Mer fred och nedrustning i utrikespolitiken behövs

Strax ska Carl Bildt presentera årets utrikesdeklaration. Jag ska försöka följa den live och kommentera på Svenska Freds Twitterkonto, om min uppkoppling tillåter det.

För två år sedan skrev Christoffer och jag en debattartikel på Newsmill om att Sverige borde sätta freden främst i utrikespolitiken. Något som kan låta som en självklarhet, men som tål att påminnas om, igen och igen. Sverige kan göra mycket för att staka ut en framtidsinriktad utrikespolitik som sätter fred, demokrati, mänskliga rättigheter och demokrati i centrum.

Gårdagen inleddes med att vi väcktes till nyheten av att Nordkorea genomfört ännu en provsprängning. Det är landets tredje provsprängning. Omvärlden har varit snabb med att reagera kraftigt. Även bundsförvanten Kina har sällat sig till kritikerna. Det är bra.  Men det behövs inte bara högljudda varningar om att kärnvapen kan komma att utvecklas av fler aktörer och protester mot provsprängningar. Det behövs ett unisont engagemang för kärnvapennedrustning, även från kärnvapenstaterna själva, vilket de också åtagit sig att göra i enlighet med ickespridningsavtalet NPT. Det är här vägen till en lösning på Nordkorea, Iran, Indien, Pakistan, Israel, ligger. Kärnvapenstaternas ovilja att ta konkreta nedrustningssteg leder till att andra stater väljer att hålla fast vid sina kärnvapenplaner.

Detta är ett stående problem. Det är alltid lättare att värna sina egna arsenaler och kvantiteter, och peka på att det är andras som ska bort. Oavsett om det är USA som pekar mot Iran eller Nordkoreas kärnvapenambitioner (där den senare onekligen förefaller ha kommit betydligt längre än den förre), eller om det är Sverige som pekar på Rysslands konventionella styrkor, är nedrustning något som beskrivs som negativt när det handlar om det egna landet. Det är alltså helst någon annan som ska hålla på med den där nedrustningen.

Om nu ordet nedrustning ens finns med i vokabulären.

De senaste årens utrikesförklaringar har inte haft särskilt många drag av nedrustning överhuvudtaget. Senast Sverige uttalade ordet nedrustning i en utrikesdeklaration var 2011, då i anslutning till kärnvapenavtalet NPT. Dvs i relation till en vapentyp Sverige självt inte ens förfogar över (vilket ju självklart är bra att vi inte gör). Året innan, 2010, var begreppet frånvarande, för att finnas med 2009 återigen i relation till ett avtal om kärnvapennedrustning, mellan USA och Ryssland. 2008 var det år nedrustning nämndes i en kontext av något annat än kärnvapen. På fem år har Sverige sagt ordet nedrustning sammanlagt tre (3) gånger i utrikesdeklarationerna.

Jag antar att förvänta sig en nedrustningsdubbel i årets utrikesdeklaration är helt överflödigt. Men det är nödvändigt.

Sverige har en lång tradition av att bidra till krig, förtryck och upprustning. Under hela kalla kriget finansierades vår sk neutralitet av en omfattande vapenhandel med en rad länder som inte var så fredligt sinnade. Att Sverige har en tradition av medmänsklighet och solidaritet stämmer på många sätt och vis, men inte särskilt genomgående över alla våra politikområden.  Det blir missvisande att alltid peka på den bättre historien då Sverige var ledande i fredsfrågor. För det var vi inte helt och hållet. Det fanns många bra initiativ och drag, men mycket fungerade som i dag kring vår vapenhandel och militära upprustning. 

Förra året slogs åter rekord i vapenexporten från Sverige, då den uppgick till 13,9 miljarder kronor. Svenskar är störst i världen på vapenexport per capita. OCH världsledande på bistånd! Vapenindustrin har en egen myndighet, FXM, som ska främja vapenexporten från Sverige. Just nu tycker ett antal ledande politiker att den viktigaste frågan för att värna freden i närområdet är att ställa Patriot-missiler på Gotland. Som tur är finns Hans Blix tillgänglig för att bemöta sådana förslag lika snabbt som hans efternamn antyder. Läs: ”Väderkvarnar i debatten” i senaste Fokus.

Det behövs en framtidsinriktad utrikespolitik som kan engagera och inspirera andra länder att följa efter. Ett antal förslag som skulle leda till ett fredligare närområde och en bättre värld är att återupprätta det ryska demokratibiståndet, sänka de militära utgifterna, stoppa vapenexporten till diktaturer, krigförande länder, och människorättskränkare. Vi behöver ha en generös syn på migration,  fortsätta bekämpa fattigdomen i världen och främja Millenniemålen. Regeringen bör ta ett krafttag för att höja Sveriges ansträngningar och kompetens i diplomati och fredsförhandlingar, och Sverige måste börja kritisera alla länder efter samma måttstock. Jämför till exempel tonen i samtalsläget Sverige har med diktaturen i Vitryssland jämfört med den i Bahrain. Skillnaden är att den senare säljer vi vapen till.

Det behövs mer fred, mänskliga rättigheter, demokrati och nedrustning i den framtida utrikespolitiken.

Kommentarer inaktiverade för Mer fred och nedrustning i utrikespolitiken behövs

Filed under Indien, Konflikthantering, Mänskliga rättigheter, Ryssland, USA, Vapenexport

Kommentarer inaktiverade.