Tag Archives: Burma

Varför jag inte firar den internationella fredsdagen

Det är den 21 september och den internationella fredsdagen. En dag instiftad av FN, tänkt att stärka fredens ideal, både inom och mellan nationer och människor. Det är en fin tanke även om dagen går många förbi. Kanske är det för att freden känns så avlägsen. I en värld där sköra vapenvilor ständigt bryts, senast i Syrien med bombningar av hjälptransporter med flera döda som resultat.

Jag är på väg hem från Burma/Myanmar efter att ha tillbringat tio dagar med våra partners här. I projektet som vi sedan 2013 driver tillsammans med Ar Yone Oo och åtta andra organisationer under deras paraply. I ett land med lång erfarenhet av krig och väpnad konflikt och vars gräsrotsrörelse är stark men behöver stöd att utvecklas och överleva i övergången från diktatur till något som förhoppningsvis kan bli demokrati.

För några dagar sedan, den 17 september arrangerade Svenska Freds, tillsammans med våra partners, en konferens för att lyfta den internationella fredsdagen. Flera talare från både religiösa grupper och civilsamhällesorganisationer var inbjudna. En av talarna gjorde särskilt stort intryck på mig, Khin Ma Ma Myo som grundat organisationen Myanmar Institute of Peace and Security Studies. Hon lyfte vikten av trygghet för att kunna arbeta för demokrati och fred. ”Här inne är jag trygg”, sa hon, ”men vad händer när jag kliver ut på gatan efteråt?” Även om det blivit lättare att engagera sig här finns en lång historia av politiskt aktiva som fängslats och torterats. Många av de aktivister jag träffat under mitt besök har berättat om att de suttit fängslade i många år, utsatts för tortyr och satts i isoleringsceller. Enbart på grund av sitt politiska engagemang. Det är inte svårt att förstå varför oro fortfarande är en ständig följeslagare för många.

Jag åker hem från Burma/Myanmar med två förstärkta insikter. Dels hur viktigt det är att träffa andra från civilsamhället för att få ny energi och få bekräftat att förändring byggs underifrån. Resans sista dagar besökte vi några av våra partners lokala kontor och träffade deltagare från deras olika verksamheter. Såg glimtar av det stora engagemang och den starka gräsrotsrörelse för demokrati och respekt för allas mänskliga rättigheter, som finns i hela landet.

Men jag bär också med mig hem hur viktigt det är aktivt jobba för att vårda den fred och demokrati vi har i Sverige. Fred är inget statiskt utan en pågående process, som kan gå om intet på ett ögonblick. Vi måste fortsätta att värna om allas mänskliga rättigheter. Fortsätta tjata om alternativen till att möta de påstådda yttre hoten med upprustning och militära allianser.  För som min kollega på fredskontoret sagt: ”Väpnade konflikter är som att sluta röka. Den bästa metoden är att aldrig börja.”

Konflikter som väl bryter ut går inte att backa från och både nuet och historien visar vilka fruktansvärda konsekvenser som följer av krig. Den internationella fredsdagen ger oss tillfälle att stanna upp och överblicka de väpnade konflikter som pågår och vad de orsakar. Fråga oss själva hur vi ska göra allt som står i vår makt för att förhindra att fler konflikter bryter ut. Det är ett tillfälle för oss som lever i fred och demokrati att fråga oss hur krig och våldsutövande kan få vara fortsatt norm för konfliktlösning utan att fler protesterar. För helt uppenbart fungerar det inte.

Det är ganska talande att det finns en internationell fredsdag. Den är undantaget som bekräftar regeln. Årets internationella fredsdag fokuserar på Agenda 2030 och särskilt mål 16: Byggstenar för fred, för hållbara och inkluderande samhällen. Och vi får fortsätta att stäva efter att steg för steg, byggsten för byggsten, stärka närvaron av fred. En dag av vapenvila och fredssamtal som kan bli två, tre och slutligen fylla de 365 dagar som året rymmer. Fredliga samhällen byggs av de människor som lever i dem. Så länge inte alla är inkluderade och så länge inte alla känner sig trygga nog att engagera sig, finns inget incitament för en hållbar fred. På någon plats i världen.

Jag firar inte idag, eftersom vi inte har någon världsomspännande fred att fira. Men den dag då internationella fredsdagen kan läggas ner, är jag den första att dansa på gatorna.

>> Se bilder från Burma/Myanmar

Kommentarer inaktiverade för Varför jag inte firar den internationella fredsdagen

Filed under Burma, Internationellt arbete, Konflikthantering, Mänskliga rättigheter

Dags att skriva motioner till årets kongress!

Dags för kongress! Illustration: Lisa Benk

Dags för kongress! Illustration gjord av Lisa Benk.

Min första kongress jag besökte var i Göteborg 2004. Tio år senare är det nu dags att träffas i Göteborg för kongress igen, den 24-25 maj. Föreningsdemokratin är viktig och en av huvudpunkterna på en kongress är att tillsammans diskutera hur fredsarbetet ska bedrivas de kommande åren.

Vilka fredsfrågor är viktiga anser du och på vilket sätt ska vi bedriva dem? Vad borde Svenska Freds inrikta sitt arbete på de kommande fyra åren? Har du någon hjärtefråga som du tycker saknas i fredsarbetet?

Förutom att vi så klart löpande håller kontakt med och försöker lyssna in medlemmars olika önskemål (och försöka omsätta dem i handling när vi har möjlighet), är kongressen det forum där du som medlem kan vara med och påverka föreningens arbete och inriktning genom att skriva motioner och delta i debatten på plats. Det handlingsprogram som kongressen fattar beslut om är det som sedan styr verksamheten vi kommer att ägna oss åt de kommande åren, så här kan du vara med och påverka inriktningen på fredsarbetet. Om du är osäker på hur du ska gå tillväga för att motionera till kongressen går det bra att kika här, eller kontakta vår organisationssekreterare Sandra Szymanska så hjälper hon dig.

Kongressen är även ett trevlig tillfälle att träffa gamla bekanta och lära känna nya människor. Det var nog det jag uppskattade mest vid min första kongress. Jag fick en bra överblick över hur pass bred spridning det är bland våra medlemmar i åsikter och ställningstaganden kring olika fredsfrågor. Jag tyckte det var oerhört givande att lyssna på debatten i de olika frågorna som togs upp. 

Vi kommer även ha fotoutställningen om Burmas minoriteter med oss på plats, med seminarier och festligheter på lördagskvällen.

Utifrån ett samhällsdemokratiskt perspektiv vill jag också uppmana er att gå och förtidsrösta i EU-valet eftersom det äger rum på söndagen den 25 maj. Du hittar kalendariet för förtidsröstning här på Valmyndighetens hemsida. För dig som bor i Sverige kan du förtidsrösta från och med 7 maj.

Här kan ni läsa mer om kongressen, handlingsprogrammet som ni kan skriva motioner på, och få information om hur ni anmäler er. Sista dag för att skriva motioner är den 24 februari. Kongressen är även det tillfälle då styrelsen för de kommande två åren ska väljas. Information om hur man kontaktar valberedningen med nomineringar finns på sidan jag länkade till här i början av stycket. Här kan ni se vilka som sitter i nuvarande styrelse.

Jag ser fram emot att träffa er i Göteborg!

1 kommentar

Filed under Organisation

Thailändsk polis i räder mot Burmas opposition?

Enligt en artikel i the Irrawaddy har burmesisk och thailändsk polis kommit överensom att göra tillslag mot de burmesiska organisationer som arbetar i Mae Sot.

”The Burmese police gave detailed information, addresses and photos of offices and houses which have been rented by Burmese dissidents” säger en källa som står nära polisen på den burmesiska sidan av gränsen vid Mae Sot i norra Thailand.

Om detta är skrämselpropaganda eller inom kort fullbordade tillslag mot oppositionens kontor och verksamhet återstår så klart att se. Men det känns mycket olustigt.

För inte så länge sedan meddelade Thailand att man tänker stänga ner de flyktingläger längs gränsen där över 140 000 människor har sökt skydd undan stridigheterna i östra Burma, övergreppen från militären, attacker mot civila byar och tvångsarbete. Flyktingarna deklareras klart och tydligt vara en börda.

Eftersom regimen i Burma nu är ”demokratiskt vald” verkar det också hända mer och mer oroväckande förändringar i det politiska klimatet visavi Burmas demokratirörelse.

Helt plötsligt är det demokratirörelsen som är the bad guys och istället militärerna i kostym i huvudstaden Naypyidaw som släpps in i salongerna med en ny form av acceptans. Trots att inget alls har förändrats.

Manifestation Sergels torg mot valet i november. Foto: Sara Holmgren
Manifestation Sergels torg mot valet i november. Foto: Sara Holmgren

Kommentarer inaktiverade för Thailändsk polis i räder mot Burmas opposition?

Filed under Burma, Internationellt arbete, Konflikthantering

Att vandra i någon annans skor

Timmarna efter det stora jordskalvet som inträffade i Shahn state i Burma landade det sista blogginlägget från norra Thailand. Så här summerar Christoffer de sista dagarna tillsammans med den burmesiska demokratirörelsen för den här omgången:

Så har även den andra omgången av seminarier genomförts tillsammans med delar av den burmesiska demokratirörelsen här vid thai-burmesiska gränsen. Vi är naturligtvis glada och trötta, men samtidigt oerhört stimulerade inför fortsättningen av detta spännande samarbete. Vi tror att något gott har inletts och att det finns många möjligheter framöver. Många av deltagarna uttryckte sin uppskattning och efterfrågade en fortsättning.

Under den sista seminariedagen inträffade något mycket lustigt och samtidigt väldigt symboliskt. En av deltagarna som var tvungen att lämna lite tidigare råkade ta på sig den indiske föreläsarens snarlika skor när han gick iväg. Detta upptäcktes inte förrän vår indiska vän skulle finna sina skor när seminariet var slut och den ofrivillige ’skotjuven’ redan hade hunnit halvvägs till Bangkok. Det skrattades gott senare på kvällen när vi försökte koordinera återlämnandet och byta tillbaka skorna till dess rättmätiga ägare. Skorna skulle sändas via buss från Bangkok till Chaing Mai, samt lämnas på flygplatsen för utbyte!

Men att ’vandra i någon annans skor’ är samtidigt kanske det bästa och viktigaste man kan göra för att försöka förstå andra människors livsöden och situationer. Partnerskap inom utvecklingssamarbeten mellan människor och organisationer från olika länder handlar väldigt mycket om att utbyta erfarenheter med varandra, lära sig av varandra och att se saker från ett annat perspektiv och därmed kunna växa och utvecklas tillsammans. Under dessa dagar har vi fått en liten inblick i den burmesiska demokratirörelsens utmaningar och möjligheter – vi fick så att säga låna deras skor och vandra i deras fotspår för ett kort tag.

Under ett oerhört gripande möte hos föreningen för politiska fångar i Burma, AAPP, fick vi även bokstavligen sätta på oss fotbojorna som de politiska fångarna tvingas bära, liksom se hur den avskyvärda fängelsecellen såg ut i en utställningslokal som illustrerade detta mycket väl. Vi träffade Min Min som själv suttit i fängelse fem år i Burma, för att han på universitetet bildade en studentförening. Precis som alla andra politiska fångar torterades han och tvingades genomlida en oerhört inhuman behandling i fängelset, som strider mot en rad olika mänskliga rättigheter.

Trots det var han delvis tacksam för åren i fängelse. ”Där fick jag en chans att lära mig engelska, då en professor i engelska satt där samtidigt”, berättade han med ett brett leende. ”Dessutom får jag nu jobba med det jag gör och resa till andra länder i världen, det skulle jag aldrig fått göra annars.”

Även om man kan tycka att det är en absurd slutsats att dra efter att ha suttit i fängelse för ogiltiga skäl, så visar det på en viktig sak. Att militärjuntan inte lyckats knäcka honom som person. Och så länge som sådana som Min Min inte ger upp, kan inte vi göra det heller.

Min Min kan inte åka över gränsen hem till Burma igen
Så nära men ändå så långt borta.

Kommentarer inaktiverade för Att vandra i någon annans skor

Filed under Burma, Konflikthantering

Mänskligheten i en liten ask

Då var det dags för ett tredje blogginlägg, den här gången från Karin. En otroligt fin beskrivning om varför den burmesiska demokratirörelsen är så oerhört viktigt att stödja!

Flyktinglägret Maela camp
Flyktinglägret Maela camp

Omgivningen är verkligen idyllisk. Böljande berg, grönskande kullar och palmer, palmer, palmer. När vi reser genom landskapet och svischar förbi motorcykelburen thaifamilj efter motorcykelburen thaifamilj är det som att befinna sig mitt i ett äventyr, en dröm. Verkligheten känns inte längre verklig.

Känslan av overklighet förstärks när vi kommer fram till resans mål, Maela camp nära den burmesiska gränsen. Här, mitt i den tropiska grönskan, bor cirka 50 000 människor tätt ihoptryckta; människor som har flytt Burma undan militärregimens attacker på de civila. Vissa har varit i lägret i 20 år, andra kommer och går beroende på hur situationen ser ut inne i Burma. Vissa föräldrar skickar sina barn till skolor i lägret, eftersom det inte finns någon möjlighet till skolgång på andra sidan gränsen, där en stor del av befolkningen lever som interna flyktingar.

Där, på andra sidan gränsen, har den burmesiska militärregimen länge förföljt de etniska minoriteterna; drivit människor från sina hem, bränt ner hus och byar, tvingat barn in i armén och män och kvinnor till arbete för militären. Även de olika etniska grupperna är beväpnade och det finns ett antal etniska arméer. Resultatet blir en omöjlig vardag för civilbefolkningen och runt 150 000 personer finns nu utspridda i sju flyktingläger längs den thailändska gränsen. Människorna är inte tillåtna att lämna lägren och till exempel jobba i närliggande byar, utan är helt beroende av NGOs verksamma i lägren för sin försörjning.

Man i flyktingläger

Som tydligt exempel på militärregimens brutalitet är de fyra män vi snabbt möter i ett handikappcenter, drivet av en baptistgrupp verksam i lägret. Alla männen är blinda och flera har bara kvar delar av sina armar. Deras skador har en sak gemensam – de har alla uppkommit efter att de har gått på landminor som militären placerat ut i deras byar hemma i Burma, medvetet planterade för att skada civila.

Som lika tydligt exempel på mänsklig glädje och överlevarförmåga är de uppspelta barn som vi möter några minuter från centret för de handikappade; de skriker, stojar och springer som barn gör mest, eller de ungdomar som hänger vid kiosken och på volleybollplanen. De röker, skrattar, pekar mot oss. Överlever. Bland Maela camps 50 000 invånare speglas mänsklighetens olika dimensioner; det som gör oss så hemska, och det som gör oss så fantastiska.

Kommentarer inaktiverade för Mänskligheten i en liten ask

Filed under Burma, Internationellt arbete, Konflikthantering, Minor

197 ytterligare metoder att använda

Här kommer rapport nummer två från Christoffer i Thailand:

Christoffer på SSR-seminarium i Thailand
SSR-seminarium med burmesiska demokratirörelsen

Så var den första omgången över av seminarier tillsammans med den burmesiska demokratirörelsen vid den thai-burmesiska gränsen. Det känns overkligt. I tre dagar har vi diskuterat säkerhetssektorreform för ett framtida demokratiskt Burma. Deltagarna hävdar att det är första gången denna fråga lyfts på allvar och vi är naturligtvis stolta att få vara med om detta. Fokus har inledningsvis varit mestadels på den demokratiska kontrollen över militären och hur detta kan säkerställas inom framtida konstitutioner, regelverk och strukturer.

Även om det har varit intressanta diskussioner så blir det en lätt absurd känsla att diskutera dessa lite teoretiska ämnen, samtidigt som verkligheten ser så annorlunda ut där borta över gränsen i Burma. Där råder det inbördeskrig och militärjuntan styr landet med en järnhand. Detta påmindes man om under seminariets kafferaster och vid luncher, då man fick en chans att tala lite mer personligt med några av deltagarna. Alla har de en personlig berättelse, någon tragisk upplevelse från kriget och bär på hemska minnen. Ändå ler de glatt och kämpar vidare, de har inte långt till ett skratt och de har verkligen en härlig humor. Otroligt!

Demokratirörelsen i Burma har verkligen stora utmaningar framför sig. Samtidigt har de hållit på i många år, med många olika processer och försökt många olika vägar framåt. Visst behöver oppositionen med alla de olika etniska grupperna ena sig för att bättre kunna nå sina mål, men samtidigt får man inte skifta fokus från grundproblemet vilket är den avskyvärda militärjuntans styre. Det är den som måste upphöra. ’Men vi vill inte byta regimen mot en annan diktatur, vi vill vara den sista burmesiska generationen att slåss för vår frihet’, sade en av deltagarna under smeknamnet ’K2’ klokt.

’K2’ tillade också att han inte tror på en väpnad seger över militärjuntan, trots att han tidigare deltagit i den väpnade kampen, ’den enda verkliga segern kommer från en icke-våldskamp, här har vi ett vapen som juntan inte har’, sade han inspirerad av Gene Sharps teorier. ’Vi måste mobilisera majoriteten av folket, samt nå fram till och omvända de lägre rankade inom militären’. Jag undrade om munkarnas demonstration som slogs ner hårt av militären för några år sedan avskräcker, men ’K2’ kontrade snabbt med att ’fredliga demonstrationer enbart är ett verktyg av alla icke-våldsmetoder, det finns 197 ytterligare’.

När diktaturer faller i Mellanöstern och demokratirevolutioner sker i andra länder, hoppas jag innerligt att även att det burmesiska folket ska få uppleva sin frihet någon dag. Det är de sannerligen värda. Vi måste göra allt i vår makt för att stödja denna kamp för fred och frihet!

Fredliga demonstrationer enbart är ett verktyg av alla icke-våldsmetoder, det finns 197 ytterligare, säger K2
K2

Kommentarer inaktiverade för 197 ytterligare metoder att använda

Filed under Burma, Internationellt arbete, Konflikthantering

Fred, säkerhet och Carl Gustaf

Just nu befinner sig Svenska Freds i norra Thailand och har precis avslutat det första seminariet om säkerhetssektorreform med den burmesiska demokratirörelsen. Min kollega Christoffer Sjöholm skickade den här rapporten hem till oss andra i Sverige. Himla spännande! Så här skriver han:

Free Burma
Free Burma

Äntligen är vi igång! Efter månader av förberedelser har vi idag hållit vårt första seminarium om säkerhetssektorreform med den burmesiska demokratirörelsen i Thailand, på gränsen till Burma. Det är ett projekt som har varit i görningen under en längre tid, och som vi genomför med stöd av Folke Bernadotteakademin. Tanken är att diskutera frågor som rör säkerhet och reformering av säkerhetssektorn i ett framtida demokratiskt Burma. Stora frågor – men det märks att det är ämnen som många i den burmesiska demokratirörelsen velat diskutera länge.

Dagens första tema var att diskutera det vidgade säkerhetsbegreppet och vidgade säkerhetshot, ej enbart militär säkerhet. När deltagarna fick inleda med att lista säkerhetsproblem i dagens Burma kom allt från väpnade hot till individers rädsla och osäkerhet i olika situationer upp. En kvinna berättade under dagen att hon aldrig känner sig säker, varken i Burma eller Thailand, varken när det gäller personlig säkerhet eller mat. Att det vidgade säkerhetsbegreppet gick fram var tydligt när en av deltagarna framåt lunch hävdade att det var dags att tänka på vår food security – och vi åtgärdade detta uppenbara behov med att gå att äta.

På eftermiddagen fortsatte diskussionerna med att vår eminenta gäst från Indien, Mr Ravi Singh, gick igenom principerna för militärens roll i en demokrati, vilket ledde till många frågor och diskussion bland deltagarna. Frågan om demokratisk kontroll över militären är inte alls kontroversiell bland deltagarna, men däremot undrar man över hur det praktiskt ska gå till att införa detta i Burma – en berättigad fundering med tanke på hur situationen ser ut där idag.

Sedan visade vi på exempel från Sverige och hur det demokratiska systemet är uppbyggt och hur militärens roll ser ut under detta. En av deltagarna menade att det svenska systemet kändes som en utopi och att det är svårt att översätta det till nuvarande situation i Burma. Detta överraskade oss inte, det är en uppenbar reflektion. Däremot blev vi skamsna när en av deltagarna ifrågasatte den svenska vapenindustrin och dessutom hävdade sig ha sett det svenska vapnet Carl Gustaf användas av den burmesiska militären mot civila under 90-talet. ”Det var ett avskyvärt vapen som vi alla var livrädda för”, sa deltagaren med personliga erfarenheter från de väpnade konflikterna inne i Burma.

Lika mycket som vi skäms över den svenska vapenexporten, är vi stolta över att ha inlett seminarierna och att vi får vara med och diskutera dessa frågor här. Många påpekade att det är första gången de har blivit inbjudna till ett seminarium som fokuserar på säkerhetsfrågor, och uppskattar mycket att detta projekt har inletts. En bra början!

Fortsättning följer…

Kommentarer inaktiverade för Fred, säkerhet och Carl Gustaf

Filed under Burma, Internationellt arbete, Konflikthantering