In Manipur, death comes easy

Det talas ofta om Indien som världens största demokrati. Ungefär lika ofta talas det om hur bra det går för den ekonomiska utvecklingen i landet. Lite mindre ofta talas det om den latenta konflikten med Pakistan. Och ytterst sällan talas det om de interna väpnade konflikter som pågår i landet.

Få i Sverige känner till delstaten Manipur i Indien, inklämd längst ute i nordöstra hörnet längs gränsen till Burma. De senaste decennierna har präglats av grova våldsamheter.

Korselden mellan väpnade grupper och regeringsstyrkor, som agerar under ett undantagstillstånd som ger militären rätten att göra i princip vad som helst, har drabbat civilbefolkningen hårt och man beräknar att minst 20 000 dött sedan 1960. Läs den skrämmande rapporten från Human Rights Watch från 2008, Getting away with murder – 50 years of the Armed Forces Special Powers Actsom även tar upp situationen i andra delstater. Mer från HRW och Manipur – se här.

Irom Sharmila är en imponerande kvinna som gick i hungerstrejk för 10 år sedan i protest mot hur den väpnade konflikten urskiljningslöst drabbar civila. Hennes krav är att undantagstillståndet upphävs, och hon har svurit att fortsätta sin hungerstrejk resten av livet. Se intervju samt bilder från Manipur här.

I regelverket som styr den svenska vapenexporten står det att export endast ska tillåtas om det överensstämmer med Sveriges utrikes-, försvars-, och säkerhetspolitik. Det står även att vi inte bör exportera till länder som har inre väpnade oroligheter, samt att mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att export ska beviljas.

Sverige har levererat krigsmateriel till Indien varje år sedan 1960.


Kommentarer inaktiverade för In Manipur, death comes easy

Filed under Indien, Mänskliga rättigheter, Vapenhandel

Kommentarer inaktiverade.