Tack för mig – tack till er alla

I dag håller vi vår 133-årskongress i Stockholm och jag avgår som ordförande efter 8,5 år. Det finns så mycket att skriva kring minnen, framgångar och motgångar från de här åren, men jag inser att det inte går. Men om jag ska försöka mig på någon form av sammanfattning tänker jag mig att det skulle se ut så här.

Tack vare Svenska Freds arbete har vapenexportfrågan varit fortsatt synlig i massmedia och vi har med framgång bedrivit politiskt påverkansarbete för nya striktare regler för vapenexporten, vi har sett till att Sverige skrotat sina klustervapen, att Sverige inte längre samarbetar militärt med Saudiarabien och vi hjälpte våra vänner i den schweiziska fredsrörelsen att stoppa den planerade Jas-affären. Vi har stöttat freds-, demokrati- och människorättsorganisationer i Indien, Norra Kaukasus, Afghanistan, Moldavien, Ukraina och Burma och bland annat bidragit till fällande domar i Europadomstolen, att kvinnors röster hörts i fredsprocesser, demonstrerat mot vapenmässor och utbytt erfarenheter med varandra. Vi har nästan fördubblat vårt medlemsantal.

Vilka är då motgångarna och utmaningarna? Så klart flera. Sverige rustar upp sitt försvar, idén om militär avskräckning som konfliktförebyggande metod förefaller ha slagit rot i alla länder kring Östersjön, vi ser flera hemska krig, våld och terrordåd äga rum runtom i världen. På bara några månader uppstod en politisk vilja att begränsa människors rätt att söka skydd i vårt land, medan arbetet att skärpa regelverket för vapenexporten startade i riksdagen för fem år sedan och fortfarande har inget hänt. Vissa vinster är svårare att vinna än andra. Men vi har gjort vårt allra bästa för att bidra och nyansera upprustningsdebatten, påmint om att det drar resurser från konfliktförebyggande medel och skapar misstro, vi har engagerat oss för rätten till asyl, och enträget arbetat på för en fredligare värld.

För vi må vara en liten fredsorganisation med motståndare som har betydligt mer resurser än vad vi har. När jag berättar att vi till exempel har en enda person anställd för att arbeta med nedrustningsfrågor brukar många tappa hakan. Vi lämnar ett stort avtryck och vi har många framgångar att vara stolta över.

Det har ofta varit jag som synts utåt. Men att vara ordförande i Svenska Freds är inte ett soloarbete. Inom organisationen finns 8000 medlemmar att representera och företräda med den vidd av åsikter och idéer som finns. Och det finns 8000 medlemmar och ett tiotal lokalföreningar som har bedrivit fredsengagemang på sin ort. Jag har haft ett kansli som varit ett ovärderligt stöd för mig under alla år. Och jag har haft förmånen att sitta med en rad olika ledamöter i styrelsen längs vägen som klokt ställt motfrågor, tagit på sig att arbeta fram förslag till strategier och hur vi kan bli ännu bättre i vårt arbete.

Jag tror inte ni förstår hur mycket alla ni som jag har varit med mig under mina år som ordförande har betytt för mig och hur mycket jag kommer att sakna er medlemmar, engagerade och anställda. Utan er hade det aldrig varit möjligt. Och utan varandra hade vi inte varit den starka organisation som Svenska Freds har varit sedan 1883. De hälsningar ni har skickat in till mig den senaste tiden har varit otroligt rörande att läsa.

Tack för allt. Fredskampen fortsätter.

Kommentarer inaktiverade för Tack för mig – tack till er alla

Filed under Okategoriserade

Kommentarer inaktiverade.