Snart vet vi…

Kl 11 vet vi vem som får Nobels fredspris 2013. En sak som är säker är att det är nästan omöjligt att gissa på förhand vem som får det. Nobelkommittén gillar att överraska och har också fått utstå en del rättmätig kritik för att ha gjort fredspriset till mer av ett superstar-pris eller till och med ge priset till kontroversiella mottagare som Henry Kissinger, Barack Obama eller trion Arafat-Rabin-Peres, än att premiera fredsarbetare.

Jag minns hur glada alla kampanjarbetare och gräsrötter blev 1997 när kampanjen för att förbjuda personminor, ICBL, fick priset. När nätverk och organisationer blir belönade för sitt arbete innebär det så klart inte bara ett erkännande för dess ofta långvariga arbete, inte sällan under ganska knappa resurser. Det betyder också att fred kopplas samman med vanliga människors engagemang och kamp tillsammans. Visst kan det vara bra att också belöna höga statsföreträdare som fattat bra beslut för världsfreden, men ju närmre priset kommer vanliga människor ju närmre kommer också tanken om att alla kan vara med i fredsarbetet. Alla kan vara med och bidra till freden, man måste inte vara president.

Malala Yousafzai från Pakistan har varit mångas förslag och det skulle helt klart vara en fantastiskt värdig vinnare för hennes tydliga kamp för barns och flickors rätt till utbildning. Likaså kirurgen Dennis Mukwege från Kongo-Kinshasa skulle vara ett mycket bra val för hans arbete med att både ge det nödvändiga medicinska stöd till alla kvinnor som fallit offer för våldtäkt i kriget i Kongo-Kinshasa, men också för att han så tydligt satt frågan om våldtäkter och sexuellt våld i krig på den internationella dagordningen.

Andra bra val skulle vara Cluster Munition Coalition som lyckats förbjuda klustervapen, eller Control Arms som arbetat fram ett internationellt avtal om vapenhandelsreglering, forskaren Gene Sharp som genom den akademiska världen inspirerat till fredliga aktioner och protester världen över, bland annat under den arabiska våren och tidigare i den fredliga kampen i Serbien och ännu lite längre tillbaka i tiden även för aktivisterna på Himmelska fridens torg. Ett tredje, lite mindre känt förslag, är fredsbyarna i Colombia. Vad som började med att en by utropade sig som icke villiga att delta i inbördeskriget 1997 har sedan spritt sig och inspirerat ett 50-tal byar till att välja samma väg. Mitt i en väpnad konflikt har små öar av fred utvecklats, något som lett till att de setts med ganska mycket misstänksamhet. Deras arbete och ställning skulle förstärkas av ett fredspris.

Kommentarer inaktiverade för Snart vet vi…

Filed under Internationellt arbete, Klustervapen, Konflikthantering

Kommentarer inaktiverade.