Alla utom Pakistan

Barack Obama har betytt mycket under de fyra år han har varit president och var ett välkommet steg bort från den utrikespolitik George W. Bush förde. Jag är inte expert på amerikansk inrikespolitik, dock väl medveten om att även den påverkar och påverkas av utrikespolitiken. Men jag lämnar den biten åt de som kan den bättre.

I går skrev jag ett inlägg där jag ställde frågan ”Kan Obama vara sämre än Bush?”, där jag lyfte fram problemet med drönare, hur Obama använt sig av dem och hur ytterst lite kritik riktats mot honom för detta. Jo, förvisso av flera FN:rapportörer, men jag syftade på att jag tror att det finns många som ser Obama som en fredsduva utan att ha tänkt över det ordentligt. Det var många som riktade kritik mot Bush när han skulle ha det, men i Obamaeuforin tror jag många blivit förblindade. I princip hela världen skulle välja Obama om den nu fick rösta i det amerikanska presidentvalet. Ja, förutom de i Pakistan. De var de enda på hela jordklotet som ville ha Mitt Romney istället.

Det stämmer att Obama har arbetat för att minska ner och avveckla truppnärvaron i Irak och Afghanistan, det var inte hans beslut att inleda dessa militära operationer. Men vem som än efterträtt George W. Bush lär väl ändå inte ha behövt anstränga sig för att framstå som en fredsduva i jämförelse. Och faktum är att Obama gjorde samma omfattande truppökning i Afghanistan precis som George W. Bush gjorde i Irak.

När Obama hade suttit halva sin mandatperiod, 2011, sa jag bland annat detta till DN.se: ”Talen i Prag och Kairo överträffade nog allas förväntan. USA från isolationism till att närma sig det internationella samfundet igen.” Jag försökte också peka på olika saker han misslyckats med, som att t ex stänga Guantánamo eller att minska de militära utgifterna.

Obamas främsta fördel och viktigaste bidrag till en förändrad amerikansk utrikespolitik är betoningen på samarbete snarare än att söka egna lösningar. Det finns säkert exempel där Obama också gått i en mindre samarbetsorienterad linje, men i huvudsak är det dock en skillnad till det bättre både jämfört med Bush och Romney. Jag tror inte Romney kommer dra ner på drönarattackerna. Men jag är ändå övertygad om att han skulle få på moppo på ett helt annat sätt än Obama, som alltså lik förbaskat har övertagit många av Bush:s strategier i kriget mot terrorismen.

Obama verkar annars förespråka dialog framför isolering gentemot Iran, tvärt emot vad Romney vill. Med Mitt Romney ökar risken för krig med Iran. Mitt Romney vill förlänga insatsen i Afghanistan, där Obama har satt en tidsgräns. Denna tidsgräns är dock förhandlingsbar mellan Obama och Karzai, så helt rätt är det inte när det skrivs att USA ska lämna Afghanistan 2014, eftersom det kan bli aktuellt med ytterligare närvaro efter dess (detta gäller för övrigt även Sverige).

Mitt Romney vill tillföra mer pengar till USA:s försvarsbudget. Mitt Romney anser till och med att den ska ha mer pengar än vad den amerikanska försvarsmakten själv ber om.

Den brittiska tidningen The Guardian har här en genomgång av olika utrikespolitiska frågor. Särskilt i synen på lösningen av Israel/Palestina-konflikten känns klyftan mellan de två kandidaterna. En annan fråga där Obama och Romney har olika åsikter är om och på vilket sätt kärnvapennedrustningen med Ryssland ska främjas, där Romney inte alls verkar vilja se någon sådan utan hellre vill sätta hårt mot hårt.

Så jovisst finns det skäl för att säga att Obama innebär större potential till en något fredligare värld. Ja, förutom om man bor i Pakistan då kanske.

Kommentarer inaktiverade för Alla utom Pakistan

Filed under Försvarspolitik, Konflikthantering, Mänskliga rättigheter, Ryssland, USA

Kommentarer inaktiverade.