationella hänsyn som styr så mycket av säkerhetspolitiken idag finns det människor som oförtrutet kämpar för att göra världen bättre.

Mohammad el Aal
Mohammad el Aal, södra Libanon. Foto: Cluster Muniton Coalition.

Sommaren 2006 rasade kriget mellan Israel och Libanon. Det var då omvärlden fick upp ögonen för det enorma humanitära problem som klustervapnen utgör. Läs exempelvis den otroligt rörande berättelsen omMohammad Abd el Aal, en pojke på 12 år som trampade på en klusterbomb för två år sedan när han var ute och vallade familjens får och då miste ett av sina ben.

Fem år senare har vi ett internationellt förbud mot klustervapen på plats tack vare ett stort engagemang från civila samhället och ett antal välvilligt inställda stater. Tillsammans har vi åsidosatt kortsiktiga militära överväganden till förmån för ett långsiktigt arbete för att skydda civila och för att åter bygga upp freden i drabbade områden.

Hela veckan hålls en internationell konferens i Beirut om klustervapen. Konferensen kommer diskutera strategier och rapporter över hur vi kan stärka förbudet ytterligare. Svenska Freds är med och deltar som observatörer. Det brukar man få göra som NGO:representant och har därmed inte heller någon besluts- eller rösträtt. Även den svenska delegationen deltar som observatörer. På grund av att Sverige ännu inte ratificerat…

Imorgon åker jag till Nabatiyeh i södra Libanon för att besöka ett center som arbetar med att röja de klusterbomber som Israel släppte över området sommaren 2006. Vi kommer också besöka ett rehabiliteringscenter för de som drabbats.

Den 12 september kommer bli en bra dag. Jag känner det på mig.

Kommentarer inaktiverade för 12 september är en bra dag

Under Klustervapen, Minor

Konventionen om klustervapen

På UD för att prata klustervapenförbud
Dags att ratificera klustervapenförbudet.

Idag var vi tillsammans med andra organisationer som jobbar med fred och nedrustning på UD för att diskutera Sveriges arbete med att förbjuda klustervapen.

Det var ett bra möte i stora drag, vi framförde våra frågetecken kring att det tagit lång tid för Sverige att närma sig en ratificering av förbudet. Det är snart tre år sedan underskriften sattes på förbudet i Oslo och hittills har 61 stater ratificerat, dvs gjort sig juridiskt bundna av förbudet.

Vi gick också igenom Sveriges deltagande vid statspartsmötet i Beirut nästa vecka. Eftersom Sverige inte har ratificerat än kommer delegationen delta som observatörer. Från civila samhället uppmanade vi UD att trots det gå in i diskussionerna och lämna de upplysningar som finns, t ex hur det går med skrotningen av Bombkapsel 90.

Informationen som staterna lämnar vid varje statspartsmöte är central för övervakningen av hur förbudet efterlevs. Staterna granskar på så sätt varandra, liksom civila samhällets roll i att granska hur staterna genomför sina åtaganden under konventionen. Därför är alla bitar av information som Sverige kan meddela viktiga.

Vi pratade också om den remissomgång som gjordes i våras då en skrivelse om klustervapenförbudet var ute på remiss hos berörda myndigheter och organisationer. Jag blev påmind av att jag själv läst igenom bunten av remissvar och att av de 20 som svarat var samtliga utom en instans positiv till att Sverige förbinder sig av klustervapenförbudet: FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut.

Kommentarer inaktiverade för Konventionen om klustervapen

Under Klustervapen