Bred säkerhetspolitisk analys men för lite orsaksperspektiv

Försvarsberedningen har just släppt sin säkerhetspolitiska omvärldsanalys ”Vägval i en globaliserad värld”. Mitt intryck efter en snabb genomläsning är att det är en bra och bred genomgång av olika säkerhetspolitiska faktorer. Klimat, fattigdomsbekämpning, organiserad brottslighet och mänskliga rättigheter är teman som finns med. Säkerhetspolitik är bredare än försvarspolitik. Först och främst är det välkommet att skrivningarna om att det inte finns något militärt hot mot landet under överskådlig tid finns kvar, liksom att det konstateras att Europa upplever den säkraste och fredligaste situationen på vår kontinent någonsin. Bra. Beredningen konstaterar vidare också att det finns andra delar av världen som lider, och fortsatt kommer att lida, av krig och konflikter och att mänskliga rättigheter är centrala värden som ska skyddas.

En genomgående brist i rapporten är dock att Sveriges roll ses mer ur ett verkansperspektiv än som orsak. Men det är väl rimligt att fråga sig vad det beror på att länder i andra delar av världen lider av krig och konflikter? Att mänskliga rättigheter kränks? Här är Sverige en konkret bidragande orsak exempelvis genom sin omfattande vapenexport. Som åttonde störst i världen (och störst per capita under under 2010 och 2011) är Sverige en del av den globala upprustningen. Flera mottagarländer är involverade i krig, eller kränker mänskliga rättigheter. Kika på vår vapenexportkarta som vi lanserade igår så kan du själv göra en bedömning. Här hade beredningen kunnat göra tydligare vägval i rapporten.

Att Ryssland konstateras gå i en mer auktoritär riktning kan inte komma som någon överraskning. Att detta beskrivs i rapporten är ganska självklart, men det sätt som det görs på lämnar öppet för de som vill använda den som intäkt för att ropa på stärkt svensk försvarsförmåga, liksom för de som vill peka på att detta inte behövs. (Det förefaller dock inte gälla Mikael Holmström, som i ren besvikelse under frågestunden på presskonferensen undrade varför beredningen inte hade ändrat sin analys givet de avslöjanden som kommit under våren om ryssarnas hemliga planer på att attackera oss). Det har funnits en oenighet i beredningen om hur pass allvarligt man vill spela upp Rysslandshotet, där jag tror försöken att höja den alarmistiska tonen grundar sig i två saker: Nato-medlemskap och stöd till den svenska vapenindustrin. Falangerna sägs ha varit SD, FP, KD och S mot M, V, MP och C.

Det finns dock tyvärr inga resonemang kring hur det faktum att Sverige och många andra länder dragit ner sitt stöd till demokratirörelsen i Ryssland kan ha haft inverkan på tillbakagången för demokratin. Återigen, Sverige ses inte som någon orsak. Vi svarar bara på verkan. Och vi svarar bland annat genom att investera 90 miljarder i Jas istället (trots att något militärt hot mot landet alltså inte konstateras finnas under överskådlig tid).

Beredningen konstaterar riktigt att Ryssland ser Natos militära utvidgning som ett militärt hot. Om vi då ser det i relation till att beredningen även anser att Sverige bör vidareutveckla sitt samarbete med Nato, och att ”Sveriges samarbete med Nato begränsas ytterst av att vi inte åtar oss försvarsförpliktelser” har vi en bekymmersam spiral som måste vändas. Det gäller självklart inte bara Sverige, men Sverige kan å andra sidan bidra till att vända den. Någon skulle säkert invända här att vi ska väl inte låta Rysslands säkerhetspolitiska bedömningar påverka oss? Vi ska väl själva få bestämma vår säkerhetspolitiska analys? Som svar på det ställer jag en motfråga: Ja. Men den rätten bör väl rimligen också gälla Ryssland i så fall? Om Ryssland tas som intäkt för en analys som innebär ökad svensk försvarsberedskap bör ju Ryssland också få lov att ta Natos utvidgning som en intäkt för deras försvarspolitiska prioriteringar. Dessutom: de som pekar på att Ryssland avsätter stora medel på deras försvar glömmer ibland bort att det är från mycket låga nivåer och att försvarsbudgeten i dag ligger i nivå med Frankrikes eller Storbritanniens. Fast skillnaden är att Ryssland till ytan är 30 gånger större än Frankrike och hela 70 gånger större än Storbritannien. Att Ryssland skulle få för sig att attackera sin största handelspartner, EU, förefaller tämligen osannolikt. En rysk militärdelegation kommer för övrigt hit till Sverige på besök om några dagar.

Försvarsberedningen konstaterar att Sveriges bidrag till FN-ledda insatser ska öka. Det är bra. Det kan innebära att vi får se en tyngdpunktsförskjutning bort från Nato-insatser, vilket är välkommet dels med hänsyn till den misstroendespiral som finns mellan Nato och Ryssland, men också för att Nato inte är en effektiv säkerhetspolitisk organisation. De saknar helt de avgörande politiska och civila dimensionerna som FN och EU har. Mjuk makt är viktigare än hård makt när det gäller att skapa säkerhet. Det är för övrigt handelsrelationerna mellan Ryssland och EU ett exempel på.

Nedrustning benämns i rapporten i princip bara i relation till kärnvapen. Det är trist. Initiativ för global nedrustning av konventionella vapen behövs också. För att återgå till Ryssland: så länge som det fästs stor vikt vid moderna och dyra försvarsmakter i västvärlden kommer Ryssland vilja ha samma sak för att mäta sig med omvärlden. Ansträngningar efter global nedrustning är därför att eftersträva.

Vi får säkert anledning att återkomma kring fler frågor relaterat till försvarsberedningens rapport. Jag och Claes Arvidsson, kolumnist i Svenska Dagbladet, diskuterade förresten Rysslandshotets vara eller inte vara i P1 Morgon i morse.

En sak har jag förresten inte kunnat släppa. I rapporten beskriver beredningen migrationsströmmar som ett säkerhetspolitiskt hot mot Sverige. Jag kan inte riktigt få ihop detta resonemang med att flertalet partier i riksdagen är positiva till migration, eller ens att beskriva migration i termer av ett säkerhetspolitiskt hot. Men de kanske menar att det är utvandringen från Sverige som är en fara för landet. Eller så är det något annat som jag inte har förstått.

Uppdatering 17.48: nu hittade jag intervju jag gjorde tidigare med SvD. Finns att läsa här.

2 kommentarer

Filed under Försvarspolitik, Kärnvapen, Mänskliga rättigheter, Ryssland, Vapenexport

2 responses to “Bred säkerhetspolitisk analys men för lite orsaksperspektiv

  1. Ymer

    Denna artikel är inget annat än obskyr vänsterpornografi.

  2. FÖRSÖKER KKrVA SKRÄMMAS?
    Doktor Ries, FHS har postat en KKrVA Juni krönika

    Att döma av den nattsvarta pessimismen förmedlad av författaren av KKrVA krönika Juni 2013 har han inte läst någon av de nedan anförda studierna?

    1.Matt Ridleys The Rational Optimst (2010) som ställer en hård fråga till Pessimister av typen Ries mot bakgrunden av vad som har skett och sker i världen, nämligen ‘… Hur är det möjligt att allt går så mycket bättre för människorna under väldigt lång tid ….men att framtiden ska innehålla bara elände? Boken genomlyser frågeställningen excellent!

    eller

    2. Steven Pinkers, Harvard, studie (bok: The Better Angels of Our Nature: Why Violence has declined (2011)) som visar att domedags- predikanterna inte kan basera sin pessimism på fakta. Snarare ser vi en utveckling där fler människor kan leva värdiga liv, fria från misären och degraderingen som kommer med krig, mord, tortyr och förstörelse.

    eller

    3. Michel Shermer’s The Believing Brain (2011) som visar hur, hela tiden, den mänskliga hjärnan först definierar en ståndpunkt och därefter går upp högvarv for att formulera motiveringar för att den initiala ståndpunkten var rätt. D v s att vi bör vara mycket försiktiga med att ge efter för våra initiala reaktioner och ställningstaganden; dom är inte förutsättningfria.

    eller

    4. Abundance.The Future is better than you think av Peter Diamandis och Steven Kotler (2012) som gör Pessimisternas predikan ytterst frågvärd.
    eller
    5. Gapminders Study: Wealth and Health of Nations (http://www.gapminder.org/world/#$majorMode=chart$is;shi=t;ly=2003;lb=f;il=t;fs=11;al=30;stl=t;st=t;nsl=t;se=t$wst;tts=C$ts;sp=5.59290322580644;ti=2011$zpv;v=0$inc_x;mmid=XCOORDS;iid=phAwcNAVuyj1jiMAkmq1iMg;by=ind$inc_y;mmid=YCOORDS;iid=phAwcNAVuyj2tPLxKvvnNPA;by=ind$inc_s;uniValue=8.21;iid=phAwcNAVuyj0XOoBL%5Fn5tAQ;by=ind$inc_c;uniValue=255;gid=CATID0;by=grp$map_x;scale=log;dataMin=283;dataMax=110808$map_y;scale=lin;dataMin=18;dataMax=87$map_s;sma=49;smi=2.65$cd;bd=0$inds=;example=75).
    En 200-årig utveckling som står i skarp kontrast till vad Dr. Ries påstår.

    Jag på gräsrotsnivå har väl rätt att tro att inflytelsestinna, offentliga personer med fina titlar och jobb ska leda oss rätt…så det är ett stort ansvar av dessa personer att ösa ut sin nattsvarta pessimism utan att ha mer än spekulativt tyckande (om dessutom går mot fakta) som ‘bevis’ för att störta oss ‘troende’ ner i samma avgrund av pessimism.

    Vad som behövs är nyanserade och balanserade bedömningar. Varför ska vi annars betala deras löner?

    Kan det kanske vara något särintresse som styr?

    Så tänker jag när jag läser KKrVAs juni krönika

    ake eckerwall
    Blog Jun 9 (CONSCIOUSNESS…)
    blog: akeeckerwall.wordpress.com
    SKyPe:ake.eckervall
    Mobile: +639998892007