Det jäser vidare i Kaukasus

Det jäser vidare i norra Kaukasus. Igår utsattes Ingusjiens president Junus-Bek Jekvurov för ett självmordsattentat men överlevde. Kalle Kniivilä skriver som vanligt mycket kunnigt och initierat, här om bakgrunden kring hur det gick till när förre presidenten Murat Ziazikov fick sparken och ersattes av Jekvurov.

I grannrepubliken Tjetjenien är antiterroristopernationen formellt slut, men oroligheterna ligger kvar och pyr under ytan. Där, som på många andra ställen i de sydryska delrepublikerna.

Alexei Malasjenko på Carnegiecentret i Moskva kommenterar händelsen: ”Ledarna i Moskva är helt maktlösa. Men de har skapat situationen själva genom att låta den lokala eliten styra”.

Nyligen bestämde konstitutionsdomstolen att 11 av de etniska republikerna (dvs inte bara i Kaukasusregionen) måste stryka alla skrivelser om suveränitet i sina egna lagar, i ett försök att centralisera makten till Moskva. Helt i strid med sin egen konstitution, eftersom Ryssland är en federation… Det skulle inte vara förvånande om beslutet ses som en form av bestraffning av de berörda republikerna.

Att reda ut maktförhållandena i Kaukasus (eller Ryssland för den delen) är inte någon lätt uppgift. Men vad som är klart är att missnöjet bland olika folkgrupper är fortsatt stort.

Jan Blomgren skriver i SvD: ”Samtidigt som situationen i Tjetjenien stabiliserats jäser det alltså utanför dess gränser, framför allt i Dagestan och Ingusjien. Efter mordet på Dagestans inrikesminister i början av juni reste den ryske presidenten Dmitrij Medvedev till Dagestan för att på plats diskutera problemen. Under de senaste tre veckorna har en president, två ministrar och en högt uppsatt domare utsatts för terrordåd i regionen och risken är stor att våldet trappas upp ytterligare.”

Jag instämmer i stort sett med hans analys. Med en reservation. Situationen i Tjetjenien må ha stabiliserats. Men det förklarar ändå inte det faktum att människorättsaktivister från vår samarbetsorganisation Tjetjeniens mödrar sett sig tvingade att fly utomlands av rädsla för sitt och sina familjers liv.

Logiken säger att när antiterroristoperationen nu är över, borde människorättsförsvarare som söker efter försvunna människor från krigen inte behöva vara rädda för att anklagas för att vara just terrorister. Så är tydligen inte fallet.

Kontoret i Groznyj

Uppdatering 24/6: Kniivilä skriver idag i Sydsvenskan om händelsen i Ingusjien. Finns än så länge bara i papperstidningen och på hans egen blogg.

Det jäser vidare i norra Kaukasus. Igår utsattes Ingusjiens president för en självmordsbombare men undkom med livet i behåll. I Tjetjenien är antiterroristopernationen formellt slut, men oroligheterna ligger kvar och pyr under ytan. Där, som på många andra ställen i de sydryska delrepublikerna.

Alexei Malasjenko på Carnegiecentret i Moskva kommenterar händelsen: ”Ledarna i Moskva är helt maktlösa. Men de har skapat situationen själva genom att låta den lokala eliten styra”.

Nyligen bestämde konstitutionsdomstolen att 11 av de etniska republikerna (inte bara Kaukasus) måste stryka alla skrivelser om suveränitet i sina egna lagar, i ett försök att centralisera makten till Moskva. I strid med sin egen konstitution, eftersom Ryssland är en federation… Det skulle inte vara förvånande om beslutet ses som en bestraffning av de drabbade republikerna.

Att reda ut maktförhållandena i Kaukasus (eller Ryssland för den delen) är inte någon lätt uppgift. Men vad som är klart är att missnöjet bland befolkningen och olika folkgrupper är stort.

Jan Blomgren skriver i SvD: ”Samtidigt som situationen i Tjetjenien stabiliserats jäser det alltså utanför dess gränser, framför allt i Dagestan och Ingusjien. Efter mordet på Dagestans inrikesminister i början av juni reste den ryske presidenten Dmitrij Medvedev till Dagestan för att på plats diskutera problemen. Under de senaste tre veckorna har en president, två ministrar och en högt uppsatt domare utsatts för terrordåd i regionen och risken är stor att våldet trappas upp ytterligare.”

Jag instämmer i stort sett med hans analys. Med en reservation. Situationen i Tjetjenien må ha stabiliserats. Men det förklarar ändå inte det faktum att människorättsaktivister från vår samarbetsorganisation Tjetjeniens mödrar sett sig tvingade att fly utomlands av rädsla för sitt och sina familjers liv.

Logiken säger att när antiterroristoperationen är över, borde människorättsförsvarare inte behöva vara rädda för att anklagas för terrorism. Så är tydligen inte fallet.

1 kommentar

Filed under Ryssland

One response to “Det jäser vidare i Kaukasus

  1. Tack för beröm. 🙂

    Jag skriver just nu en större (nåväl, mellanstor) artikel till morgondagens Sydsvenskan på detta tema.