Monthly Archives: oktober 2011

Vem är i vägen för vem?

På flera ställen i landet vill Försvarsmakten stoppa utbyggnaden av vindkraftverk. I några fall har man gått så långt att man vill riva dem. Som senaste exempel kom i morse ett inslag på radion om att nu är det i Uddevalla som de anses ställa till problem för flygsäkerheten för Jas Gripen.

För det första måste jag då säga: se upp vindkraftsföretag i Thailand, Sydafrika, Ungern, Tjeckien, Nederländerna, Danmark, Brasilien, vilka är exempel på länder som köpt eller funderar på att köpa Jas Gripen.

För det andra: om nu vindkraftverk stör stridsflygen kanske vi ska satsa på ännu fler? Tänk vilket bra försvar gentemot andra länders invasioner som ligger runt hörnet och lurar. Vi skulle inte bara vara säkrade mot ett väpnat luftanfall, vi skulle också t-j-ä-n-a på det. Både ekonomiskt, energimässigt och ur miljösynpunkt.  Jag föreslår att vi inleder utbyggnaden på Gotland omedelbart, så kan Jan Björklund, Björn von Sydow mfl sova gott om nätterna.

Ja, nu ironiserar jag en smula. Men inte så mycket.

försvarsberedningens rapport från 2007 enades samtliga dåvarande riksdagspartier om att klimatförändringarna var det största hotet mot Sverige.

I ljuset av vad som kommit fram kring vindkraftverken kan jag inte annat än konstatera att försvarsmakten inte bara är det sämsta verktyget för att bemöta klimatförändringarna och de säkerhetsproblem som kan uppstå.

Man är ju själv en del av hotet.

Joyce Boswell windmills Don Quixote 600 by Peter Nicholson
Don Quixote by Peter Nicholson.

Kommentarer inaktiverade för Vem är i vägen för vem?

Filed under Försvarspolitik, Konflikthantering

Ett erkännande för kvinnors självklara roll i fredsarbetet

Årets Nobelpristagare i fred heter Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee och Tawakkul Karman.

Jag blev jätteglad över valet av fredspristagare. Trots att det är självklart för många är det en lång väg kvar innan kvinnors bidrag och självklara medverkan i arbetet för fred accepteras av alla. Nobels fredspris är ett erkännande för Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee och Tawakkul Karmans insats för freden. Men det är också ett erkännande för alla kvinnor som arbetat i skymundan, som fått meddelandet att de inte är välkomna på förhandlingsmöten och som stängs ute från formandet av sina samhällen.

I Liberia var det tack vare kvinno- och fredsrörelsen som det kriget upphörde. Man tvingade helt enkelt de stridande parterna, däribland Charles Taylor, till förhandlingsbordet och vägrade (bokstavligen!) att flytta på sig utanför förhandlingsrummet förrän parterna enats om en lösning. Ellen Johnson Sirleaf och Leymah Gbowee har varit och är avgörande personer för demokratin och freden i Liberia.

Tawakkul Karman från Jemen är en av de som tagit ledningen i protesterna mot den sittande regimen. Jag är jätteglad för att hennes viktiga arbete nu lyfts fram. Det behövs aktivister i sociala media som kan rapportera och skriva om vad som händer, liksom inspirera andra att också delta i samhällsförändringen. Jemen är ett land som står på randen till inbördeskrig. Vi skrev om detta alldeles nyligen. Fredspriset innebär förhoppningsvis också att landet blir mer synligt i media och press sätts på att förhandla fram en övergång till fred och demokrati.

Någon frågade mig om det här bidrog till att återupprätta fredsprisets anseende. Den frågan är väldigt viktig. Men den gör mig också riktigt irriterad. Det är väl ändå inte så att kvinnorna ska vara alibin för tidigare dumdristiga val av pristagare? Eller att göra ett politiskt korrekt val efter två kontroversiella? Det finns så klart en risk att Nobelkommittén resonerat så, men det är deras problem. Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee och Tawakkul Karman är i egenskap av sina egna bedrifter välförtjänta fredspristagare.

Jag tänker också på att det idag är tio år sedan kriget i Afghanistan började. Jag är helt övertygad om att det är nödvändigt att förhandla fram en fred istället för att kriga fram den.

MEN: låt Nobels fredspris 2011 vara en tydlig markering för kvinnors självskrivna närvaro i fredsförhandlingarna även i Afghanistan liksom andra krigsdrabbade länder.

Kommentarer inaktiverade för Ett erkännande för kvinnors självklara roll i fredsarbetet

Filed under Försvarspolitik, Konflikthantering

Det började med tågförsening

Idag skulle jag ta tåget kl 8:21 från Stockholms central för att vara framme kl 13 i Kalmar. En grupp engagerade aktivister på Öland hade bjudit in mig att prata på en högstadieskola på eftermiddagen och sedan en folkhögskola på kvällen.

Det började med att tåget redan var försenat när jag kom till centralen. Sen missade jag anslutningen till Kalmar och därmed även hela föreläsningen jag kommit för att göra på eftermiddagen. Anki som skulle hämta mig på stationen i Kalmar försökte hinna fram i tid men blev stoppad för fortkörning och fick en saftig böter på vägen. Sen tappade jag bort min telefon också när jag var och tittade på tranorna på Alvaret…

Vissa dagar är bara så. Inget funkar som det ska. Men det är helt glömt nu.

På kvällen träffade jag engagerade elever från Ölands folkhögskola och en grupp från Ölands frisinnade kvinnor och vi pratade om Sveriges roll som fredsnation och vapenexporten. Det blev verkligen en fantastisk kväll! Många blev helt förskräckta när jag t ex berättade om Försvarsexportmyndigheten och att de får 80 miljoner per år för att främja och effektivisera vapenexporten.

I morgon ska vi göra ett nytt försök med att träffa elever från Ölands friskola innan jag tar tåget tillbaka till Stockholm.

Street art på Ölands folkhögskola
Street art på Ölands folkhögskola.

Kommentarer inaktiverade för Det började med tågförsening

Filed under Vapenhandel

… och Nobels fredspris går i år till

På fredag kl 11 står jag som klistrad vid sändningen från Oslo. Nobelpriset i fred måste vara det som det spekuleras och tycks till om mest av alla både innan och efter tillkännagivandet. Och jag vet att telefonen kommer att ringa femton sekunder efter att vinnaren lästs upp av Thorbjörn Jagland och jag ska säga vad vi tycker om vinnaren. Fredspriset är ett av de tillfällen under året vi garanterat kan räkna med att bli uppringda, men som är svårast av allt att förbereda sig på.

I Nobels testamente står det att fredspriset ska gå till en den ”som under föregående år har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser”.

Jag tycker det är viktigt att visa på hur människor tillsammans kan föregå med banbrytande exempel för att skapa fred, liksom att visa på att gemensamt kan man göra en betydande skillnad. Visst finns det alternativ till fortsatta krig och konflikter!

Därför har ger jag utan inbördes rangordning fem exempel på organisationer eller personer som jag tycker borde få Nobels fredspris 2011.

San José de Apartadó - fredsby i Colombia. Foto: Silvia Andrea Moreno
San José de Apartadó – fredsby i Colombia. Foto: Silvia Andrea Moreno 

Fredsbyarna i ColombiaSan José de Apartadó bildades i mars 1997 och är en colombiansk fredsby som deklarerat att man inte deltar i den väpnade konflikten. I gengäld kräver de att parterna i konflikten respekterar deras beslut och håller sig borta från fredsbyn. Idag har så många som ett femtiotal byar följt samma exempel och utropat sig till fredsbyar. Deras ställningstagande uppfattas dock som oerhört kontroversiellt av parterna i konflikten och de lever under ständiga hot.

The Parents Circle: Bildades 1995 och är en organisation bestående av hälften israeliska och hälften palestinska familjer som alla har förlorat en närstående familjemedlem i konflikten. Hundratals familjer har bestämt sig att mötas och försonas själva och skapa fred sinsemellan underifrån i det lilla istället för att vänta på freden uppifrån mellan politiker som aldrig verkar komma. De är visar på goda exempel att människor kan sluta fred med varandra mot alla odds.

Aminatou Haidar: västsaharisk människorättsaktivist som kämpar mot denmarockanska ockupationen och för Västsaharas självständighet. Hon har fängslats för sitt arbete och utsatts för repressioner av den marockanska staten. Hungerstrejker och fredliga demonstrationer har varit ledstjärnor i hennes kamp. Hon sitter idag i husarrest i sin hemstad El Aáiun.

CPAUCooperation for peace and unity är en afghansk fredsorganisation som på gräsrotsnivå engagerar byar kring fredlig konflikthantering och dialog. De stödjer och bygger upp lokala råd och kommittéer som verkar för fredlig konflikthantering på gräsrotsnivå. CPAU är ett jätteviktigt exempel att lyfta fram eftersom det mesta man hör om Afghanistan är om krig och elände. De bildades 1996.

Tjetjeniens mödrarTjetjeniens Mödrar arbetar med människorättsfrågor i Tjetjenien. Organisationen bildades 1995 av släktingar och nära anhöriga till spårlöst försvunna under krigen i Tjetjenien. Mer än 300 spårlöst försvunna har identifierats och hundratals familjer har fått juridisk hjälp kring hur de ska gå tillväga för att nå rättvisa för de övergrepp de utsatts för. Många familjer har fått hjälp att driva sin sak till Europadomstolen för mänskliga rättigheter och väntar nu på att domstolen ska ge besked.

Kommentarer inaktiverade för … och Nobels fredspris går i år till

Filed under Internationellt arbete, Konflikthantering