En halv procents skillnad

Igår kväll var jag i Umeå på en snabbvisit. Jag var inbjuden av Ordfront/Umeå för att diskutera den svenska insatsen i Afghanistan tillsammans med Jonas Sjöstedt (V). Med tanke på tidigare erfarenheter av diskussioner på samma tema, var jag till viss del tveksam till att ställa upp. Glädjande nog var både min motdebattör Jonas, moderatorn Torbjörn Bergström och publiken vettiga människor vilket ledde till ett riktigt, riktigt bra och nyanserat samtal!

Jag kan inte låta bli att reflektera lite kring läget idag. Det blir ett ganska långt inlägg, men frågan är så viktig att jag känner att jag måste.

Det finns omkring 100 000 utländska soldater totalt sett i Afghanistan. Sverige har ca 500. Det motsvarar en halv procent (!). Med detta sagt vill jag betona att jag inte på något sätt vill förminska frågan om Sveriges närvaro. Men jag tycker det är en viktigt aspekt som inte får glömmas bort. Sett i det hela taget är alltså Sveriges insats av helt minimal betydelse. Frågan om vi ska vara där eller inte är rentav irrelevant att ställa sig relaterat till det hela taget. Men i kontexten, i det lilla, gör vi kanske en skillnad. Frågan vi måste ställa oss är gör vi rätt sak?

Riksdagen bestämde nyligen att styrkan ska utökas. Det tycker jag är fel. Vi ser tyvärr en situation, med försämrat säkerhetsläge främst orsakat av OEF:s och de krigförande parternas vanvettiga agerande i form av bombräder mot civila, grova människorättsövergrepp osv. Även vissa länder inom ISAF begår liknande felsteg. Men vad som kommer att bli ännu värre är om även den svenska insatsen får slagsida mot en allt tyngre beväpnad och offensiv styrka, eftersom detta bara kommer att förstärka intrycket av att den internationella närvaron finns på plats för att…. tja. Skydda sig själva?

Istället för att lägga ännu mer resurser på den militära närvaron behöver dessa användas för civila, humanitära och biståndsinsatser. Det skulle visa att vi är där just för att skydda och hjälpa den afghanska befolkningen. Detta i kombination med en skärpt kritik från Sveriges regering mot krigföringen och attackerna på civila, skulle ytterligare förstärka faktum kring varför vi är där. Jag är också övertygad om att det skulle förbättra säkerheten i Sveriges PRT. Men viktigast är att föregå med gott exempel. 

Jag försökte lyfta flera aspekter under kvällen igår. Jag ställde bland annat frågan vad som kommer att hända om vi drar oss tillbaka. Min gissning är att det efterkommande maktvakuumet kommer att fyllas av 1) krigsherrar och hårdföra talibaner eller 2) något annat, mindre fredlig, sinnat land inom OEF/ISAF. Eller en kombination av 1 och 2. Det tror jag skulle vara ett ännu värre scenario än dagsläget. Jag har ställt samma fråga vid ett antal olika tillfällen nu, men aldrig fått något rakt svar.

Jag läser på Världens blogg och kan inte låta bli att citera: ”… det är de starkaste förespråkarna som ska vara de hårdaste kritikerna och mest högljudda kravställarna. Det kan handla om USA:s och OEF:s krigföring, tortyr och systematiska krigsförbrytelser, de fortsatta bristerna vad gäller helhetssyn på insatserna, det faktum att det civila biståndet fortfarande är för litet i omfattning eller sådant som har att göra med brister i vårt stöd och omhändertagande av hårt ansträngd civil och militär personal som arbetar på plats i Afghanistan. Ja allt som brister och måste förbättras. På motsvarande sätt bör motståndarna till de militära insatserna kunna diskutera svårigheter och risker med ett militärt tillbakadragande i nuläget. De som kräver militärt tillbakadragande omedelbart är fortfarande svaret skyldiga: Vad händer då och hur ser vårt ansvar ut för det som händer? Att upphöra med det svenska militära bidraget skulle i dagsläget enbart innebära att det blir mer av det som kritikerna vänder sig mest emot: Det skulle med all sannolikhet vara USA och OEF som fick täcka upp. Är det bättre?”

Jag kunde inte ha formulerat det bättre själv.

Det finns alltid mycket som behöver diskuteras när det gäller Afghanistan. Men jag ser i alla fall med glädje att Svenska Freds har varit en av de starkaste kritikerna mot insatsen och har konstant lyft den i olika sammanhang (Se t ex här, här och här.). Och det fortsätter vi att göra. Trots att vi ställer upp på att det behövs en militär närvaro.

Jag läser också i DN att (V) visserligen förespråkar ett tillbakadragande, men jag förstår inte riktigt när. ”Vi vill ha ett omgående och ansvarsfullt tillbakadragande, men vi har inte satt något slutdatum”, säger Hans Linde. Omgående men utan slutdatum?

En annan vanlig kommentar, vanligen från de alltför okritiskt varma förespråkarna av den militära närvaron, brukar vara att ”Vi kan ju inte säga att vi ska åka hem om fem år. Då vet ju talibanerna och Al Qaida det och kan planera för att hålla emot exakt så länge.” Jens Orback sa det nyligen i Tv4 Nyhetsmorgon. Sten Tolgfors har sagt det tidigare.

Men är det egentligen någon skillnad? Säger man på obestämd tid, ger man också motståndsrörelsen eld på sin brasa för att mobilisera ända in i evigheten. Jag tror att frågan som måste ställas är hur kan vi vinna tillbaka förtroendet? Jag menar att det görs bäst genom att öka de civila insatserna, en tydlig politisk markering mot krigföringen och istället mer fokus på diplomati och dialog.

Jag tror att problemet just nu, för de som har en något sånär realistisk syn på läget, är medvetenheten om att det behövs en militär närvaro. Men att dagsläget är helt uppåt väggarna. Antingen åker man hem direkt och kanske kommer tillbaka igen senare. Eller så försöker man agera för en förändring redan nu. Det känns glädjande att alltfler verkar slå in på det senare spåret. Se t ex Peter Wolodarski i DN.

Obama ska bestämma sig kring sin nya Afghanistanstrategi under nästa vecka på tisdag sägs det. Jag hoppas, hoppas att den inte innebär en upptrappning av krigföringen. Tyvärr är det så att han aldrig någonsin under sin valkampanj lovade att avsluta kriget i Afghanistan. Tvärtom ville han använda militära resurser från Irak och föra över dessa till Afghanistan.

Sten Tolgfors skriver på sin blogg att ”En förbättring som krävs för framtiden är en konsekvent ”population centered approach” för ISAF, som bygger på att det är viktigare att värna civila än att döda extremister.” Det är bra att Tolgfors betonar detta. Men han måste göra det betydligt starkare. Och oftare.

14 kommentarer

Filed under Konflikthantering

14 responses to “En halv procents skillnad

  1. Ett vakuum skulle fyllas med ”krigsherrar och hårdföra talibaner”? Det är ju de som har makten idag. Den regering som SFSF inte har något emot att vi backar upp har gjort våldtäkt lagligt på sedvanligt talibanmanéer. Med SFSF-stöd vad det verkar som. Den består också av krigsherrar som SFSF inte har något emot att vi stödjer.

    Och var är det för märkliga konspirationer om att vakuumet skulle tas över av ”något annat, mindre fredlig, sinnat land”? Kan bli mindre fredligt än länder som för krig i landet med bombplan som attackerar både bröllop och moskéer?

    Du säger att du själv inte kunde formulerat argumenten för att stanna kvar i Afghanistan/Vietnam/Irak bättre. Om vi inte deltar i en ockupation kommer USA stå kvar som enda ockupationsmakt är ditt försvar. Vad är det för argument? Menar du på allvar att du inte kunde formulerat det bättre när du säger att vi också måste vara ockupanter eftersom USA annars skulle vara ensam ockupant?

    Svenska Freds har varit en av de svagaste kritikerna mot insatsen. Inte kritiker alls, tvärtom har SFSF förespråkat att svenska pengar ska fortsätta gå till militära insatser. På hemsidan finns inte ett enda pressmeddelande om Afghanistan för i år, trots att vi för första gången på 200 år nu ligger i krig.

    Svenska Freds upphörde på 90-talet att vara en fredsförening då Magnus Jiborn ville bomba serber till döds. Sedan vågade SFSF inte kritisera invasionen av Irak och hade faktiskt mage att kritisera de modiga få som åkte till Irak som mänskliga sköldar vilket hindrade nya bombningar av vattenanläggningar och sannolikt räddade tiotusentals liv.

    Och nu vill SFSF fortsätta leka krig i Afghanistan med Sovjet som förebild. Det Sovjet SFSF en gång demonstrerade mot när de gjorde samma sak som Sverige gör nu.

    Skämmes, ta mig f-n!

  2. annaek

    Intressanta tankar Hampus.

    Tillåt mig i all enkelhet att tillägga följande:
    I inlägget länkade jag till tre exempel på kritik som vi framfört, utöver den som faktiskt står i texten. Givetvis kan man alltid göra mer. Men vi gör så gott vi kan och försöker ständigt hitta nya vägar för att framföra och förändra.

    Pressmeddelanden är EN möjlig form av kommunikation utav många existerande. Vi har skrivit artiklar och deltagit i TV-debatter där vi framfört en rungande kritik mot regeringen, vilka jag länkat till här på bloggen.

    Angående Irak, se här: http://www.svenskafreds.se/konflikthantering/irak/ och säg mig var det står att Svenska Freds tog ställning FÖR Irak-kriget.

    Visst är det bekvämt att lägga orden i munnen på andra. Mig veterligen har jag aldrig sagt

    1)vi ställer oss bakom legaliseringen av våldtäkter,
    2)vi ska stanna kvar i Irak/Vietnam

    Skicka gärna citaten. För jag, liksom säkert många andra, vill gärna se dem.

    Jag respekterar förvisso till fullo att alla inte gör samma omvärldsanalys som Svenska Freds.
    Jag respekterar också att alla har en rätt att uttrycka det i tal och skrift. Men du är inte lite fräck när du kommer valsandes med sådana lögnaktiga anklagelser som du gör i din kommentar här.

    Du borde kanske rentav… skämmas?

  3. Nej, Anna du torde skämmas. Du använder nämligen exakt samma argumentation för att stanna i Afghanistan som tidigare framförts för att stanna i Irak och Vietnam. Inte ett ord skillnad. Du kräver att vi ska vara där för att USA annars skulle vara ensam ockupant i sina krig. Vilket de självklart bör vara.

    Att du sedan arbetar hårt för att missförstå att jag skulle påstå att Svenska Freds nu skulle vilja föra krig i Vietnam får stå för dig. Däremot skulle jag se det som ganska troligt att SFSF som det ser ut idag skulle ställt sig för en svensk insats i Vietnam-kriget. Enligt den argumentation du framför ovan:

    ”De som kräver militärt tillbakadragande omedelbart är fortfarande svaret skyldiga: Vad händer då och hur ser vårt ansvar ut för det som händer? Att upphöra med det svenska militära bidraget skulle i dagsläget enbart innebära att det blir mer av det som kritikerna vänder sig mest emot: Det skulle med all sannolikhet vara USA och OEF som fick täcka upp. Är det bättre?”

    Svenska Freds gick innan Irak-kriget ut och kritiserade de som åkte ner för att agera mänskliga sköldar. Det vet du självklart. Kritiserade alltså de som åkte ner för att förhindra bombningar av anläggningar det skulle vara en krigsförbrytelse att bomba. Anläggningar som bombades under första Gulf-kriget och orsakade hundratusentals döda i dysenterier och sjukdomar. Svenska Freds kritiserade de som riskerade sina liv för att förhindra att krigsförbrytelser skulel utföras.

    Svenska Freds vill nu att vi ska stanna i Afghanistan. Vårt uppdrag är där att skydda en regering som legaliserat våldtäkter. Vårt uppdrag där är att skydda en regering som leds av krigsherrar och knarkbaroner som gjort så att Afghanistan från att ha 0 heroinproduktion nu står för över 90 procent av världsmarknaden. Vårt uppdrag där är att föra krig som gör att bistånd, mat och medicin inte kan nå ut till större delen av landet. Svammel om att vi ”skulle vilja ha en lite trevligare militär insats” hjälper ingen.

    Svensk Freds slutade att vara en fredsförening på 90-talet. Då blev den en säkerhetspolitisk förening istället. Som röst i dagens debatt är rörelsen utmarginaliserad. Och tur är väl det. Bättre med seriösa fredsföreningar som Kvinnor för Fred eller Kristna Freds som visat sig vara mindre våldsbenägna.

  4. annaek

    Vad roligt att du lägger så mycket tid på en utmarginaliserad röst som ingen lyssnar till.

    Jag ser inte att det skulle finnas en motsättning mellan säkerhetspolitik och fred. Jag tycker tvärtom att det är en förutsättning för varandra. Jag vet inte vad det är för fred du tänker är rätt. Men vilken den än må vara har du all rätt att tycka så.

    Och på tal om att arbeta hårt – om nu Svenska Freds är den utmarginaliserade rösten som du anger, kan du ju med gott och lugnt samvete ta semester!

  5. Själv föredrog jag att Svenska Freds inte gjorde det gällande fredsfrågor. Exempelvis att Svenska Freds inte fördömde folk som agerar som mänskliga sköldar och därmed räddar tiotusentals liv. Och att svenska freds motsätter sig ockupationsinsatser i Afghanistan. Och som en gång – säga att de pengarna som läggs på svenska styrkor kunde använts till att rädda liv istället.

    Nu bara lite flummigt mumlande om att man väl kunde ändra sig lite ändå, men vi i alla fall ska stanna och hjälpa amerikanerna med krigsförbrytelser eftersom de annars kommer att begå dem ensamma.

  6. Jens

    500 av 100 000 är en HALV PROCENT!
    Ta bort nollorna 5/1000 dvs 0,5 PROCENT!

    Rätt stor skillnad

  7. JK

    Kontroversen kring de mänskliga sköldarna i Baghdad handlade till stor del om att de fick transport och logi av Saddam Husseins regim. Saddam Husseins egen regim hade tidigare självt bland annat invaderat både Iran och Kuwait, gasbombat kurdiska byar… (Ja, ofta med västerländskt stöd eller likgiltighet, men det förtar knappast Saddam Husseins ansvar för sina egna gärningar). Det var inte deras mod som ifrågasattes, eller att de motsatte sig kriget i sig självt, utan klokheten i att samordna fredsaktivism med den sortens regim. Att de skulle ha räddat tiotusentals liv är i bästa fall en spekulation. Hade Saddam Husseins regering varit av den sorten som respekterade internationell lag skulle den ha sparkat ut de mänskliga sköldarna istället för att nyttja sig av dem, då användande av mänskliga sköldar är förbjudet under internationell lag.

  8. Ja, det är korrekt att Irak med amerikanskt stöd invaderade Iran. Ja, samma USA som du nu tycker det är ok att samarbeta med *militärt*? Men de mänskliga sköldarna åkte iväg för att rädda liv, inte ta liv. Och de lyckades. Till skillnad från i det första Gulf-kriget bombade man inte sönder vattenanläggningar och elkraftverk. Det räddade sannolikt tiotusentals liv.

    Och Svenska Freds motsatte sig detta, men vill nu verka militärt tillsammans med de som sålde vapen till Saddam Hussein och stöttade honom i kriget mot Iran.

    Och nu tramsar du till det rejält: Det finns inget internationellt förbud mot att frivilligt åka till en plats som enligt internationell lag inte får bombas. Som inte får attackeras. Som utgör den humanitära infrastruktur som är fredad i krig. Ännu ett exempel på hur Svenska Freds börjat glida när det gäller att acceptera vissa krigsförbrytelser. och fördöma de som vill hindra dem. Och nu vill samarbeta med Saddam Husseins vänner.

  9. JK

    Vem har påstått att det skulle finnas ett förbud mot att åka som frivillig till Baghdad? Jag skrev att det som ifrågasattes var klokheten i deras agerande. Jag skrev också att det fanns ett förbud av att medvetet nyttja sig av dessa tjänster utifrån Saddam Husseins perspektiv. USA:s arme är en frivilligarme. För att människor ställer upp frivilligt på att åka dit USA:s arme placerar ut dom, betyder det att USA:s regering inte kan bryta mot internationell lag? Jag skrev att det var Saddam Hussein som gjorde det, inte aktivisterna. Många ifrågasatte att aktivisterna lät sig transporteras till olika installationer av Saddam Husseins regering. Kanske tycker du att det är helt absurt att argumentera klokheten i aktivisternas agerande och lagligheten i Saddam Husseins agerande, men har du inga argument som inte går ut på att förvränga det andra säger?

  10. Ja, var i ligger klokheten i att vilja rädda tiotusentals liv? Inte direkt något man ska behöva fråga sig. Och självklart vet du att det inte är den minsta krigsförbrytelse av Hussein att låta personer vistas på platser som enligt krigets lagar är fredade för alla former av angrepp.

    Det fanns folk som ifrågasatte önskan att rädda liv och önskan att eventuella ytterliga brott mot Geneve-konventionen, vilket bombningarna av anläggningarna skulle innebärit, skulle uppmärksammas. De som ifrågasatte detta var samma personer som i det stora hela hållt tyst medans en miljon irakier dött av sanktioner och bombningarna av el- och vattenanläggningar i det tidigare kriget.

    Det är inga som hör hemma i en fredsförening.

  11. JK

    Ditt påstående om att tiotusentals liv räddades är oundvikligen spekulativt, då vi inte kan veta vad som skulle ha hänt i ett alternativt scenario där de mänskliga sköldarna inte funnits på plats.

    Jag personligen tvivlar på ditt påstående. Du påstår att Dick Cheney och George Bush skulle ha varit moraliskt kapabla till att bomba anläggningar som enligt dig skulle ha lett till ”tiotusentals” dödsoffer. Jag misstänker också att så är fallet. Du tror också att de skulle dra sig för att genomföra dessa bombningar om det innebar att ett, i jämförelse, tämligen litet antal aktivister också skulle ha dött tillsammans med dessa övriga tiotusentals offer. Jag är inte lika säker på den saken – jag tror personligen att de skulle vara kapabla att utföra dessa bombningar ändå om de ansåg dem strategiskt relevanta för sina planer – kanske till och med för att sända en varning till andra aktivister.

    Nej, den sortens likgiltighet för mänskliga liv som du beskriver hör inte hemma i en fredsförening. Och den sortens snedvridning av andras ståndpunkter som du tycks ägna dig åt hör inte hemma i en fredsdebatt.

  12. Hampus Eckerman

    Naturligtvis är det spekulativt. Vi kan inte spå i inälvor. Vad vi däremot är att tiotusentals människor dog efter det första Gulf-kriget p.g.a just bombningarna av el- och vattenverk. Det fanns all tro på att man ville utföra något liknande igen. Vilket inte skedde, antagligen delvis p.g.a de som begav sig till dessa platser.

    De är alltså värda att berömmas. Inte att fördömas vilket är vad Svenska Freds gjorde. Snedvridning av debatten är också något som Svenska Freds gör då de framför militärens argument för varför vi ska ha militär i Afghanistan. För varför vår militär ska fortsätta att beskydda krigsherrar, knarkbaroner och våldtäktslagstiftare. När samma pengar kunde räddat liv istället.

    En gång i tiden var det en självklarhet att fredsföreningar förespråkade att pengar skulle användas för att hjälpa folk, inte för att läggas på vapen och militära lekstugor. Den tiden tycks tyvärr vara förbi. Det beror sannolikt just på att SFSF lyckats snedvrida debatten till att låta fred bli en ursäkt för krigföring.

  13. JK

    Brukar du ofta så hårt fördöma dom som har en annan åsikt än din egen, även när din egen utgångspunkt inte är mer självklar än att den faktiskt bara är baserad på en spekulation, som du nu skriver?

    Jag var överdrivet diplomatisk när jag skrev att ditt påstående var spekulativt. Det är faktiskt bara taget ur luften och felaktigt. Åtminstone så finns inget som helst bevis för att Bush och Cheney skulle ha ändrat strategi i sitt biljondollarkrig för att inte riskera skada fredsaktivister som själva valt att placera sig mitt i krigszonen, och den som tycker att det låter sannolikt har nog inte följt politiken under 2000-talet speciellt noggrant. Jag skulle snarare säga att det är mer sannolikt att de flesta av USA:s krigsstrateger aldrig hört talas om de mänskliga sköldarna.

    Jag skulle personligen inte uppmuntra någon att medvetet placera sig i Uncle Sams kikarsikte när denne är på krigsstigen. Risken är betydligt större att man blir dödad av någon som inte vet varför man är där än att man några veckor senare kan ta flyget hem och känna sig nöjd över att ha räddat ”tiotusentals” liv.

    Tack o hej från mej!

  14. Nej, det står folk fritt att ha andra åsikter om mig gällande många saker. Jag har exempelvis tvingats acceptera att alla inte är hårdrockare, även om det är synd. När det däremot kommer till de som attackerar människor som inte försökt döda någon, tvärtemot försökt rädda liv, så ska de självklart fördömas.

    Vilket Svenska Freds tyvärr gjorde i det här fallet, till sin egen skam. Om USA:s önskan eller inte att orsaka sig självt PR-skador genom att döda internationellt kända civilister har vi uppenbarligen olika åsikter.