Nio argument mot vapenexport

I debatten om att förbjuda vapenexport till diktaturer finns ett antal vanliga motargument som brukar dyka upp. Sättet att bemöta dessa är antagligen lika många som det finns debattörer och var och en har sina egna starka argument. Men vi har här sammanställt ett antal förslag att använda som stöd till dig som vill argumentera för att Sverige ska sluta beväpna diktaturer. Många av argumenten är applicerbara för att argumentera för även andra kriterier.

Svenska Freds har sammanställt ett antal kortare frågor och svar på vår hemsida liksom ett antal snabba fakta om vapenexporten. Där kan du hitta olika siffror och annan fakta som kan vara bra att känna till. Men vi har nu också gjort en genomgång av de vanligaste argumenten för att inte stoppa vapenexporten till diktaturer och hur man kan bemöta dessa.

1. Det är svårt att dra tydliga gränser för vad som är demokrati och diktatur.

Det är klart att det kommer uppstå situationer där det är svårt att dra en gräns. Men det får för den skull inte bli ett argument till att aldrig göra det. Även inom andra frågor tvingas vi göra svåra avvägningar och definitioner, exempelvis av fattigdom, utveckling eller jämställdhet. Sveriges riksdag har själv definierat demokrati på sin hemsida, och olika internationella institut arbetar dagligen med att gradera nivån av demokrati i ett land, som t ex Freedom House (vilket vi har använt oss av i vårt arbete) eller IDEA. Att åberopa definitionsproblemet är ofta ett sätt att undvika själva sakfrågan och inte behöva göra några förändringar av den förda politiken. Men vid en närmare analys av denna invändning kan den inte anses vara giltig. I princip alla riksdagspartier säger exempelvis själva att Sverige ska ha ett försvar för att värna Sveriges demokrati. Detta helt utan att hänvisa till att det är svårt att dra en tydlig gräns mellan demokrati och diktatur. Detta är helt enkelt en fråga som går att lösa, bara man vill.

2. Det är redan förbjudet att exportera till diktaturer i dag/Hade lagen bara efterlevts hade det inte skett någon vapenexport till diktaturer.

All vapenexport är i grunden förbjuden, inte bara den till diktaturer. Undantag beviljas så länge exporten inte strider mot Sveriges utrikes- säkerhets- och försvarspolitik. I regeringens riktlinjer för vapenexporten anges att det inte bör beviljas vapenexport till länder där grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer och att situationen för mänskliga rättigheter är ett centralt villkor.
Hade ISP, ansvariga politiker och ministrar velat tolka kriteriet om mänskliga rättigheter som ett förbud mot vapenexport till diktaturer tänker vi oss att de nog hade gjort det vid det här laget. Men det händer bevisligen inte. ISP själv åberopar lagen om krigsmateriel som stöd när att de godkänner vapenexport till diktaturer. Det behövs alltså ett tydligt kriterium i lagen som säger att diktaturer inte ska få köpa krigsmateriel från Sverige. Det är det enda sättet att undvika att det händer i framtiden.

3. Men tänk på jobben då, så många som riskerar att drabbas om vi politiker drar ner på vapenexporten till diktaturer.

Antal arbetstillfällen och hur stor svensk vapenindustri är har inte med varandra att göra, även om några intresseorganisationer vill försöka få det att verka så. Siffror blåses ofta upp till helt orimliga nivåer, där exempelvis underleverantörer räknas in. Men det är ju knappast bara vapenindustrin som har underleverantörer. Det arbetar omkring 20 000 personer inom vapenindustrin i dag, inte 100 000 som ibland hävdas. Vapenindustrins intresseorganisation, SOFF, säger exempelvis själv i ett inslag i Studio Ett den 20 mars 2012 att det ur ett näringspolitiskt perspektiv inte är en så stor andel av omsättningen som skulle drabbas, utan innebära ett tapp på ca 10-12 procent om ett demokratikriterium införs. Varje år investeras miljardbelopp genom försvarsanslaget till industrin, exempelvis genom satsningar på större vapensystem som Jas Gripen. Dessutom stöds industrin bl a med PR-satsningar av regeringen och kungahuset samt med exportkrediter. Det vore konstigt om dessa investeringar inte gav några effekter alls på industrin och antal arbetstillfällen. Dock finns det forskning som pekar på att en minskning av vapenindustrin snarare skulle skapa fler jobb genom att resurser som är fastlåsta istället kan användas till annan tillverkning och utveckling. En brittisk studie från 2001 som genomfördes av två ekonomiska rådgivare på det brittiska försvarsdepartementet och två professorer från universiteten i York och Bradford visade att enbart en halvering av vapenexporten skulle generera 40 procent fler jobb. Medmänskligt sett blir det i en global värld också oerhört motsägelsefullt att ställa svenska arbetstillfällen mot människors liv och demokratikamp i diktaturer.

4. Jag förstår vad du menar och jag delar ju egentligen din åsikt, men Sverige kommer att tappa i trovärdighet om vi avbryter vapensamarbetena, även de med diktaturer.

Tänk dig att du levde i diktaturen Sverige, som köpte vapen från demokratin Saudiarabien. Tänk dig att du var oppositionell och engagerad i människorättskampen och att regimen i Sverige ignorerade dina krav och istället fängslade och i värsta fall sköt ner dig och dina vänner. Att du och din familj inte vågade kräva de rättigheter som ni ville ha av rädsla för att bli angivna och straffade. Hur skulle du då själv ta emot detta argument om att Saudiarabien, som ofta pratar om alla människors frihet och rättigheter, inte tänker sluta beväpna diktaturen Sverige för att de då tappar i trovärdighet?

Den som vill framföra trovärdighetsargumentet behöver tänka om och bestämma gentemot vem det är som trovärdigheten ska hållas – den mot svenska folket eller den mot diktaturer. En överväldigande majoritet av svenska folket vill nämligen inte att Sverige ska beväpna diktaturer. SVT Rapport kunde den 9 mars förra året meddela att 8 av 10 inte vill att Sverige ska sätta vapen i händerna på förtryckare. Ändå sker det gång på gång. Vapenexporten är en fråga där det finns glasklara besked från väljarna.

Dessutom: om vapensamarbeten avbryts med en tydlig hänvisning till att landet i fråga är en diktatur torde det framgå ganska tydligt att det är just av den anledningen och andra länder mer demokratiska styrelseskick ser rimligen skillnaden. Dessa länder har då förhoppningsvis också fått ett besked om att Sverige också kommer upphöra med att beväpna krigförande länder och länder som kränker mänskliga rättigheter. Skulle dessa länder ändå peka på att Sverige tappar i trovärdighet borde var och en fråga sig vem det är som brister i sin trovärdighet – ett land som vägrar beväpna krig och förtryck och därmed står upp för värden om fred, nedrustning, demokrati och mänskliga rättigheter, eller är det landet som krigar och förtrycker som borde utsättas för denna granskning?

5. Vi måste först avvakta den parlamentariska utredning som tittar på frågan om att skärpa vapenexporten till diktaturer innan vi bestämmer något mer.

Det stämmer att det pågår en parlamentarisk utredning, kallad KEX, som ska se hur exportkontrollen till diktaturer kan skärpas. Men det vore olyckligt att passivt avvakta den. Istället bör personerna som sitter i utredningen rimligen ha ett tydligt uppdrag i ryggen om att driva ett stopp för vapenexport till diktaturer så att utredningen presenterar ett nytt förslag till skärpt lag om krigsmateriel som gör en verklig skillnad. Dessutom ska KEX vara klar med sitt arbete i december 2014. Därefter ska underlagen gå ett antal varv i regeringskansliet, stämmas av mellan flera partier, och först därefter lämnas en proposition till riksdagen. Om saker går snabbt, vilket de sällan gör när det gäller att inskärpa vapenexporten, kanske vi kan ha en ny lag på plats under 2016. Fram tills dess kommer vapenexporten fortsätta till diktaturer precis som vanligt om ingen drar i bromsen. De som menar att det redan är förbjudet att beväpna diktaturer bör således inte ha några problem med att med stöd av lagen stoppa vapenexporten till förtryckare redan i dag.

6. Sverige har redan en av världens mest restriktiva lagstiftningar om vapenexport. Det behövs inga förändringar.

Det här är ett vanligt förekommande argument som brukas upprepas av de som helst inte vill ha några förändringar alls. Men låt oss för en kort stund testa tanken att det skulle vara så att Sverige hade en av världens mest restriktiva vapenexportlagar. Trots detta placerar sig då Sverige på åttonde plats över världens största vapenexportörer. Räknat per person är vi världens största. Sverige beväpnar krig, diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter. Vad är det som är restriktivt med det?

En diktatur som får köpa vapen av Sverige skulle kunna använda detta som argument för att demokratiska reformer inte är nödvändiga i landet. Det får ju köpa krigsmateriel av Sverige som har den mest restriktiva lagstiftningen om vapenexport i världen! Då kan det inte vara så illa, eller?

7. Jo men, om inte vi säljer, så säljer någon annan. Då är det bättre att Sverige gör det som har så tydliga krav på respekt för mänskliga rättigheter.

En brittisk handelsminister försvarade en gång export av tortyrredskap till Latinamerika med att ”om inte vi exporterar så gör någon annan det”. Ska Sverige även börja exportera tortyrredskap, eftersom någon annan ändå kommer att göra det? Om du ser en olåst cykel på stan, tar du den för att chansen är stor att någon annan annars gör det? Resonemanget är orimligt.
Rimligare är att man så långt som möjligt inte bidrar till något man inte gillar. Om Sverige skulle avveckla sin vapenexport skulle världen få en ledande krigsmaterielsäljare mindre och trovärdigheten för den svenska utrikespolitiken skulle öka. Dessutom tror vi att det är lite väl naivt och tro att svenska vapen är lite fredligare än alla andras. Se även svar under punkten 6 just ovan.

8. Begreppet krigsmateriel är gammalt och föråldrat. Det är bättre med försvarsmateriel.

Den lag som reglerar svensk vapenexport heter ”Lagen om krigsmateriel”. Genom att ersätta krigsmateriel med försvarsmateriel gör man så att vapenexporten låter mindre problematisk och därmed något som är lättare att ägna sig åt utan att behöva tänka på konsekvenserna. På samma sätt har den tidigare Krigsmaterielinspektionen döpts om till Inspektionen för strategiska produkter (ISP). 2011 tittade en jurist på frågan om krigsmateriel och försvarsmateriel i samband med ett nytt EU-direktiv om krigsmaterielexport och regeringen konstaterar då i sin proposition till riksdagen att:
”Utredaren anser att det riskerar att leda till missförstånd om olika begrepp används för att beteckna samma sak. Begreppet krigsmateriel är väletablerat och omfattar såväl defensiv som offensiv materiel. En övergång till ett annat begrepp skulle också kunna tolkas som ett försök att avdramatisera den typ av produkter det rör sig om. Utredaren bedömer vidare att det går att kombinera ett genomförande av direktivet med att begreppet krigsmateriel behålls. Mot denna bakgrund föreslår utredaren att så sker. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Kristna Fredsrörelsen och Sveriges Kristna Råd tillstyrker uttryckligen att begreppet krigsmateriel behålls medan Säkerhets- och försvarsföretagen, Saab AB och Nammo Sweden AB anser att begreppet krigsmateriel bör ändras till försvarsrelaterade produkter. Regeringen gör i denna fråga samma bedömning som utredaren och föreslår således att begreppet krigsmateriel behålls.” (Min kursivering.)

9. Men även demokratier krigar ju, varför vill ni att de ska få köpa vapen från Sverige?

Nej, det stämmer inte. Arbetet med att förbjuda vapenexporten till diktaturer handlar inte om detta. Ett demokratikrierium ska aldrig stå över de andra kriterierna om att inte beväpna krigsförande länder eller länder som kränker mänskliga rättigheter. Detta är en komplettering till övriga kriterier. Demokratier som krigar eller kränker mänskliga rättigheter bör därför självfallet uteslutas från vapenexporten.

Har du några ytterligare argument eller motargument du vill diskutera? Posta dem här i kommentarsfältet!

2 kommentarer

Filed under Försvarspolitik, Mänskliga rättigheter, Vapenexport

2 responses to “Nio argument mot vapenexport

  1. Jättebra argument! Här kommer tre till, visserligen inte bara gällande vapenexport till diktaturer.

    Vapenexport ger pengar till Sverige. Visst, lite grann tillbaks i skattepengar får vi, men framför allt ger det pengar till de som äger vapenfabrikerna. Det är vi skattebetalare som får betala för det genom att bekosta utvecklingen av vapnen. På det hela taget är det en enorm förlustaffär för vanliga svenska medborgare. Ta till exempel de 90 miljarder kronor vi ska betala genom skattepengar för att utveckla och köpa nya Super-jas. Vi lär inte få tillbaks ens en bråkdel av dessa pengar, även om försäljningen till Schweiz går igenom. En enorm förlustaffär för Sverige.

    Vapenexport säkrar handelsflöden. Detta har jag hört när det gällt vapenexporten till Saudiarabien som enligt vissa utgör en stabil makt i ett instabilt område. Vad är viktigare – varor eller människor kan man fråga sig?

    Vapenexport bidrar till Sveriges neutralitet. Ett gammalt argument som inte längre är giltigt. Idag är vi beroende av vapenkomponenter från hela världen. Det blev extra tydligt vid invasionen av Irak 2003. Statsminister Göran Persson och utrikesminister Anna Lindh fördömde invasionen som folkrättsvidrig och ändå fortsatte och ökade vapenexporten till USA. Ett av skälen var att om inte vi exporterade till USA så kunde de sluta exportera komponenter till våra Jasplan och då skulle vi inte längre ha något fungerande flygvapen.

  2. Josue Joseph

    Den internationella vapenhandeln är en viktig drivkraft bakom militära upprustningar, och bidrar därmed till väpnade konflikter. Svenska Freds vill avveckla den svenska och internationella vapenhandeln. Vi kräver ett omedelbart stopp för all vapenförsäljning till krigförande stater, konfliktområden, diktaturer och till stater som grovt kränker mänskliga rättigheter. Föreningen verkar också för en skärpt lagstiftning och hårdare kontroll av vapenhandeln både nationellt och internationellt.