Category Archives: Försvarsutgifter

SvD:s förutsägbara försvarsbevakning

En vän till mig sa följande igår: ”När jag loggade in på min dator i måndags och gick in på SvD:s hemsida var det första jag såg Mikael Holmström stå där vid en rund pulpet med sin dator och svarade på frågor. Som en slags commander in charge i sitt kontrolltorn som sista utposten innan ryssen kommer. Jag var helt yrvaken och trodde nästan att det var pågående anfall”.

Jag förstår exakt vad hon menar. Jag var väldigt överraskad av måndagens sensationslystna och krigshetsande rubriker, närmast i stil med kvällstidningsnivå. Jag ska också erkänna att jag kände mig något förvirrad. Fast, det kanske är det som är syftet, vad vet jag. Att vagga in läsaren i en skräckupplevelse för att sedan fånga upp alla chockerade medborgare och leda in dem i vägen framåt.

I går eftermiddag satte jag mig läste igenom en huvuddel av måndagens rapportering från SvD. Jag har sammanställt det i en liten skärmdumps-serie här nedan. (Det där med design och layout är inte min starkaste sida). Jag har också använt mig av en pedagogisk metod som en del människor inte uppskattar. Vi få se vilka som blir sura och vilka som skrattar. Jag hoppas att budskapet ska nå fram ändå. Det är för övrigt en granskning jag tänkt göra väldigt länge.

Låt oss börja.

Om det är något som är genomgående i SvD:s försvarsbevakning så är det följande. 1. Sverige måste gå med i Nato. 2. Sveriges försvar är på tok för litet och ska ha mer pengar. 3. Hur man än vrider och vänder på det är Sverige hotat av Ryssland precis som under kalla kriget. Det finns i princip inga andra perspektiv som är intressanta att lyfta på försvars- och säkerhetspolitiken och alla vinkar vänds för att passa in i den egna tesen.

Det har ju hänt då och då att man liksom gett upp att ens försöka orka läsa sig igenom om alla avslöjanden och granskningar eftersom de är så oerhört genomskinliga kring vad syftet är. Gör exempelvis en jämförelse mellan hur ÖB framställdes som en hjälte när debatten om ”enveckasförsvaret” gick hög. Då passade det att lyssna på Försvarsmakten. Men i måndags? Då var Försvarsmaktens hållning inte värt mycket i SvD:s bevakning.

Det var för övrig ledsamt att se så många försvarsdebattörer rakt över den partipolitiska linjen driva hetsen vidare helt utan sans och reson.

Men, åter till ämnet.

Sverige är under attack. Det har SvD avslöjat:

Ryssland övar bombkrig mot Sverige. Ingen visste något. Ingen gjorde något. Förutom Nato, som Sverige skyndsamt borde gå med i!

Ryssland övar bombkrig mot Sverige. Ingen visste något. Ingen gjorde något. Förutom Nato, som Sverige skyndsamt borde gå med i!

Ryssland har under påskhelgen haft en övning där de ska ha övat attackbombning mot Sverige. Helt utan att någon annan visste om det. Det är en del i Putins nya överraskningsstrategi. Blixtattacker kallas det. 

Blixtattacker för att överraska

Beskrivningen är i det närmaste action-lik. Två plan svischar fram över luften. Detaljrikedomen som förmedlas är ingående. Allt för att läsaren nästan ska kunna visualisera de bränsletörstande heta motorerna på de köttätande ryska planen. Vi får veta att det kan sitta upp till fyra skräckinjagande ryssar i varje bombplan. Och de är i sin tur eskorterade av avancerade ryska jaktplan. Det här det är allvarligt ska ni veta. Avancerade jaktplan! Hu!

Eller? Vi blir förflyttade till Moskva för att få lite perspektiv kring alla utmaningar det ryska försvaret står inför. Men icke. Hotet mot Sverige hänger kvar. Blixtattackerna har helt plötsligt blivit till – sprängstoff!

Sprängstoff!

Sprängstoff!

Alla som kommit så här långt i läsningen är antagligen nu helt övertygade om att Sverige definitivt är under attack. Och vi är snart tillbaka i kalla kriget.

Kalla kriget är tillbaka - vi lovar!

Kalla kriget är tillbaka – vi lovar! (glöm inte att notera Blixtattackerna ovan)

Alla som nu gått runt och trott på alla rapporter om att världen blir bättre och att den dessutom är betydligt fredligare känner sig som dragna vid näsan. Förda bakom ljuset. Och inte ens ljusets riddare – försvarsalliansen Nato – lyckas rå på de där mörka och blodtörstiga ryssarna. SKÄMTAR NI? Hjälp?

Lugn.

SvD möter självklart de chockade medborgarna och reder ut saker och ting:

Ryssland har tränat sig på att anfalla Sverige. Ingen visste något.

Ryssland har tränat sig på att anfalla Sverige. Ingen visste något. Det är chockerande. Förstår ni allvaret?

Det fanns inga piloter eller plan som kunde bevaka händelserna. Ingen som avvisade de ryska kränkningarna som skedde. Tur att vi i alla fall kan räkna med att SvD:s försvarsbevakning står upp för landet i vått och torrt!

Fast, sen när man läst sig igenom texterna och inte bara rubrikerna (hur många gjorde det – upp med handen) framkommer följande:

Övningarna var kända sedan innan

 Men, vänta nu här [föreställ er det där slir-skratchiga ljudet som uppstår i satirprogram på radio när man vill markera en vändning i storyn]. Jag trodde det kommit som en överraskning att ryssarna övade?

Nej då, inte alls. Det här var tydligen välkänt sedan innan. Ryssland hade aviserat att en större övning skulle äga rum under påskhelgen. Det vet även SvD själv visar det sig. Jaha, så mycket för de blixtattackerna och överraskningsmomenten. *surar*

Så, det har alltså inte förekommit några kränkningar av Sveriges gränser. Det framgår klart av SvD:s rapportering. (Eh, gör det? Har ni exempelvis läst ingressen till er egen chatt?)

Finns det då några bevis på att det var attack på Sverige som övades? Fredrik Bergman på F21 i Luleå ställer sig frågan”- Hur kan man veta det, bara för att nosen pekar åt ett visst håll?”. Ja, inte vet jag heller.

Så vad är då kontentan som kan dras efter en genomgång av måndagens slagfält i Svenska Dagbladet? Vi vill ju ha svar på frågan. Hallå? KOMMER DET BLI KRIG NU? NI HAR JU LOVAT DET!

Kommer det bli krig?

Kommer det att bli krig? Nej, det får vi verkligen inte hoppas!

Nej men Josefin, se du det här är inget att oroa sig för.  Det kommer inte att bli några krig [”var i hela världen fick du DET ifrån?”]. Det är vanligt att länder övar. Och det här var ju exempel på övningsverksamhet från rysk sida. Stormakter har en hel rad vapen, vapensystem och övar för allt möjligt och vill vara beredda på allt.

Så vad är det då vi har fått veta med hjälp av måndagens insats från Svenska Dagbladet? Att Sverige borde ha en beredskap dygnet runt som står på tå för att avvisa (i förväg kända) militära övningar i vårt närområde? Förlåt, men när varken Försvarsmakten, regeringen (nåja, delar av den i alla fall) eller vi i Svenska Freds ser något militärt hot mot landet, varför ska vi då lägga en massa pengar på att ha en så omfattande beredskap? Det låter ju ofattbart onödigt, särskilt om man som försvarsentusiast vill att varje skattekrona ska användas till vettiga saker och Försvarsmakten som alla andra måste hålla sig inom sina ekonomiska ramar? Är det inte bättre att göra en bedömning för att se vilken typ av agerande som är den bästa incidentberedskapen? Och vad är det som säger att det bästa man kan göra när ett annat land övar militärt, är att skicka upp stridsflyg?

Kanske är den bästa strategin den som Anders Silwer pekar på – att prata om saken. ”Det finns radarstationer 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, det är en del av incidentberedskapen. Flygplanen är egentligen bara ett annat verktyg. Om det till exempel skulle vara någon som flög över i det här fallet så kan man kontakta dem på radion, vi lever trots allt i 2013.”

Jo, vi lever trots allt i 2013. Fast, ibland tvivlar jag.

(nu tycker i och för sig jag att både Sverige och Ryssland borde lägga mindre resurser på sina försvar och koncentrera sig på annat, men det var liksom inte huvudpoängen i detta inlägg. Och jag är övertygad om att den här typen av försvarsdebatter som lanserades i måndags inte för Sverige i en mer säker och fredlig riktning)

***

Tack för att du läste ända hit. Jag hoppas att det hjälpt dig att se försvarsdebatten ur ett annat perspektiv. 

18 kommentarer

Filed under Försvarspolitik, Försvarsutgifter, Konflikthantering, Ryssland

Världens äldsta fredsförening fyller 130 år

I dag för exakt 130 år sedan antogs våra första stadgar. Omkring åttio riksdagsmän från grupperna stadsradikalerna, liberalerna, lantmannapartisterna och olika fritänkare och religiösa hade samlats på Hotell Rydberg på Gustav Adolfs torg i Stockholm (i dag Dansens Hus) för att bilda Freds- och skiljedomsföreningen i Sverige, som vi hette fram till 1888 då namnet ändrades till dagens Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Det var alltså en relativt bred sammanslutning politiskt sett redan då. Anledningen? Regeringen skulle besluta om en ny ”härordning” med en större armé och intresseorganisationer som ”Värnpliktens vänner” ansågs ha för mycket inflytande i samhället. Detta ville grundarna av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen göra en politisk aktion mot.

Många känner inte till den bredd föreningen hade redan från starten och ungefär lika många blir förvånade när vi berättar att vi är världens äldsta fredsförening. I den bok vår tidigare ordförande Per Anders Fogelström skrivit om den svenska fredsrörelsens historia, kan man läsa följande:

”Fredsrörelsen är en relativt liten och ganska okänd svensk folkrörelse. Ändå är den gammal, äldre än den organiserade arbetarrörelsen. Och den har framfört många idéer och tankar som när de lanserades var nya och chockerande men i dag betraktas som självklara. Många av fredsrörelsens etappmål har alltså uppnåtts och blivit allmänt accepterade men rörelsen som sådan är fortfarande liten och ganska okänd. Kanske accepterad men knappast mer.
Varför? Naturligtvis kan det ha berott på dåliga representanter, svag organisation, bristande resurser. Vill man se det mera positivt kan man kanske påstå att fredsrörelsen alltid har varit för tidigt ute, för långt före sin tid. Den har fått ta emot stötarna och obehaget men sällan fått inkassera resultatet och berömmet – när det varit dags för det har den redan hunnit utom synhåll och engagerat sig för nya, avlägsna mål.”

Allt det där känner jag igen mig i i dag. Det är vi som pekas ut som landssvikare när vi kritiserar vapensamarbeten med exempelvis USA, för då kan inte Jas Gripen flyga i lyften. Det är vi som får höra att det är stört omöjligt att hindra utvecklandet av svenska atomvapen, förbjuda minor och klustervapen. Det är vi som ibland blir misstänkliggjorda när vi ställer krav på nedrustning och fredlig konflikthantering. Det är vi som blir kallade för naiva när vi säger att en fredligare värld är möjlig. Visste du förresten att en av våra grundare, Klas Pontus Arnoldson, fick Nobels fredspris 1908 för sitt engagemang kring den fredliga unionsupplösningen med Norge?

Per Anders Fogelström beskriver också vilka det var som engagerade sig i fredsrörelsen då på slutet av 1800-talet. ”Man kan finna vågor: först kommer den fredsaktivitet som har religiös grund (främst kväkare), därefter en liberal politisk våg där de främsta företrädarna har en stark tro på manchesterliberalismens och frihandelns möjligheter att skapa välstånd och fred, så en socialistisk våg vars representanter för fram begrepp som jämlikhet och internationell rättvisa som förutsättningar för verklig fred.”

Denna beskrivning känner jag också igen mig i även i dag. Fredsrörelsen är en bred rörelse av olika tankegods och politiska strömningar som samlas tillsammans, men det finns alltid de som vill utmåla oss som det ena eller det andra. Självklart ska man vara lyhörd för andras åsikter, men jag våga nog ändå hävda att det snarare är ett tecken på att vi fyller en viktig roll och är en inflytelserik aktör i Sverige att räkna med.

Ibland tänker jag att jag tror att Svenska Freds har funnits så länge i samhällsdebatten att vi ses som en institution, något som alltid kommer finnas där. Många kanske inte tänker på att vi är en medlemsorganisation som är beroende av de gåvor vi får in och det moraliska stöd vi ger varandra när vi samlas i en förening. Vi är i dagsläget 6700 medlemmar. Jag hoppas att vi ska kunna växa ännu mer än vad vi har gjort de senaste åren. Därför krigsförespråkare och försvarsvänner har alltid haft mer resurser och utrymme i politik och massmedia. Vapenindustrin brukar ofta kunna räkna med att ledande politiker går ut till deras försvar så fort det behövs. Fredsrörelsen har dock varit duktig på att med små medel balansera många debatter och drivit framgångsrika kampanjer genom åren. Men vi är beroende av ert stöd för att kunna göra detta även i framtiden. Vi driver långsiktigt påverkansarbete istället för att släcka bränder. Vi argumenterar och trycker på för att krig ska förebyggas. Vi är övertygade om att en fredligare värld är möjlig.

Om du vill: säg grattis till oss genom att dela det här inlägget med andra så att fler vet att vi finns, skriv upp dig som medlem, gilla oss på Facebook, följ oss på Twitter om du använder det. Då är du med och stödjer vårt arbete för att avveckla den svenska vapenexporten, granska och bevaka försvars- och säkerhetspolitiken, och du är med och stödjer fredsrörelser i Afghanistan, Tjetjenien och Burma. Du hjälper oss att kunna arrangera utbildningar i fredsfrågor. Du är med och ser till så att vi kan ha anställd personal som är kompetent och kunnig i de frågor vi driver, är redo att ta debatter med beslutsfattare och vara faktaupplysare i fredsfrågor åt politiker och journalister. Genom ditt medlemskap visar du att du tror på att en fredligare värld är möjlig.

Citaten ovan är hämtad ur boken ”Kampen för fred” av Per Anders Fogelström som jag rekommenderar varmt till var och en som är historiskt intresserad. Mitt förra blogginlägg handlade också om ett viktigt stycke fredshistoria. Det kan du läsa här.

Hela året 2013 är en anledning att fira. För en översikt över vad vi har åstadkommit och tampats med under våra 130 år, tipsar jag er om att läsa den genomgång Tidningen Pax gjorde över vår historia inför 125-årsjubileet, där du också kan läsa en intervju med fyra ordföranden från 80- och 90-talen.

Världens äldsta fredsförening fyller 130 år

Världens äldsta fredsförening fyller 130 år

Kommentarer inaktiverade för Världens äldsta fredsförening fyller 130 år

Filed under Försvarspolitik, Försvarsutgifter, Kärnvapen, Konflikthantering, Organisation, Vapenexport

Andra omgången, andra chansen

Med Obama kvar på presidentposten i fyra år till kommer arbetet för fred och nedrustning att ha rimliga chanser att gå framåt jämfört med om valet fått en annan utgång.

Vad borde Obama göra nu då? Mycket, så klart. Jag har listat några förslag här som känns angelägna att ta tag i omedelbart.

1. Lyft luren och ring till Netanyahu och Ahmadinejad. Jag föreslår en rad sessioner av terapisamtal mot misstänksamhet och krigshets. Antingen alla tre tillsammans, eller individuellt. Jag vet inte vad som funkar bäst. Men utan samtal kommer sannolikt inget alls hända för att förhindra att en väpnad konflikt kommer närmare, så något alternativ finns egentligen inte.

2. Vi vet ju alla att en värld med minskad fattigdom, minskat förtryck och mer utveckling skulle vara så mycket fredligare. Flera av Millenniemålen riskerar att inte hinna uppfyllas fram till 2015. Enligt Världsbanken behövs det årligen läggas till mellan 40-60 miljarder USD till den reguljära Millenniemålsbudgeten för att nå målen. Nu är detta siffror från 2002, men jag antar att det går att ringa dem och fråga om de fortfarande gäller. Skulle de fortfarande gälla, så räknade jag ut att världen gemensamt kan ta två veckor av de globala militära utgifterna och så skulle saken vara löst (det går åt 4,6 miljarder dollar om dagen till militära utgifter). Det kan väl inte vara för mycket begärt?

3. I linje med samma argumentation undrar jag bara om du har sett den här sidan? ”The World is Over Armed and Peace is Underfunded”, sa Ban Ki-moon tidigare i höstas. Och enligt kapprustningens logik, för att inte tala om den ekonomiska kris som stora delar av världen tampas med, vore det bra med gemensamma tag i nedrustningsarbetet. Den lilla lilla gula ärtan som finns längst ner i högra hörnet på sidan, det är vad som spenderas på nedrustning jämfört med militära utgifter. Jag tycker det är på tok för lite. Kan vi inte säga att den i alla fall kan vara i storleken av…. ptja, vad ska vi säga, en nätmelon till nästa år? Och, som du säkert förstått av mina tidigare inlägg, måste du omedelbart upphöra med  drönarattackerna i Pakistan, Somalia, Afghanistan och Jemen (och var mer du nu använder dem). Tusentals människor är rapporterade som dödade bara i Pakistan sedan 2004, enligt siffror i den här artikeln. Det är en strategi som, om den ens är folkrättsligt tillåten, höjer osäkerheten snarare än bidrar till fred och stabilitet. Och om du i USA tar dig rätten att flyga in på andra länders territorium och döda människor till höger och vänster, varför ska då inte andra länder få göra det om de känner sig hotade? (nej, jag tycker inte att andra länder eller aktörer ska flyga in drönare i varken USA eller någon annanstans. de som använder dem måste upphöra med det istället)

4. När du ändå talar med Ahmadinejad så be honom sluta upp med att beväpna Bashar al-Assad. Den här texten tyckte jag förklarade på ett väldigt bra sätt hur relationen mellan de två regimerna ser ut, om du nu vill ha något lästips alltså.

5. För att Ahmadinejad ska lyssna på dig är det nog förresten nödvändigt att du ser över ditt militära stöd till länder som Saudiarabien och Bahrain. Visste du att den arabiska våren fortfarande pågår i de två länderna (ja, förlåt, det vet du säkert, men jag var tvungen att fråga)? I Bahrain har kungahuset nyss förbjudit människor att protestera och även dragit in medborgarskapet hos 31 av oppositionsaktivisterna. Det lustiga är att regimen har motiverat åtgärderna med att aktivisterna har begått övergrepp på yttrandefriheten.

6. Kärnvapen är helt oanvändbara mot de säkerhetshot världen står inför i dag. Faktum är att de skapar instabilitet. Ju mer ni kärnvapenstater envisas med att investera i dem, desto större är risken att andra länder eller aktörer också tror att kärnvapen är en pålitlig lösning för framtidens säkerhet. Det är det inte.

7. Andra omgången av din mandatperiod är nyss påbörjad. Jag tänker att det är lite som att ha fått en andra chans att göra allt det där vi hade hoppats på då för fyra år sedan när du valdes in. Att stänga Guantanamo, fortsätta samtalen och diplomatin inom de internationella relationerna, påbörja nedrustningen och upphöra med kriget mot terrorismen, osv.

Jag hoppas att du tar den.

PS. Om du nu skulle läsa det här och undra varför jag skrivit detta inlägg trots all kritik jag riktade mot dig när du fick fredspriset 2009 och nu inför valet de senaste dagarna, så är det för att jag ändå tror att det är större sannolikhet att du faktiskt skulle lyssna än om det varit Mitt Romney som vunnit i går. DS.

Kommentarer inaktiverade för Andra omgången, andra chansen

Filed under Försvarsutgifter, Kärnvapen, Konflikthantering, Mänskliga rättigheter, USA

38 miljoner för att öka vapenexporten

38 miljoner ska läggas på inrättandet av stödmyndigheten för vapenexport. Det meddelade Sten Tolgfors idag.

38 miljoner?! Det är ju helt absurt! För det första halvåret dessutom. Detta ska finansieras av oss skattebetalare, medan vinsterna gladeligen stoppas i de utländska företagens aktieportföljer.

Statsmakterna i Sverige har de senaste åren allt mer aktivt stött försvarsindustrin i deras exportansträngningar. Detta har till exempel fått till följd att ambassadörer fått som huvuduppgift att försöka sälja Gripen, att regeringsföreträdare aktivt marknadsfört svensk krigsmateriel utomlands och att Gripen-försäljning integrerats i svenska kultursatsningar. Svensk personal från försvarsmakten har dessutom vid ett flertal tillfällen aktivt assisterat vid provskjutningar av haubitsar i Indien.

En särskild myndighet för exportstöd kommer att leda till att svenskt exportstöd ökar och intensifieras. Det är ett steg i helt fel riktning och en tydlig signal om att Sverige stödjer och vill öka vapenproduktionen i allmänhet och särskilt vill gynna de egna vapenproducenterna.

Den svenska vapenexporten har ökat dramatiskt på senare tid, t ex fördubblats sedan 2003. Samtidigt har beställningarna från det svenska försvaret minskat vilket lett till att en allt större del av de vapen som produceras exporteras, något som innebär ett trendbrott. Enligt det svenska regelverket för vapenexport är produktion enbart för exportmarknaden förbjuden.

Det är inget annat än absurt att Sverige nu inrättar en myndighet för att främja en verksamhet som i grunden är förbjuden. Den nya Exportstödsmyndigheten är ingenting annat än en statligt finansierad lobbyorganisation för försvarsindustrin.

Hu! säger jag.

7 kommentarer

Filed under Försvarsutgifter, Vapenhandel

Persson vs Persson igen

I senaste numret av Pax kan vi läsa hur BAE Systems Hägglunds betalat 1.8 miljoner till pr-byrån JKL. Samma byrå som också har Göran Persson på sin lönelista. Samma Göran Persson som skrivit debattartiklar och arrangerat (stängda) riksdagsseminarier till BAE Hägglunds försvar. Samma BAE Hägglunds som förlorade budgivningen kring SEP (splitterskyddade pansarterrängbilar) mot finska Patria. Även Kockums och Persson verkar gilla varandra.

Många är det som säkert anat detta faktum. Men nu är det alltså klarlagt. Svängdörrarna mellan politiker, vapenindustri och pr-byrårer blir allt tydligare. Vilket säkert också många redan anat. På detta tema är jag övertygad om att vi får anledning att återkomma….

Se även tidigare inlägg, samt Resumé, Sten Tolgfors,  och Mittnytt

Kommentarer inaktiverade för Persson vs Persson igen

Filed under Försvarspolitik, Försvarsutgifter, Vapenhandel

Agera mot vapenexport

Till sist kom vår debattartikel (S) måste välja – upprustning eller nedrustning,  upp på Aftonbladets webb sent på eftermiddagen. Med tanke på den tidigare artikeln på SvD Brännpunkt från de rödgröna om nedrustning är vi många som undrar – hur kommer det gå egentligen med så olika ambitioner på nedrustningsområdet, vapenexporten och försvarsindustrin?

Må goda beslut för freden fattas på kongressen, säger jag.

Kommentarer inaktiverade för Agera mot vapenexport

Filed under Försvarspolitik, Försvarsutgifter, Vapenhandel

Göran vs Göran går upp till kamp

Det är inte ofta vi instämmer med vad Sten Tolgfors tycker. Men då och då händer det. Idag blev det tydligt när Göran Persson (S), Alf Svensson (KD), Gunnar Eliasson från KTH och Stefan Löfven från IF Metall skriver på DN debatt om den svenska försvarsindustrins undergång.

Persson kränger JAS, ur Stockholmsfria, vecka 10, 2002 av Anders

Sten Tolgfors skriver, angående att Göran Persson kritiserar materielförsörjningsstrategin, följande: ”Har PR-konsulten Göran Persson skrivit en artikel som kritiserar statsministern Göran Persson?”. Ja, det kan man fråga sig eftersom det var Persson själv som slog in på den linje han själv nu kritiserar.

Persson mfl skriver om att så många som 100 000 jobb kan vara i fara och vilka enorma spin off-effekter försvarsindustrin haft på övriga industrier. Men, i ärlighetens namn, är det inte konstigt om de massiva stödköp som staten gjort medan man hållit industrin under armarna skulle ge lite effekter även på den civila produktionen.

Vidare skriver man i artikeln att ”Kritiker mot att Sverige har en försvarsindustri åberopar ofta dess ”skadliga” export. I Sverige har vi ett grundläggande förbud mot all vapenexport. Endast i strikt begränsade fall görs det undantag. Det är en princip vi försvarar. Regeringar av skilda färger har insett att en försvarsindustri inte kan överleva om man inte får exportera. Det får dock endast ske till länder som vi kan godkänna.”

”Skadliga”?! Menar Göran Persson, Alf Svensson, mfl exempelvis att den dagen svenska vapen i det instabila Pakistan kommer på villovägar ska vi kalla det för lite si sådär ”skadligt”.

Frågan är om inte det fräckaste med hela artikeln är hur det mellan raderna skiner igenom en antagen hållning från författarna om att försvarsindustrin är det bästa vi har, den måste vi skydda till varje pris och detta vedertagna faktum går inte att ifrågasätta. Och dessa argument kläs i en retorik om att jobben måste värnas. Som om det enda människor i Sverige kan göra är att arbeta inom försvarsindustrin.

Lagen om krigsmateriel säger dessutom att det inte är tillåtet att motivera vapenexport med sysselsättningspolitik.

Fult spel. Mycket fult spel.

Stefan Löfven från IF Metall och Anna Dahlberg, ledarskribent på Expressen gick i debatt i Studio ett. Mycket bra! Lyssna gärna på den!

1 kommentar

Filed under Försvarspolitik, Försvarsutgifter, Vapenhandel