Varför kan inte regeringen svara på frågorna?

I går var jag en glad licensbetalare till public service och en mindre glad skattebetalare. ”Om ni fått frågan, är Sverige en demokrati, vad skulle ni svarat på den då?” frågar Tomas Ramberg försvarsminister Karin Enström i gårdagens lördagsintervju. Detta för att åskådliggöra regeringens krumbukter kring att det är svårt att definiera ett land som en demokrati eller en diktatur. Det var en skoningslös, men helt nödvändig, utfrågning av den minister som ansvarar för frågorna som rör saudivapen.

Det förvånar att regeringen fortfarande inte lyckas förklara eller ge ett begripligt svar en enda gång på frågor om saudivapen sedan det briserade i våras. Det är också märkligt att regeringen inte tog chansen att börja om på nytt i en öppen och transparent anda och reda upp situationen när Sten Tolgfors avgick. Istället fortsätter det som förut.

Det är precis som Tomas Ramberg säger, att det verkar ha gått troll i det här.

Det är något konstigt som händer varje gång regeringen ska förklara varför vi har vapensamarbeten med diktaturer. Argumentet ”vi beväpnar diktaturer för att kunna påverka deras människorättsarbete” ligger som en underton i vart och vartannat svar från ministrar som har velat förklara varför vi sätter svenska vapen i händerna på förtryckare (detta hävdade för övrigt även den dåvarande (S)-regeringen 2005 när avtalet ingicks med Saudiarabien från början).

Om vi bara för en kort stund leker med tanken att vi faktiskt skulle köpa det argumentet, så innebär det väl att vi i så fall enbart borde beväpna diktaturer eftersom demokratier redan har så hög respekt av mänskliga rättigheter? Eller omvänt: jag skulle vilja höra på vilket sätt Sverige har främjat de mänskliga rättigheterna i Danmark eller USA genom vapenexporten till dessa två länder? Nej, där kommer antagligen ett annat argument in i bilden, som jag personligen tror är mer i närheten av sanningen. Säkerhetspolitiska skäl gör att regeringar genom åren har ansett det viktigare att samarbeta med till exempel USA än att följa den lag som säger att vi inte ska sälja till länder i krig.

Men när det kommer till diktaturer så vågar inte regeringen säga att man gör det utifrån exakt samma bedömning: ”Vi tycker det är viktigare att beväpna förtryckare (eller krigförande länder) än att följa våra egna lagar och målsättningar om fred, demokrati och mänskliga rättigheter, för det gynnar Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. Och det gynnar våra svenska jobb.”

Jag kan i alla fall inte dra någon annan slutsats i frågan. Och det är ett grymt feltänk som inte bara drabbar de människor som dör i de krig Sverige eldar på eller de människor som slås ner av sina förtryckarregimer, utan det måste ju också vara världens mest korkade och egoistiska säkerhetspolitiska analys. Det finns väl inget som säger att Sveriges säkerhet ökar för att vi underblåser krig eller för att vi hjälper diktaturer att styra och slå ner sina befolkningars krav på demokrati och mänskliga rättigheter? För att inte tala om osäkerheten det skapar för människorna i köparländerna. Och det är en rent fantasilös och moraliskt förkastlig jobbpolitik. Hur många människoliv i Irak eller Bahrain ska det gå på ett svenskt arbetstillfälle tycker ni som menar att jobbargumentet är ett bra sådant?

Jag vill också framföra en protest mot att vapensamarbeten i sig själva skulle vara effektiva demokratiseringsinstrument eller verka MR-främjande. För vad säger det då om alla de gräsrotsorganisationer som på fredlig väg kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter i diktaturer? Menar förespråkarna för vapensamarbeten som påtryckningsinstrument att dessa människors arbete rentav är onödigt?

Demokratidemonstrationer vid Pärlrondellen i Manama våren 2011

Lördagsintervjun är en riktig rysare att lyssna på. Tomas Ramberg avväpnar skickligt argument efter argument hos försvarsministern. ”Ska Sverige inte bygga vapenfabriken nu när mantrat som upprepats är att Sverige håller ingångna avtal?” frågar Tomas Ramberg. Många svar uteblir helt. Och den som förtjänar kritik ska också få det. Men i frågan om saudivapen är det viktigt att komma ihåg att det här är inte bara försvarsministern som har brustit. Det här är större än så och rör sannolikt fler personer. Det är inte bara frågan om att en minister gav dåliga svar i en intervju på Sveriges Radio. Det här handlar lika mycket om själva sakfrågan: vapenexport till och vapensamarbete med en av världens grymmaste diktaturer. Och att det största oppositionspartiet – socialdemokraterna – inte heller verkar ha några problem med att beväpna diktaturer tillsammans med regeringen.

FOI: s generaldirektör Jan-Olof Lind

FOI: s generaldirektör Jan-Olof Lind

FOI:s generaldirektör Jan-Olof Lind fick förnyat förtroende i somras. Försvarsministern lyckas inte förklara hur de resonerade när de valde att förnya hans förordnande i ytterligare sex år, utan menar att ”det var naturligt” att han skulle få det eftersom det dåvarande förordnandet var på väg att löpa ut. Kort och gott, det var naturligt.

Ursäkta, hur naturligt är det att en generaldirektör som ljuger får förnyat förtroende?

Eller mer korrekt frågat: hur naturligt är det att en generaldirektör som nyss fått förnyat förtroende men som efter det erkänt att han ljög, får lov att sitta kvar?

Regeringen gjorde en ”helhetsbedömning”. För den som följt vapenexportdebatten i Sverige så känns helhetsbedömningen igen från argument från ISP-chefen när denne ska motivera varför de godkänner export av krigsmateriel till länder i strid med lagen. Man gör en helhetsbedömning. I denna helhetsbedömning ingår det tydligen ofta att se mellan fingrarna på brott mot lagen i sig och på brott mot mänskliga rättigheter.

Jag kan inte låta bli att undra om Jan-Olov Lind fick förlängt förordnande eftersom han har information om ytterligare statsråds involvering. Vill regeringen förhindra att sådan information kommer ut genom att ha kvar generaldirektören på sin position?

Nej, jag är inte heller säker på vad jag just nu skulle svarat på frågan om Sverige är en demokrati. Det är som om regeringen tror att bara de förklarar saken ”på rätt sätt”  (eller helt enkelt inte talar om den alls) så är det faktum att vi beväpnar diktaturer helt okej. Men det är det inte. Saudivapen spökar i regeringen och kommer fortsätta göra det tills alla kort lagts på bordet. Kanske är det så att Sverige rör sig i en riktning, för att använda försvarsministerns förklaringsmodell. Och i just den här frågan är det inte i en mer demokratisk sådan. Vapenexporten är en förbannelse.

Se också Expressen, SvD, SR Ekot.

5 kommentarer

Filed under Försvarspolitik, Vapenexport

5 responses to “Varför kan inte regeringen svara på frågorna?

  1. Margareta Grinde

    Hej. Lyssnade på lördagsintervjun och var helt förbluffad över att Karin Enström ens ställde upp, så dåligt som hon svarade och försvarade. Det var som att skjuta sig själv (och regeringen) i sank. Önskar att SR sände intervjun i repris på repris på repris (vet att Public Service inte kan göra så). Tror regeringsmedlemmar och andra politiker att vi är dumma. Ja, uppenbarligen.

  2. Farbror Nilsson

    För övrigt borde Carl Bildt avgå och sen omgående utvisas.

  3. Oscar Kjellberg

    Även jag lyssnade på intervjun. Du skriver vad jag tänkte och jag tror att vi är många som tänkte lika. Försvarsministerns agerande visar på ett förakt som är mycket irriterande. Intervjun borde verkligen repriseras. Jag tror inte att politikerna tror att vi är dumma men de vet att deras positioner i högre grad tryggas av den globala eliten än av det svenska folket.