Arbi Salambekovitj Chatjukaev, på hans senaste besök hos oss i Stockholm

Vi har nyss nåtts av de hemska nyheterna att tjetjenska säkerhetsstyrkor idag fört bort den tjetjenske människorättsaktivisten Arbi Salambekovitj Chatjukaev från Moskva, där han gömt sig på grund av rädsla för sitt liv.

Arbi har arbetat för den tjetjenska människorättsorganisationen Tjetjeniens mödrar som söker efter spårlöst försvunna och ger social och juridisk hjälp till anhöriga till försvunna från de båda Tjetjenienkrigen.

Tjetjeniens mödrar stöds av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen genom ett projekt finansierat av den svenska biståndsmyndigheten SIDA. Jag har själv träffat Arbi ett flertal tillfällen. Men sedan början av det här året har han varit på flykt, undan den ryska och tjetjenska säkerhetstjänsten eftersom dessa bestämt sig för att han är terrorist. Hans brott? Att han engagerat sig för att hjälpa de som drabbats av tjetjenienkrigen.

Sedan mordet på Anna Politkovskaja 2006 har flera mord på människorättsaktivister genomförts. Den 15 juli det här året mördades Natalja Estemirova, hennes kropp hittades i bakluckan av en bil utanför Grozny. I augusti hittades de tjetjenska hjälparbetarna Zarema Sadulajeva och hennes man Alik Dzjabrailov mördade, också de ihjälskjutna i bakluckan på en bil.

Tjetjeniens president Kadyrovs närmaste man Adam Delimchanov uttalades sig nyligen mycket hotfullt mot MR-aktivister i Tjetjenien och jämställde dem med terrorister och sa också att de skulle behandlas därefter. När Arbi greps blev han anklagad för just detta.

Ryska myndigheter måste omedelbart klargöra var Arbi Salambekovitj Chatjukaev befinner sig och om inga formella anklagelser kan riktas mot honom måste han omedelbart frisläppas.

Under det senaste året har allt fler incidenter med hot mot människorättsaktivister förekommit i den ryska delrepubliken. Situationen i Tjetjenien och grannrepubliken Ingusjien är spänd och flera organisationer har fått sina kontor attackerade. Ofta är det svartklädda, beväpnade och maskerade män som står för hoten och attackerna. I mars i år kom dessa män till Arbi Chatjukaevs bostad i Grozny. Arbi var bortrest och hot riktades istället mot Arbis gravida hustru och två barn. Familjen har sedan dess levt åtskilda och under jord.

Jag  är mycket orolig för att Arbi kan komma att mördas. Därför måste svenska UD vända sig till sina ryska kollegor för att be om en förklaring till det som nu händer. Det är oerhört viktigt att markera att omvärlden känner till gripandet för att därigenom minska risken för att Arbi dödas.

Låt det INTE bli så att ännu en människorättsaktivist tystas ner för gott.

För den som kan ryska finns det för tillfället, om än kort, information här. Även här finns ytterligare nyheter, på engelska.

Uppdatering: Kalle Kniivilä har också uppmärksammat Arbi. Tack, Kalle!

Mina tidigare inlägg om Tjetjenien: 1, 2, 3. Se även The Guardian och AP.

Sedan den 15 november 2008 har en budkavle mot kärnvapen gått igenom Sveriges kommuner på initiativ av Inger Holmlund. Lördagar kl 11.55 har en manifestation ägt rum, där politiker och aktivister från kommunerna deltagit. Norra delarna av Sverige är avklarade och imorgon, fredag, kommer den till Stockholm och Sergels torg innan den fortsätter söder ut. Här kan ni se resten av turlistan. Den uppdateras kontinuerligt.

Jag är med bland talarna imorgon och hoppas att grådasket ska ha försvunnit tills dess! Bo Bladholm (M) och Carin Jämtin (S) representerar Stockholms kommun.

Att det inte blir på lördagen den här gången gissar jag beror på den fullspäckade och magnifika konferensen ”Reaching Nuclear Disarmament – The Role of Civil Society in Strengthening the NPT” som pågår från fredag till söndag. Missa inte den!

För er som vill veta mer om hur det går med knapparna på S-kongressen, kika här och här! S-studenter, Broderskapsrörelsen, S-kvinnor och SSU delar ut knapparna.

Heja sidoförbunden!

Studsade just till utav det här reportaget i veckans Fokus: Svenska vapen är deras vardag, som beskriver åtta röster som på olika sätt påverkats av den svenska vapenexporten. Jag hoppas särskilt att någon på Jobbkongressen snubblar över det här och läser.

AT4 och Carl Gustav, som nämns i artikeln, är några av Sveriges största exportframgångar på vapenområdet. Flechetteammunitionen (som tillhör Carl Gustav) kan bäst beskrivas som ett pilregn som sprids när den exploderar, och liknas i reportaget vid ”en köttkvarn”.

Vill du lära dig mer om exporten av lätta vapen från Sverige, läs rapporten ”Lätta vapen från Sverige. En förödande exportsuccé”.

Bilden visar Fia-Stina Sandlunds konstverk i Bryssel

Antiterroristoperationen i Tjetjenien är officiellt över. Jag har skrivit tidigare om det här och här.

Trots det fortsätter attackerna på MR-aktivister och regimkritiker, som anklagas för att vara terrorister och spioner från väst. I söndags mördades ytterligare en – Maksjarip Ausjev från Ingusjetien. Civil Rights Defenders, fd Svenska Helsingforskommittén, arrangerade den här veckan en konferens med de främsta MR-försvararna från Norra Kaukasus.

Konferensen utarbetade bland annat ett antal rekommendationer till Reinfeldt inför det kommande toppmötet med Medvedev i november. Vi skrev också under ett protestbrev mot att Ausjev mördats. Här, Oleg Orlov från Memorial och årets Sacharovpristagare sätter sin signatur.

Jag hade tyvärr inte möjligheten att delta under hela konferensen, men lyssnade på Orlovs inledningstal. Han lyfte bland annat problemet med att många stater i Väst är snabba med att stödja MR-aktivister i Kaukasus. Så länge de inte försöker komma hit mer än på kortvariga besök.

Det är tydligt, vilket också framgår av rekommendationerna, att EU måste erbjuda skydd åt de som tvingas fly för sina liv. Många människorättsförsvarare befinner sig i dagsläget på flykt på okänd ort eftersom man figurerar på FSB:s lista över ”intressanta personer”.

Enligt svenska UD är den försämrade situationen för MR-aktivister alltid uppe på dagordningen när man träffar Ryssland. Men mycket mer måste göras eftersom den strategi man följt hittills uppenbarligen inte hjälper.

Era knappar gör succé, hälsar vår vän inne från kongressen.

Någon som kanske har bilder på knapparna inifrån kongressen?

Till sist kom vår debattartikel (S) måste välja – upprustning eller nedrustning,  upp på Aftonbladets webb sent på eftermiddagen. Med tanke på den tidigare artikeln på SvD Brännpunkt från de rödgröna om nedrustning är vi många som undrar – hur kommer det gå egentligen med så olika ambitioner på nedrustningsområdet, vapenexporten och försvarsindustrin?

Må goda beslut för freden fattas på kongressen, säger jag.

600 utdelade flyers med knappar på Jobbkongressen! Stort tack till Linda, Andreas, Ola och Rolf som hängde med! Till övervägande del bara positiva reaktioner och leenden. Stämningen var mycket god. Förutom en man som muttrade att det där beslutet på förra kongressen om att handeln med krigsmateriel ”ska minska”, det var ett riktigt dåligt beslut…

Bästa kortet: Tone Tingsgård tog emot vår flyer. Hennes, vad vi upplevde, helt ärliga kommentar när hon läst på lappen: ”Stoppa vapenexporten? Men det kan ju inte jag göra. Jag sitter ju i Exportkontrollrådet!”

Strax beger vi oss iväg till Jobbkongressen i Älvsjö. Med en hel hord av flyers och knappar till deltagarna och ombuden. De senare fick förresten ett brev ifrån oss tidigare i veckan. Läs mer om det här.

Det är inte ofta vi instämmer med vad Sten Tolgfors tycker. Men då och då händer det. Idag blev det tydligt när Göran Persson (S), Alf Svensson (KD), Gunnar Eliasson från KTH och Stefan Löfven från IF Metall skriver på DN debatt om den svenska försvarsindustrins undergång.

Sten Tolgfors skriver, angående att Göran Persson kritiserar materielförsörjningsstrategin, följande: ”Har PR-konsulten Göran Persson skrivit en artikel som kritiserar statsministern Göran Persson?”. Ja, det kan man fråga sig eftersom det var Persson själv som slog in på den linje han själv nu kritiserar.

Persson mfl skriver om att så många som 100 000 jobb kan vara i fara och vilka enorma spin off-effekter försvarsindustrin haft på övriga industrier. Men, i ärlighetens namn, är det inte konstigt om de massiva stödköp som staten gjort medan man hållit industrin under armarna skulle ge lite effekter även på den civila produktionen.

Vidare skriver man i artikeln att ”Kritiker mot att Sverige har en försvarsindustri åberopar ofta dess ”skadliga” export. I Sverige har vi ett grundläggande förbud mot all vapenexport. Endast i strikt begränsade fall görs det undantag. Det är en princip vi försvarar. Regeringar av skilda färger har insett att en försvarsindustri inte kan överleva om man inte får exportera. Det får dock endast ske till länder som vi kan godkänna.”

”Skadliga”?! Menar Göran Persson, Alf Svensson, mfl exempelvis att den dagen svenska vapen i det instabila Pakistan kommer på villovägar ska vi kalla det för lite si sådär ”skadligt”.

Frågan är om inte det fräckaste med hela artikeln är hur det mellan raderna skiner igenom en antagen hållning från författarna om att försvarsindustrin är det bästa vi har, den måste vi skydda till varje pris och detta vedertagna faktum går inte att ifrågasätta. Och dessa argument kläs i en retorik om att jobben måste värnas. Som om det enda människor i Sverige kan göra är att arbeta inom försvarsindustrin.

Lagen om krigsmateriel säger dessutom att det inte är tillåtet att motivera vapenexport med sysselsättningspolitik.

Fult spel. Mycket fult spel.

Stefan Löfven från IF Metall och Anna Dahlberg, ledarskribent på Expressen gick i debatt i Studio ett. Mycket bra! Lyssna gärna på den!