Vapenstilleståndsavtal i Burma och internationell goodwill

I går undertecknades ett vapenstilleståndsavtal i Burma. På sina håll beskrivs det som historiskt. De interna väpnade konflikter som plågat landet sedan självständigheten från Storbritannien 1948 behöver verkligen en lösning. Men det har också rätteligen fått kritik.

Vapenstilleståndsavtalet saknar många avgörande delar för att det ska bli en verklig väg till den efterkommande fredsprocessen.
För det första har bara åtta av de tjugo väpnade grupperna skrivit under avtalet. Det ska i sammanhanget dock påpekas att de väpnade grupperna ser väldigt olika ut. Några av dem har haft egna vapenstilleståndsavtal med regeringen (och den tidigare regimen) och några av dem har knappt några väpnade styrkor kvar.

Femton grupper var inbjudna av regeringen att delta i förhandlingarna om vapenstilleståndsavtalet. Fem uteslöts helt. Just nu pågår fortfarande väpnade konflikter i vissa delar av landet och dessa grupper har förbjudits av regeringen och den burmesiska militären Tatmadaw att vara med och skriva under avtalet. Huvudanledningen till att så många grupper valt att inte skriva under avtalet är att de velat ha ett inkluderande avtal. Alla eller ingen. Flera ledande personer valde att avstå från att närvara vid ceremonin, bland annat Aung San Suu Kyi.

Det finns också en stor dos av bittra erfarenheter från tidigare avtal, där juntans soldater fortsatt med krigföringen mot de etniska grupperna trots löften om vapenstillestånd. Att de etniska väpnade grupperna känner misstro mot dagens löften är ur det perspektivet inte konstigt. Huruvida avtalet kommer att hjälpa eller stjälpa fredsprocessen är svårt att veta exakt, men en gissning är att regeringen kommer att använda det till sin fördel genom att försöka splittra grupperna sinsemellan. Det gynnar inte freden i landet.

Ett inkluderande vapenstilleståndsavtal behövs för att en gång för alla få slut på de krig som plågat civilbefolkningen i Burma. Tvångsförflyttningar, omkomna anhöriga, övergrepp, ja allt det som kommer med krig har drabbat civilbefolkningen. Och som även har drabbat landet i stort – krig skapar alltifrån personliga trauman till raserade samhällen.

De åtta grupper som nu skrivit under kommer att gå vidare med en politisk dialog kring fredsprocessen framåt. Nu har de 60 dagar på sig att komma överens om ramverket för fredssamtalen, och sedan 90 dagar för att starta den politiska dialogen.
Förhandlingarna om vapenstilleståndsavtalet har pågått i tre år. Presidenten Thein Sein vill så klart framstå som en fredens man. Ceremonin sker mindre än en månad innan det val som ska hållas den 8 november. Regeringen kommer så klart använda detta för att dra egna fördelar och försöka lyfta fram sig själv som en progressiv och ansvarstagande kraft. Men att ett ”Nationwide Ceasefire Agreement” saknar så många undertecknare är inget annat än ett misslyckande och en kuliss för den sittande regeringen att sprida goodwill inför det internationella samfundet.

Den 8 november är det alltså val i Burma. Väldigt många av de aktivister och partners vi har pratat med önskar så klart att det kommer att bli fritt och rättvist, men i princip ingen tror att det kommer att bli så. Men förhoppningen i att få använda sin demokratiska röst går inte att ta miste på.

Den stora favoriten är så klart National League for Democracy, NLD, det parti som leds av Aung San Suu Kyi. Men när vi nyligen var i Burma och ställde frågan om vad som händer om NLD vinner till en representant för regeringspartiet USDP verkade de inte ens ha tänkt tanken att detta kan hända. Svaret visade tydligt att de ser sin roll som att sitta kvar på sin position oavsett valutgång. Och i retoriken bejaka att det KAN komma att bli en stegvis överlämning av makten över ett flertal val. Vad som sker i praktiken är svårt att förutse, förutom att USDP antagligen kommer att göra allt för att hålla kvar kontrollen.

USDP är partiet som bildades som en slags fasad för juntan att fortsätta ha makten över politiken. Enligt den kritiserade konstitution som antogs 2008 är militärerna garanterade 25% av platserna i parlamentet och kan ta över makten igen när de anser att det behövs.

Det är ju vi som har Tatmadaw som håller ordning och stabilitet i landet, det borde väl alla inse? säger de. Tatmadaw är namnet för den burmesiska militären och har alltifrån tvångsrekrytering av barnsoldater och gratis arbetskraft till övergrepp på civila på sin meritlista. Byar där de allra fattigaste bor har exempelvis blivit av med sin mark för att Tatmadaw ska bygga sina baser och låta sitt boskap få bete. Vattentillförseln har ibland strypts och hot om repressalier om lokalbefolkningen inte röstar på USDP. Retoriken kan också låta på omvänt sätt: om ni röstar på oss så bygger vi en skola åt er, annars inte. Fattigdomen i Burma är utbredd. Landet rankas på plats 150 av 187 på Human Development Index. I princip alla vi träffar reser olika vägar till fattigdomsbekämpning som en viktig del i fredsarbetet. Men även möjligheten att delta i fria och rättvisa val.

Vi mötte också en hel del som uttryckte viss frustration över att NLD kampanjar i områden där de etniska partierna är stora. Det är inga problem på riksnivå, men på delstatsnivå verkar vissa tycka att NLD borde lämna plats åt de etniska partierna istället. Men en sak är säker, NLD lär vinna mångas röster i landet.

Hur nu vapenstilleståndsavtalet påverkar valet den 8 november återstår att se. Men i många områden där det pågår stridigheter kommer människor sannolikt inte ens att kunna rösta. Och för att inte tala om folkgruppen Rohingyas som i många fall inte ens är erkända som medborgare. Jag hoppas att internationella samfundet inte bortser från de problem som finns i landet, både vad gäller vapenstilleståndsavtalet och valet. Regeringen filar på sin fasad för att få den att se vacker ut. Men det är mest fernissa.

Kommentarer inaktiverade för Vapenstilleståndsavtal i Burma och internationell goodwill

Filed under Burma, Konflikthantering, Mänskliga rättigheter

Kommentarer inaktiverade.