Pensioner med sprängkraft

Sprängkraft

I gårdagens Uppdrag Granskning kunde vi se hur våra pensionspengar investeras i en rad företag som på olika sätt bryter både mot internationella konventioner och mot etiska principer. Bland annat lyftes frågan om kärnvapen fram. Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg.

Det är i grunden mycket positivt att man tillsatt ett etikråd som kan granska och vägleda i investeringsdjungeln. För jag har full förståelse för att det inte är enkelt.

Jag var själv med när Etikrådet släppte sin årsrapport för 2008 och ställde just frågan om kärnvapenföretag. De svarade att man för tillfället diskuterar frågan, eftersom det inte finns några internationella förbud mot kärnvapen.

Att enbart hänvisa till vilka internationella konventioner Sverige skrivit under är en miniminivå som egentligen borde vara mer än självklar att följa. Faktum är att det, precis som Per Bauhn säger i inslaget i Uppdrag Granskning, snarare är fråga om att följa lagen än någon etisk policy. En sådan borde nämligen innebära att man själv utnyttjar möjligheten att gå ett steg längre. Även Mats Odell uttrycker liknande resonemang i en intervju som gjorts i anslutning till programmet.

Om man tittar på frågan om kärnvapen finns det faktiskt både en hel del internationella förbud och regler att luta sig tillbaka på, om man nu inte skulle våga ta steget in i den etiska diskussionen.

En grundläggande princip inom folkrätten är förbudet att använda vapen som inte kan skilja på civila och stridande och som orsakar onödig skada och lidande. Massförstörelsevapen är exempel på en sådan vapentyp. Det borde inte heller råda någon som helst tvivel om vilka, utan överdrift, katastrofala konsekvenser kärnvapnen skulle orsaka.

Det svenska Etikrådet har valt dialogen som metod. Men frågan är hur länge dialogen ska fortgå innan man sätter ner foten. Om man menar att det är meningslöst att sälja sitt innehav eftersom företagen ändå fortsätter med sin verksamhet har man nog missat själva poängen med investeringar och etik. Även om man kan tycka att ens egen del är en försvinnande lite andel i det stora hela, utgörs det stora hela av många, försvinnande små andelar. Dels handlar det om att välja. Och dels handlar det om att när många investerare, stora som små, drar sig ur får det direkta konsekvenser genom att företagen får mindre pengar till sin oacceptabla verksamhet.

I Norge har man valt en aningens hårdare linje, en liknande som sjunde AP-fonden också följer. För den som är intresserad av fler svarta listor och rekommendationer, kan man exempelvis läsa sjunde AP-fondens svarta lista här om det norska etikrådets arbete här.

Kommentarer inaktiverade för Pensioner med sprängkraft

Filed under Kärnvapen

Kommentarer inaktiverade.