Fångad på väg till skolan

Idag är vi i Chiang Mai, en betydligt större stad än Mae Sot. Det är också färre posters, dekaler och caféer/restauranger som promotar Burmarörelsen.

Jag är nyss hemkommen från en träff med en representant för en ungdomsorganisation. Han berättar att han bestämde sig för att lämna sin by för när han var 17 för att inte behöva delta i tvångsarbete åt juntan. En stor väg skulle byggas från byn in mot en större stad och varje by på vägen tvingades till arbete. Med egna resurser och verktyg skulle alla tvingas att bygga vägar. Han vägrade och flydde istället.

Det är 13 år sedan. Han berättar också att på dessa 13 år har han pratat med sina förändrar två gånger – enda möjligheten var att de reste till Rangoon för att få tag på en telefon. Numera kan de höras oftare, men det är ändå ofattbart. Två gånger på 13 år!

Tidigare idag besökte vi också Human Rights Education Institute of Burma, HREIB, som bland annat arbetar med barnsoldater. Man uppskattar att det finns omkring 70 000 barnsoldater i Burma, trots att regimen på pappret förbjudit det. Barnen tvingas ljuga om sin ålder, rekryteras med tvångsmedel för att bära de vuxnas packning, sköta marktjänstgöringen eller som soldater i strid.

HREIB rapporterar bland annat om hur vägen till skolan mycket väl kan vara din tvångsport in i soldatyrket. Skolan i sig själv kan också ockuperas av juntans soldater och användas som bas för sin verksamhet.

Eller så bränner de istället ner skolan och minerar området runtomkring.

Fullständigt galet.

Kommentarer inaktiverade för Fångad på väg till skolan

Filed under Internationellt arbete, Minor

Kommentarer inaktiverade.