Antikrådet – som på den gamla goda tiden

Nu är vi där igen. AP-fonderna och deras inkonsekventa förståelse för vad skillnaden mellan etik och juridik är. Eller så är det jag som inte förstått skillnaden.

Vi har tillsammans med många andra organisationer under en lång tid kritiserat 1-4 AP-fonden för deras innehav i kärnvapenföretag. Senast i DN för inte så länge sedan: ”AP-fonder investerar i kärnvapenteknik”. Vi har varit på deras årsmöten, skickat ris- och roskort, uttalat oss i olika artiklar. Och så vidare.

Etikrådets syn på vad etik är för något är ytterst bristfällig. De likställer nämligen etik med internationella konventioner och juridiska avtal. Jag menar att detta är fel och är att bedra läsaren eller kunden. En etisk verksamhet är en verksamhet som inte bara följer lagar och regler. Etik handlar om att gå ett steg längre än lagen, om att ta ett intellektuellt ansvar i en situation som det (oftast) inte finns klara regler kring. Det handlar om mänskliga värderingar snarare än juridiska avtal (de tidigare finns dock ibland kodifierade/nedskrivna som en del i ett juridiskt bindande avtal).

I en intervju på sajten ”Hållbart kapital” intervjuas Etikrådets ordförande Christina Kusoffsky Hillesöy om bland annat den kritik som vi har framfört till AP-fonderna. Jag vet inte om det är en kommunikationsmiss kring strategin bakom intervjun, men om man kommer fram till att ”Det är tacksamt för massmedia att kritisera oss” har man antingen inte förstått att kritiken kommer just för att den egna verksamheten ser ut som den gör. Det är ju inte precis så att den kritik som förts fram av frivilligorganisationer är påhittad eller saknar grund.

Etikrådets policy är att föra en dialog med företagen hellre än att utesluta och denna princip anges ofta som en förklaring till varför de arbetar som de gör. Den principen jag har i sak inte så mycket emot, men frågan måste ställas – hur länge ska dialogen fortsätta innan man gör allvar av sina hot och drar sig ur?

Och hur pass sannolikt är det att ett kärnvapenföretag upphör med sin egen verksamhet? När inte ens Etikrådet själva har några problem med kärnvapnen – de hänvisar ju bara till olika internationella avtal som de själva tolkar som att företagen har rätt att modernisera sina kärnvapen. Vilket är ens incitamentet för Etikrådet själv att lyfta frågan med kärnvapenföretaget i så fall? Att tolka ickespridningsavtalet som en rätt att modernisera sina kärnvapenarsenaler är att gå emot intentionen i avtalet och också nedrustningsimperativet som, I ENLIGHET MED AVTALET, är krav som ställs på kärnvapenstaterna.

Etikrådet väljer och vrakar fritt både hur de tolkar ickespridningsavtalet i sig, och hur de definierar vad etik är. Bristen på att hänga med i utvecklingen och den internationella debatten i vad som utgör ett konstruktivt och progressivt nedrustningsarbete (och hållbara investeringar!) är uppenbar. Eller om det är ett ointresse. Jag vet inte. 

Groves och Oppenheimer vid Manhattanprojektet under 1940-talet.

Groves och Oppenheimer, två av de drivande personerna inom USA:s kärnvapenprogram vid Manhattanprojektet under 1940-talet.

”Ja hej det var från Etikrådet i Stockholm, Sweden här. Jag tänkte berätta att vi anser att ni på ert kärnvapenföretag är en etisk verksamhet som ska få modernisera kärnvapen i enlighet med internationella avtal. När jag tänker efter förstår jag inte ens varför ni finns med i vårt arbete. Varför står ni med på vår lista över företag att ha betänkligheter över? Varför har jag ens det här samtalet? Förlåt, det måste ha blivit någon slags missförstånd här. Tack och hej.”

Om ni frågar mig så tycker jag Etikrådet kan byta namn till Antikrådet snarast möjligt.

PS. 7:e AP-fonden lyssnade på oss för länge sedan. DS.

Kommentarer inaktiverade för Antikrådet – som på den gamla goda tiden

Filed under Kärnvapen

Kommentarer inaktiverade.