Så mycket erfarenhet och kamp!

Women power: Tawakkol Karman, Leymah Gbowee och Ellen Johnson Sirleaf - Nobels fredspristagare 2011
Women power: Tawakkol Karman, Leymah Gbowee och Ellen Johnson Sirleaf – Nobels fredspristagare 2011.

Tawakkol Karman, Ellen Johnson Sirleaf och Leymah Gbowee heter årets fredspristagare 2011. I helgen tog de emot sina pris i Oslo och jag har ännu inte hunnit titta på ceremonin och talen. Men alla jag pratat med säger att de var fantastiska alla tre.

Och jag tror dem. I dag fick jag förmånen att få lyssna på dem på Utrikespolitska Institutet där de tillsammans med Kvinna till Kvinna, Sida, Folke Bernadotteakademin, och Idea arrangerat ett samtal med fredspristagarna.

Bara att få chansen att få sitta i samma rum som dessa tre personer är något jag sent kommer att glömma. Alla tre har de sina unika berättelser om hur de kämpat och fortsätter sin kamp för fredliga förändringar.

Ellen Johnson Sirleaf berättade om hur hon började sitt arbete i Liberia för många många år sedan och hur kvinnorörelsen i Liberia var den som avsatte tyrannen Charles Taylor. Hon pratade också om hur viktigt det är för biståndsaktörer att lyssna mer på de lokala rösterna eftersom det är där erfarenheten av vad som behövs finns. Bakom henne på väggen projicerades ett svartvitt foto på en ung Ellen Johnson Sirleaf som nyss är utsläppt från fängelset och sträcker upp en segerviss hand i luften.

Leymah Gbowee pratade också länge om vikten för biståndsaktörer att lyssna på gräsrotsorganisationernas behov och erfarenheter i konfliktområden snarare än att snegla på sina egna fina policies och politiskt korrekta strategidokument. Hon berättar vidare hur de la sin strategi kring protesterna utifrån var människor befann sig; på marknader, i moskéerna, i kyrkorna. Kvinnorörelsen i Liberia är snabb på att mobilisera, säger hon. Det är vi som lagt grunden för försoningsarbetet och såg till så att fredsförhandlingarna kom på plats. Vi vet mycket i civila samhället, forstätter hon. Det må vara så vi inte vet hur man använder en RPG eller en AK47:a, eller de flesta av oss i alla fall, men vi vet hur man skapar fred.

Efter Leymah Gbowee var det Tawakkol Karmans tur att få prata. Hon berättar om hur hon satt i sitt tält på torget i Sanaa som vanligt och jobbade på sin laptop när en vän från BBC ringde och gratulerade henne. ”Grattis till vad? svarade jag” Sen fick jag höra att jag fått Nobels fredspris och blev så glad!

Därefter gled samtalet med Tawakkol Karman och frågorna till henne in på att handla om islam som ett problem för fred och demokrati. Antagligen van med liknande frågor svarade Tawakkol Karman diplomatiskt på dessa och hade flera utläggningar om hur religionen är en privatsak och att diktatorer utnyttjat den i sina egna syften. Det kom frågor av typen ”men vad kommer hända nu då efter att diktatorerna är borta och extremisterna kommer fram?” Tawakkol Karman svarade lugnt och sansat att vi inte skulle vara rädda. Hon lever själv under dödshot men är övertygad om att det är demokratin som är det rätta verktyget att stoppa extremisterna med.

Frågorna av samma karaktär fortsatte. Jag sjönk längre och längre ner i min stol. Jag var så uppriktigt ledsen. Jag skämdes något så otroligt. Och jag ville bara resa mig upp och säga ifrån. ”Hej och välkomna till landet Sverige. Alltså vi brukar kalla oss för världens mest jämställda land men vi kämpar fortfarande med vår fortbildning kring muslimer och det går inte så bra. Vi är rätt så trögrörliga här som ni ser när det gäller att se mänskliga rättigheter som gällande för alla, eller nej förresten, på ett seminarium nyss sa ju vår integrationsminister att vi skulle jobba imperialistiskt med mänskliga rättigheter, men jag hoppas att det bara var en hemskt dålig felsägning. Men tack för att du är så förstående. Vi lär oss nog också med tiden.”

Här sitter alltså en kvinna som bott i ett tält i Sanaa medan blodet i inbördeskriget runnit runt omkring henne och lever under ständigt dödshot. Hon har drivit en kamp mot regimen i Jemen med fredliga medel under flera år och tagit en ledande position i samhället för inte minst kvinnors rättigheter. Hon har fått Nobels fredspris 2011 för sina förtjänster. Allt detta verkade vissa i salen helt ha missat.

Då tog hon själva till orda, uppenbarligen och rätteligen arg och undrade varför det bara var hon av de tre fredspristagarna som skulle ställas till svars med sådana typer av frågor? Varför blir inte jag sedd som en jämlik människa som de andra? sa hon skarpt. Då applåderade publiken. Och några tidigare frågeställare skruvade ganska nervöst på sig.

Det är inte människor som Tawakkol Karman som ska ställas till svars för vad diktatorer och extremister gör. Det är de länder och regimer som understödjer dessa som ska vara svaret skyldiga. Leymah Gbowee hoppade in i samtalet och ställde frågan till publiken ”Under arabiska våren hejade hela det internationella samfundet på kvinnorna och engagemanget för demokratin i sina länder. Men nu, nu när de förnekats rättigheter, förnekats demonstrera efter regimernas fall, var är ni nu? Har vi hört det internationella samfundet fördöma de som inskränker kvinnornas kamp? Nej det har vi inte!”.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer om det här, men jag lämnar det till ett annat blogginlägg. Just nu vill jag bara säga att det är tre fantastiska fredspristagare år 2011 som alla gör ett enastående arbete. Missa inte att se sändningen från samtalet idag, det kommer antagligen sändas på SVT i mellandagarna. Då kan ni också höra Tawakkol Karman annonsera sin kandidatur i det kommande presidentvalet i Jemen!

Kommentarer inaktiverade för Så mycket erfarenhet och kamp!

Filed under Internationellt arbete, Konflikthantering

Kommentarer inaktiverade.