Vi gjorde det!

En tioårig kamp från bland annat oss i Svenska Freds har kammat hem en stor seger. Att regeringen bestämt sig för att säga upp det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien är utan tvekan en milstolpe i vår historia. Jag vågade knappt tro det när jag fick de första meddelandena från mina kollegor. Jag satt på tåget just utanför Varberg på väg till en boklansering.

Det är många som under dessa tio år drivit frågan. Fler och fler har anslutit sig, inte minst sedan avslöjandet från Sveriges Radio Ekot om den planerade vapenfabriken våren 2012. Då hände något med debatten. Insikten sjönk in hos allmänheten. Det var som om folk vaknade upp. ”VA? Har vi ett MILITÄRT SAMARBETE med en av världens värsta diktaturer som går ut på att bygga en vapenfabrik?!”.

Jämfört med för tio år sedan då vår dåvarande ordförande Frida Blom satt i Studio Ett och debatterade mot Kent Härstedt (S) har något hänt. Mänskliga rättigheter och företags ansvar har letat sig allt djupare in i det politiska medvetandet. Jag är glad för att vi lyckats komma hit där vi står i dag. Det militära samarbetsavtalet är historia. Tack till alla som gjort detta möjligt, oavsett om ni anslöt er i början av det här året eller för tio år sedan.

Det har varit oerhört intressant att följa reaktionerna på beslutet. Vem är det som har blivit arg? Vad har de för gemensamma nämnare? Är det så att Sverige har tappat sitt anseende? Nej, det har vi inte. Att Saudiarabien tycker att ”Sverige är ett litet skitland som inte ska ta sig ton” kan vi nog överleva. Dessutom är det lite komiskt. Om det nu är så att ett litet skitland har synpunkter, varför då bli så arg? Och är det för att vi blir kallade för ett litet skitland som Carl Bildt, familjen Wallenberg och ledarsidan på Dagens Industri blir upprörda? Sverige har ju investerat mycket i att vara ett stort litet land. Det är klart att det ont i självkänslan då.

Men största delen av upprördheten – vare sig det gäller saudiska kungahuset, en fd utrikesminister, en miljardärssläkt med intressen i Sveriges största vapenföretag Saab, eller ledartexter på en industritidning – ligger så klart i det avslutade militära samarbetsavtalet. Svenska UD har under många publicerat rapporter som beskriver de omfattande kränkningarna av mänskliga rättigheter i Saudiarabien och reaktionen är därför något senkommen. Jag har svårt att ta den saudiska ilskan på helt allvar. Det enda som skulle ta deras ilska för rakt igenom ärlig, vore om de ensidigt bestämde att de inte tänker köpa fler vapen från det lilla skitlandet Sverige.

Jag tycker dock inte att det behöver vara fel att ha ambitionerna att vara ett stort litet land. Vi ska vara stolta över att vi för vågat sätta handling bakom orden i vår utrikespolitik och dra en gräns. Om demokrati och mänskliga rättigheter SKA vara ledstjärnor är det omöjligt att ha militära samarbeten med diktaturer. Som nästa steg i denna nyriktning måste därför vara att införa ett absolut demokratikriterium i lagen om vapenexport. Vi har skrivit om detta här och här.

En annan intressant argumentationslinje har varit att det är dåligt med stängda dörrar. Jag har mig veterligen inte sett någon som i denna debatt hävdat att det är bra. Men det kritiker till det militära samarbetsavtalet pekat på är just skillnaden mellan militär och civil handel och utbyten. I en diktatur är det regimen som stärks av de militära samarbetena och vapenaffärerna. Det är inte befolkningen. Detta är en central skillnad. Sen skulle det ju vara intressant att se någon slags resultatredovisning över hur svenska företag främjat mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Och kan någon svara på varför, om det nu är så viktigt att hålla sig väl med diktaturer och repressiva stater, hur kan det då komma sig att det är dåligt med ilska i Riyadh men bra när den finns i Moskva? Om vi nu gör en människorättsrevolution och främjar demokrati med hjälp av vapenexport och militära samarbeten borde vi skyndsamt skicka iväg ett sändebud till världens olika terroristgrupper med besked om att vår vapenindustri väldigt gärna vill göra affärer med dem.

En tredje ganska dålig argumentation har varit att de civila företagen riskerar att drabbas nu när det militära samarbetsavtalet sagts upp och ilskan rasar. Vi kan kika på två exempel. Efter krisen med Muhammedkarikatyrerna hade danska företag en kort period av tillbakagång. Men handeln återhämtade sig snabbt och gick mot rekordnivåer redan året därpå. Jag är möjligen fel ute, men jag bedömer karikatyrkrisen som betydligt djupare än den reaktion Saudiarabien visar upp just nu. Vi får inte heller glömma bort att Sverige var på väg att underteckna ett militärt samarbetsavtal med Förenade Arabemiraten 2007, vilket stoppades av Folkpartiet. Det lär knappast ha tagit emot med några muntra tillrop. Sedan 2007 har den civila handeln med Förenade Arabemiraten ökat med 55%. Skrämselpropagandan om att de civila företagen skulle gå under på grund av de slopade militära avtalen saknar därmed sannolikt stöd i fakta.

De upprörda känslorna handlar alltså om något helt annat. Jag ska ge er en ledtråd. Det handlar om det nya ordet som numera finns före ordet ”utrikespolitik” i Sverige. Fundera på det parallellt med begreppet ”Vapenbröder”.

2 kommentarer

Filed under Okategoriserade

2 responses to “Vi gjorde det!

  1. Sven-Erik Vägermark

    Vi har en totalt oduglig regering.

  2. Bengt Rur

    Om socialdemokraterna vill ha ett nytt avtal om vapenexport till Saudiarabien är svårt att veta. Miljöpartiet bromsar. Troligen vinner Stefan Löfvén och det blir ett nytt avtal.