Bomber och granater

I fredags tillbringade vi hela dagen på Aero India – flygvapenmässan som pågått hela veckan. Solen stod högt på himlen och flygplanen dånade ett efter ett genom luften. Det var inte bara köparspekulanter och fredsarbetare som rörde sig inne på mässan, utan hela mässan var utformad som ett stort jippo. Föräldrar flanerade runt med sina barn, skolklasser på besök, olika former av dansant musik strömmade ur högtalarna och bollywoodfilmer visades vid ett par av företagens montrar. För den som hade råd gick det utan problem att köpa biljetter till hela området, antingen på banken eller på Coffee Day – Indiens motsvarighet till Starbucks. En helt vanlig mässa alltså. Missiler från israeliska Rafael – snart i ett vardagsrum nära dig.

 

Rafael vardagsrum

 

Och det är nog det som oroat oss mest. För det är inte en helt vanlig mässa. Det må vara att man går runt och tittar på små krigsskådeplatsuppställningar i miniformat där det inte spelar någon roll om de små plastgubbarna dör eller inte. Men verkligheten är helt annan.

 

Saab och Gripen International har inga flygplan på årets mässa. Jag frågade varför, eftersom alla de andra huvudkonkurrenterna tagit med flygplan hit. Svaret var att man hade för många andra kampanjer att jobba med, så det fanns ingen tillgänglig. Kan det vara därför som man, som enda företag vad jag kunde se, istället valde att köpa reklamplats på en hel kortsida på en av utställningshallarna?

Gripen kortsida 

 

Vi fick i alla fall en pratstund med Michael Olofsson, som egentligen jobbar med den danska kampanjen, och Anne Lewis-Olsson som är kommunikationschef på Gripen International. Bland annat frågade vi om de som företag funderar kring olika etiska ställningstaganden när de väljer var de vill marknadsföra sig och vilka affärer de själva kan ställa upp på. Jag frågade även kring hur de såg på att man sålt Erieye-systemet till Pakistan. De undrade å deras sida varför vi går på dem som företag när det är politikerna vi borde vända oss till.

 

Det är en mycket bra fråga tycker jag. Och jag tror helt enkelt inte det räcker med att arbeta mot politikerna, utan även gentemot företagen. Eller är det så att företagen helt saknar eget kritiskt tänkande, egen vilja och bara går i politikernas ledband? Det tror i alla fall inte jag.

 

Anne och Michael pratade också länge om vilken ekonomisk skjuts en eventuell JAS-affär skulle ge det indiska samhället i form av arbetstillfällen, offset etc, och att det är mycket bättre för både världen och Indien att de köper av oss istället för av USA eller Ryssland. 

Jag tror inte det är någon som på allvar vill neka ett land en bättre ekonomisk utveckling. Eller att det är bra med maktkoncentration mellan ett fåtal länder. Men är det verkligen någon som tror att utveckling i fattiga länder är det som driver Saabs affärsverksamhet? Skulle det vara så, kan jag tänka mig bättre strategier än vapenhandel.

 

I torsdags var sista dagen för vårt gemesamma event med Cafi och FEDINA, en heldagskonferens på ett av Bangalores mest välrenommerade universitet, Christ University. Programmet var fullspikat med talare och föredrag. Kända professorer och säkerhetsanalytiker turades om med gräsrotsarbetare att diskutera nedrustning och utveckling, och som Mr Sebastian från FEDINA sa vid konferensens slut var det ett och annat hjärta som mjuknat och insett vikten av att arbeta med nedrustningsfrågor och utveckling parallellt. 

Även jag själv berättade om Svenska Freds arbete och hur vi tänker kring nedrustningfrågor. Det var många som nickade instämmande när jag, med Indien och Pakistan som fallstudie, frågade om kapprustning, maktbalans, osv. Linda och jag blev inbjudna att komma tillbaka på måndag morgon, eftersom alla studenter som ville vara med på dagen inte hade hunnit. Det ska blir kul! 

Här är gruppen med volontärer från juridiska fakulteten som hjälpte till under konferensen. Extra glada för dagens undantag mot det t-shirtförbud som annars finns på Christ University’s campus.

 

 

 

Christ University 

 

 

1 kommentar

Filed under Aktuella frågor, Indien, Vapenhandel

One response to “Bomber och granater

  1. ostrogot

    Anna, när du nu har besökt Aero India verkar det som om du börjat forma en uppfattning om Indiens strävan att förnya sitt flygvapen och hurvida det skulle öka eller minska konfliktriskerna mellan demokratier och icke-demokratier i Asien. Att Indien har behov av att under fredliga förhållanden utveckla sitt samhälle, reducera fattigdomen och bygga upp sociala skyddsnät verkar vi vara överens om. Jag ser fram mot att du får tid att formulera ett svar till mitt inlägg till vad du skrev i ”The independent choice” här nedan.
    För att ge även andra tillfälle att kommentera dessa frågor har jag öppnat en blogg som nås under http://ostrogot.wordpress.com