Var är debatten om den breda säkerhetspolitiken?

Strax börjar sista dagen på Folk och Försvars rikskonferens. Det finns mycket jag vill kommentera av det som sagts hittills. Jag kommer att återkomma med fler inlägg här på bloggen, men vill ändå dela med mig av ett antal övergripande reflektioner jag gjort hittills.

Både försvarsminister Karin Enström och ÖB Sverker Göransson ska hålla tal i dag. Det ska bli intressant att se hur pass överens de är kring frågor som finansiering och hotbilder. Utspelen om att göra sig till mest försvarsvänliga parti har haglat hittills från nästan samtliga partiföreträdare som talat här. Det har skett en klar förskjutning på senare tid från att tala om de breda säkerhetspolitiska hoten till att istället tala om det militära försvaret av Sveriges territorium. Det är synd. Det flesta militära analytiker bedömer det som osannolikt att Sveriges territorium skulle vara hotat av ett militärt anfall. Däremot finns det antal högljudda analytiker och debattörer som av andra skäl, nostalgiska eller ideologiska, som tycker att vi borde upprusta eller gå med i Nato. Den nödvändiga debatten om de bredare säkerhetspolitiska problemen, exempelvis klimathotet eller det faktum att nazistiska, rasistiska och främlingsfientliga åsikter fått starkare fäste faller bort. I lösningen på dessa problem ställer jag mig högst frågande till användbarheten i det militära verktyget.

Utspelen i Sälen bör sättas i kontexten av att det är valrörelse på gång och positionering pågår. Men det måste också konstateras att försvaret är den fråga som intresserar befolkningen minst. Enligt en studie från Sifo från juli 2013 hamnar försvaret på plats 24 av 24 över vilka frågor som anses viktigast i valrörelsen. Detta leder mig till att dra två spontana reflektioner.

Dels innebär detta sannolikt, kanske lite tillspetsat, att på grund av det bristande intresset från befolkningen så kan partiföreträdarna säga i princip vad som helst. Det kvittar ändå, för få bryr sig. Den andra reflektionen är att det sannolikt också sätter prioriteringen på landets redaktioner som därmed inte ser någon anledning att lägga något större krut på att bevaka frågan. Det är synd, för det finns mycket som lämnas därhän och att SvD tillåts ta ledningen i hanteringen och utgöra källan till all analys och information är inte bra utifrån ett pluralistiskt perspektiv. (jag skrev lite om hur bevakningen av försvarspolitiken skulle kunna förbättras i ett tidigare blogginlägg som kan läsas här).

Intressant att notera var också statsministerns uttalande i söndags: ”Jag är med när försvarsbudgeten förhandlas. Då ställs allt mot allt. Då är vi förbluffande överens”. Så när vice statsministern och statsministern gör utspel som går rakt emot varandra finns det anledning att vara skeptisk av flera skäl. Mig veterligen finns det inget parti i riksdagen som föreslår några radikala satsningar på försvarsbudgeten i sina budgetmotioner. Sen finns det tyvärr inte heller något parti som föreslår någon radikal minskning av den, och det är ett problem det också.

Det är även intressant att se hur oppositionen och alliansen försöker peka på de sprickor som finns på andra sidan, men mer sällan om sprickorna inom sina egna (eventuella) samarbeten. Kritiken faller lite väl platt.

1 kommentar

Filed under Försvarspolitik

One response to “Var är debatten om den breda säkerhetspolitiken?

  1. Läs gärna vad jag skriver på min blogg http://showside.se/?p=143
    om säkerhetsvakuum. Finske statsministern intervjuades på Folk och Försvar och t.o.m. intervjuaren hade gått på Svds (Mikael Holmströms) övertolkning – som statsministern dementerade. Han har inte påstått att Sverige är ett säkerhetsvakuum. Fler pärlor finns på Showside.se