Det behövs mer öppenhet i försvarsfrågor, inte mindre

Chefsåklagare Tomas Lindstrand har diskuterat med Säpo huruvida ÖB:s uttalande om att Sverige kan försvara sig i en vecka är ett hot mot rikets säkerhet. Försvarsmakten själv menar att den information ÖB har lämnat i massmedia är något som alla kan läsa sig till i offentliga dokument.

Om man t ex läser på många av de mer eller mindre anonyma bloggar som diskuterar försvarspolitik kan man ju få intrycket av att informationen där är oerhört detaljerad och tillgänglig, mer än vad ÖB själv har delgett allmänheten, och att de därmed har bidragit till öppenhet i försvarsfrågor (eller begått ett brott?). Precis som man kan få intrycket att när ÖB gör ett uttalande om enveckasförsvaret så bidrar det till mer öppenhet. Detta är dock svårt att bedöma. Det är ju inte okänt ens för oss i fredsrörelsen att det finns en stor konkurrens mellan de olika försvarsgrenarna eller att inte riktigt alla expertkommentatorer är några experter på fred, mänskliga rättigheter, nedrustning och demokrati.

Men om det är något försvars- och säkerhetspolitiken skulle må bra av så är det mer öppenhet och insyn. När journalister t ex begär ut beslutsunderlag om Jas Gripen och får tillskickat sig tomma pappersark, när ledamöter själva i riksdagen inte har full insyn, är det då ÖB som ska granskas för att han har uttalat sig om att Sverige kan försvara sig i en vecka? En del av de dokument vi har fått från UD eller försvarsmyndigheter har på sina ställen varit rena Marjasin-verk.

Det känns lite bakvänt att öppenhet i försvarsfrågorna ses som ett presumtivt brott, samtidigt som ett eventuellt grundlagsbrott i regeringens hantering av saudivapen inte gör det.

Det finns också öppenhet och öppenhet. Man kan ju lätt få känslan av att viss information gärna får lov att läcka ut,  medan annan ska hållas hemlig. Och det är det som är problemet. Så länge det finns ett intresse av att skydda viss information från att komma ut medan annan sprids gladeligen kors och tvärs och att det finns personer som är lite väl glada med hemlighetsstämpeln kan varken vi, journalister eller väljarna göra en ordentlig granskning av försvarspolitiken för att väga olika delar mot varandra, se vad det är vi betalar för och om det är den försvarspolitik och det försvar vi har i dag är det vi vill ha, eller om vi har prioriterat bort rätt eller fel saker.

Man kan ju förstå att de som föredrar hemlighetskulturen tycker det känns bekvämt att ha det så. 

Vi blev intervjuade av Aftonbladet strax före lunch. Det bör komma upp på deras webb under eftermiddagen. Jag uppdaterar inlägget med artikeln så snart jag kan.

Uppdatering 26/1: Här är artikeln från Aftonbladet där jag intervjuades. Som sagt. Att ÖB nämner information som går att läsa sig till i offentliga dokument kan inte vara något brottsligt (även om det säkert skakat om hos många som levt i tron att Sverige har haft en gigantisk försvarsförmåga tidigare). Men att en regering som undanhåller information och begår grundlagsbrott kommer undan utan en endaste reprimand är ytterst märkligt.

För att försvars- och säkerhetspolitiken ska vara demokratiskt grundad måste mer öppenhet och insyn till. Såväl för de beslutsfattare som ska välja vad vi ska satsa på och inte, liksom för medborgare, journalister och organisationer som ska kunna göra en bedömning av vad det är vi betalar för, om hotbildsanalyserna känns giltiga och om rätt metoder för att bemöta dem väljs.

Kommentarer inaktiverade för Det behövs mer öppenhet i försvarsfrågor, inte mindre

Filed under Försvarspolitik

Kommentarer inaktiverade.