(S)egern är äntligen här!

Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att det antagligen har gått tio år sedan vi bestämde oss för att försöka påverka Socialdemokraterna i nedrustningsfrågorna, särskilt i frågan om vapenexporten eftersom vi vet att majoriteten av deras medlemmar varit missnöjda med den förda politiken. Så vi har haft olika typer av informationsutbyten, arrangerat seminarier, vi har besökt deras kongresser, skrivit insändare, tagit fram fakta och argument, för att stödja och hjälpa de personer som kontaktat oss. Jag vet också att många har använt mycket information direkt från vår hemsida.

Man kan väl säga att i början gick det så där. Svenska Freds är en liten förening jämfört med den motpart vi stått emot; vapenindustrin som har helt andra resurser att lägga på lobbykampanjer, studiebesök med middagar, uppvaktningar, osv. Vi har på sin höjd kunnat erbjuda en kopp kaffe på vårt kontor när vi fått besök av olika personer som har velat ses och få hjälp på olika sätt.  I det korta loppet har vi förlorat så många gånger mot vapenindustrins trotjänare. Men i det långa loppet vann vi till sist.

I torsdags förra veckan var Linda och jag på Socialdemokraternas kongress i Göteborg, som ni har kunnat läsa om i de tidigare inläggen här på bloggen. Vi hade förberett med information och vår gamla skylt från 1945 med budskapet om fred och nedrustning som vi skulle gå runt med inne på kongressen. Alla ombuden hade dessutom fått en broschyr från oss i deras kongresspåse med en uppmaning om att rösta för nedrustning istället för vapenindustrin. Vi hann med att prata med några av ombuden och även personer från sidoorganisationerna, svara på lite frågor i sociala medier, bli intervjuade av ABF:s radio och Arbetarbladet, och så gick vi och pratade med SOFF, vapenindustrins intresseorganisation som hade hyrt en (dyr) utställarplats.

Vi hade istället vad som skulle kunna kallas för en mobil guerillamonter, som kort och gott bestod av två fredsaktivister, fyra fötter, en skylt och det paket informationsblad vi hade under armen när vi gick runt. Det var vad vi hade råd med. Vi hade också ett nästan timmeslångt samtal med SOFF:s representant, som bland annat tyckte att reglerna absolut kunde bli bättre på en rad punkter och att det visst fanns en rad tvivelaktiga beslut som fattats kring olika länder (utan att närmare säga vilka).

Ett par timmar senare hände något som jag många gånger tvivlat på huruvida det någonsin skulle ske. Socialdemokraternas partikongress beslutade att sätta stopp för vapenexport till diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter (se sidan 26 i Framtidskontraktet). Linda och jag som var där tillsammans och lyssnade från läktaren trodde knappt våra öron när vi hörde det. Det var en fantastisk känsla och jag vet faktiskt inte vad som var störst: att höra person efter person från talarstolen tacka Svenska Freds för vårt betydelsefulla arbete i den här frågan, eller om det var när vi gick förbi representanterna från vapenindustrin just på väg ut från åhörarläktaren och utväxlade de där höjda ögonbrynen som följs av ett nickande och ett ”ses” med varandra. Var och en införstådd med vad som just hänt och vem som har övertaget och vem som just förlorat.

Därefter tog vi spårvagnen bort till Majorna för att träffa vår lokalförening i deras lokaler för att visa bilder från och berätta om vårt senaste besök i Burma. Sen gick vi ut på jakt efter kvällsmat för att fira. Klockan var elva när vi var tillbaka i den lägenhet vi fått möjligheten att låna helt gratis tack vare en god väns förtjänst. Och vi undrade om vi skulle vakna dagen efter och inse att vi missförstått allt och ropat hej alldeles för tidigt. Medan SOFF åkte till sitt hotellrum vid Drottningtorget och… ja jag vet faktiskt inte vad de gjorde eller tänkte men ett inte helt orimligt antagande är att det sannolikt handlade om att räkna på kostnader och börja planera för skademinimering.

Det går att påverka och förändra, även med väldigt små medel. Det kan ta tid men segern kommer förr eller senare om du har alla de rätta argumenten på din sida och personer att samarbeta med. Tack alla medlemmar som har gjort det möjligt för Svenska Freds att driva den här frågan under alla dessa år, gentemot Socialdemokraterna och mot andra partier. Tack till alla inom (S) som har kämpat väldigt hårt för detta beslut som fattades: distrikten, sidoorganisationerna och alla gräsrötter. Jag vet att det inte har varit lätt alla gånger och det är aldrig er vilja till förändrad vapenexportpolitik jag har tvivlat på. All heder till alla er som stod på er in i det sista och vägrade ducka när ilskna röster höjdes i ett sista försök att skrämmas.

Här på bilden står vi med två representanter från SSU, en av de sidoorganisationer som kämpat in i det sista: Johan Büser och Mohamed Hama Ali. (S)egern är äntligen här! Och för er som då undrar om allt är klart nu så kan jag säga följande: vi kommer självklart fortsätta bevaka och ligga på gentemot (S) i den här frågan för att se till så att det inte blir några undanflykter varken i Exportkontrollrådet eller i den utredning som ska ta fram nya regler för vapenexporten till diktatuer. Faktum är att jag lade ett brev på postlådan tidigare idag med adress…

(S) beslutar att vapenexport till diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter ska upphöra!

(S) beslutar att vapenexport till diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter ska upphöra!

3 kommentarer

Filed under Vapenexport

3 responses to “(S)egern är äntligen här!

  1. Mona Malmström

    Är det inte redan idag så att Sverige säger sig inte exportera till ”diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter”? Vem har tolkningsföreträdet för vad som är en diktatur?

  2. Tora Engström Örnsköldsvik

    Ja jag trodde också att alla partier var överens om att inte sälja vapen till diktaturer. Men grattis till Svenska Freds, som jag är stolt av att tillhöra sedan många år!

  3. Arne Eriksson

    Vilken skräll!
    Varför skrev inga tidningar om det här??
    Bra lobbat Freds!