Teknikutveckling, drönare och liberala argument

Med argumentet ”Vi behöver ta del av teknikutvecklingen” har satsningar på drönare motiverats från politiskt håll i Sverige (se t ex (S) här). Saab, det vapenföretag som är störst i drönarutvecklingen, pratar bland annat om möjligheterna till civil övervakning och insatser vid exempelvis skogsbränder när de ska motivera varför medverkan i drönarutveckling är viktig. Likaså menar man att samarbetet kring nEUROn har minskat kostnaderna för Jas Gripen. Liberala debattörer pratar om drönare som det minst dåliga alternativet.

I dag har vi en debattartikel i Aftonbladet som lyfter fram de vanligaste argumenten kring drönare. Det finns så klart många fler argument att lyfta än de som det finns utrymme för i en debattartikel. Men jag har svårt att se motiveringen att ”vi får ta del av viktig teknikutveckling” som särskilt hållbar. Men till vilket pris får vi ta del av denna utveckling? Och vem är det som betalar? Vi kan väl få ta del av viktig teknikutveckling om vi börjar samarbeta kring ett kärnvapenprogram också? När politiska företrädare beklagar hur tråkigt det är med krig och att det till varje pris ska undvikas klingar orden lite tomt om man ändå drar slutsatsen att vi måste investera i drönare. Det riskerar istället att bli ett förlöjligande argument i debatten.

Och när det gäller att drönare skulle vara en teknik som kan minska krigen och civila dödsoffer, så har jag svårt att se det framför mig. Det sker knappast i dag. Jag skulle snarare hävda att utan drönare  hade attackerna mot befolkningen i Pakistan, Jemen, Afghanistan och Somalia kanske varit färre, just för att det finns en medvetenhet om att bombattacker ofta drabbar civila. Med den nya tekniken riskerar tröskeln för väpnade attacker snarare sänkas än höjas, på bekostnad av de som lever på marken i de drabbade länderna. Miljardbelopp på vapenprojekt har snarare dränerat många länders försvarsbudgetar och statskassor över lång tid, något som snarare gått ut över samhällsekonomin och satsningar på fred, nedrustning och mänskliga rättigheter.

Utifrån ett liberalt perspektiv har jag svårt att se hur man kan legitimera de utomrättsliga avrättningar som sker. En central tes i teorin om den eviga freden, så som den formulerades av Immanuel Kant 1795, är att freden inte kan beskrivas i militära termer. Fred är ett tillstånd där rätten står över militärens och vapnens makt – med dagens ord formulerat i termer av rättsstaten, folkrätt och mänskliga rättigheter. Det är i detta resonemang en försvars- och säkerhetspolitisk analys måste ta sitt avstamp. Inte tvärtom. Det kan inte handla om att definiera en försvarspolitik för ett fåtal (Sverige) som ska bekostas av att andra människor tas ifrån rätten till sina liv (t ex i Pakistan, Jemen, Somalia och Afghanistan).

Men jag vet att vapenföretag som Saab gärna vill skriva in sig i denna berättelse och hellre vill visa upp de projekt de utvecklat och vilken potential de har för att bidra till försvarspolitiken. Då har man dock börjat i helt fel ände och låtit olika vapensystem definiera politiken. Förvisso vanligt förekommande i svensk försvars- och säkerhetspolitik, men inte desto mindre viktigt att det upphör. 

3 kommentarer

Filed under Försvarspolitik, Vapenexport

3 responses to “Teknikutveckling, drönare och liberala argument

  1. krille

    Nu är det så att drönare ökar antalet bombningar. Det är lättare att skicka in ett obemannat flygplan än ett bemannat. Vilket visar sig i Pakistan och flera andra länder som inte kan försvara sig.

  2. Carl

    Två frågor:
    Var kommer uppgifterna om att Skeldar är såld till Förenade Arabemiraten?
    När du skrev ”Potentiellt utrustas med Hellfire” hur menar du då? Skeldar kan ta en last på max 40 kilo och bara missilen i Hellfire väger 45 kilo.

  3. Två svar:
    Skeldar (först som modellen APID 55 som sen vidareutvecklas av Saab) säljs första gången till Förenade Arabemiraten 2004. http://www.cybaero.se/english/article.asp?article_id=232&infogrp_id=29
    Skeldar bedöms av ledande vapenforskare kunna bära sk light guided missiles, som exempelvis Hellfire.