Category Archives: Okategoriserade

Går nästa vapenresa till Filippinerna?

För några veckor sedan skrev Dagens industri om att Saab ska öppna ett nytt kontor i Manila i november. Det filippinska flygvapnet planerar att köpa in tolv nya stridsflygplan och Saab ser sig själva som en stark kandidat till att ta hem affären. Utöver Jas Gripen finns goda möjligheter för Saab att marknadsföra ”en lång rad produkter”, bland annat det flygburna radar- och stridsledningssystemet Erieye. Ungefär samtidigt öppnar en svensk ambassad i Manila, med syftet att ”främja handels- och investeringsutbytet med Filippinerna”.

Den senaste tiden har det rapporterats en hel del om läget i Filippinerna. Dels om ännu en naturkatastrof som drabbat landet och dels om president Dutertes hårdföra politik och chockerande uttalanden. Ett av nyhetsinslagen handlade om Dutertes så kallade ”Operation dubbelpipigt gevär”, där polisen fått i uppdrag att döda personer inblandade i drogmissbruk. Hittills har över 3600 personer mist livet i år, varav ungefär hälften genom polisinsatser.

I inslaget sa Duterte: ”Hitler massakrerade tre miljoner judar. Filippinerna har tre miljoner drogmissbrukare. Jag skulle gärna slakta dem.” En man intervjuades som just identifierat sin son som dödats när han sovit på en kartong på gatan. Oppositionspolitikern Leila de Lima som vill få ett slut på dödandet, har hotats till livet och tvingats avgå som ordförande i kommissionen för mänskliga rättigheter.

Saab försökte sälja Jas Gripen till Filippinerna redan 1999, men har sedan dess legat lågt med marknadsföringen i landet. Men nu anses det alltså vara läge att starta kontor och satsa på att sälja in Jas Gripen. Parallellt planerar Sverige att öppna en permanent ambassad för att ”främja handels- och investeringsutbytet”. Vilken absurt osmaklig tajming. Men kanske inte helt oväntad med statsminister Löfvens resa till Saudiarabien färsk i minnet, en resa som han talande nog gjorde i sällskap med Saabs ordförande Marcus Wallenberg.

Den 7-9 november arrangeras en handelsdelegationsresa till Filippinerna under namnet Team Sweden. Exportsatsningar koordineras ofta mellan representanter från vapenindustrin, statliga myndigheter och näringslivet. Researrangören vill inte uppge vilka som deltar i resan förrän strax före avfärd, så först då får vi ett säkert svar på om Saab är del av den. Men Saab har tidigare varit med på samma typ av resor, bland annat till Indonesien och Brasilien.

Uppdatering: När deltagarlistan för handelsdelegationsresan offentliggjordes fanns Saab med på den. Läs Blank Spot Projects artikel om resan till Filippinerna. 

Svenska Freds kritiserade det tidigare försäljningsförsöket till Filippinerna hårt, främst med anledning av det pågående inbördeskriget på Mindanao och den svåra ekonomiska situationen i landet. Upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna begicks också av den filippinska staten.

Helt uppenbart kvarstår många av de problem som identifierades 1999 och fler har tillkommit. Filippinernas statsskuld uppgick 2015 till 45 procent av BNP och 672 personer dog i den väpnade konflikten på Mindanao. Trots en ansträngd budget har försvarsanslagen ökat. Den filippinska befolkningen har fortsatt att drabbas hårt av tyfoner och andra naturkatastrofer. Både Amnesty International och Human Rights Watch rapporterar om upprepade brott mot mänskliga rättigheter, tortyr och utomrättsliga bortföranden.

Spänningarna i regionen har också ökat under de senaste åren, liksom den militära upprustningen. Enligt Sipri flyttar Kina fram sina säkerhetspolitiska positioner och upprustar, vilket påverkar relationerna till andra närliggande stater. USA har intensifierat sitt försvars- och säkerhetssamarbete med sina allierade i området. 2011-2015 stod Asien för 46 procent av den globala importen av krigsmateriel. Om svensk vapenexport tilläts till Filippinerna skulle spänningarna och upprustningen öka ytterligare.

2013 bidrog Sverige med 95 miljoner kronor i humanitärt stöd till Filippinerna efter den förödande tyfonen Hayian. Enligt Sida uppgick biståndet under 2015 till 41,7 miljoner kronor, varav 13,5 miljoner gick till offentlig förvaltning, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Ett Jas Gripen kostar ungefär en miljard kronor och då tillkommer kostnader för beväpning. Tolv Jas Gripen kostar helt uppenbart tolv gånger så mycket.

Om Sverige vill bidra till att förbättra de ekonomiska, rättsliga och sociala förutsättningarna för den filippinska befolkningen bör det ske genom att bidra till utveckling av demokrati, rättsväsende, respekt för mänskliga rättigheter, återuppbyggnad och skydd mot naturkatastrofer. Inte genom att göra ännu en handelsdelegationsresa för att marknadsföra svenska vapen.

 

Kommentarer inaktiverade för Går nästa vapenresa till Filippinerna?

Filed under Mänskliga rättigheter, Okategoriserade, Vapenexport, Vapenhandel

Tack för mig – tack till er alla

I dag håller vi vår 133-årskongress i Stockholm och jag avgår som ordförande efter 8,5 år. Det finns så mycket att skriva kring minnen, framgångar och motgångar från de här åren, men jag inser att det inte går. Men om jag ska försöka mig på någon form av sammanfattning tänker jag mig att det skulle se ut så här.

Tack vare Svenska Freds arbete har vapenexportfrågan varit fortsatt synlig i massmedia och vi har med framgång bedrivit politiskt påverkansarbete för nya striktare regler för vapenexporten, vi har sett till att Sverige skrotat sina klustervapen, att Sverige inte längre samarbetar militärt med Saudiarabien och vi hjälpte våra vänner i den schweiziska fredsrörelsen att stoppa den planerade Jas-affären. Vi har stöttat freds-, demokrati- och människorättsorganisationer i Indien, Norra Kaukasus, Afghanistan, Moldavien, Ukraina och Burma och bland annat bidragit till fällande domar i Europadomstolen, att kvinnors röster hörts i fredsprocesser, demonstrerat mot vapenmässor och utbytt erfarenheter med varandra. Vi har nästan fördubblat vårt medlemsantal.

Vilka är då motgångarna och utmaningarna? Så klart flera. Sverige rustar upp sitt försvar, idén om militär avskräckning som konfliktförebyggande metod förefaller ha slagit rot i alla länder kring Östersjön, vi ser flera hemska krig, våld och terrordåd äga rum runtom i världen. På bara några månader uppstod en politisk vilja att begränsa människors rätt att söka skydd i vårt land, medan arbetet att skärpa regelverket för vapenexporten startade i riksdagen för fem år sedan och fortfarande har inget hänt. Vissa vinster är svårare att vinna än andra. Men vi har gjort vårt allra bästa för att bidra och nyansera upprustningsdebatten, påmint om att det drar resurser från konfliktförebyggande medel och skapar misstro, vi har engagerat oss för rätten till asyl, och enträget arbetat på för en fredligare värld.

För vi må vara en liten fredsorganisation med motståndare som har betydligt mer resurser än vad vi har. När jag berättar att vi till exempel har en enda person anställd för att arbeta med nedrustningsfrågor brukar många tappa hakan. Vi lämnar ett stort avtryck och vi har många framgångar att vara stolta över.

Det har ofta varit jag som synts utåt. Men att vara ordförande i Svenska Freds är inte ett soloarbete. Inom organisationen finns 8000 medlemmar att representera och företräda med den vidd av åsikter och idéer som finns. Och det finns 8000 medlemmar och ett tiotal lokalföreningar som har bedrivit fredsengagemang på sin ort. Jag har haft ett kansli som varit ett ovärderligt stöd för mig under alla år. Och jag har haft förmånen att sitta med en rad olika ledamöter i styrelsen längs vägen som klokt ställt motfrågor, tagit på sig att arbeta fram förslag till strategier och hur vi kan bli ännu bättre i vårt arbete.

Jag tror inte ni förstår hur mycket alla ni som jag har varit med mig under mina år som ordförande har betytt för mig och hur mycket jag kommer att sakna er medlemmar, engagerade och anställda. Utan er hade det aldrig varit möjligt. Och utan varandra hade vi inte varit den starka organisation som Svenska Freds har varit sedan 1883. De hälsningar ni har skickat in till mig den senaste tiden har varit otroligt rörande att läsa.

Tack för allt. Fredskampen fortsätter.

Kommentarer inaktiverade för Tack för mig – tack till er alla

Filed under Okategoriserade

Det här är vårt ansvar

I söndags var vi med på manifestationen ”Refugees Welcome” som Grön Ungdom tog initiativ till. 15 000 personer trotsade regnet och gick till Medborgarplatsen i Stockholm för att visa stöd för kravet på lagliga vägar in i EU.

Manifestationen sändes bland annat av SVT och kan ses här: Manifestation för flyktingmottagande. Stort tack till alla som kom och stort tack till alla som jobbade med att få ihop manifestationen!

Här är det tal jag höll:

”Vi ser med förtvivlan hur människoliv släcks på flykten undan krig och förtryck. Vid de stränder så många av oss har badat spolas livlösa kroppar upp. I lastbilar med dålig ventilation kvävs människor till döds. Mil efter mil med murar och taggtråd växer fram längs våra gränser. Rasistiska och populistiska rörelser växer fram på insidan av våra gränser. Krig och förtryck pågår på utsidan av våra gränser.

Detta är vårt gemensamma ansvar. Här i Sverige och här i Europa. Som medmänniskor måste vi hjälpas åt och erbjuda skydd åt dem som flyr undan krig och förföljelse. Vi behöver samarbeta. Vi har gjort alldeles för lite för att förhindra de krig som nu pågår. Och vi behöver se det faktum att vi är delansvariga för den mardröm miljontals människor lever i just nu.

Den senaste tiden har vi fått veta att det är de illegala människosmugglarna ska stoppas. Jaha. Gör det hörrni. Men se då också till visa lite politisk vilja till att stoppa krigen. Se också då det faktum att de människor som med hjälp av människosmugglare lyckas ta sig till Europa, det är människor som flyr undan det förtryck och de krig som i många fall bedrivs med vapen länderna i den Europeiska Unionen och vi här i Sverige själva har skickat dit. Vår vapenhandel driver människor på flykt. Regeringen må också göra mycket som är bra. Men det är inte särskilt solidariskt att låta världens fattiga betala och använda var fjärde biståndskrona till att finansiera vårt flyktingmottagande, vilket är fallet för tillfället.

En del röster vill få det att låta enkelt och säga att det är bättre att hjälpa på plats. Och visst måste vi försöka göra det. Men det är inte så himla lätt. För på plats rasar kriget. Städer faller sönder och civila dödas under Bashar Al-Assads oljefatsbomber. Aktivister förföljs av totalitära regimer. Terrorgrupper avrättar dem som inte passar in i deras världsbild. På plats befinner sig människor som du och jag som undrar när detta helvete ska ta slut. Som till sist ger upp och som sista utväg väljer att fly och lämna allt de en gång hade. Människor som du och jag med känslor, drömmar och hopp om framtiden.

Gensvaret på den här manifestationen har varit enorm. Nu visar vi att vi är ett fredens och ett solidariskt Europa. Jag känner hopp. Vi ser rörelser och initiativ på flera håll. Privatpersoner och organisationer ger sig ut i egna båtar och räddar människor. Familjer som öppnar sina hjärtan och hem. Företag som ställer in personalresor och ger pengarna till hjälporganisationer. Människor som väljer att visa medmänsklighet. Som ställer krav på säkra och lagliga vägar in i EU, som kämpar för att värna om asylrätten och som vägrar köpa pratet om någon slags massinvandring när faktum är att av de nära 60 miljoner flyktingar som finns i världen så är det en liten andel som lyckas ta sig ända hit.

För vi är många som vill ta ansvar. Som vägrar acceptera fler namnlösa kroppar på Medelhavets botten. Som vägrar acceptera fler människoliv släckas under krigets bombräder. Och som vägrar att acceptera att stjärnorna i Europeiska Unionens flagga blir till en ring av taggtråd.

Låt oss visa att vi är många som tillsammans öppnar våra armar, ser våra medmänniskor och säger: Refugees Welcome.”

Tal vid manifestationen "Refugees Welcome"

Tal vid manifestationen ”Refugees Welcome”

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

Ömsinta kärlekslåtar och redo för strid

Det första som möter oss när vi kommer in är i vanlig ordning en sal med dämpad belysning, småprat, pianomusik och långa bord med mattallrikar, fruktfat på höjden, och långa rader av Loka. Stämmobesökarna minglar stillsamt runt, stannar till och äter lite vindruvor eller småpratar med en bordsgranne. Längs väggarna står olika montrar och storbildsskärmar utplacerade. Vapensystem visas upp, en ansvarig från Saab delger information och besökarna kan ställa frågor. Soldater redo att gå ut i strid flimrar förbi i bakgrunden. På en annan bild visas en hög med söndersprängt byggmaterial upp. Stämningen är gemytligt obehaglig. Som om det vore världens mest naturliga sak att äta efterrätt i sällskap av ett vapensystem i glättig förpackning. När det är dags att börja sammanträdet möts vi av ömsinta kärlekslåtar från singer-songwriters på dämpad ljudnivå i själva salen där alla sitter, som ytterligare bidrar till den skeva upplevelsen. Just när vi kom in var det en cover på Ed Sheerhans ”Thinking Out Loud” som spelades.

Vi var tre personer på Saabs årliga bolagsstämma igår på Globen. Svenska Freds äger en aktie i Saab för att kunna gå dit och ställa frågor till ledningen. Aktien köpte vi 2007 och i år räknade vi ut att vi har fått 30 kronor och 25 öre i avkastning. Eftersom vi inte har något syfte att tjäna pengar på den valde vi att skänka summan som en symbolisk gest till Gulf Center for Human Rights, som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter i länder där demokratiaktivister fängslats av regimer som är vapenkunder till Saab.

Vi valde att ställa två frågor. En om Saabs ansvar för hur vapenexporten till Saudiarabien stärker regimen och riskerar att bidra till kriget i Jemen, där 600 personer beräknas ha mist livet hittills. Hälften uppges ha varit civila och nyligen kunde vi läsa om den fruktansvärda attacken på ett flyktingläger som saudiskt stridsflyg misstänks ha genomfört. Vi frågade också om Saab här och nu kunde garantera att inga mutor eller oegentligheter förekommit i Jas-affären med Brasilien, med tanke på att en åklagare just nu utreder detta i Brasilien.

På den första frågan fick vi ett ganska långt svar som i korthet handlade om att Saab bara följer lagen och att de är ett företag som är viktigt för Sveriges försvar och säkerhet. På den andra frågan berättade de att det numera finns en vitbok kring alla vapenaffärer för att undvika oegentligheter. Hur pass offentlig den vitboken är är oklart. Och självklart svarade Saabs VD att affären är mycket transparent genomförd.

För första gången fick vi uppmuntrande kommentarer från våra bänkgrannar som tyckte att det var jättebra att vi var där och ställde frågor. Det var trevligt att höra. Vi kommer att fortsätta arbeta mot vapenexporten på detta och andra sätt även framöver.

En lite komisk grej som hände var för övrigt i inledningen när alla deltagarna skulle teströsta på en till synes väldigt enkel fråga. På frågan ”Tillverkar Saab ubåtar?”, där mötesordföranden passade på att ge en känga till Australiens premiärminister, svarade 69 procent av de röstberättigade nej. Att Saab köpt upp Kockums och att ledningen själv lyfte fram detta i inledningstalen verkar ha gått ägarna helt förbi.

För er som har Facebook finns det några bilder från stämman att titta på här. Självklart är bilderna tagna innan stämman tog det sedvanliga beslutet att ej tillåta varken foto eller ljudupptagning, Saab själv undantaget.

IMG_5808

Kommentarer inaktiverade för Ömsinta kärlekslåtar och redo för strid

Filed under Okategoriserade

Vi gjorde det!

En tioårig kamp från bland annat oss i Svenska Freds har kammat hem en stor seger. Att regeringen bestämt sig för att säga upp det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien är utan tvekan en milstolpe i vår historia. Jag vågade knappt tro det när jag fick de första meddelandena från mina kollegor. Jag satt på tåget just utanför Varberg på väg till en boklansering.

Det är många som under dessa tio år drivit frågan. Fler och fler har anslutit sig, inte minst sedan avslöjandet från Sveriges Radio Ekot om den planerade vapenfabriken våren 2012. Då hände något med debatten. Insikten sjönk in hos allmänheten. Det var som om folk vaknade upp. ”VA? Har vi ett MILITÄRT SAMARBETE med en av världens värsta diktaturer som går ut på att bygga en vapenfabrik?!”.

Jämfört med för tio år sedan då vår dåvarande ordförande Frida Blom satt i Studio Ett och debatterade mot Kent Härstedt (S) har något hänt. Mänskliga rättigheter och företags ansvar har letat sig allt djupare in i det politiska medvetandet. Jag är glad för att vi lyckats komma hit där vi står i dag. Det militära samarbetsavtalet är historia. Tack till alla som gjort detta möjligt, oavsett om ni anslöt er i början av det här året eller för tio år sedan.

Det har varit oerhört intressant att följa reaktionerna på beslutet. Vem är det som har blivit arg? Vad har de för gemensamma nämnare? Är det så att Sverige har tappat sitt anseende? Nej, det har vi inte. Att Saudiarabien tycker att ”Sverige är ett litet skitland som inte ska ta sig ton” kan vi nog överleva. Dessutom är det lite komiskt. Om det nu är så att ett litet skitland har synpunkter, varför då bli så arg? Och är det för att vi blir kallade för ett litet skitland som Carl Bildt, familjen Wallenberg och ledarsidan på Dagens Industri blir upprörda? Sverige har ju investerat mycket i att vara ett stort litet land. Det är klart att det ont i självkänslan då.

Men största delen av upprördheten – vare sig det gäller saudiska kungahuset, en fd utrikesminister, en miljardärssläkt med intressen i Sveriges största vapenföretag Saab, eller ledartexter på en industritidning – ligger så klart i det avslutade militära samarbetsavtalet. Svenska UD har under många publicerat rapporter som beskriver de omfattande kränkningarna av mänskliga rättigheter i Saudiarabien och reaktionen är därför något senkommen. Jag har svårt att ta den saudiska ilskan på helt allvar. Det enda som skulle ta deras ilska för rakt igenom ärlig, vore om de ensidigt bestämde att de inte tänker köpa fler vapen från det lilla skitlandet Sverige.

Jag tycker dock inte att det behöver vara fel att ha ambitionerna att vara ett stort litet land. Vi ska vara stolta över att vi för vågat sätta handling bakom orden i vår utrikespolitik och dra en gräns. Om demokrati och mänskliga rättigheter SKA vara ledstjärnor är det omöjligt att ha militära samarbeten med diktaturer. Som nästa steg i denna nyriktning måste därför vara att införa ett absolut demokratikriterium i lagen om vapenexport. Vi har skrivit om detta här och här.

En annan intressant argumentationslinje har varit att det är dåligt med stängda dörrar. Jag har mig veterligen inte sett någon som i denna debatt hävdat att det är bra. Men det kritiker till det militära samarbetsavtalet pekat på är just skillnaden mellan militär och civil handel och utbyten. I en diktatur är det regimen som stärks av de militära samarbetena och vapenaffärerna. Det är inte befolkningen. Detta är en central skillnad. Sen skulle det ju vara intressant att se någon slags resultatredovisning över hur svenska företag främjat mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Och kan någon svara på varför, om det nu är så viktigt att hålla sig väl med diktaturer och repressiva stater, hur kan det då komma sig att det är dåligt med ilska i Riyadh men bra när den finns i Moskva? Om vi nu gör en människorättsrevolution och främjar demokrati med hjälp av vapenexport och militära samarbeten borde vi skyndsamt skicka iväg ett sändebud till världens olika terroristgrupper med besked om att vår vapenindustri väldigt gärna vill göra affärer med dem.

En tredje ganska dålig argumentation har varit att de civila företagen riskerar att drabbas nu när det militära samarbetsavtalet sagts upp och ilskan rasar. Vi kan kika på två exempel. Efter krisen med Muhammedkarikatyrerna hade danska företag en kort period av tillbakagång. Men handeln återhämtade sig snabbt och gick mot rekordnivåer redan året därpå. Jag är möjligen fel ute, men jag bedömer karikatyrkrisen som betydligt djupare än den reaktion Saudiarabien visar upp just nu. Vi får inte heller glömma bort att Sverige var på väg att underteckna ett militärt samarbetsavtal med Förenade Arabemiraten 2007, vilket stoppades av Folkpartiet. Det lär knappast ha tagit emot med några muntra tillrop. Sedan 2007 har den civila handeln med Förenade Arabemiraten ökat med 55%. Skrämselpropagandan om att de civila företagen skulle gå under på grund av de slopade militära avtalen saknar därmed sannolikt stöd i fakta.

De upprörda känslorna handlar alltså om något helt annat. Jag ska ge er en ledtråd. Det handlar om det nya ordet som numera finns före ordet ”utrikespolitik” i Sverige. Fundera på det parallellt med begreppet ”Vapenbröder”.

2 kommentarer

Filed under Okategoriserade

En god kopp rättvisemärkt och redovisat kaffe

Carlsson på World Water Week. Foto: Thomas Henrikson/SIWI, http://www.flickr.com/photos/worldwaterweek/6069300844/in/photostream/

Carlsson på World Water Week. Foto: Thomas Henrikson/SIWI, http://www.flickr.com/photos/worldwaterweek/6069300844/in/photostream/

Det är en intressant artikel i veckans Fokus (20-26/9) om Gunilla Carlsson, fd biståndsminister. Där beskrivs att Carlsson har försökt göra avdrag på deklarationen för saker som blommor, livsmedel och kabel-tv men fått avslag och upptaxerats istället. I senaste deklarationen ska Skatteverket ha uppmanat Carlsson inkomma med redovisningsunderlag för de avdrag hon gjort.

En sak som jag har lärt mig under den tid jag varit ordförande och därmed träffat beslutsfattare på olika nivåer är att det intryck jag har av personen ifråga sällan stämmer överens med hur den personen sedan är på tu man hand. Så många gånger jag har tänkt att ”men vad bra du skulle vara om du vågade vara dig själv”. Och självklart har jag en och annan gång tänkt ”men herrejösses vilken dryg typ”. Men som tur är blir man för det mesta positivt överraskad. Eller tur och tur, det är ju lite synd att många politiker och beslutsfattare inte känner att de kan vara sig själva i det offentliga. Jag har för övrigt aldrig träffat Gunilla Carlsson på det sättet så jag vet inte hur pass väl mediabilden träffar.

Fast nu var det inte det här jag skulle fastna i i det här inlägget. Jag skulle skriva ett kort inlägg om Skatteverket, avdrag och bistånd. För när jag läste Fokus artikel om Carlssons avdrag slog det mig att kanske kunde Skatteverket titta på de avdrag i biståndet som Sverige gör för flyktingmottagande eller ambassader (dvs på vilket sätt är detta att räkna som bistånd?)? Väl medveten om att det redan givetvis finns internationella rutiner och institutioner för detta (som t ex OECD-DAC) och att civila samhället utför sådana granskningar hela tiden, och gör det med skärpa. För ytterligare ett exempel, se Staffan Landins ”Sju grafer om dagens biståndsminskning”.

Och framför allt var det det här citatet som fick mina ögonbryn på svaj. ”Kvitton har aldrig varit Gunillas grej”, säger en tung moderat i ovan nämnda artikel.

Va? Oj oj. Det där lät ju inte så bra. Detta måste åtgärdas på något sätt. Och kanske har vi en ganska enkel lösning på saken. Vana vid att beläggas med ökande krav på mer redovisning och administration, kanske Carlsson kan få gå en kurs i ekonomihantering och redovisning hos en svensk biståndsorganisation? Jag vet många som säkerligen skulle välkomna den förre biståndsministern med ett glatt hej och en god kopp rättvisemärkt och redovisat kaffe.

Kommentarer inaktiverade för En god kopp rättvisemärkt och redovisat kaffe

Filed under Okategoriserade

Nästa år byter vi plats

I dag när jag satt på tåget på väg till Västerås för att föreläsa på FN-dagen på Citygymnasiet slogs jag av en sak. Så många personer som i dag är ute på skolor, gator och torg för att föreläsa och berätta om FN och vikten av att organisationen finns. Framför mig såg jag helt plötsligt en visuell bild över världen med små små blinkande prickar för varje människa som i dag och andra dagar på året berättar om vikten av fred och denna enda organisation som världen har tillsammans. Över FN-organens ofta livsavgörande arbete. Som går upp i ottan för att resa iväg till destinationen och kommer hem sent. Som sprider engagemang och inspirerar till arbete för mänskliga rättigheter och fred. 

Sen såg jag framför mig de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd sittandes på sina stolar, som just nu mest verkar upptagna med att lägga fram strategier mot varandra för att blockera och sabotera. Långt långt bort från gräsrötterna som är måna om att nå ut för organisationens räkning och försvara dess legitimitet, alla dess brister till trots. Och då tänkte jag så här. Nästa år byter vi plats. Då får USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike åka runt och berätta varför FN behövs. Varför det behövs engagemang och övertyga om vikten av insatser för fattigdomsbekämpning och nedrustning. Och om varför vi ska fortsätta tycka att det är okej att de sitter där på sina stolar, år ut och år in. Jag tror de behöver bli påminda om det uppdrag de faktiskt har, det ansvar de har för internationell fred och säkerhet, och känna en betydligt större ödmjukhet inför detta. Världen behöver ett fungerande FN.  

Ofta talas det om att FN:s säkerhetsråd måste reformeras. Jag instämmer. Men reformbehovet gäller inte bara FN som organisation. Det gäller även länderna som sitter på veto-rätten. 

FN:s säkerhetsråd. Bild: Bernd Untiedt, januari 2005

Kommentarer inaktiverade för Nästa år byter vi plats

Filed under Okategoriserade