Om makt och medier i försvars- och säkerhetspolitiken

Att massmedia har makt över hur vi uppfattar vår värld och vår säkerhet är klart. I ljuset av de nedskärningar på redaktioner som skett är det förståeligt att även den försvarspolitiska bevakningen fått stryka på foten. Det är synd. Det är ett politikområde som alltför sällan granskas på djupet. Istället handlar det oftast om alarmrapporter eller olika materielbeställningar. Och framför allt saknar jag allt som oftast ett antal följdfrågor som aldrig ställs.

När SvD skrev om den ryska bombövningen i våras gjorde jag ett satirinlägg här på bloggen för att visa på ett antal problem med försvarsbevakningen. Att jag valt SvD som fallstudie är av den anledningen att det är oftast den tidning som sätter agendan för resten av debatten. Jag vill hävda att den präglas av för få nytänkande och kritiska perspektiv och mellan raderna driver tesen om att främja ett Nato-medlemskap och höjda försvarsanslag. Jag skulle önska att fler redaktioner lade tid på att göra egna analyser och inte förlita sig helt på Mikael Holmström och SvD. Jag har full förståelse för det faktiska resursproblemet som nämns in inledningen, men jag vill ändå dela med mig av några förslag på frågor som bör ställas i en artikel, granskning eller intervju inom försvarspolitiken.

Låt mig ta den senaste intervjun som gjordes med ÖB Sverker Göransson och publicerades i SvD i går som exempel. Att ÖB väljer att ge en intervju hos Mikael Holmström måste läsas som ett strategiskt val, där ÖB sannolikt inte tror att han kommer få några kritiska uppföljningsfrågor. Mikael Holmström kan å sin sida fortsätta driva sin dåtida försvarspolitiska förståelse vidare in i framtiden, formad av kalla krigets logik. Resultatet? Få blir klokare.

Först ut: enveckasförsvaret. Varken den här eller förra gången besvarades frågan ”enveckasförsvar mot vad?”. Istället kan olika aktörer dra iväg i egna slutsatser utifrån sin egen förförståelse av situationen. Den nödvändiga debatten om vår försvars- och säkerhetspolitik hämmas och blir i värsta fall vilseledd. Så det klarspråk som ingressen anger att vi ska få höra, bidrar egentligen inte till någon ökad förståelse (men är så klart en tacksam retorisk spänning för artikeln som sådan, förutom att den därtill bäddats in i ett ack så eggande moln av exklusivitet).

Ett annat retoriskt spänningshöjande grepp som används i intervjun är beskrivningen om att det minsann inte bara är Sverker Göransson som är tillbaka. Även Ryssland har vaknat till liv igen (läs: man mot man-liknelse).  SvD lyfter som vanligt fram att Ryssland upprustar och genomför bombövningar. 

ÖB konstaterar en bit in i intervjun att det är logiskt att Ryssland testar hur reformeringen av deras försvar går. Följande citeras:

”– Även om de har en mycket tydlig defensiv doktrin så är de också mycket tydliga med att det militära instrumentet är en del av deras säkerhetspolitik som de vill använda för nationella intressen.”

Här kunde en följdfråga ställts om huruvida Sverige är ett nationellt intresse för Ryssland. Istället lämnas läsaren i en känsla av ovisshet om vad det är som egentligen gäller och avses. Detta leder till att SvD:s försvarsreporter fortsätter att skriva in sig i berättelsen om att vara den enda journalist som tar dessa frågor på allvar. (”Vi förstår att ni är oroliga, men var inte rädda. Vi håller koll på läget”).

En annan följdfråga som skulle kunna ha ställs är: ”Men gäller inte samma för Sverige då? Säger inte alla att de har defensiva syften? Och är inte vårt militära instrument ett verktyg i vår säkerhetspolitik?”.

När det gällde bombövningen i våras – varför frågade inte någon ”men vad är det för nytt med det här, så har Ryssland alltid har övat, med riktiga kartor och namn istället för påhittade scenarier som Sverige och väst gör?” eller ”Men om Sverige anser sig ha rätt att öva, får inte andra länder också göra det?”. (läs gärna inlägget om Nato och de ryska övningarna som jag skrev i förra inlägget här på bloggen)

Ytterligare saker som borde behandlas i en försvarspolitik intervju är – vilket land jämförbart med Sverige kan då försvara hela sitt territorium? Finns det ens något land som kan det? Vad är det som är problematiskt med enveckasförsvaret egentligen? Finns det något land som inte behöver göra operativa val? Och vad avses för scenario när ÖB säger att hela Sverige ska försvaras? Mot vad?

ÖB citeras så här:

”– Vi ska försvara hela Sverige, men vi kan inte försvara hela ytan på samma gång, säger ÖB och förklarar:

– Vi kommer att tvingas göra operativa val om var ska vi satsa resurserna. Det är ingen som helst tvekan om det.”

Här hade nyss nämnda följdfrågor bidragit till att öka förståelsen och insynen i försvars- och säkerhetspolitiken. Istället kan man som läsare nästan få intrycket att landet Sverige knappt kommer finnas kvar nästa år.

Det finns många ytterligare frågeställningar som behöver borras djupare i. Kom gärna med förslag om du vill bidra. Men det här får tjäna som några inledande exempel.

Så till en avslutande kommentar.

Förutom att jag i inledningen nämnde resursfrågan hos redaktionerna, finns det även ett annat problem att belysa som kommer från det omvända hållet. Jag väljer att hämta ett exempel från saudivapen-affären. Vid flera tillfällen har Ekot:s grävande journalister Bo-Göran Bodin och Daniel Öhman pekat på ett frekvent problem när de ville ha intervjuer. Ministrar gjorde sig otillgängliga för dem och valde att istället uttala sig hos andra journalister som antingen inte var lika insatta i härvan, eller jobbade på en helt annan redaktion. På så sätt formas också vår uppfattning om vår omvärld av massmedier, fast på ett sätt som det sannolikt inte är tänkt att det ska fungera. Vad får det för långsiktiga konsekvenser att det finns fler kommunikatörer än journalister (jag känner dock väldigt många bra kommunikatörer som också är journalister, ska tilläggas)? Att det finns fler pressekreterare åt en minister än vad det finns resurser hos en redaktion att lägga på granskningar?

Vi har förresten listat fem saker vi anser behöver belysas i debatten under rikskonferensen och framledes. De ligger på vår hemsida. Du kan läsa dem här.

Kommentarer inaktiverade för Om makt och medier i försvars- och säkerhetspolitiken

Filed under Försvarspolitik

Kommentarer inaktiverade.