Om EU, fredspris, gemensamt ansvar och nazister med övervakningsutrustning från Sverige

Europaparlamentets informationskontor och EU-representationen i Sverige arrangerade i förmiddags ett seminarium där vi medverkade tillsammans med EU-parlamentarikerna Jens Nilsson (S), Christofer Fjellner (M) och Carl Schlyter (MP) samt Pierre Schellekens, chef för EU-kommissionen i Sverige. Ämnet var EU och Nobels fredspris. Seminariet inleddes av Birgitta Ohlsson, EU-minister.

Vi i Svenska Freds har tidigare uttalat oss om vad vi tyckte om valet av EU som mottagare av Nobels fredspris, se här och här till exempel. Men bara för att nämna ett fåtal saker så menar vi att det sänder helt fel signaler att prisa en union med så höga militära utgifter, en så stor vapenexport och även med så många kärnvapen. EU är inte en stark förkämpe inom de globala nedrustningsfrågorna i dag, något som unionen måste ta tag i.

Sen kan man absolut hålla med om att EU varit betydelsefullt för gemenskapen inom stora delar av Europa. Jag kan förstå de som pekar på att priset kan vara en påminnelse om att värna freden för framtiden i det Europa som just nu krisar och dras med ekonomiska svårigheter och länder som Storbritannien som ska folkomrösta om huruvida de ens ska vara kvar i unionen. För att inte tala om de obehagliga högerextrema och nazistiska partier som vinner röster i flera parlament.

Förutom att jag i dagens debatt lyfte behovet av att EU behöver jobba mer med nedrustningsfrågorna påminde jag också om Göteborgsprogrammet som antogs 2001. Det var på initiativ av Anna Lindh och innebär kortfattat att förebyggandet av väpnade konflikter ska vara centralt och inkluderat i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Men implementeringen av programmet behöver skärpas. Bland annat visar den här analysen av paraplyorganisationen för förebyggande, EPLO, att fokus behöver skiftas från reaktiv till preventiv handling från EU och att mer resurser behöver läggas på just förebyggandet. Forskning pekar på att EU oftare vänder sig till militära medel och lösningar än fredliga sådana och att koordineringen mellan länderna inte är tillräcklig. Som exempel lyfts kriget mellan Georgien och Ryssland fram, där det tog tid innan EU lyckades uttala sig och då hade olika utrikesministrar redan hunnit säga olika saker.

Jag lyfte i diskussionen också kritik mot vapenexporten från EU och försökte visa hur den underminerar arbetet för fred, mänskliga rättigheter och demokrati, bland annat under den arabiska våren. Det var något förvånande att Pierre Schellekens och Christofer Fjellner invände mot detta och menade att det är staterna själva som står för vapenexporten och att EU som union inte kan lastas för den. Det var förvånande, dels finns det sedan mer än tio år tillbaka en uppförandekod som EU har antagit om vapenexporten för att exempelvis förhindra att vapen säljs till länder som bryter mot folkrätten eller mänskliga rättigheter, som också är juridiskt bindande för samtliga medlemsstater sedan 2008. Och dels tycker inte jag att det går att hävda att stater har rätt att göra som de själva vill samtidigt som man bejakar vikten av att ta gemensamt ansvar för en bättre och fredligare värld.

Det är ju exakt sådana argument som leder till att medlemsländer i EU tar sig rätten att exempelvis behandla romer i strid med kraven om att leva upp till respekten för mänskliga rättigheter. Eller i värsta fall leder till att Ungern börjar registrera personer utifrån huruvida de har judisk härkomst eller inte, eller som föreslogs i Sverige av SD om att undersöka riksdagsledamöters eventuella dubbla medborgarskap.

Alfred Nobel talade aldrig om denna typen av faror för freden i sitt testamente. Men det gör dem inte desto mindre viktiga att diskutera ur ett bredare fredsperspektiv. Det har ju trots allt drag av förbrödrande, även om jag hellre skulle kalla det för mellanmänsklighet. Eller, bristen på det rättare sagt.

Visste ni förresten att Grekland varit en av världens fem största vapenimportörer mellan åren 2000-2010? Detta trots deras uppenbara ekonomiska problem. Vad Sverige har sålt? Övervakningssystemet Erieye. Tänk er det i händerna på nazistpartiet Gyllene gryning. Jag ryser vid blotta tanken. Upp med handen alla som tänker luta sig tillbaka och säga att vi i Sverige inte har något som helst ansvar för ett sådant scenario?

från vänster på bilden: Erika Bjerström, moderator, Jens Nilsson (S), Christofer Fjellner (M), jag, Carl Schlyter (MP), Pierre Schellekens, chef, EU-kommissionens kontor i Sverige

från vänster på bilden: Erika Bjerström, moderator, Jens Nilsson (S), Christofer Fjellner (M), jag, Carl Schlyter (MP), Pierre Schellekens, chef, EU-kommissionens kontor i Sverige

Kommentarer inaktiverade för Om EU, fredspris, gemensamt ansvar och nazister med övervakningsutrustning från Sverige

Filed under Försvarspolitik, Konflikthantering, Vapenexport

Kommentarer inaktiverade.