Kategoriarkiv: Klustervapen

Snart vet vi…

Kl 11 vet vi vem som får Nobels fredspris 2013. En sak som är säker är att det är nästan omöjligt att gissa på förhand vem som får det. Nobelkommittén gillar att överraska och har också fått utstå en del rättmätig kritik för att ha gjort fredspriset till mer av ett superstar-pris eller till och med ge priset till kontroversiella mottagare som Henry Kissinger, Barack Obama eller trion Arafat-Rabin-Peres, än att premiera fredsarbetare.

Jag minns hur glada alla kampanjarbetare och gräsrötter blev 1997 när kampanjen för att förbjuda personminor, ICBL, fick priset. När nätverk och organisationer blir belönade för sitt arbete innebär det så klart inte bara ett erkännande för dess ofta långvariga arbete, inte sällan under ganska knappa resurser. Det betyder också att fred kopplas samman med vanliga människors engagemang och kamp tillsammans. Visst kan det vara bra att också belöna höga statsföreträdare som fattat bra beslut för världsfreden, men ju närmre priset kommer vanliga människor ju närmre kommer också tanken om att alla kan vara med i fredsarbetet. Alla kan vara med och bidra till freden, man måste inte vara president.

Malala Yousafzai från Pakistan har varit mångas förslag och det skulle helt klart vara en fantastiskt värdig vinnare för hennes tydliga kamp för barns och flickors rätt till utbildning. Likaså kirurgen Dennis Mukwege från Kongo-Kinshasa skulle vara ett mycket bra val för hans arbete med att både ge det nödvändiga medicinska stöd till alla kvinnor som fallit offer för våldtäkt i kriget i Kongo-Kinshasa, men också för att han så tydligt satt frågan om våldtäkter och sexuellt våld i krig på den internationella dagordningen.

Andra bra val skulle vara Cluster Munition Coalition som lyckats förbjuda klustervapen, eller Control Arms som arbetat fram ett internationellt avtal om vapenhandelsreglering, forskaren Gene Sharp som genom den akademiska världen inspirerat till fredliga aktioner och protester världen över, bland annat under den arabiska våren och tidigare i den fredliga kampen i Serbien och ännu lite längre tillbaka i tiden även för aktivisterna på Himmelska fridens torg. Ett tredje, lite mindre känt förslag, är fredsbyarna i Colombia. Vad som började med att en by utropade sig som icke villiga att delta i inbördeskriget 1997 har sedan spritt sig och inspirerat ett 50-tal byar till att välja samma väg. Mitt i en väpnad konflikt har små öar av fred utvecklats, något som lett till att de setts med ganska mycket misstänksamhet. Deras arbete och ställning skulle förstärkas av ett fredspris.

Kommentarer inaktiverade för Snart vet vi…

Under Internationellt arbete, Klustervapen, Konflikthantering

Syrien och klustervapen

DN har i dag en artikel om användningen av klustervapen i Syrien. Titta gärna på bildreportaget. Det är bra att detta lyfts fram mer.

Det har kommit rapporter om just detta löpande under hösten och Human Rights Watch har tidigare konstaterat att al-Assad använt klustervapen mot befolkningen.

Precis som Ove Bring säger kan stater fördöma användandet av klustervapen, som ytterligare en markering mot våldet i landet, men också för att stärka normen mot klustervapen i sig. Jag har inte sett Sverige göra något sådant fördömande än, och rapporter från våra samarbetsorganisationer som frågat Sveriges representanter på plats i olika FN-forum meddelar att dessa sagt att det är högst osannolikt att det skulle komma något fördömande från Stockholm.

Det är väldigt synd. Jag hoppas att regeringen tänker om och istället gör fler uttalanden mot användandet av klustervapen, både i Syrien och på andra ställen. Tyvärr verkar det som att klustervapenförbudet inte ses som särskilt viktigt. Istället hänvisar man till ett annat forum, CCW, där det i åratal diskuterats möjligheten att upprätta ett protokoll, men inte kommit någonvart. (det var för övrigt en av anledningarna till att frågan lyftes ur det forumet och konventionen mot klustervapen, CCM, kom till och vi nu har ett internationellt förbud mot klustervapen)

Cluster Strike southern Lebanon. Photo: Sean Sutton, Mines Advisory Group

Cluster Strike southern Lebanon. Photo: Sean Sutton, Mines Advisory Group

Men man kan ju alltid hoppas på en förändrad hållning från UD. Det känns liksom som att någon gång måste väl regeringen inse att de inte kan fortsätta att hänvisa till ett protokoll som ännu inte finns, och samtidigt inte vilja främja det förbud mot klustervapen som faktiskt finns på plats, med underskrifter från 111 stater.

Kommentarer inaktiverade för Syrien och klustervapen

Under Klustervapen

Två tredjedelar av familjens inkomst försvann

En aspekt av klustervapenförbudet som ofta glöms bort är de förebyggande konsekvenser det haft. Det har från och till varit ett slagträ i debatten att säga ”men, det är ju lätt för länder som inte har några klustervapen att skriva på det”. Detta stämmer också till stor del. Antagligen är det lättare för dessa länder att skriva på.

Men därmed betyder inte det att deras underskrift skulle vara av mindre värde. Varje stat som skriver under konventionen förbinder sig att aldrig någonsin köpa in denna hemska vapentyp. De förbinder också sig att inte låta andra länder lagra klustervapen på deras territorium. Därmed har landet i fråga en stor garant mot att drabbas av klustervapnens effekter i framtiden. Underskriften blir en försäkring för framtiden och kommande generationer och samhällen.

I sitt inledningstal nämnde Norges utrikesminister också detta. Tack vare att vi var ute i så god tid har vi antagligen lyckats förhindra att vi står inför samma humanitära katastrof som vi gjorde med personminorna.

I den här filmen från UNDP och Laos berättar en familj om hur de drabbats av oexploderade substridsdelar. Mannen skadades och förlorade ena handen. Deras totala inkomst till familjen minskade med två tredjedelar i och med olyckan. Varje gång de går ut på åkermarken de odlar på minns de den hemska olyckan.  Deras mark är fortfarande kontaminerad av oexploderad ammunition från krigen. Det är i dag 38 år sedan den sista bomben släpptes över landet. Kartan som märker ut var de fattigaste områdena finns jämfört med var mest oexploderad ammunition finns överlappar nästan identiskt.

 

I själva konventionen finns inte bara skyldigheter att röja och skrota befintliga lager. Det åligger också staterna att ekonomiskt hjälpa människor och samhällen som drabbats, liksom att tillhandahålla sjukvård.

Kommentarer inaktiverade för Två tredjedelar av familjens inkomst försvann

Under Klustervapen

313 kvar

I förmiddags meddelade Sverige ett antal siffror rörande antalet klustervapen. År 1992 köptes 370 st klusterbomber in från Tyskland, den så kallade Bombkapsel 90. Dessa innehåller två olika typer av substridsdelar, totalt nästa 21 000 st. (17 761 + 2960). Skrotningen är inledd som vi berättat om tidigare, men vi hade inte fått några uppgifter om hur långt den är kommen. Enligt konventionen har varje land 8 år på sig att skrota sina lager, och flera länder har i dag berättat här på statspartsmötet om att de nästan är klara med det.

Sverige har hittills skrotat 57 stycken rapporterade delegationen. Det innebär att det är 313 kvar.

CMC har gjort en film om skrotning, sk stockpile destruction, som också påminner om de förebyggande effekter konventionen har för framtiden.

Kommentarer inaktiverade för 313 kvar

Under Klustervapen

Engagemangsefterlysning

En sak som har slagit mig under de möten om både personminor och klustervapen jag har varit på, är att det finns ett antal länder som lägger fram texten på ett väldigt engagerat sätt. För er som tänker att diplomatkonferenser är rätt sega periodvis, så kan jag intyga att ni har helt rätt. Många uttalanden är redan koordinerade sedan lång tid tillbaka, det är artighetsfraser och så vidare som läses upp utan något större patos.

Men så händer något som gör att det inte går att låta bli att spetsa öronen. En talare som brinner för det hen gör! Som tror på varje litet ord i det tal som läses upp med stort hjärta och engagemang. Som sprider vibbarna vidare till alla i salen. Och som får alla att haja till och börja lyssna.

Jag brukar sitta och tänka att, kanske kommer den dagen det är Sverige som talar på det sättet. Likt länder som Mexico, Costa Rica, Libanon, Norge, Nya Zeeland och Österrike, som tillsammans i plenisalen bekräftar det goda samarbete för att göra världen ett litet steg bättre genom att nedrusta och skrota minor och klustervapen.

Att höra representanten från Libanon tidigare i dag tala från djupet av sin själ och uttrycka sin tacksamhet till alla länder som jobbat tillsammans för att stoppa den hemska vapentyp som förstört hennes hemland är något oerhört speciellt. Det skapar en känsla av hopp och det värmer inombords och jag tänker att, ja, det finns förebilder att trösta sig med när det känns som en alltför lång och krokig väg framåt. Det finns någon som verkligen bryr sig om nedrustningsfrågorna. Som stödjer och uppmuntrar varandra till att vara öppna med sina respektive framsteg och berätta om dessa med stolthet.

Ofta känner jag hur det börjar sticka i ögonen och tårar tränger sig när jag hör dessa berättelser. Det är berättelser om ett arbete som betytt så oerhört mycket för någon annan att deras röst nästan darrar när de lägger fram orden och sin tacksamhet. Jag blir också rörd för att det i en värld som man lätt kan uppfatta som egoistisk och uteslutande krigisk faktiskt finns en handfull länder som varit beredda att gemensamt strida för sin sak – i det här fallet kampen mot klusterbomber. Länder som tar på sig att arrangera förberedande möten och internationella nedrustningskonferenser. Det är helt enkelt något annat än den svenska inställningen, som jag ibland inte ens vet vilken den är.

Sen slår det mig ännu en sak. Många har under konferensens första två dagar den här veckan berättat minnen från tiden då förbudet mot personminor förhandlades fram. Såväl aktivister från civila samhället som diplomater från olika länder. Varför de minns detta just här? Det var här i Oslo som avtalet förhandlades fram.

Jag vill inte på något sätt anklaga de svenska delegater som deltar på konferenserna för att vara dåliga talare. Jag tror nämligen problemet snarare är politiskt. Så länge det inte handlar om kärnvapen och icke-spridning är intresset nästan obefintligt. Det finns inget intresse för de bredare nedrustningsfrågorna i Sverige från politiskt håll. Och jag vågar påstå att det inte bara gäller regeringen. Eller jo kanske på ett område finns det ett brinnande nedrustningsintresse. Och det är kring den ryska.

Vi skickade ett pressmeddelande från konferensen i dag och uppmanade Sverige att sluta upp med hemlighetsmakeriet kring de svenska klustervapnen. I två års tid har vi försökt få ut information i enlighet med konventionen om hur många de är till antalet och hur många som Sverige avser spara (vilket är tillåtet enligt konventionen). Jag har fått till svar varje gång att det inte är offentligt eller klart än.

Hur lång tid ska det ta då? undrar jag.

Här är den internationella koalitionens pressmeddelande från i går: ”Cluster bomb ban movement returns to Oslo”.

Kommentarer inaktiverade för Engagemangsefterlysning

Under Klustervapen

Lend your leg!

I år är det 20 år sedan den internationella kampanjen för att förbjuda personminor startades av det civila samhället. Efter en lång och medveten kamp för att förbjuda detta hemska vapen som lemlästar civila lyckades vi 1997 få ett internationell förbud mot personminor.

Arbetet belönades med Nobels fredspris och delades mellan Jody Williams och gräsrotskampanjen ICBL som är ett nätverk som består av hundratals organisationer världen över.  I Sverige var det Svenska Freds som drog igång den nationella kampanjen på 90-talet och vi är fortfarande kontaktorganisation för Sverige i ICBL.

80 procent av världens länder har idag förbjudit personminor. Under förra året var det fyra länder som aktivit använde minor. Det var Burma/Myanmar, Syrien, Israel och Libyen.

Idag var det startskott för en kampanj som heter ”Lend your leg”. Se filmen här med den colombianska artisten Juanes, målvakten Iker Casillas från Real Madrid, Helen Clark från UNDP och många fler!

Trots att arbetet med att röja personminorna pågått länge finns det mycket kvar att göra. Jag skrev för nästan ett år sedan om de framgångar som skett bland annat i Sudan och Kongo. 700 mil vägar röjdes från minor 2010 i dessa två länder.

Men faktum kvarstår. 4000 personer varje år trampar på en personmina som legat gömd i marken och förstör deras liv för alltid. Det motsvarar 12 personer om dagen. Det är ovärdigt att detta fortfarande sker trots att resurser borde finnas till röjning. Kom igen världen, vi kan bättre än så här.

För att påminna om minorna och det behov av stöd och röjning som fortfarande finns har ICBL utlyst 4 april till kampanjdag. Det är UN Day for Mine Action and Mine Awareness. Arbetet för en minfri värld fortsätter tills den sista minan röjts ur marken.

Du kan gå in på IBCL:s hemsida och ladda ner profilbilder till Facebook och Twittersom du kan använda för att sprida uppmärksamhet kring Lend your leg.

Påminn din omgivning om att kampen mot personminorna måste fortsätta och visa din solidaritet med de som överlevt personminorna genom att kavla upp byxbenet du också den 4 april!

Kommentarer inaktiverade för Lend your leg!

Under Klustervapen, Minor

Idag har normen mot klustervapen stärkts!

För bara ett par timmar sedan kom de oerhört glädjande rapporterna från Genève om att det föreslagna protokollet inte blir av. Det blir inget juridiskt skydd åt de militära stormakterna att fortsätta använda klustervapen.

Tillsammans har civila samhälletinternationella organisationer och ett antal progressiva stater på klustervapenområdet stärkt den gemensamma kampen om att få en värld fri från dessa hemska vapen och blockerat ett förslag som skulle ha försvagat detta arbete.

Idag bekräftades det förbud som redan finns genom CCM. Idag stärktes normen och stigmatiseringen mot klustervapen. Det är en glädjens kväll ikväll för väldigt många av oss som kämpat i med och motvind men till sist lyckats hålla kvar vid ett totalförbud av klustervapen och förhindrat ett baksteg för den internationella humanitära rätten.

Vid sidan står länder som Kina, USA, Ryssland, Israel, Indien och Pakistan, stoppade och förbisprungna av en stormaktskoalition 😉

Uppdatering 26/11:

Ekot hade igår en notis om att Skrotningsavtal om klustervapen uteblir. När man läser telegrammet får man intrycket att det var ett stort nederlag. Antagligen har UD varit enda uppgiftslämnaren och då har deras syn fått prägla rapporten.

För att spegla förhandlingarna borde det också framgått att 50 länder av CCW:s 114 statsparter var öppet kritiska till att en liten skara länder ville införa ett juridisk skydd för att fortsätta använda klustervapen. Liksom flera FN-organ, Internationella Rödakorsrörelsen och omkring 400 organisationer ur det civila samhället representerat genom the Cluster Munition Coalition. Resultatet igår var inte en förlust. Det var en vinst i kampen mot klustervapen.

Kommentarer inaktiverade för Idag har normen mot klustervapen stärkts!

Under Klustervapen